Dom pekade åt ett håll
Han pekade åt ett annat
En galen man, en vilsen
en bakfot, en förledd
men han fick sitt skepp till slut
och drog västerut över havet
En drömmare, en dåre
Var han lycklig, var han rädd
därute på djupet
när han aldrig såg land
ensam under stjärnorna med
astrolaben i hand?
Han fann vad han sökte
men ändå inte alls det
som han drömde om när han
gick ombord på Palos redd
Den här bussen går i natten
och mina ögonlock är tunga
Jag har gjort vad som skulle göras
Jag har gjort det bra
Varje resa har ett slut
den här tar slut inatt
Abetet var hårt och gott
Det var tårar, det var skratt
En kväll i november 1975
Steg jag ombord på den här bussen
Nu kommer jag hem
Jag fann vad jag drömde om
men ändå inte alls det
som jag längtade och sökte
som jag mer än nåt annat vill ha
Jag ska ner till Barcelona
för att söka mej ett skepp
Drottningen Isabella
är ensam vid sitt hov
Kungen och hans män
drog österut i fält
för att söka nya länder
Jag ska be henne om lov
att ta den andra vägen
mot solnedgångens strimma
Att få försvinna och vara borta
som solen sjunker
i skymningens blå timma
Jag vet vad jag är efter
ändå vet jag inte alls
Jag lämnade och vände här
Du låg fortfarande och sov Tillbaka till Lundell-Album och texter
