1. Olivedals herrgård

Innan Linnégatan fanns var Olivedalsområdet en så gott som obebyggd och karg trakt.
Området tillhörde Älvborgs Kungsladugård och hette Liljedahl efter ett hus kallat "Torpet Liljedahlen".

Ägoskiften 1791-1807
1791 uppläts nyttjanderätten av marken (nuvarande Olivedal och Kommendantängen) till vågmästare Bengt Sandborg. 1795 överlät han rätten till stads kamreraren Carl Hinric Bagger som i sin tur överlät rätten till Jonas Setterberg 1798. Setterberg gjorde konkurs och lägenheten sålde på auktion 1806. Den nya ägaren var handlanden Olof Melin och köpet var klart 5 juli 1807. Till en början användes lantstället endast på somrarna. På vintern bodde familjen Melin i Göteborg.

Olivias gråt gav namnet
Namnet Olivedal härstammar enligt den melinska släkttraditionen från att när Olof Melin skulle åka till Stockholm med sin äldsta dotter, hittade han minsta dottern Olivia snyftande i Lilla allén. Hon fick inte följa med för att hon var för liten. För att trösta henne lovade fadern då att kalla sommarstället efter henne. Några år efter köpet uppfördes huvudbyggnaden i Olivedal.

Meyers ankomst till vaxblekeriet
I samråd med sin bror ville Olof Melin anlägga någon slags fabrikation på gården. De beslöt sig för ett vaxblekeri. De anställde en kunnig i ämnet. I H N Meyer, han hade sett annonsen om arbetet i en tysk tidning. (Meyer hade bl a deltagit i slaget vid Waterloo). Verksamheten fick ej det genomslag som de hade hoppats på eftersom stearinljustillverkningen konkurrerade starkt med vaxljusen. När Meyer kom till Sverige tog han med sig sin familj och det fick en del betydelse för den melinska släkten eftersom Meyers dotter gifte sig med Olof Melins son, Adolf Wilhelm.

Grönskande oas
Meyer var mycket intresserad av trädgårdsodling och tack vare honom blev Olivedal en grönskande oas. Melin och Meyer planterade själva hela den stora allén som bestod av ask och lönn. Allén sträckte sig från huvudbyggnaden fram till nuvarande Övre Husargatan. Meyers trädgårdsodlingar rönte stort beröm och av holländarna sägs det, att han fått en dahliaart uppkallad efter sig.

Trädgårdsidyll
Olof Melin och hans maka dog i kolera 1834 och sonen Adolf Wilhelm tog över gården. Han och Meyer såg till att gården grönskade och de var några av stiftarna av Göteborgs trädgårdsförening.
Olivedal var en tillflyktsort från stadens larm och blev ett kärt tillhåll för Melins vänner. Elisabeth Waern-Bugge skriver i sina minnesanteckningar på 1920-talet om vilken idyll Olivedal var, kallade herrgården "en skimrande pärla mitt i en hop ostronskal". Det syftar på att stenstaden växt runt omkring själva huvudbyggnaden. På 1880- och 90-talen började Linnégatan byggas. Olivedal upplät mark för områdets bebyggelse. Först när Olivedals- och Rosengatorna bebyggdes i slutet av 1920-talet var Olivedals herrgårds era slut. Mangårdsbyggnaden flyttades 1929 till Lerum. Men den brann ner till grunden i mars 1944.

Bilder:
- Linnéplatsen, Linnégatans början eller slut, beroende från vilket håll man kommer.
- Olivedalsgatan, Olivedals herrgård låg ungefär i mitten av bilden, där husen med indraget mittparti.idag står.

webbmakare
Mats Savolainen
msa@home.se

7 juni 1998