Buddha han sitter
på sin blundande tron.
För honom är hettan
som vassa stenar i skon.
Men Gunilla har feber
i sitt rum på söder
går hon fram och tillbaka
dom nakna fötterna blöder.
Jag såg på hans blick
att han undra varför
min mun såg tung ut.
Jag sa: Håll min hand hårt
nu när det brinner
snart har det brunnit.
Jag ville fånga in Sydvästen
och lägga den ner vid hans dörr
och ringa på och springa därifrån
precis som förr.
Du är med mej i den här
svartmuskiga djungeln.
Säj mej, säj mej,
vad ska jag ta mej till.
Gunilla den randige kungen
slår till närhelst han vill.
Det var om natten om natten
vi behövde varandra.
När morgonen kom var vi
genast på jakt efter andra.
Nu spricker det järn
och pansar omkring mej
och ändå så kan jag inte
förstå nånting nej.
Jag har setat så stilla och väntat
på svar med nåt konkret i.
Vi är alla på väg in i tystnaden
och det vet vi.
Jag har gått genom stan och ropat.
Vill se dej! Vill se dej!
Men allt jag såg
var den fallande snön runt om mej.
Du är med mej i den här
svartmuskiga djungeln.
Säj mej, säj mej,
vad ska jag ta mej till.
Gunilla den randige kungen
slår till närhelst han vill.
Naglarna mot berget
du vet hur det slutar.
Fräls oss från kärlek
fräls oss ifrån knutar.
Fukt och grimaser
under luggslitna lumpen.
Och ingen att skylla på
inte ens slumpen.
Våra vänner från sommarn
dom sover numera på bussarna
och bär hem sina kassar
till middan och barnen och pussarna.
Du säjer: Det finns inga rosor
i dubbelsängar.
Men dina nycklar rasslar
som banditernas pengar.
Du är med mej i den här
svartmuskiga djungeln.
Säj mej, säj mej,
vad ska jag ta mej till.
Gunilla den randige kungen
slår till närhelst han vill.
