FÖRFÄDER TILL JON LOPTSSON PÅ ODDE
1124-1197

Sammanställt av Jan-Gustaf

JON LOPTSSON, Odde, Rangarvallasyssel, Island
född 1124 i Norge. Död 1/11 1197 Odde, Island
Son av Lopt Saemundsson och Tora Magnusdotter
Gift med Halldora.


2 F

LOPT SAEMUNDSSONÐARSSON, Odde, Rangavallasyssel, Island
Hövding och Präst
Son av Saemund Sigfusson och Gudrun Kolbeinsdottir, Odde
Gift med:

3 M

TORA MAGNUSDOTTER
Illegitim dotter av Magnus Barfot, Norges konung.
De hade följande barn:
1. Jon f 1124 se probandet

Lopt som var präst, drog utomlands och i Norge äktade han Tora, som senare visade sig vara kung Magnus Barfots dotter. Lopt bodde en tid i Kungahälla, det heter att han seglade därifrån 2med allt sitt2 sommaren 1135 strax innan venderna hemsökte staden. Han kom till Bergen och fortsatte säkert med hustru och barn till Island. Eftersom Jon var i landet redan i sin tidiga ungdom. Lopt ärvde gården Odde efter sin bror Eyjolf 1158 och något senare fick Jon det i arv.

Källor: Norskt biografiskt lexikon, Nordiska kungasagorna.


4 FF

SAEMUND SIGFUSSON Odde, Rangarvallasyssle, Island
Född 1056, Död 22/5 1133. Präst, hövding, historieskrivare. kallades den lärde
Son av Sigfus Lodmundarsson och Thoreyar Eyjolfsdottir.
Gift med:

5 FM

GUDRUN KOLBEINSDOTTER
Dotter av Kolbein Flosisson
Deras barn:
1. Eyjolf, präst i Odda, d 1158
2. Lopt, präst i Odda, se no 2
3. Lodmundr
4. Thorey, gift med Thorvardr Ólafsson

Saemund var som ung utomlands och studerade i Frankrike. Hans samtida Are frode säger i Islendigabok (kap 9) att Saemund kom hem från Frankrike, medan Sigvat Surtsson var lagsöguman (dvs 1075-84, analerna uppger 1076) och lät sig då vigas till präst. Saemund blev boende i Odda resten av sitt liv. Han lät bygga en kyrka där och la stora intäkter och rikedomar till den, då han själv och hans efterkommande ägde kyrkan, ökade han därmed sin och ättens världsliga hövdinga- makt. Saemund var lärd och grundlade en skola i Odda, so m kom att bli ett av huvudsätena för isländsk lärdom. Han var med och införde tionde på Island 1096 (Islänningabok kap 10). Are frode visade honom och de två biskoparna sin Islänningabok för att de skulle godkänna den. Av Saemunds skrifter finns intet bevarat, hans författarskap är endast känt genom omnämnande och citat i senare källor. Man antar på goda grunder att han på latin skrivit en kort historia över norges konungar fram till Magnus den gode. I isländska sägner har han fått en hedersplats som han som är smartare är djävulen.

Tre sägner om Sämundr:


Anteckning ur "Die universität Paris und die Fremden an derselben im Mittelalter" av Dr. Alexander Budinszky:

Sämund Sigfuson, ein gelehrter Isländer, 1056 geboren, kam wie es in den "Schedae" seines Zeitgenossen Arius Polyhistor (dem ältesten vorhandenen Werke eines Isländischen Schriftstellers) heisst, 1077 aus Frankreich in sein Vaterland zuruck, wo er hierauf zum Priester geweiht wurden. Ohne Zweifel hatte sich derselbe Studien halber ins Ausland begeben, wie seine Landsleute Isleif, der erste Bischof von ganz Island und dessen Sohn und Nachfolger Gizerus oder Gissurus, Welche beide im 11. Jahrhundert die Schule von Erfurt besuchten.

Källor: Norsky biografiskt lexikon, Sturlungasagan, Islandske folkesagn (Sleipnir A/S 1986)


6 MF

MAGNUS BARFOT, konung av Norge
Född 1073 i Norge. Död 24/8 1103
Son av Olof Kyrre och Tora Jonsdotter
Gift 1101 med Margareta Fredkulla
Dotter av konung Inge Stenkilsson och drottning Helena
Magnus och Margareta hade inga barn tillsammans.

Magnus Barfots frillobarn:
1 Eystein f 1089 av låg ätt
2. Sigurd jorsalafarare f 1090 son av Tora
3 Olav f 1099 son av Sigrid Saksedatter
4 Harald Gille f 1103 från Irland
5 Tora gift med Lopt Saemundsson

Magnus uppfostrades hos den östlänska hövdingen Tore Ingeridson, kusin till Olav Kyrre. Vid faderns död 1093 utsågs Magnus att tillsammans med Håkan torefostre regera. Magnus styrde då östlandet men vid Håkans död 1095 blev Magnus kung över hela Norge. Håkans fosterfar Tore på Steig startade ett upp- ror mot Magnus samman med några andra ländermän (Egil Aslakson från Nord- möre och Skjalg på Jären) och uppställde en motkung Svein , son av Harald Flette, vilken på mödernet var av norsk ätt, och av Magnus parti blev beskylld för att vara dansk. Tore och Egil fångades utanför västfjorden på Helgeland, där de hängdes, medan Svein rymde till Danmark. Hövdingen Sveike Steinarsson i Vik, nekade dock att böja sig för Magnus, men förliktes till slut med kungen, och efter det mötte Magnus inte mera inrikes motstånd. Magnus politik hade klart imperialistiska drag och under större delen av sin regeringstid bedrev han erövringskrig. Han for västerutm till Orkneyöarna, där han fångade jarlarna Pål och Erlend och insatte sin son Sigurd som jarl. Därefter härjade och brände han på Söderöarna (Hebriderna), och fortsatte sedan i Skottland och på Irland, for sedan till Man och härjade där på samma sätt. Sedan fortsatte Magnus med manskap till Bretland. Sedan återvände Magnus till Norge och påbörjade ett erövringskrig österut, mot kung Inge i Sverige. Magnus ansåg nämligen att alla bygder som låg väster om Vänern tillhörde Norge. Det var Sundal och Nordal, Vear (Vedbo) och Vardynjar (Valbo) och alla skogar intill dem. De trängde in i Sverige ända bort till Kållandsö, där Magnus byggde en fästning, men till slut besegrades av kung Inge, som kom över isen på vintern. Sommaren därefter hölls ett möte i Konungahälla vid älven, mellan Magnus, Inge och Danmarks kung Erik Ejegod . Där slöts ett fredsavtal mellan dem och det beslutades att Magnus skulle giftasig med kung Inges dotter Margareta, som då fick namnet Fredkulla (fredsflickan:
Magnus beskrivs som en mycket stor man. Håret var ljust som silke och föll ned på axlarna. Sommaren 1103 gick Magnus iland på norra Irland, där han överfölls av en irisk härflock och föll endast 30 år gammal. Snorre Sturlasson skriver att Magnus fick ett spjut igenom båda låren ovanför knät. Han grep skaftet mellan benen på sig och bröt av det. Kung Magnus höggs i halsen med en stridsyxa och det vållade hans död. Därefter flydde de som var kvar. Magnus skall ha yttrat följande ord " En kung skall söka ett rykte, men inte ett långt liv". Margareta Fred- kulla gifte 1104 om sig med konung Niels Svensson av Danmark. Hon skildras som en sällsynt ädel, hårt prövad furstinna, en av de mest sympatiska bland vår medeltids svenska kungadöttrar.

Källor: Norskt biografiskt lexikon, Nordiska Kungasagor, samt Åke Ohlmarks "Alla sveriges prinsessor".


8 FFF

SIGFUS LODMUNDARSSON, Präst på Odda, Rangevallasyssel, Island
Son av Lodmundar Suartsson och Torgerdar Sigfusdottir

9 FFM

THÓREY EYJÓLFSDÓTTIR
Dotter av Eyjólfr halti och Yngvildr Hallsdóttir
Deras barn:
1. Saemundur
2 ónefndir (Ljósv.)


10 FMF

KOLBEINN FLOSASON
Son av Flosi Vallabrandsson och Gudrún Thorisdóttir

11 FMM

NN
Deras barn:
1. Gudrun


12 MFF

OLAV KYRRE, Konung av Norge
Född ? Död 22/9 1093 på sin gård Haukbö i Ranrike, gravlagd i Kristkirken i Nidaros (Trondheim)
Son av Harald Hårdråde och Tora Torbergsdatter
Gift ca 1070 med Ingerid Svensdotter.
Dotter av Sven Estridsson, kung av Danmark
. Inga barn inom äktenskapet.

Frillobarn med Tora Jons-(eller Arne)datter:
1. Magnus Barfot kung av Norge

Olav var yngst av de två sönerna som kung Harald fick med Tora Torbergsdatter, och han blev uppkallad efter sin farbror kung Olav Haraldsson. Han följde fadern på ett vikingatåg till Danmark och fick då för första gången "rödfärga svärdet". År 1066 följde han med till England och var med i en av de första striderna där. Men den dagen slaget vid Stanford bridge stod, blev han satt att vakta skeppen. Efter slaget seglade han bort och kom till Orkneyöarna, där han stannade över vintern. Nästa sommar (1067) kom han till Norge och blev kung tillsammans med sin äldre bror Magnus, så att Olav styrde östra Norge. Men vid Magnus död, två år senare blev Olav kung över hela Norge. Hans regeringstid (26 år) var den längsta fredstiden Norge har haft sedan Harald Hårfagers dagar.


16 FF FF

LODMUNDAR SVARTSSON, Odda, Rangavallasyssel, Island
Son av Svart Ulfsson och Helga Thorgeirsdottir

17 FF FM

THORGERDAR SIGFUSDOTTIR
Dotter av Sigfuss Ellidagrimsson och Halldora Refsdottir

Deras barn:
1. Sigfus far till Saemund frode
2. Grim kamban farmors farfar till Snorre Sturlasson

Källa: Landnamabok


18 FF MF

EYJOLF GUDMUNDARSSON
Son av Gudmundur Eyjolfsson och Thorlaug Atlidottir

19 FF MM

YNGVILDR HALLSDOTTIR
Dotter av Sidu-Hallr Thorsteinsson och Joreidi Thidrandadottir
Yngvildur var först gift med Eyjolf och senare med Thorarins Dagsson.

Deras barn:
1. Thoreyar, gift med Sigfus Lodmundarsson
2. Ulfeidi, gift med Egil Audunarson


20 FM FF

FLOSI VALLABRANDSSON
Son av Valla-Brandr och Thuridar Thorgeirsdottir

21 FM FM

GUDRUNU THORISDOTTIR
Dotter av Thoris Skeggbroddasson och Steinunn Thorgrimsdottir

Deras barn:
1. Kolbein Flosisson
2. Bjarni Flosisson


24 MF FF

HARALD HÅRDRÅDE, konung av Norge
Son av Sigurd Su och Asta Gudbrandsdatter
Född 1015 Död 1066
Gift första ggn med Ellisiv, sedan med Tora Torbergsdatter

25 MF FM

TORA TORBERGSDATTER
Dotter av Torberg Arnesson på Giske
Född ca 1025 på Giske Levde ännu långt efter 1066.

Deras barn:
1. Magnus
2. Olav Kyrre

Toras barn med Ellisiv:
1. Maria
2. Ingegerd

Femton år gammal var Harald Hårdråde med i slaget på Stikklestad år 1030 på sin halvbror kung Olav Haraldssons sida, där han blev sårad, och efteråt måste han rymma från landet. Han tog vägen över Sverige till Gårdarike, där Olavs vän och svåger Jaroslav var storfurste och for därifrån till Bysans där han tog tjänst i den kejserliga livvakten. Som officer i denna deltog han i olika strider i medelhavsländerna bl.a. på Sicilien. Efter 1043 vände han med stora rikedomar hem över Ryssland och mottogs vänligt i Sigtuna; i Norge härskade vid hans hemkomst Magnus den gode; Harald delade med honom av sina skatter och erhöll del av riket. Efter Magnus död 1047 blev Harald ensam konung av Norge; striden mellan honom och Sven Estridsson ändade efter slaget vid Nissan med en förlikning, vari Sven erkändes som konung av Danmark, och Harald av Norge. Efter Edvard Bekännarens död i England, drog Harald dit men besegrades 1066 av den angelsaxiska konungen Harald Godwinson vid Stanfordbridge. Han efterträddes i Norge av sönerna Olav Kyrre och Magnus Haraldsson. Tora gifte sig ca 1048 med Harald Hårdråde, och något efter hans död 1066 med danekungen Sven Estridsson (död 1074) eller sveakungen Håkan den röde. Tora nämns första gången av Snorre i Olav den heliges saga (kap 138) i berättelsen om kung Olav och den isländske hövdingesonen och skalden Stein Skaftsson. I 1025 kom Stein samman med två andra isländska hövdingesöner till Norge på Olav Haralds- sons bud. De fick landkänning vid Giske på Sunnmöre, Arnmödlingättens fädernegård och Torberg Arnessons hövdingsäte. Torbergs hustru var på den tidpunkten i barns- nöd. Stein skaffade präst från skeppet, och barnet blev döpt. "Stein holdt piken over gullfingerring". Samtidigt som Harald och Tora gifte sig blev även Toras syster Jorunn gift med Haralds nära vän isländingen Ulv Uspaksson.


32 FF FF F

SVART ULFSSON, aurgode, Odda, Island
Son av Ulf Jörundarsson

33 FF FF M

HELGA THORGEIRSDOTTIR
Dotter av Thorgeir Asgrimsson och Thuridi Eilifsdottir.

Barn:
1. Lodmundar Svartsson


34 FF FM F

SIGFUS ELLIDAGRIMSSON
Son av Ellida-Grim Asgrimsson

35 FF FM M

HALLDORA REFSDOTTIR
Dotter av Ref Thorsteinsson i Brynjudal

Deras barn:
1. Thorgerd


36 FF MF F

GUDMUNDUR EYJOLFSSON enn riki (den mäktige). Isländsk hövding
Son av Eyjolf Einarsson och Hallbera Thoroddsdotter
Född omkr 955 Död 1025

37 FF MF M

THORLAUG ATLIDOTTIR
Dotter av Atli Eilifsson och Herdisi Thordardottir

Gudmundur den mäktige, en ättling av landnamsmannen Helge den magre var bosatt på Modruvellir i Eyjafjords hoveddal. Han finns bl.a. omnämnd i Vallaljots saga och Ljosvetningasagan. Han skildras som en härsklysten man, han är varken speciellt modig eller snabbtänkt, hans bror Einar på Tveraa, som han tidvis står i spänt förhållande till, är den långt klokare av de två, men Einar är mindre äregirig, och det blir Gudmund som kommer sig fram och blir den mäktige. För att visa sin överlägsenhet över de andra hövdingarna går han in för att visa sin status, han har ett väldigt hushåll på Modruvellir, han omger sig med högbördig ungdom, och när han gästar sina under- lydande, kommer han med ett osedvanligt stort följe. I sin ungdom skall Gudmund ha varit i Norge och tjänat Haakon jarl, berättas det i Ljosvetningasagan. Även kungasagan nämner Gudmund, den blinde kung Rörek bodde hos honom en vinter, och Olav den helige skall ha kallat honom sin vän. Enligt Snorre tillhörde Gudmund de tillmötesgående, då kungen önskade att få Grimsey (Utanför Islands nordkust)- det var Einar på Tveraa som insåg faran med att avstå ön. Sonsons son av Gudmund var Holarbiskopen Ketill (d 1145), som efter sitt eget utsago måste kämpa mot ett farligt arv "Modruvellingernes vildsind og overmod". Sondotterson av Gudmund var Sämund frode. Från Gudmund härstammar även Hvamm-Sturla, Snorres far.

Källa: Norski biografiskt lexikon.


38 FF MM F

SIDU-HALLR THORSTEINSSON, isländsk hövding
Son av Thorstein Bödvarsson och Thordisi Ozurardottir
levde omkring 950-1020.

Gift med

39 FF MM M

JOREIDI THIDRANDADOTTIR
Dotter av Thidrandi Kettilsson och Yngvildr AEvarsdottir.

Fädernegården Hof som Hall ärvde låg vid Aalptafjord på östra Island, sedan flyttade han til Aa eller "Tvaatta", även det vid Aalptafjord. I Are frodes Islendigabok (ca 1130) berättas det om Hall. Han blev döpt av Tangbrand, Olav Trygvesons missionär på Island, och stod under altingssamlingen år 1000 i den kristna leir på tingvallen och fick i uppdrag av sina trosvänner att ta fram en lag som skulle gälla särskilt för dem. Men Hall ville inte att statens enhet skulle brytas, han valde att tala med Thorgeir Thorkels- son, lögsaguman, som var hos de gammaltrogna, och samtalet ledde till att Thorgeir nästa dag ordnade enighet om att en kristningslag skulle gälla för hela landet. Författaren av Kristni Saga (ca 1200) nämner Hall bland landets mäktigaste hövdingar vid år 1000, och berättar utförligt om hans omvändelse till den nya tron. "Tangbrand håller gudstjänst på St. Michaels dag. Hall är där och tar intryck av klockklangen, rökelsedoften och mässklädernas prakt. Påskafton följande år låter han sig döpas i Aa (nuvarande Tvaattaa). I Njals saga (omkr 1300) spelar Hall en viktig roll som freds- mäklare under tvisterna på Althingsplatsen året efter branden på Bergthorsvaal. Hans oäkta dotter Steinvor är endast nämnd i Njals saga.

Deras barn:
1. Thorstein, mormors far till Ari frode, och farfars far till biskop Magnus (1098-1148)
2. Ljot
3. Thidranda
4. Thorgerdr
5. Egill. morfar till biskop Jons ens helga (1052-1121)
6. Yngvildr, mormor till Sämund frode
7. Thorvardr

Frillobarn till Hall:
1. Steinvor, gm Flose Thordsson


40 FM FF F

VALLA-BRANDR
Son av Aldis Ofeigsdottir

Gift med
41 FM FF M

THURIDAR THORGEIRSDOTTIR
Thorgeir och Ásný Flosadottir

Deras barn:
1. Flosi, se no 20
2. Eilifr, gm Haldóra Ormsdóttir


42 FM MF F

THORIR SKEGGBRODDASSON,
Son av Skegg-Brodda Vigabjarnisson och Gudrunu Thorgrimsdottir.

Gift med
43 FM FM M

STEINUNN THORGRIMSDOTTIR
dotter av Thorgrim éns háva


48 MF FF F

SIGURD SU
Son av Halvdan Sigurdsson
levde ca 960-1020

Gift med
49 MF FF M

ASTA GUDBRANDSDATTER
Dotter av Gudbrand Kula och Ulvhild
levde ca 970-1020

Deras barn:
1. Olav Haraldsson den helige (Astas son med Harald Greske.
2. Guttorm Sigurdsson (eller Gudröd)
3. Halvdan Sigurdsson
4. Harald Hårdråde
5. Gunhild, gm Kjetil Kalv på Ringnes, Heidmark
6. Ingerid, gm Nevstein, deras son Tore blev fosterfar för två kungar (Magnus Barfot och Sigurd Jorsalfare), deras sonson Sigurd Sigurdsson på Hvitastein var en av de mest ansedda lendemännen under Sigurd Jorsalfare och Magnus blinde, och deras dotter Gudrun var stammor för Reinsätten.

Om Sigurds liv och karaktär vet vi i verkligheten ytterst lite. Hans betydelse ligger i att han var styvfar till Olav den helige och far till Harald Hårdråde. Han är med all sannorlikhet ättling till Harald Hårfager. Enligt Snorres Kungasagor är han son av Halvdan, och sonson av Harald son Sigurd Rise. I arv efter dem hade han kunga- dömet på Ringerike. Efter sagatraditionen blev Sigurd och hela familjen kristnad av Olav Trygveson när styvsonen Olav var tre år gammal, alltså år 998, men det troligaste är nog att först då Olav Haraldsson kom med kristendomen lät Sigurd sig kristnas. Asta Gudbrandsdatter var först gift med Harald Grenske, kung på Vestfold, och sonsonsson till Harald Hårfager, och först efter hans död födde hon sonen Olav den helige. Därefter blev hon gift med Sigurd Su, kungen på Ringerike. Asta blev hos Snorre och i senare sagor skildrad som en stortänkt kvinna.

Källa: Norskt biografiskt lexikon.


50 MF FM F

TORBERG ARNESON
Son av Arne Arnmodsson och Tora Torsteinsdatter
levde första delen av 1000-talet, hövding och lendeman.

Gift med
51 MF FM M

RAGNHILD ERLINGSDATTER
Dotter av Erling Skjalgsson

Deras barn:
1. Eystein Orre, stpade 1066 vid Stanford Bridge
2. Tora, gm kung Harald Hårdråde
3. Jorunn, gm Ulv Uspaksson

Torberg verkar att ha varit herre på gården Giske redan omkring1025. I berättelsen om isländingen Stein Skaftsson i Heimskringlan, får man en samtida berättelse om Torberg. Stein Skaftesson som uppehöllo sig som fånge vid kung Olavs hird i Trond- heimskaupangen, och som under sin flykt från kungen hade dräpt dennes årmann i Orkdalen, sökte sin tillflykt till Giske. Här utformas bilden av Torberg som en försiktig politiker, en trofast vän och samtidigt en man med fast vilja.
I slaget vid Stiklestad blev Torberg sårad och efter striden tog Kalv Arnesson hand om honom och brodern Finn, och förde dem hem till sin gård Egge. Under de danska makthavarna ser det ut som om Torberg har hållt sig i ro på Giske. Tillsammans med sina bröder intog han en avvaktande hållning.
Torbergs giftemål med Erling Skjalgssons dotter må ha styrkt hans ställning bland den norska kyrkaristrokratin betydligt. Deras son Eystein Orre var Harald Hårdrådes nära vän och rådgivare, och föll samtidigt med kungen vid Stanford Bridge 1066. Dottern Tora blev gift med kung Harald. Dottern Jorunn blev gift med kungens stall- chef isländingen Ulv Uspaksson

Källa: Norskt biografiskt lexikon


Gen 6


1