Magnus Barfots frillobarn:
1 Eystein f 1089 av låg ätt
2 Sigurd jorsalafarare f 1090 son av Tora
3 Olav f 1099 son av Sigrid Saksedatter
4 Harald Gille f 1103 från Irland
5 Tora gift med Lopt Saemundsson

Magnus uppfostrades hos den östlänska hövdingen Tore Ingeridson, kusin till Olav Kyrre. Vid faderns död 1093 utsågs Magnus att tillsammans med Håkan torefostre regera. Magnus styrde då östlandet men vid Håkans död 1095 blev Magnus kung över hela Norge. Håkans fosterfar Tore på Steig startade ett upp- ror mot Magnus samman med några andra ländermän (Egil Aslakson från Nord- möre och Skjalg på Jären) och uppställde en motkung Svein , son av Harald Flette, vilken på mödernet var av norsk ätt, och av Magnus parti blev beskylld för att vara dansk. Tore och Egil fångades utanför västfjorden på Helgeland, där de hängdes, medan Svein rymde till Danmark. Hövdingen Sveike Steinarsson i Vik, nekade dock att böja sig för Magnus, men förliktes till slut med kungen, och efter det mötte Magnus inte mera inrikes motstånd. Magnus politik hade klart imperialistiska drag och under större delen av sin regeringstid bedrev han erövringskrig. Han for västerutm till Orkneyöarna, där han fångade jarlarna Pål och Erlend och insatte sin son Sigurd som jarl. Därefter härjade och brände han på Söderöarna (Hebriderna), och fortsatte sedan i Skottland och på Irland, for sedan till Man och härjade där på samma sätt. Sedan fortsatte Magnus med manskap till Bretland. Sedan återvände Magnus till Norge och påbörjade ett erövringskrig österut, mot kung Inge i Sverige. Magnus ansåg nämligen att alla bygder som låg väster om Vänern tillhörde Norge. Det var Sundal och Nordal, Vear (Vedbo) och Vardynjar (Valbo) och alla skogar intill dem. De trängde in i Sverige ända bort till Kållandsö, där Magnus byggde en fästning, men till slut besegrades av kung Inge, som kom över isen på vintern. Sommaren därefter hölls ett möte i Konungahälla vid älven, mellan Magnus, Inge och Danmarks kung Erik Ejegod . Där slöts ett fredsavtal mellan dem och det beslutades att Magnus skulle giftasig med kung Inges dotter Margareta, som då fick namnet Fredkulla (fredsflickan)
Magnus beskrivs som en mycket stor man. Håret var ljust som silke och föll ned på axlarna. Sommaren 1103 gick Magnus iland på norra Irland, där han överfölls av en irisk härflock och föll endast 30 år gammal. Snorre Sturlasson skriver att Magnus fick ett spjut igenom båda låren ovanför knät. Han grep skaftet mellan benen på sig och bröt av det. Kung Magnus höggs i halsen med en stridsyxa och det vållade hans död. Därefter flydde de som var kvar. Magnus skall ha yttrat följande ord " En kung skall söka ett rykte, men inte ett långt liv". Margareta Fred- kulla gifte 1104 om sig med konung Niels Svensson av Danmark. Hon skildras som en sällsynt ädel, hårt prövad furstinna, en av de mest sympatiska bland vår medeltids svenska kungadöttrar.

Källor: Norskt biografiskt lexikon, Nordiska Kungasagor, samt Åke Ohlmarks "Alla sveriges prinsessor"