Här sitter vi tysta mitt i vårt 70-tal.
Med svullna ögon och brustna ideal.
Solen lyser, men säj värmer den?
Nån gång ibland, nån gång då och då
gör den väl det.
Barn har bara blivit nått som stör.
Vi sitter här och undrar
vad dom ska va bra för.
Och ändå vet vi
varför vi kommit hit.
Kan du och jag få det bra
någonsin?
Du frågar mej om vi ska våga behålla det
som växer därinne i dej i all stillhet
och allt jag kan svara är att jag inte vet inte vet
inte vet inte vet inte vet.
Somliga dricker och dom dricker fort.
Andra gör vad dom kan
för att bli nått stort.
Vem har sagt att det skulle va så lätt?
