Sverre Sigurdsson föddes på Färöarna och derstädes prästvigd, men rätterligen konung Sigurd Haraldssons son, kom han till Norge för att söka lyckan. En tid vistades han helt okänd vid magni hof i Kongahell, och blef sedan, af Birkebenerne, såsom det synes, med våld tagen till anförare efter Östen Meylas dråp. Detta skedde i Vermland, och begaf han sig derifrån till Bohuslän, såsom han föregaf, på profeten Samuels inrådan, som i drömmen uppenbarades honom. Här blef han på gården Sörbo den 13 Mars 1177, utropad till konung af 460 Birkebener, som på sina svärd svuro honom trohet. Han fann likväl sinnesstämmningen i Viken högeligen missgynnande emot sig, och drog derföre tillbaka till Vermland, sedan han afskilt från sin lilla här alla tjufvar och rånsmän. Efter otroliga ansträngningar lyckades han vinna den ena fördelen efter den andra öfver Erling och hans son konung Magnus, samt slutligen eröfra och till sin död behålla Norges spira.