Det berättas i häfderna, att innevånarne i Viken voro bland Norges innebyggare, i anseende till deras vidsträckta handelsförbindelser med christna länder, de mest bekanta med christendomens läror. De ständiga vikingafärder, som Vikverjarne anställde till det västra och södra Europa, bidrogo ock ganska mycket härtill; ty utom ära och byte hemförde de äfven kunskap om "Hvite Christ", och läto ofta döpa sig, åtminstone primsigna sig. Något försök till allmännare omvändelse skedde ej, förr än på 980-talet. Vid denna tid kämpade tyske kejsar Otto med danske konungen Harald Gormsson för christendomens utbredande, och när han sporde, att Hakon jarl af Norge lemnat sitt land, för att skynda Harald till hjelp, hitsände han tvenne sina Vasaller med en flotta, hvilka christnade hela Viken. Enligt en annan uppgift, som ock är trovärdigare, lärer denna utrustning vara gjord af den nydöpte konung Harald sjelf. Omvändelsen bestod väl icke uti annat än uti döpande af några kustinnevånare; men en sådan bragd räknades likväl den tiden för ypperlig, och kung Harald kunde på en runsten låta rista åt sig det loford, att han christnat hela Norge. De utsände apostlarne fingo likväl brådtom hem, när Hakon jarl kom i sitt land igen, efter att hafva afsvurit den honom påtvungna christendomen. Denne om sina fäders tro nitiske man utfärdade derpå ett påbud öfver hela Viken, att ingen christen fick tålas. Då offrade våra fäder på nytt till asagudarne, och de få, som vidblefvo den nya tron, måste fly, så att när Olof Tryggvesson hitkom, fanns här ingen uppenbar christen.
Konungen uppehöll sig ofta i våra bygder, dels emedan hans fader efterlemnat här ett kärt minne, dels emedan han här ägde sina närmaste släktingar, såsom sin moder, sin styffader, den ättstore odalbonden Loden, och sina svågrar Thorgeir och Hyrning. En gång, då desse voro församlade hos konungen, yppar han sin föresats att omvända hela Norge, eller ock dö derföre, säger han, "låter jag er förr än andra få veta denna min föresats: ty jag haver mesta förtroendet till eder, såsom mina fränder. Och vill jag, om J antagen denna lära och af eder förmåga främjet mitt förehafvande, göra eder till rika och mäktige män." Detta behagade fränderne väl, och läto de sig döpa af konungen. På derefter utlyst ting framställde konungen med stor vältalighet för den församlade menigheten sin vilja. Ingen vågade motsäga honom, utan hans befallningar hörsammades först af de förnäme och af dem, som förut varit döpte, men af Hakon Jarl blifvit tvingade till affall, sedan af de öfriga tingsallmogen. En biskop Jon Sigurd förrättade dopet; och blef därefter allt folket i Bohuslen christnadt år 995. Många så kallade Skir-, Dop- och Offerkällor i detta län erinrar ännu om de ställen, der våra fäder då aftvåddes sin hednatro. Konung Olof fortsatte sedan sitt omvändelseverk öfver hela Norge.