Trumkåren rycker in i augusti och ut i maj. Under den första månaden varvas allmän militär utbildning med den mest grundläggande musik och exercisutbildningen. Därefter läggs tonvikten på repeterande av stort fig. Från och med september börjar Trumkåren ta spelningar. Under oktober sköts alla högvaktsavlösningar av Trumkåren. I november har man lite färre spelningar. Det är nu som arbetet med "Arméns Trumkårs Underhållningsband" börjar. Under vecka 50 brukar de värnpliktiga få permission hela veckan som kompensation för att man inte har någon ledighet under jul och nyårshelgerna då det i princip är högvaktsavlösning på slottet varje dag. (Min årgång fick i och för sig åka hem på juldagskvällen för att sedan återvända på annandagskvällen). Kring 20:e december påbörjas julens högvaktsperiod på slottet. Det är också då det är figpremiär. Under våren är det sedan enbart kul. Man turnérar med underhållningsbandet, har högvakter, gör någon utlandsturné och mår så bra och har så kul som man bara kan ha som musiksoldat.
FöMusC värnpliktiga har överlägset bäst skoputs i Sverige.
Här är det valda delar ur Trumkåren 1997-1998 som putsar
skor inne på logement 8.
Trumkåren rycker, som sagt, in i månadsskiftet juli/augusti och ut i månadsskiftet maj/juni. Jag tyckte att det är en period som är helt perfekt att "göra lumpen" under. Detta av flera skäl; Man "missar" inte några terminer på universitet eller motsvarande utan "muckar" när alla andra slutar skolor och liknande; man har större delen av sommaren ledig och "slipper" gå i modell 90 när kompisarna har badbrallor; man rycker i fas med de värnpliktiga på MekB10 vilket gör det en smula lättare att knyta bekantskaper i den verksamheten.
Första tiden ägnas till största delen åt den "grundläggande soldat utbildningen" eller som den så populärt kallas: GSU. Själva GSU:n upplevde många, till en början, som onödig, jobbig och oerhört omständig. Så här i efterhand så tycker jag att den var bra att ha gjort. Jag har hört många som har tyckt att den miltära utbildningen skulle tas bort från FöMusC. Det, anser jag, är helt befängt. Den militära utbildningen är, om man bara jämför med ett vanligt pansarskytteförband, oerhört lätt. Vi var ute under maximalt tre dygn i sträck, vi bar endast 20 kg på ryggen och vi fick sova fler timmar per natt. Nu ska jag inte sitta här och säga att jag tyckte att det var lätt när jag väl hade ryggsäcken på, AK-5:an i hand och mjölksyran kramande kring knäna. Det tycke jag inte, men det är bara så att man klarar av så fruktansvärt mycket mer än vad man själv tror. Man går längre, sover mindre, och bär mer och DET är viktigt att lära sig. Även om man under större delen av sin värnplikt ska spela långruffar på trumma för general och dylika personer.
Valda delar ur Arméns Trumkår poserar framför
världens första svensktillverkade stridsvagn 122,
allmänt känd som "Leopard".