Den högborne förste, herr Christiern, med Guds nåde Norges, Danmarks, Vendes och Götes konung, utvald konung i Sverge etc. etc. helsar jag, Strange Andersson, landtfogde öfver Tjörn och Oroust på herr Gaute Galdes vägnar, kärligen med Gud och min ödmjuka tro tjenst nu och alltid. Eder nåde bör jag veterligen göra, att efter eder nådes bref och bud, var jag på Tjörn i Köl, beläget i Stenkyrke socken, lördagen näst före S. Hans dag, anno domini 1516. Jag anställde der förhör, rörande Lars Gaut, hvilken Olof Askelsson oförvarandes tagit af daga. Item var anledningen härtill denna,, att Lars kom in till Thorleif Throndsson, och bad att der få låna hus. Då sporde Thorleif, hvem han var. - "Det är Lars Gaut," svarade hustrun. - "Han skall gerna få hus här," sade Thorleif. Då utlät sig förenämnde Olof: "då får han stryk af mig." Men när hustrun hörde detta tal, tog hon Lars till sig och satte sig på andra sidan i rummet, vid ugnen. Då talade förenämnde Olof till hustrun, sägande: "hvad för en fogel har du der hos dig? hvi vågar han sig icke hit fram till bordet och låter mig se sig?" Dertill svarade förenämnde Lars: "fälle skall du få se mig." Dertill sade Olof: "hvi stiger du icke hit fram då?" Item så svarade Lars: "jag är så smutsig och våt och blyges derföre att låta folk se mig." Derpå steg han fram till bordet och tog Olof i hand. Bäst de nu såto der i tal med hvarandra, föll der en yxa från Lars och ned på golfvet. Då talade Olof till Lars och sade "såå! du hafver lofvat mig godt, och ändå sitter du här hos mig med din yxa: du skall få en tusan d....." Dertill svarade Lars: "icke hade jag yxan här för din skull." Dervid inföll Thorleif: "intet fär han göra dig något ondt, så länge du är i mitt hus," och dervid tog Thorleif honom med sig, och förde honom till sängs. Så blefvo de då åtskiljda. Följande morgonen voro de båda i Kyrkefjell, och Olof satt der först, sedan kom Lars dit in. Som de nu såto vid bordet, begynte Lars en visa och söng: "du har alltså intet hemvist, intet får du här." Då sade Olof till Lars: "ligg mick icke så der under ögonen, jag har nog af andra som ligga mig under ögonen." Dertill savrade Lars: "är det dig emot, så vill jag icke sjunga mera." Hvarpå Lars tog ett stop och drack Olof till. En stund derefter stod Olof upp och sade godnatt, och i detsamma slog han karlen i hufvudet med en yxhammare, så att han föll död ner. Sedan när Olof slagit karlen, gick han till dörren. Item så höll Olof Gudleiksson dörren igen, att de andra icke skulle komma ut. Detta intygade tvenne giltiga vittnen, som så heta: Astrid Lykesdotter och Karin Lassedotter med fullgiltig ed, att Olof Gudleiksson höll igen dörren. Item blef detta dråp lagenligen lyst samma dag inför tvenne ojäfviga vittnen, de der så heta Redulf Thorleifsson och Olof Larsdotter, hvilka svuro, med hand å bok, fullgiltig ed, att Olof Askelsson kom till dem, och sade så här: "jag var i Kyrkefjell, jag slog Lars Gaut i pannan med en yxa, antingen han nu lefver eller dör deraf, så är det min gerning. Detta dråp ägde rum i en gård, som heter Kyrkefjell på Tjörn. Det skedde icke på något fridlyst ställe. Förhöret har hållits på rätter rättegångsdag och den dödes arfvingar, lagenligt tillkallade, hafva varit tillstädes dervid. Item har förenämnde Olof ställt eders nåde borgen för mansboten och fridköpet och den dödes arfvingar för böterne. Ytterligare upplysningar rörande detta mål har jag icke kunnat anskaffa: det beror nu på Gud och eders nåde, om landvist skall beviljas. Till vittnesbörd härom hänger jag mitt insegel för detta bref, skrifvet år och dag som ofvan säges."
Tredje brefvet, konungens utslag."
Vi Christiern, med Guds nåde Norges, Danmarks, Vendes och Götes konung, utvald konung i Sverge etc. etc. Vi vilja eder kunnig göra, att till Guds ära och för gode mäns förböns skull, hafva vi, sedan den härvid bifogade ransakning blifvit hållen, förunnat Olof Askelsson, som oförvarande tagit Lars Gaut af daga, landvist, dock med det vilkor, att han böter till Gud och den dödes arfvingar, och erlägger till oss tillbörlig mansbot och likalredes skälig fridköps-afgift, och hafve erlagt dem innan tolf månader, från denna dag räknadt, ellewr ock hafve erlagt dem innan tolf månader, från denna dag räknadt, eller ock hafve han ingen landvist. Så bjudom vi ock den dödes arfvingar, att af honom emottaga böter m. m. efter de gode mäns värdering, hvilka sysslomannen å hvardera parten sidan utser. Och vare det hädanefter hvarjom och enom förbjudet, att detta mål honom förevita eller förevita låta; den det göre hafve förbrutit sitt gods och landsfrid, och komme aldrig till nåde igen. Detta bref blef uppsatt uti Opslo, på den heliga jungfru Sunnivas dag 1516, och herr Hans Olofsson, prost vid Marie kyrka i Opslo, tryckte sigillet härvid,"
Fjerde brefvet, den mördades sons qvitto."
"Jag Thorolf Larsson vidkännes med detta mitt öppna bref, att jag och min styffader Thorbjörn Trulsson hafva uppburit full gäld och böter af Olof Askelsson, efter det laglig ransakning med honom hållits, rörande, min fader - gud nåde hans själ - den han oförvarandes afdagatog. Thy gifver jag, med mina förmyndares råd och samtycke, och i enligthet med Norges lag, förutnämnde Olof Askelsson qvitt, fri, ledig och lös, och alla hans lagliga arfvingar, födde och ofödde, som skulle kunna göra anspråk på förenämnda gäld och böter, den jag i laglig ordning uppburit, och hvilka äro rigtigt erlagde, i enlighet med det af tolf män fällda utslag. Till yttermera vittnesbörd och förvaring, att så är sanningen, beder jag välbördig man Anders Olsson af vapen, Guttorem Amundsson, Jon Thordsson och Nils Thorbjörnsson, lagrättsmän på Tjörn, att hänga detta insegel för detta bref, som skedde i Kyrkefjell. S. Mathei dag anno domini 1523.
