Jag reste på semester med en kompis, på båtluff i grekiska övärlden. Härligt! Saken är dock den att vår vänskap verkligen prövades under denna resa. Det finns mycket spindlar i Grekland, och man kan ju inte släpa med sig en dammsugare i ryggsäcken (särskilt inte när man hoppar på kryckor med ryggsäck... men det är en annan historia). Stackars Madeleine fick alltså "rädda" sin kära väninna gång på gång från dessa otäcka odjur. Hon dängde till dem med skon och så var de ett minne blott, men hennes tålamod tog slut när jag en morgon VÄCKTE henne för att där var en liten spindel på väggen ovanför min säng. Hon tvingade mig att göra det själv. Där stod jag... med en sko i handen, skakande av rädsla och tårar i ögonen. Jag vet inte hur länge jag stod så... Madeleine var ARG... jag var LIVRÄDD... men jag kunde inte. Till slut slet hon skon ur min hand och dödade monstret, ty då förstod hon att min rädsla inte var spelad, att den var på riktigt. *ler* Hon är fortfarande en av mina närmaste vänner!! Faktiskt... förra året... 1997... var ett år då jag gjorde ett stort genombrott... JAG TOG 5 SPINDLAR HELT SJÄLV MED PAPPER!!! Det ni! Helt fanatiskt! Jag var inte precis lugnet själv, men jag gjorde det. Så kommer vi fram till denna kväll. Det går en film på danska TV1: "Imse Vimse Spindel". Jag har tänkt hela dagen på att den ska vara på TV. Det kanske kunde vara en slags terapi att se den. Jag pendlar fram och tillbaka... att se eller inte se... spindlarna i "Fångarna på fortet" är ju inte fööör roliga, men... hmmm... kanske jag kan klara det. Jag går rastlöst hit och dit i lägenheten vid 22-tiden då filmen börjar. En halvtimme senare har jag plötsligt fjärrkontrollen i min hand och mina fingrar trycker... DÄR är kanalen! Det ser ju inte så farligt ut... en kvinna sitter i en soffa, jag känner mig helt lugn och självsäker. Så plötsligt ser man en skymt av att det sitter en spindel, en stor sådan, på en lampskärm, jag stelnar till. Kvinnan sträcker ut armen för att släcka lampan, jag skriker. Hon tar tag i lampan och SPNDELN HOPPAR NER PÅ HENNES HAND!!! Jag trycker hysteriskt på fjärrkontrollen och lyckas stänga av TV'n. Då upptäcker jag... att jag från att ha stått på golvet en halvmeter från soffan... nu befinner mig stående i soffan, svettig, pratande högt med mig själv, vilt spejande runt väggar och tak efter spindlar. Jag tar ett djupt andetag och kliver ner, ler och tänker att "jag är knäpp". Därefter satte jag mig och skrev detta... som en sorts självterapi? Ja, ja... vad det än är... så hoppas jag att ni kanske förstår mig lite grann, men framför allt att ni haft en trevlig lässtund! Ellinor Söndagen den 18:e januari 1998 PS. Kom precis ihåg en spindelincident till... den enda gången i mitt liv jag krockat var på grund av ett av dessa kryp. Jag stod i en bilkö på väg hem till Malmö från Höör. Det var Skånedagarna, vilket betyder trafikkaos. Det rullar på lite grann, jag njuter av vädret och känner mig allmänt nöjd med tillvaron tills.... jag ser en spindel dingla i sin äckliga tråd från solskyddet ovanför mig!!! Panik utbryter... och jag glömmer ju var jag befinner mig... i en rullande bil! Sekunden efter... bang! Jag har rullar in i framförvarande bil. DET struntar jag väl i! Spindeln trillar nämligen ner vid smällen, jag får tag i något, MOSAR den och slänger ut den genom fönstret. Ni kan inte ana hur nöjd och tillfredsställd jag kände mig över att ha fått mörda den lilla varelsen. Först då... blir jag medveten om en hel familj på fem personer som står utanför sin bil och blänger surt på mig. Jag går ut och säger... "Ni förstår, jag har spindelfobi och det var en spindel i bilen..." DS. Tillbaka