2. På den tiden Island var upptäckt och bebyggt av Norrmän, Påve Adrianus och efter honom, Påve Johannes V, innehade den Heliga Stolen i Rom. Ludvig son av Ludvig, var kejsare i Tyskland, och Leo och hans son Alexander regerade i Byzans. Harald Hårfager var kung i Norge, Erik Edmundsson och hans son i Sverige, och Gorm den gamle över Danmark. Alfred den Store och hans son Edward regerade i England, kung Kjarvald i Dublin och Jarl Sigurd den Mäktige över Orkneyöarna.
Enligt lärda män tar det sju dagar från Stad i Norge västerut till Horn på den östra kusten av Island, och från Snæfellsnes fyra dagar västerut över havet till Grönland, den kortaste vägen. Fplk säger om du seglar från Bergen västerut till Cap Farväl på Grönland passerar du sex mil söder om Island. Från Reykjaness på Södra Island tar det fem dagar till Slyne Head på Irland, fyra dagar från Langaness på Norra Island norrut till Spetsbergen i Norra Ishavet, och en dag norrut från Kolbeins ö till de vilda områdena på Grönland.

3. Berättelsen säger att några mäniskor önskade att segla från Norige till Färöarna, en viking hette Naddodd, för att nämna en av dem. De drev västerut till havs och kom till vidsträkt land. De gick iland i Östfjordarna, där de besteg ett högt berg, och besåg landet i alla riktningar i avsikt att titta efter rök eller andra recken som skulle tyda på att landet var bebott, men de såg ingenting. Till sommaren återvände de till Färöarna, och när de seglade iväg från kusten fick de se att det hade fallit snö på bergen, så de kallade landet för Snöland. De var fulla av lovord för det. Enligt Sæmund den lärde var det ställe där de gick iland i Östfjordarna den som nu heter Reydarfell.

4. En man som hette Gardar Svavarsson, av svensk härstamning, for iväg för att finna Snöland ledsagad av sin mor. Han gick iland på östra Horn, där man vid den tiden kunde lägga till med skepp. Gardar seglade runt hela landet och bevisade att det var en ö. Han byggde själv ett hus i Husavik på Skjalfandi i norr och stannade där över vintern. PÅ våren, efter de hade seglat till havs, drev en båt iväg från skeppet med en man som hette Nattfari ombord, och en träl och en trälinna. Nattfari slog sig ner på en plats som nu heter Nattfaravik. Gardar seglade tillbaka till Norge, full av lovord för det nya landet. Han var far till Uni, far till Hroar Tungu-Präst. Efteråt kallades landet för Gardars holme. På den tiden var det skogskätt hela vägen från bergen ner till havet.

5. Det var en man som hette Floki Vilgerdarson, en stor viking. Han for iväg för att söka efter Gardars holme, och påbörjade resan vid en plats som kallades Flokis kummel på gränsen mellan Hordaland och Rogaland.
Först seglade han över till Shetland och låg för ankar i Flokabukten, där hans dotter Geirhild drunknade i Geirhildarvattnet på Shetland. Ombord på Flokis skepp var en man som hette Thorolf, och en annan som hette Herjolf samt också en från Hebriderna som hette Faxi.
Floki tog tre korpar med sig på resan. När han släppte fri den första flög den tillbaka från aktern, medans den andra flög rakt upp i luften, och sedan tillbaka ner på skeppet, den tredje däremot flög rakt iväg från förstäven, och det var i den riktningen som de fann land. De kom öster om Horn och seglade västerut längst sydkusten. När de seglade runt Reykjaness, fick de se en vik öppna sig så de kunde se västerut ända till Snæfellsness, Faxi lär då ha sagt: "Det måste vara ett stort land vi har funnit; floden är tillräckligt stor". Edter detta kallades viken för Faxafloi.
Floki och hans besättning seglade västerut över Breidafjord och gick iland i Vatnsfjord på Bardastrand. Vid denna tiden myllrade fjorden av fisk, så de var fullt upptagna med att fiska att de glömde att skörda hö, så följande vinter svalt hela deras boskap ihjäl.
Den våren var extremt kall. Floki klättrade upp på ett högt berg, och när han såg norrut tvärs över berget så kunde han se en fjord full av drivis, och det är som de kallade landet för Island, och så har det fått heta ända sedan dess.
På sommaren planerade Floki och hans män att segla iväg, men de blev inte klara förän strax innan vintern. De misslyckades att ta sig runt Reykjaness, där deras bogserbåt med Herjolf ombord bröt sig loss, men han lyckades manövrera så han kom iland på ett ställe som kallas för Herjolfshamn. Den vintern stannade Floki i Borgarfjord. De fann Herjolfs och seglade över till Norge den följande sommaren. När man frågade om det nya landet hade Floki inget gott att säga om det, men Herjolf beskrev dess förtjänster såväl som dess brister. Thorolf däremot sade att i det landet skulle de finna att det droppade smör från varje blad och gräs. Och det var därför som folk kallade honom för Thorolf smörjs.

6. Det var en man som hette Bjornolf och en annan Hroald, och de var söner av Hromund Gripsson. De lämnade Telemarken på grund av dråp och bosatte sig i Dalsfjord i Fjalar. Bjornolf hade en son som hette Örn, vilken var far till Ingolf och Helga. Hroald hade en son som hette Hrodmar och var far till Leif.
Ingolf och Leif var fosterbröder, och de for på en vikingafärd med Hafstein, Herstein och Holmstein, söner av jarl Atli den smärte av Gaulum. De trivdes väl tillsammans, och när de kom hem beslutade de att göra om det nästa sommar. Nästa sommar ställde fosterbröderna till med en fest för jarlens söner, och på den festen svor Holmstein en högtidlig ed att gifta sig med Helga, dotter av Örn, eller att inte gifta sig alls. Folket där tyckte inte om detta tilltag. Leif blev alldeles röd, och han och Holmstein hade ett kyligt förhållande när festen var över.
På våren när fosterbröderna gjorde sig redo för en vikingafärd, i avsikt att söka efter Atli, mötte de upp dem vid Hisargafl. Holmstein och hans bröder var de första att gå till attack, men när de hade kämpat en stund, kom Olmod den gamle, son av Horda-Kari, och Leifs släkting, och slöt upp till stöd för Leif och Ingolf. Holmstein dödades i striden, och Herstein sprang från den. Efter det satte Leif och Ingolf ut för ett vikingatåg. Nästa vinter ledde Herstein en attack mot Leif och Ingolf i avsikt att döda dem, men de var på sin vakt, och gjorde en kontrarörelse mot honom. Det blev en våldsam strid, där Herstein dödades. Efter det kom ett antal av deras vänner från Fjordane, och samlades runt dem. Ett medelande sändes till jarl Atli och Hastein att bjuda gottgörelse, och en uppgörelse skulle komma till på de vilkor att Leif och Ingolf skulle ge allt de ägde till jarlen.
Därefter gjorde Leif och Ingolf iordning sitt skepp, och lade ut för att söka efter det land som Korp-Floki hade upptäckt, som vid denna tiden kallades Island. De fann landet och första vintern stannade de i Södra Alftafjord i Östfjord. För dem syntes det som om södra delen av landet verkade bättre än den norra. Efter att ha tillbringat vintern på Island återvände de till Norge. Senare satsade Ingolf alla sina pengar för att kunna återvända till Island, medan Leif for på vikingatåg västerut och plundrade på Irland. En gång fann han en underjordisk kammare där som han gick in i , det var alldeles mörkt där, men så fick han se ett ljus som kom från ett svärd, som någon höll i. Leif dödade mannen och tog hans svärd, och dessutom en hel del med pengar. Efter detta fick han namnet Hjörleif (Hjör = svärd).
Han bedrev plundringar över hela Irland och tog en hel del byten, däribland tio trälar, och deras namn var Dufthak, Geirraud, Skaldbjörn, Halldor, Draftdrit, men resten av dem finns inte omnämnda med namn. Efter detta for Hjörleif tillbaka till Norge där han förenades med sin fosterbroder. Tidigare hade Leif gift sig med Helga, dotter av Örn och syster till Ingolf.

7. Den vintern höll Ingolf ett stort blot för att finna ut vad framtiden hade i beredskap för honom, men Hjörleif ville inte blota till gudarna. Ett orakel berättade för Ingolf att han skulle fara till Island. Efter detta tog han och Hjörleif och gjorde iordning var sitt skepp för resan. Hjörleif lastade sitt skepp med bytet han hade tagit, och Ingolf tog hand om deras gemensamma ägodelar, och så fort som de var klara seglade de till havs.

8. Den sommaren for Ingolf och Hjörleif iväg för att bosätta sig på Island. Harald Hårfager hade då varit kung av Norge i tolv år, det var 6073 år från världens skapelse, och 874 år efter vår Herre Jesus Kristi födelse.
De seglade tätt intill varandra ända till de fick landkänning, så då separerades de. Då Ingolf fick en första skymt av Island kastade han högsätespelarna överbord hoppandes på ett gott tecken, samtidigt som han förklarade att han skulle bosätta sig varhelst som pelarna flöt iland. Idag kallas den plats där han steg iland för Ingolfshöfti. Hjörleif drev västerut längst kusten. Han hade ont om dricksvatten, och vad de irlänska trälarna då gjorde var att knåda samman mjöl och smör, och sa att det var gott mot törsten. De kallade blandningen för minnthak, men när blandningen var klar började det att regna kraftigt, så det blev möjligt att samla upp regnvatten med hjälp av seglen. Men när minnthaken började att bli unken kastade de den överbord, och det spolades iland på en plats som nu heter Minnthakeey.
Hjörleif la till vid Hjörleifshofdi, där det i de dagarna var en fjord som sträckte sig ända upp till udden. Hjörleif byggde två hus där; och ruinen efter en av dem mäter arton famnar (ca 33 meter) tvärs över, och den andra nitton. Hjörleif till bringade vintern där. På våren började han att så, men eftersom han bara hade en oxe, så bad han trälarna att dra plogen. En dag när Hjörleif och hans män var i huset, sa Dufthak till de andra trälarna att de skulle slakta oxen och säga att en brunbjörn hade dödat den, sedan skulle de anfalla Hjörleif och hans män om de gav sig iväg för att söka efter björnen. Så de gick iväg och berättade för Hjörleif, och när hans män spred sig i skogen för att söka efter björnen, satte slavarna efter dem och dödade dem alla, en efter en, just så många män som det fanns trälar. Sedan for trälarna iväg med de döda männens båtar och deras hustrur och deras tillhörigheter. De rodde över till de öar som de hade sett i sydväst och förberedde sig för ett långt uppehåll.
Ingolf hade två trälar som hette Vifil och Karli, och han sände iväg dem västerut för att söka efter hans högsätespelare. När de kom till Hjörleifshöfdi, fann de Hjörleif död, så de återvände till Ingolf för att berätta vad som hänt. Han tog dråpet på Hjörleif och hans män mycket hårt. Han la ut i väster till Hjörleifshöfdi, och när han såg Hjörleif sade han " Det är ett sorgeligt slut för en krigare att bli dödad av slavar; men min åsikt är att detta alltid händer folk som inte vill blota"
Ingolf lät begrava Hjörleif och hans män, och tog över deras skepp och olika saker efter honom. Sedan klättrade han upp på toppen av udden och såg några öar ligga i sydvästlig riktning, och det föll honom in att eftersom båten fattades, måste trälarna ha flytt dit. De seglade iväg för att söka efter trälarna och fann dem bland öarna på en plats som heter Eid. De höll på att äta en måltid när Ingolf och hans män överraskade dem, och trälarna blev så förskräckta att de spred sig i alla riktningar. Ingolf dödade dem alla. Den plats där Dufthak blev dödad kallas Dufthaksskor. Flera av trälarna hoppade över en klippa som sedan dess har namn efter dem, så har också öarna där de dödades, vilka nu bär namnet Vestmannaeyjar, eftersom männen kom från väst. Ingolf och hans män tog med sig änkorna efter de mördade männen tillbaka till Hjörleifshöfdi, och där tillbringade han följande vinter. Nästa vår seglade han längst kusten västerut och stannade den tredje vintern på Ingolfsfell, väster om Ölfusá. Det året, fann Vifil och Karli hans högsätespelare på Arnahóll, västerut på andra sidan av heden.

9. På våren färdades Ingolf västerut tvärs över heden. Han tog i besittning det område där hans högsätespelare hade spolats iland, och han bodde i Reykjavik. Hans högsätespelare kan ses i den hall där Ingolf krävde besittning av hela området mellan Ölfusá och Hvalfjord vid södra Brynjudal, omfattande hela näset. Då sade Karli "Vi har inte mycke nytta av vår resa över bra land, bara för att leva på detta avlägsna hedland". Efter det tog han med sig en trälflicka och försvann. Ingolf gav Vifil fri, och han bosatte sig på Vifilsstadir; Vifilsfell har också sitt namn efter honom. Han bodde länge där, och blev med tiden en betydande man. Ingolf hade byggt hus vid Skalafell, och därifrån fick han syn på rök från Ölfusvattnet, och det var där han fann Karli.
Ingolf var den mest berömde av nybyggarna, på grund av att han anlände medan landet ännu var obebott, och han var den förste som bosatte sig där permanent, men flera nybyggare skulle senare anlända och följa hans exempel. Ingolf gifte sig med Hallveig Frodadottir, syster till Lopt den gamle, och deras son var Thorstein som grundade Kjalarness säte, innan det Althnget var etablerat. Thorstein var far till Torkel måne, lagsögumannen som enligt vad alla säger var den ädlaste hedning som funnits. När Torkel måne låg på sin dödsbädd, lät han sig bäras ut för att få en stråle solljus, och överlämnade då sig själv till den Gud som hade skapat solen. Han hade levt ett oklanderligt liv, som om han vore den bäste bland kristna. Hans son var Thormod, som var den främste hövdingen vid den tid som kristendomen kom till Island. Thormod var far till Hamal, far till Mar, Thormod och Thorfi.

10. Det fanns en stor hövding i Norge som kallades Björn buna, son av hövdingen Väder-Grim, herse i Sogn. Grims mor var Hervor, dotter av Thorgerd, dotter av Eylag, konung i Sogn. Nästan alla framstående isländingar härstammar från Björn buna. Han gifte sig med en kvinna som hette Velaug, och de hade tre söner; en var Ketil flatnäsa, den andre Hrapp och den tredje Helgi. De var alla märkliga män, och en hel del kommer att sägas om deras ättlingar i denna bok.

11. Hrapp hade en son som hette Tord skeggi. Han gifte sig med Vilborg Osvaldsdottir. De hade en dotter som hette Helga, och var gift med Ketilbjörn den gamle. Tord for till Island, och med Ingolfs tilstånd bosatte han sig på land som tillhörde Ingolf, mellan Ulfjot och Leiruvogur. Han byggde sitt hem på Skeggjastadir, och många framstående isländingar räknar sin härstammning från honom.

12. Det var en man som hette Hall den gudlöse, son av Helge den gudlöse. Far och son bekände sig till den egna styrkan och vägrade att blota. Hall reste till Island och med Ingolfs tillstånd tog han besittning av området från Leiruvogur till Mogilsá. Hall var far till Helge, som var gift med Thurid Ketilbjörnsdottir. Deras son Tord i Alftaness var gift med Gudny Hrafnkelsdottir. Hall bodde i Mula.

13. Harald Hårfager reste på härnad västerut, som det berättas i hans saga. Han lade under sig Hebriderna, så långt västerut att ingen därefter han gjort några erövringar längre ut. Men när han återvände till Norge, började vikingar, skottar och irländare att invadera öarna, där de dödade och plundrade överallt. När kung Harald hörde om detta sände han Ketil Flatnäsa, son av Björn buna till Hebriderna för att återerövra öarna.
Ketil var gift med Yngvild, dotter av Ketil väder, herse i Ringerike. Deras söner var Björn östman och Helge bjola, och deras döttrar var Aud den djupsinniga och Thorunn hyrna. När Ketil for västerut lämnade han sin son Björn i omvårdnad. Ketil erövrade hela Hebriderna och blev hövding över dem, men han betalade inte den tribut tillkung Harald som var överenskommet, så kungen konfiskerade alla hans besittningar och landsförvisade hans son Björn.

14. Ketils andre son Helgi bjolan reste över till Island från Hebriderna. Första vintern tillbringade han hos Ingolf och med hans tillstånd tog han besittning i Kjalarness mellan Mogilsá och Mydalsá, och han bodde på Hof.. Han var far till Viga-Hrapp och Kolsvein, far till Eyvind hjalti, far till Kolsvein, far till Torgerd, mor till Tora, mor till Ögmund, far till biskop Jon den helige.

15. Björn bunas son Hrapp hade en son som hette Örlyg, och var fosterson hos den helige biskopen Patrick på Hebriderna. Han bar på en stor önskan att få resa till Island, och bad biskopen att vägleda honom. Biskopen försåg honom med virke till en kyrka, och järnklockor, ett plenarium och vigd jord, som Örlyg skulle ha att lägga under hörnstolparna på kyrkan. Biskopen sa åt honom att han skulle slå sig ner på ett ställe där han från havet kunde se två berg, var och en med en dal. Han skulle bosätta sig under det södra berget, där han skulle låta bygga sig ett hus och en kyrka tillägnad den helige Kolumba. Ombord på skeppet var hans fosterbroder Koll, Thorbjörn sparv, Thorbjörn talkni och hans bror Thorbjörn skuma, som var söner av Bödvar blåsaskalle.
Örlyg och hans män for till havs och hade en sådan hård överresa att de inte hade en aning om var de befann sig. Då avlade Örlyg ett heligt löfte till biskop Patrick att om de nådde land så skulle han uppkalla den platsen efter honom. Strax efteråt siktade de land, och de hade drivit västerut på Island. De kom iland på en plats som nu heter Örlygshöfn, men fjorden som skar in i land därifrån kallade de för Patreksfjord. De stannade där över vintern, och på våren gjorde Örlyg sitt skepp färdigt för avsegling, men några av hans besättningsmän slog sig ner där, och dessa kommer det att berättas om längre fram. Örlyg seglade runt Bard och kom slutligen bortom Snaefellsnessjökeln, och när han seglade in i viken kunde han se två berg med var sin dal, som skar in i dem. Han förstod då att här var platsen som han hade blivit vägledd till. Han valde ut det södra berget, det var Kjalarness som hans kusin Helgi redan gjort anspråk på. Första vintern tillbringade Örlyg hos honom och till våren gjorde han med Helgis medgivande anspråk på landet mellan Mogilsá och Osvifs laekiar, han bosatte sig vid Esjuberg, där han också byggde sig en kyrka som han hade lovat. Örlyg fick flera barn, och hans söner var Valthjof, far till Valbrand, far till Thorfi och Geirmund, far till Halldora, mor till Thorleif, från vilken folket på Esjuberg har sin härstammning.
Örlyg och hans släkt utövade sin tro i Kolumba.Örlyg den gamle hade även en dotter Verlaug, som var hustru till Gunnlaug ormstunga, son av Hromund i Thverarhlid. Deras dotter var Thurid Tistelsådd, mor till Illugi svarte i Gilsbakki.

16. Det var en man från Katness som hette Svartkel. Han tog besittning av land mellan Mydalsá och Eilifsdalsar, och han bodde först på Kidjafell och senare på Eyr. Han var far till Torkel, far till Glum vars bön till korset var: "Lycka till de gamla, lycka till de unga". Glum var far till Thorarin, far till Glum.

17. Valthjof Örlygsson från Esjuberg tog besittning av hela Kjós, och bodde på Medalfell. Från honom härstammar Valthjoflingarna. Han var far till Signy, mor till Gnup, far till Birning, far till Gnup, far till biskop Eirik på Grönland.

18. Hvamm-Thorir tog besittning av land mellan Laxá och Forsá och bodde på Hvamm. Thorir grälade med Ref den gamle om en ko som hette Brynja. Brynjudal har fått sit namn efter henne. Hon strövade omkring där förvildad med en avkomma på fyrtio kreatur. Ref och Thorir kämpade på Thorishólum och Thorir dödades med åtta av sina män.

19. Thorstein, son av Solmund, son av Torolf smjör, tog besittning mellan Botnsá och Fossá, vilket omfattade hela Brynjudalen. Han gifte sig med Thorbjörg katla, dotter av Helge skarv och deras son var Ref den gamle från vilken folket i Brynjudalen härstammar. Detta var allt folket som levde väster om Ingolf i det område som han ursprungligen hade ställt anspråk på.

20. Det fanns en man som hette Avang, som var av irlänsk härkomst, och den förste nybyggaren i Botn. Vid den tiden fanns det en stor skog där, så han hade möjlighet att bygga stora havsgående skepp, av detta timret. Avang var far till Thorleif, far till Thurid som var gift med Thormod, son av Thjostar på Alftaness och Idunn Molda-Gnupsdottir. Thormod var far till Bork, far till Thord, far till Audun på Brautarholt.

21. Kolgrim den gamle var son av hövdingen Hrolf, och han tog besittning av land mellan Botnsá och Kalmansár, och bodde på Festikla. Kolgrim gifte sig med Gunvor som var dotter av Hrodgeir den vise, och deras två barn var Thorhalli, far till Kolgrim, far till Stein, far till Kvist från vilken Kvistlingarna härstammar; och Bergthora som var gift med Ref i Brynjudalen.

22. Det var två bröder vilka tog besittning av hela Akraness, mellan Kalmansár och Aurridaár. Thormod var en av dem, och han hade land söder om Reynir och bodde på Holm. Han var far till Bresi och Thorlaug, mor till Tungu-Odd.

23. Den andre brodern var Ketil och han ägde västra sidan av Akraness, så långt som Auridaá. Han var far till Jorund den kristne, som bodde i Gardar, som då kallades Jorundarhollt. Jorund var far till Klepp, far till Einar, far till Narfi och Havar, far till Thorgeir.

24. En man som hette Asolf och var besläktad med Jorund i Gardar, kom till Island och tog besittning öster i Osar. Han var en hängiven kristen, och ville inte befatta sig med hedningarna. Han accepterade inte ens att ta emot mat ifrån dem. Han byggde sitt hus under Eyjafell på en plats som nu kallas Östra Asolfsskali, och han höll sig ur vägen för folk, så de blev nyfikna och försökte finna ut vad han använde till föda, och de fann att han hade en hel del fisk i huset, och när de kom till bäcken som flöt förbi huset tycktes det som om det myllrade av fisk i den, och folk förundrade sig över det, eftersom de aldrig hade sett något liknande förut.
När bönderna i området upptäckte detta drev de iväg Asolf, eftersom de inte ville att han skulle få bärga detta överflöd av fisk. Då flyttade Asolf huset längre västerut för att bo i Midskali, men när folket började att fiska i bäcken hade all fisk försvunnit. Då kom de till Asolfs nya ställe bara för att finna att bäcken som flöt där var full med fisk. Åter igen fördrev de honom och han flyttade till Västra Asolfsskali, där samma sak åter hände. Efter det att han ännu en gång fick flytta for han för att träffa sin släkting Jorund som inbjöd honom att stanna, men Asolf sa att han önskade att hålla sig ur vägen för annat folk, så Jorund byggde ett hus åt honom i Inre Holm och försåg honom med mat. Asolf bodde där resten av sitt liv, och där ligger han begravd. Den nuvarande kyrkan är byggd ovanpå hans grav och folk tänker nu på honom som en helig man.

25. Det var en man som hette Bekan och tog besittning i Ketils territorium, mellan Berjadal och Auridaá, och han bodde på Bekansstadir.

26. Finn den rike som var son av Halldor Högnasson tog besittning av land mellan Laxá i söder och Kalmansá, och han bodde i Midfell. Hans son var Thorgeir, far till Jostein, far till Thorunn, mor till Gudrun, mor till Saemund, far till biskop Brand (Biskop i Holar 1163-1201).

27. Hafnar-Orm tog besittning av land i Melaverdi, mellan Aurridaá och Laxá i söder, och Andakilsá i norr. Han bodde på Hafnar och hans son var Thorgeir kindsår, far till Thorunn, mor till Thorunn, mor till Jostein, far till Sigurd, far till Bjarnhedin. Thorgeir kindsår var en hirdman åt kung Haakon, fosterson till kung Athelstan. Vid slaget vid Fitjar fick han ett sår på kinden samt ett gott anseende.

28. Det var två bröder, den ene Hrodgeir den vise bodde på Saurby och den andre Oddgeir på Leirá, de bodde i det territorium som Orm och Finn den rike gjorde anspråk på. Finn och Orm tyckte att de själva hade det lite trångt där, så de betalade pengar för att bröderna skulle flytta. Hrodgeir och hans bror tog senare besittning av något land i Hraungerdingahrepp i Floi. Hrodgeir byggde sitt hem i Hraungerdi och Oddgeir i Oddgeirhólum. Oddgeir gifte sig med dotter till Ketil gufa.

29. Det var en man som hette Ulf men hade fått öknamnet Kveld-Ulf, han var son av Brunda Bjalfi och Hallbera, dotter av Ulf den tappre på Hrafnista. Ulf gifte sig med Salbjörg Berdlu Karisdottir, och deras söner var Thorolf och Skalla-Grim. Harald Hårfager lät döda Thorolf norrut i Alost på Sandness på grund av skvaller som spridits av Hildridarsönerna, och sedan vägrat betala mansbot för honom. Då gjorde Skalla-Grim och Kveld-Ulf iordning ett handelsskepp för sjöresa, och deras avsikt var att resa till Island, eftersom de hade hört att deras vän Ingolf var där. De väntade ett tag vid Solmundey innan de gav sig av, och där tog de det fartyg som kung Harald hade konfiskerat från Thorolf, strax efter det som Thorolfs män hade återvänt från England, och dödade där Halvard hårdseglare och Sigtrygg den snabbseglande, som de beskyllde för konfiskeringen av skeppet. De dödade också Guttorms söner, han som var son av Sigurd hjärta, vilken var kusin till Harald Hårfager, och de dödade också resten av besätningen, utom två som utsågs att föra nyheten till kung Harald.
Efter detta gjorde de iordning bägge skeppen för sjöresan till Island, båda med trettio män ombord. Kveld-Ulf tog hand om det skeppet som de hade erövrat, och satte Grim halogalander, son av Thorir, son av Gunnlaug, son av Hrolf, son av Ketil kölen, att tjäna honom som kapten Bägge skeppen höll sig nära varandra den mesta tiden, men när resan närmade sig slutet blev Kveld-Ulf sjuk. Han bad sina män att göra en kista åt honom om han skulle dö, och säga åt hans son Skalla-Grim att bygga sitt hus på Island nära det ställe där kistan skulle flyta iland om det var möjligt. Därefter dog Kveld-Ulf och kistan kastades överbord. Bägge skeppen seglade utefter kusten där de hade hört att Ingolf skulle leva i södra delen. De seglade västerut runt Reykjaness och rakt upp i bukten där de förlorade kontakten med varandra, så ingen visste var de andra var. Grim halogalander och hans besättning seglade rakt upp i bukten tills de hade skärgården bakom sig och där kastade de ankar. Vid högvattnet flyttade de skeppet upp till en flodmynning som verkade säker, halade skeppet så långt det var möjligt. Den kallas nu för Gufá, och där förde de sina tillhörigheter iland. Sedan började de att utforska landet, och de hade inte gått så långt innan de fann Kveld-Ulfs kista som hade spolats iland i en liten bukt, och de förde den till närmsta udde där de stensatte den.

30. Skalla-Grim landsteg på en plats som nu heter Knarrarness i Myrar. Därifrån började han att utforska området, och han fann vidsträckta sumpmarker och skogsland som sträckte sig från bergen och ända ner till havet. På sin väg österut längst bukten kom de till en udde där de såg några svanar, så de kallade den för Alftaness. De fortsatte sin vandring tills de fick syn på Grim halogalander och hans män, som berättade vad som hade hänt och även om det medelande som Kveld-Ulf hade sänt till sin son. Skalla-Grim gick för att se var kistan hade flytit iland, och omgivningen syntes honom vara ett bra ställe för en bondgård. Skalla-Grim stannade hela vintern på den plats där han hade landstigit, och ut forskade hela området. Han tog besitning av allt land från Selalon i väst, norrut till Borgarhraun, och i söder till Hafnarfell, och han använde floden att markera sina markanspråk ända ner till havet. Han bodde nära den bukt där Kveld- Ulf hade flytit iland och kallade gården för Borg, och fjorden för Borgarfjord. Efter det skänkte han land till sina följeslagare och senare kom många andra att bosätta sig på territoriet med hans tillstånd. Skalla-Grim skänkte land till Grim halogalander på södra sidan av fjorden mellan Andakilsá och Grimsá. Grim bodde på Hvanneyr. Han var far till Ulf som var far till Hrolf på Geitland.

31. Det var en man som hette Thorbjörn svarte och han köpte land av Hafnar-Orm mellan Selseyr och Forsá, och han bodde på Skeljabrekka. Hans son var Thorvard, som gifte sig med Thorunn, dotter av Thorbjörn på Arnarholt, och deras söner var Thorarin den blinde och Thorgils orra-skald, som stannade med Olaf kvaran i Dublin. Skorri, en frigiven slav som hade tillhört Ketil gufa bosatte sig i Skorradal ovanför sjön, och där blev han dödad.

32. Björn guldskägg tog besittning i södra Reykjadal och bodde i Gullberarstadir. Hans son var Grinkel gode på Bláskog, som gifte sig med Signy, dotter av Valbrand Valthjofsson och deras son var Hord, som var ledare för männen på Holm. Björn guldskägg gifte sig med Ljotunn, Kolgrim den gamles syster, och de hade en annan son som hette Svarthofdi på Reydarfell, och var gift med Thurid, dotter av Tungu-Odd, och deras dotter var Thordis som var gift med Gudlaug den rike. Björns tredje son hette Thjodolf, och den fjärde hette Geirmund.

33. Thorgeir meldun fick land av Björn ovanför Grimsá och bodde på Tungufell. Thorgeir gifte sig med Geirbjörg, dotter av Balkis på Hrutafjord, och deras son var Veleif den gamle.

34. Floki, Ketil gufas slav tog besitning i Flokadal, och det var där som han blev dödad.

35. Det fanns en betydande man som hette Olof hjalti, och han kom med sitt skepp till Borgarfjord, där han stannade första vintern hos Skalla-Grim. Med tillstånd av Skalla-Grim tog han besittning av land mellan Grimsá och Geirsá, och han bodde på Varmalaekur. Hans söner var Ragi i Laugardal och Thorarin lögsaguman, som gifte sig med Thordis, dotter av Olav feilan, och de hade dottern Vigdis, som gifte sig med Stein Thorfinnsson. Ragi hade en son som hette Guttorm, far till Gunvor, mor till Thorny, mor till Thorlak, far till Runolf, far till biskop Thorlak (biskop i Skálholt 1118-33).

36. Ketil blund och hans son Geir anlände till Island och stannade första vintern hos Skalla- Grim. Geir gifte sig med Thorunn Skalla-Grimsdottir. På våren talade Skalla-Grim om för dem var de skulle bosätta sig och de tog besittning av landtungan mellan Flokadalsá och Reykjadalsá, hela vägen upp till Raudsgil inklusive Flokadalur ända upp till sluttningen. Ketil bodde först i Thrandarholt, och senare i Blundsvatn, vilken fick sitt namn efter honom.
Hans son Geir den rike bodde på Geirshlid och hade an annan gård i övre Reykir. Hans söner var Thorger blund, Blund-Ketil och Svardkel på Eyr. Geir hade en dotter som hette Bergdis, och hon var gift med Gnup Flokason på Hrisar. Thorodd hrisa-blund tillhörde den släkten.

37. Önund bredskägg som var son av Ulfar, son av Ulf fitjaskägg, son av Thorir larmande, tog besitning av hela landtungan mellan Hvitá och Reykjadalaá och bodde på Breidabolsstadir. Han gifte sig med Geirlaug, dotter av Thormod på Akraness och syster till Bersi, och de hade en son Tungu-Odd och en dotter Thorodda som var gift med Thorfi, son av Vallabrand, son av Valthjof Örlygsson på Esjuberg, och hennes hemgifte var halva Breidabolsstadir och Halsaland. Thorfi gav till sin syster Signy gården Signyjarstad, där hon bodde. Thorfi dödade de tolv männen på Kropp, och han bar det största ansvaret för dråpet på männen på Holm också. Han var närvarande på Hellis fitjar med Illugi svarte och Sturla gode, när de arton grottmänniskorna blev dräpta (här rörde det sig troligen om fredlösa som tagit skydd i en grotta) och de brände inne Audun Smidkelsson i hans hem på Thorvaldsstad. Thorfi hade en son, Thorkel på Skaney.
Tungu-Odd var gift med Jorunn Helgidottir och deras söner var Thorvald, som bar ansvaret för att ha bränt Blund-Ketil inne, den andre sonen var Thorodd som var gift med Jofrid Gunnarsdottir, vilkas dotter Hungerd var gift med Sverting Hafur-Bjarnarson. Tungu-Odds döttrar var Thurid, som var gift med Thorfinn Sel-Thorisson och Hallgerd som var gift med Hallbjörn, son av Odd på Kidjaberg.
Tungu-Odd hade en moster som hette Kjolvor och bodde på Kjolvararstad. Hon var mor till Thorleif, Thurids moder, och mor till Gunhild, Kalis hustru och Glum, far till Thorarin, Glum på Vatnslausas far.

38. En man som hette Raud tog besittning av landet från Raudsgill upp till Giljar och bodde på Raudsgill. Hans söner var Ulf på Ulfsstad och Aud på Audsstad, norr om floden, han som dräptes av Hord, och gav upphov till "Sagan om Hord Grimkelsson och Geir".

39. Det var en man som hette Grim och han tog besittning av land söder om Giljar, upp till Grimsgill, och han bodde på Grimsgill. Hans söner var Thorgils auga på Augastad, och Hrani på Hranastad, far till Grim, som hade öknamnet Stäva-Grim och hade gård i Stafngrimsstad, som numera heter Sigmundarstad. Hans gravkulle finns där nere vid Hvitá, på den norra stranden, och det var där han dödades.

40. Thorkel kornmuli tog besittning av södra Ás från Kollslaek upp till Deildargill och bodde på Ás. Hans son var Thorberg kornamuli som gifte sig med Alof Ellidasköld, dotter av Ofeig och Asgerd, Thorgeir gollis syster. Deras barn var Eysteinoch Hafthora, som var gift med Eid Skeggjason, som senare bebodde Ás. Det var där som Midfjords-Skeggi dog, och hans gravhög står strax bredvid gården. Skeggi hade en annan son som hette Koll, och bodde på Kollslaek. Sönerna till Eid var Eystein och Illugi.

41. Ulf son av Grim halogalander och Svanlaug, dotter av Thormod på Akraness, och Beris syster, tog besittning av land mellan Hvitá och det södra isfältet och han bodde på Geitland. Hans första son var Hrolf den mäktige, far till Halldora, som var gift med Gizur vite, och hade en dotter Vilborg, som var gift med Hjalti Skeggjason; hans andre son var Hroald, far till Hrolf den yngre, som var gift med Thurid, dotter av Valthjof, son av Örlyg den gamle; deras barn var Kjallak på Lund i Sydra Reykjadal, far till Koll, far till Bergthor; och Sölvi på Geitland, far till Thord på Reykholt, far till Sölvi, far till Thord, far till Magnus, far till Thord, far till Helga, mor till Helga, mor till Gudny, mor till Sturlusönerna. Hrolf hade en tredje son som hette Illugi röde, och var den förste som bebyggde Hraunsasi. Vid den tiden var han gift med Sigrid dotter av Thorarin den onde och syster till Musa-Bolverk, Illugi gav sin gård till Bolverk och flyttade själv till gården Hofsstad i Reykjadal.
Männen från Geitland ansågs betala halva underhållet till templet där, och Tungu-Odd den andra halvan. Slutligen flyttade Illugi för att bo i yttre Holm på Akraness när han och Holm- Starri bytte sina egendomar, gårdar, hustrur, kreatur och allt. Då gifte sig Illugi med Jorunn, dotter till Thormod Tjostasson på Alftaness, men Sigrid hängde sig själv i templet, för hon kunde bära bytet av make. Hrolf den yngre gav sin dotter Thorlaug prästinnan till maka åt Odd Yrarson, det var därför som Hrolf flyttade huset västerut till Ballár, där han bodde en längre tid. Han kallades Hrolf på Ballará.

42. Nu kommer vi till landnamamännen i Västfjordarnas fjärding, där många framstående personer har bott. Det var en man som hette Kalman och var kommen från Hebriderna. Han for till Island och kom till Hvalfjord där han bosatte sig vid Kalmansá, och två av hans söner drunknade där. Senare tog han besittning av land väster om Hvitá, så långt som till Fljot, omfattande hela Kalmanstungu och österut ända upp till isfältet, så långt som det var möjligt för gräset att växa. Han bodde på Kalmanstungu.
Kalman drunknade i Hvitá på sin väg tillbaka från Hraun, där han hade besökt en frilla, och hans gravhög står vid Hvitarbakki söder om floden. Karlman var far till Sturla gode, som först bodde på Sturustad precis under Tungufell, öster om Skaldskelmisdal, och senare bodde han på Kalmanstungu. Sturla hade en son som hette Bjarni, vilken grälade med Hrolf den yngre och hans söner över Litlu-Tungu. Då Bjarni lovat att bli kristen, och efter det att Hvitá ändrade riktning och gjorde en ny fåra där den flyter nu, så förvärvade Bjarni besittningen av Litlu- Tungu ner till Grind och Sölmundarhofdi.
Kalman hade en bror som hette Kylan och bodde på Kollshamar. Han var far till Kari, som grälade över en oxe med Karli Konalsson på Karlastad, en frigiven slav som hade tillhört Hrolf på Geitland, och den kom att tillhöra Karli. Då eggade Kari sin slav till att döda Karli. Slaven uppförde sig som en galning och sprang söderut genom lavafälten. Karli satt på tröskeln till sitt hus när slaven gav honom banesår. Efter det dödade Kari slaven. Tjodolf, Karlis son dödade Kylan Karasson på Kylansholmu. Sedan brände Tjodolf inne Kari i hans hus på en plats som nu heter Brenna. Bjarni Sturlusson mottog dopet och levde på Bjarnastad i Litlu-Tungu, där han lät bygga en kyrka,

43. Det fanns en mäktig man som hette Trand näsa, far till Thorstein, som gifte sig med Loptaena, dotter av hövdingen Arnibjörn i Fjordane. Loptaena hade en syster som hette Arntrud, och var gift med hövdingen Thorir Hroaldsson, och deras son var hövdingen Arinbjörn. Mor till Loptaena och Arntrud var Astrid slaekidreng, dotter av Bragi skalden och Loptaena, dotter av Erp den kutryggige. Thorstein och Loptaena hade en son som hette Hrosskel och han var gift med Joreid, dotter av Ölvir, son av kung Mottul av Lappland, och deras son var Hallkel. Hrosskel reste till Island och la till vid Grunnafjord. Till början med bodde han i Akraness, men Ketil och hans bror ville inte ha honom där, så han tog besittning i Hvitarsida, mellan Kjarrá och Fljot. Han bodde på Hallkelsstad, så även hans son Hallkel efter honom. Hallkel gifte sig med Thurid tistelsådd, dotter av Gunnlaug på Thverarhlid och Velaug Örlygsdottir på Esjuberg.
Hrosskel skänkte land till Torrard, far till Smidkel och Audun, ledarna för grottfolket. Han bodde på Thorvardsstad och ägde hela Fljotsdalen, rakt upp till Fljot. Hrosskel skänkte vidare land till sin skeppskamrat Torgaut ner till Sida, och han bodde på Torgautsstad, och hade två söner som båda hette Gisli.
Hallkel och Thurid hade följande barn; Thorarinn, Finnvard, Tind, Illugi svarte och en dotter Grima som gifte sig med Thorgils Arason. Musa-Bolverk dödade Thorarin när han bodde vid Hraunsås. Sedan befäste han sin gård och lät avleda Hvitá genom åsen. Innan dess brukade den flyta ner genom Melrakkadal. Illugi och Tind anföll Bolverk i fästet.

44. Asbjörn Hardarson den mäktige köpte land söder om Kjarrá från Sleggjulaek norr om Hvitborg, och bodde på Asbjarnastad. Han var gift med Thorbjörg, dotter av Midfjords-Skeggi och deras dotter var Ingibjörg, hustru till Illugi svarte.

45. Det fanns en man som hette Örnolf och han tog besittning vid Örnolfsdal och Kjarradal, så långt norrut som Hvitbjörg. Kettil blund köpte allt land söder om Klif från Örnolf och bodde på Örnolfsdal. Örnolf byggde sitt första hem i Kjarradal på en plats som nu är känd som Örnolfsstad. Området upp från Klif kallas för Kjarradal därför att det fanns riskor och snårskog mellan Kjarr och Tverá, så den platsen var olämplig för jordbruk. Ketil blund var en förmögen man, med en hel del förtjänster genom den skog som fanns där han hade sin gård.

46. Grim halogalander hade en bror som hette Hromund, son av Thorir, son av Gunnlaug, son av Hrolf, son av Ketil kölvatten. Hromund förde sitt skepp till Hvitá och tog besittning över Thverardal och Thverarhlid mellan Hallarmull och Thverá. Han bodde på Hromundarstad eller Karlsbrekka som det numera heter. Han var far till Gunnlaug ormstunga, som bodde på Gunnlaugsstad, söder om Thverá, och han gifte sig med Velaug, som tidigare har omnämnts. En av Hromunds skeppskamrater var en man som hette Högni, och bodde på Högnastad; han var far till Helgi på Helgavattnet, far till Arngrim gode som medverkade till att bränna inne Ketill blund. Denne Högni var bror till Finn den mäktige.

47. Det var två bröder, de hette Isleif och Isrod, och de tog besittning av land nedanför Sleeggjulaek mellan Örnolfsdal och Hvitá, så långt norrut som Raudalaek, och söderut till Haurdhóla. Isleif bodde på Isleifsstad, och Isrod som ägde land längst Hvitá på södra sidan av Isrodarstad; han var far till Thorbjörn, far till Ljot på Veggjar, som dödades i hedslaget.

48. En av Hromunds skeppskamrater, en man som hette Asgeir, bodde på Hamar norr om Helgavattnet. Han gifte sig med Hildistjarna, dotter av Thorvald Thorgrimsson den bräkande, och deras söner var Steinbjörn den starke och Thorvard, far till Meva, som var gift med Hrifla; Asgeirs tredje son var Thorstein och denfjärde Helgi, far till Thord, far till Skald-Helgi.

49. En kvinna som hette Arnbjörg, bodde på Arnbjargarlaek, och hennes söner var Eldgrim som bodde på Eldgrimsstad, som låg på en bergsrygg ovanför Arnbjargarlaek, och Thorgest, som blev sårad till döds när han slogs mot Hrani på en plats som nu kallas Hranafell.
En kvinna som hette Thorunn bodde på Thorunnarholt. Hon ägde land så långt ner som Vidilaekar och upp till den del som tillhörde Thurid spåkvinna, som bodde på Grof. Thorunnar hylur i Tverá, har tagit sitt namn efter henne och Hamarfolket är hennes ättlingar.

50. Thorbjörn son av Arnbjörn Oleifsson långhals, som var bror till Lyting i Vapnafjord. Thorbjörns besittning var hela Stafholtstungu, mellan Nordá och Thverá och bodde på Arnarholt. Hans son var Teit på Stafaholt, far till Einar.

51. Thorbjörn blesi tog besittning i Nordádal på södra sidan upp från Krok, omfattande hela Hellisdal, och bodde på Blesasted. Han var far till Gisli på Melar i Hellisdal, som gav sitt namn till Gislavattnet. Thorbjörn blesi hade en annan son som hette Thorbjörn på Thorfinnsstad, far till Thorgerd hedänka, mor till Thord strid, far till Thorgers, mor till Helgi i Lund.

52. Geirmund son av Gunnbjörn stav tog besittning på landtungan mellan Nordurá och Sandá, och han bodde på Tungu. Hans son var Bruni, far till Thorbjörn på Steinar, som dödades under hedstriden.

53. Örn den gamle tog besittning av Sanddal, Mjovadal och Nordurádal, från Krok ner mot Arnabaeli, och bodde på Hareksstad.

54. Rauda-Björn tog besittning i Bjarnardal och hela dalen som förgrenar sig därifrån. Han hade en gård nedanför Maelingsfellsgill, och en nere i bosättningen, som är tidigare omnämnd.

55. Karl tog besittning i Karlsdal ovanför Hredavattnet, och bodde på Karlsfell; han ägde land så långt ner som till Jafnaskard, på vägen till den mark som tillhörde Grim.

56. Det var två frigivna trälar som hade tillhört Skalla-Grim, och de hette Gris och Grim, och till dessa skänkte Skalla-Grim land uppe vid berget; till Gris gav han Grisartungu och till Grim, Grimsdal.

57. Det var en man som hette Bersi den gudlöse, son till Balki Blaeingson i Hrutafjord. Bersi tog besittning av hela Langavatnsdal, och det var där han bodde. Han hade en syster som hette Geirbjörg, som var gift med Thorgeir på Tungufell, och deras son var Veleif den gamle. Bersi den gudlöse gifte sig med Thordis dotter av Thorhadd på Hitardal, och tillsammans med henne skaffade han Holmsland. Deras son var Arngeir, far till Björn hitadalskämpen.

58. Till en av sina frigivna trälar som hette Sigmund skänkte Skalla-Grim land mellan Gljufar och Nordurá. Sigmund bodde först på Haugar men flyttade sedan till Munadarness. Sigmundarness har fått sitt namn efter honom.

59. Rauda-Björn köpte land från Skalla-Grim mellan Gljufurá och Gufá, och han bodde på Raudabjarnarstad ovanför Eskihollt. Hans söner var Thorkel trefill i Skard, Helgi i Hvamm och Gunnvald, far till Thorkel som var gift med Thorgeir på Vidimyr.

60. Det var två bröder, Thorbjörn den krokige och Thord beigaldi hette de, och till dem skänkte Skalla-Grim land väster om Gufá; Thorbjörn bodde på Holar och Tord på Beigaldi.

61. Till Thorir tuss och Thorgeir jordlång och deras syster Thorbjörg påle, skänkte Skalla- Grim land upp vid sidan om Langá, på den södra banken. Thorir bodde på Thurstad, Thorgeir på Jardlangsstad och Thorbjörg på Staugarholt.

62. Till en man som hette Án, gav Skalla-Grim land mellan Longá och Hafslaekiar, och han bodde på Anabrekka. Hans son var Önund sjoni, far till Steinar och Dalla, Kornmaks mor.

63. Thorfinn den starke var banerförare åt Thorolf Skalla-Grimsson. Skalla-Greim gav sin dotter som hustru till honom samt land väster om Langá så långt som till Leirulaekiar, och upp till bergen. Thorfinn bodde på Foss och deras dotter var Thordis, mor till Björn hitardalskämpen.

64. Det var en man som hette Yngvar, far till Bera, Skalla-Grims hustru och Skalla-Grim skänkte Yngvar land mellan Leirulaekiar och Straumsfjord och Yngvar bodde på Alftaness. En annan dotter till honom var Thordis som var gift med Thorgeir lamb i Lambastad, far till Thord som Ketil gufas slav brände inne. Thord hade en son, Lambi den starke.

65. Det var en man som hette Steinolf och han tog besittning i de bägge Hraunsdalarna så långt ner som Grjotá, med Skalla-Grims medgivande. Han var far till Thorleif, från vilken Hraundalingarna härstammar.

66. Thorhadd var son av Sten snabbseglare, son av Vigbjod, son av Bodmod från Bulkarumi, oc han tog besittning i Hitardal från Grjotá till Kaldá, och hela regionen mellan Hitará och Kaldá ner till havet. Han hade en son Thorgeir, far till Hafthon, far till Gudny, mor till Thorlak den rike. Thorgeir hade flera söner, Grim på Skardi, Thorarin, Finnbogi, Eystein, Gest och Thorfi.

67. Thorgils knapp, en frigiven träl från Kolli Hroaldsson tog besittning i Knappadal. Han var far till Ingjald och Thorarin på Akrar, och ägde land mellan Hitará och Alftá, gränsande till Steinolfs egendom. Thorarin hade en son som hette Thrand och var gift med Steinunn, dotter av Hrut på Kambsness och deras söner var Thorir och Skum, far till Thorfi, far till Tanni, Thorir hade en son som hette Hrut och han gifte sig med Kolfinna, dotter av Illugi svarte. Detta var alla de som bodde på Skalla-Grims landområde.

68. Grim hette en man som var son av Ingjald, son av Hroald från Haddingjadal, och bror till hövdingen Asi. Han for till Island för att se sig om efter land och seglade norrut. Han tillbringade vintern på Grimsey i Steingrimsfjord. Hans hustru hette Bergdis och sonen Thorir. På hösten bedrev Grim fiske med gårdens män, och sonen Thorir hade han nerstoppad i en sälskinnssäck, vilken var bunden i halsen. En dag fångade Grim en havskarl, och när han tagit honom till ytan frågade han " Vad kan du säga oss om framtiden? Var på Island skall vi bosätta oss". "Det finns inget om dig i min profetia" svarade havskarlen " men pojken i den sälskinnspåsen skall bosätta sig och göra anspråk på den mark där din märr Skalm lägger sig ner under sin börda". Något annat ord fick de inte ur honom. Senare den vintern for Grim och hans män åter på fiske, medan pojken stannade hemma, och de drunknade alla. På våren for Bergdis och Thorir från Grimsey västerut över heden till Breidafjord, Skalm gick framför dem, men la sig aldrig ner. De tillbringade våren på Skalmarness i Breidafjord, och när de gav sig iväg följande sommar vände de söderut. Skalm gick fortfarande först och kom ner från heden in i Borgarfjord. Just som de kom fram till två röda sanddynor, la sig Skalm ner under sin börda vid sidan av den västra dynan. Då tog Thorir besittning av landet söder om Gnupá till Kaldá nedanför Knappadal, från bergen och ner till havet. Han bodde på Yttre Raudamel och var en stor hövding.
När Thorir var gammal gick han en dag ut och såg en väldig man med onskefullt utseende komma roende in i Kaldá i en stor järnbåt och gick upp till en gård som hette Hrip, där han började gräva vid porten till fårfållan. På natten blev det ett stort utbrott där, och det var så som lavafältet vid Borg kom till. Gården stod där berget är nu.
Säl-Thorir hade en son Thorfinn som gifte sig med Jofrid, dotter av Tungu-Odd, deras söner var Thorkel, Thorgils, Stein, Galti, Orm, Thororm och Thorir. Thorfinn hade en dotter som hette Thorbjörg och gifte sig med Thorbrand iAlftafjord. Säl-Thorir dödades av sina hedniska släktingar vid Thorirs klippa. Thorfinna söner Thorkel och Thorgils gifte sig båda med Unn, dotter av Alf på Dalum. Thorirs märr Skalm dog på Skalmarkelda.

69. Bröderna Thormod och Thord klippa, söner av Odde den rake, son av Thorvid, son av Freyvid, son av Alf till Vors, reste till Island och tog besittning av land mellan Gnúpa och Straumsfjordsá. Thord fick Djupadal, och där bodde han. Hans son var Skapti, far till Hjörleif gode och Finna som gifte sig med Ref den store, far till Steinunn, mor till Hofgarda-Ref.

70. Thormod bodde på Raudkollsstad, och kallades Thormod gode. Han var gift med Gerd, dotter av Kjallak den gamle, och deras son var Gudlaug den rike, som gifte sig med Thordis, dotter av Svarthofdi, son av Björn Guldskägg och Turid, dotter av Tungu-Odd, som då bodde på Horgsholt. Gudlaug den rike såg till att Raudamels land var bättre än något annat distrikt. Han utmanade Thorfinn på strid om landet, och kämpade i en tvekamp med honom. Båda föll i striden, men Turid, Tungu-Odds dotter läkte deras skador, och försonade dem med varandra.

71. Senare tog Gudlaug besittning av allt land mellan Straumsfjordsá och Fura från bergen ner till havet Han bodde på Borgarholt, och Straumsfjordsmännen härstammar från honom. Det var hans son Gudleif, som ägde ett av de skeppen - det andra tillhörde Torolf, son av Lopt den gamle - när de slogs med jarl Gyrd Sigvaldsson. Gudlaug hade en annan son Torfinn, far till Gudlaug, far till Tordis, mor till Tord, far till Sturla på Hvanmmi. Gudlaug den rike hade en dotter som hette Valgerd.

72. Vali den starke, hette en hirdman hos Harald hårfager, och han dödade en man inne i ett gudahof, och dömdes därför fredlös. Han for till Hebriderna och bosatte sig där, men hans tre söner reste till Island. Deras mor var Hlif hästgällare, och en av dem hette Atli, den andre Alfarin och den tredje Audun den stammande.
Atli Valason och hans son Asmund tog besittning av land mellan Furá och Lysaá. Asmund bodde på Torutoft i Langaholt, och var gift med Langaholt-Tora. När Asmund blev äldre, började han bedriva jordbruk på Öxl, men Tora bodde kvar på Torutoft, och hon hade en hall som var byggdd tvärs över vägen, och där fanns alltid ett dukat bord, och på utsidan satt alltid Tora i en stol och bjöd de som red förbi, på en måltid. Asmund blev begravd i Asmundshögen, i ett skepp med sina slavar bredvid sig. Några som gick förbi sade sig ha följande sång sjungas från högen:

73. Hrolf den tjocke, son av Eyvind ekkropp tog besittning av land mellan Hraunhafnará och Lysá. Hans son var Helgi på Hofgardar, far till Finnbogi, Björn och Hrolf. Denne Björn var far till Gest, far till Skalda-Ref

74. En man som hette Sölvi, tog besittning av land mellan Hellir och Hraunhaven. Han bodde först på Brenning, men senare på Sölvahamar för han tyckte att där var bättre jord att bruka.

75. Sigmund son av Kerstin Tistel, som hade bosatt sig norrut i Tistelfjord, var gift med en kvinna som hette Hildigunn. Sigmund tog besittning av land mellan Hellisraun och Beruvikurhraun. Han bodde på Laugarbrekka, och där begravdes han i en hög. Han hade tre söner; en var Einar som senare bodde på Laugarbrekka. Han och hans far hade sålt marken vid Lon till en man som hette Einar, och blev känd som Lon-Einar. Efter Sigmunds död gickLon-Einar över till Laugarbrekka, med sex följeslagare och beskyllde Hildigunn för trolldom. Einar, hennes son var inte hemma vid detta tillfälle och kom inte hem förän Lon-Einar gått.Hildigunn berättade för honom vad som hade hänt, och gav till honom en nygjord vapen-rock. Euinar tog sin sköld och sitt svärd, rustade en draghäst och red efter dem. Hästen blev alldeles anfådd på Tufuklippan, men fortsatte till Mannafellsbrekka, och där var det som de kämpade. Fyra av Lon-Einars män dödades, och två slavar sprang iväg. De bägge Einar fortsatte att slåss en lång stund, tills Lon-Einars livrem brast och han försökte att gripa den, och den andre Einar gav honom dödsstöten. Einar på Laugarbrekka hade en slav, som hette Hreidar, som jagade efter. När han kom till Tufuklippan fick han syn på Lon-Einars slavar som sprang, och han följde efter och dödade dem båda i Traelavik. För detta gav Einar honom fri och så mycket land som han kunde inhägna på tre dagar. Stället där hanbyggde sitt hus heter idag Hreidarsgerdi. Einar på Laugarbrekka gifte sig med Unn, dotter av Torir, bror till Aslak på Langadal. Deras dotter var Hallveig, som gifte sig med Torbjörn Vifilsson.

76. Det var en man som hette Grimkel, son av Ulf, son av Kråk-Hreidar, och bror till den Gunnbjörn som Gunnbjarnarskäret är upkallat efter. Grimkel tog besittning av land mellan Beruvikurhraun och Neshraun, omfattande hela Ondverdarness. Han bodde i Saxahvoll och tvingade Saxi, son av Alfarinn Valason iväg därifrån. Efter det bodde Saxi på Hraun nära Saxahvoll.
Grimkel gifte sig med Torgerd, dotter av Valthjof den gamle, och deras son Torarin Korni, var en stor trollkarl, och ligger begravd i Kornahaug. Torarin Korni var gift med Jorunn, dotter av Einar på Stafaholt, och deras dotter var Jarngerd, som var gift med Ulf Uggason. Grimkel hade en andra son, som hette Klæng, och var gift med Oddfrid, dotter av Helgi på Hvanneryr. Deras son var Kolli, som var gift med Turid, dotter av Asbrand på Kamb, och deras son var Skeggi, far till Torkatla, som var gift med Illugi, son av Torvald Tindsson, far till den Gils, som dödade Gjafvald.
Kolli hade en annan son som hette Bard, och var gift med Valgerd Vidarsdottir, deras dotter Tordis var gift med Torbrand på Ölfussvattnet, och deras söner var Torir, Bjarni på Breidabolstad och Torfi, och deras dotter Valgerd, var gift med Runolf, biskopens son.
Bards andra dotter hette Asdis, och var först gift med Torbjörn Torvaldsson, halvbror till Mana-Ljot på mödernet. Deras dotter var Turid, hustru till Torgrim Oddsson, och deras barn var Geirmund på Mavahlid och fjorton andra. Senare gifte sig Asdis med Skuli Jörundarsson och deras dotter var Valgerd på Mosfell.

77. Alfarin Valason tog först besittning av udden mellan Beruvikurhraun och Enni. Hans söner var Hoskuld, som bodde vid Hoskullsá, Ingjald på Ingjaldsvoll. Goti på Gotalek, och Holmkell på Foss, nära Holmkelsá.

78. Det var en man som hette Olaf Belg, som tog besittning av allt land från Enni, österut till Frodá och bodde i Olafsvik.

79. Det var en man som hette Orm den smale, och han förde sitt skepp till Frodá mynning, och bodde på Brimilsvellir en tid. Han drev iväg Olaf Belg, och tog besittning av Vikina gamlu, mellan Enni och Hofdi, och han bodde på Frodá. Hans son var Torbjörn den kraftige, som först var gift med Turid, dotter av Asbrand på Kamb, deras barn var Ketil hjälte, Hallstein och Gunnlaug, och en dotter Torgerd, som var gift med Önund Sjoni. Senare gifte sig Torbjörn med Turid, dotter av Bork den kraftige och Tordis Sursdottir.
Torbjörn den kraftige anklagade Geirrid, dotter av Torolf Snefot, för troöödom efter det att hans son Gunnlaug dog av en sjukdom, han hade fått vid ett besök hos Geirrid, för att lära sig trolldom. Geirrid var mor till Torarin på Mavahlid. Arngrim prästen var tillfrågad av tolv jurymän att döma i fallet, och han avskrev anklagelsen, efter det att Torarin hade ogiltigförklarat fallet genom att svära en ed på en ring. Efter detta hörde Torbjörn om hästar som hade försvunnit från betesmarkerna uppe i bergen, och han förebrådde Torarin för det, for över till Mavahlid där de höll ting vid dörren. Han hade elva män med sig, och de var sju mor dem: Torarin, Alfgeir Hebriden, Nagli, Björn Östlänning och tre lantarbetare. De bröt upp tinget och striden började på ängen, framför huset. Aud, Torarins hustru kallade på kvinnorna att komma och skilja dem åt. En av Torarins män dödades, och Torbjörn förlorade två. Då flydde Torbjörn med de överlevande männen, och de omband sina sår under en skyddad höstack. Man fann Auds hand liggande på gårdsplanen, och därför satte Torarin efter dem, fanndem i höstacken. Nagli sprang gråtande förbi dem uppför berget. Torarin dödade Torbjörn direkt, och sårade Hallstein dödligt. Fem av Torbjörns män dödades där. Arnkel och Vermund understödde Torarin och höll en styrka av stridande män på Arnkels. På Torsnes tingssal agerade Snorri gode mot dråpet på Torbjörn, och fick attackerna dömda som laglöshet. Efter detta brände han Alfgeirs skepp vid Salteyras mynning. Arnkel köpte dem nya skepp i Dagundarness, och återvände med dem till öarna. Detta blev starten för den fiendeskap som rådde mellan Arnkel och Snorri gode. Ketil hjälten var utomlands vid denna tid. Han var far till Hrodny, som var gift med Torstein, son av Viga-Styr.

80. Sigurd Svinahuvud var en stor hjälte och bodde på Vaagastrand. Hans son Herjolf var bara åtta år gammal när han dödade en brunbjörn, som hade tagit en get för honom. Denna vers är om det:

81. Vestar var son av Torolf Blåsaskalle, och var gift med Svana Herraudsdottir, och de hade en son som hette Asgeir. Vestar reste till Island med sin åldrigr far, och tog besittning av Eyrarland och Kirkjufjord, Han bodde på Ondverdareyr, och de gravsattes båda två i en hög på Skallaness. Asgeir Vestarson, gifte sig med Helga Kjallaksdottir och deras son var Torlak, som hade följande söner med Turid, dotter av Audun den stammande: först Steintor, sedan Tord Blig, som var gift med Otkatla, dotter av Torvald, son av Tormod gode; tredje sonen var Tormod som var gift med Torgerd, dotter av Torbrand på Alftafjord; och fjärde sonen Bergtor som dödades vid Vigrafjord. Deras syster var Helga, som gifte sig med Asmund Torgertsson. Steintor gifte sig med Turid, dotter av Torgils Arason, och deras son Gunnlaug, var gift med Turid den visa, dotter av Snorri gode.

82. Det var en man som hette Kol, och tog besittning mellan Fjardarhorn och Trollaryggen i väst, omfattande Berserkseyr, så långt som Hraunsfjord. Hans söner var Torarin och Torgrim och Kolsonafell fick sitt namn efter dem. Fader och son bodde på Kolgrafir, och Kolgrafirs män härstammar därifrån.

83. Audun den stammande, var son av Vali den starke, och tog besittning av hela Hraunsfjord ovanför Hraun, mellan Svinavattnet och Trollaryggen. Han var en stor och kraftfull man och bodde på Hraunsfjord. Han var gift med Myrun, dotter av kung Maddad på Irland. En höst såg Audun en apelgrå häst komma rusande ner från Hjordarvattnet rakt framför hans hjord av hästar, och slog omkull hans hingst. Audun lyckades fånga den grå hästen, och band fast honom vid en tvåoxars släde och släpade honom hela vägen från hans betesmark. Hästen var ganska medgörlig fram till middagstid men längre fram på dagen började han att stampa i marken ända upp till hovskägget. Efter solnedgången slet han söder selen, och galopperade tillbaka till sjön, och det var det sista man såg av honom. Audun hade en son som hette Stein, far till Helga, som var gift med An på Hraun, deras son var Mar, far till Gudrid, mor till Kjartan och An på Kirkjufell. Audun hade en annan son som hette Asbjörn, och den tredje Svarthofdi. Auduns dotter, Turid var gift med Asgeir på Eyr, och deras son var Torlak.

84. Ketil Flatnäsa och Yngvild, dotter av Ketil Väder, hövding i Ringerike hade en son Björn som stannade kvar på sin fars egendom, när Ketil reste till Hebriderna. Eftersom Ketil vägrade att betala tribut till kung Harald Hårfager, drev kungen iväg Björn Ketilsson från egendomen och tog över den. Efter det reste Björn västerut över havet, men skulle inte bosätta sig där, det var därför som han kallades Björn östlänning. Han gifte sig med Gjaflaug Kjallaksdottir, syster till Björn den starke.
Björn östlänning reste till Island, och tog besittning av landet mellan Hraunsfjordsá och Stafá. Han hade en utmärkt gård på Borgarholt i Bjarnahaven och hade en stor gård på Seljar. Han dog på Bjarnarhaven, och lades i en hög på Borgarlæk, den ende av Ketil Flatnäsas barn som inte blev döpt.
Björn och Gjaflaug hade en son Kjallak den gamle, som bodde på Bjarnarhaven efter sin far, och en annan son Ottar, far till Björn, far till Vigfus på Drapuhlid, vilken Snorri gode hade dödat. Ottar hade en annan son Helgi vilken gjorde räder i Skottland, där han tillfångatog Nidbjörg, dotter av kung Bjolan och Kadlin, Gånge-Hrolfs dotter. Ottar gifte sig med Nidbjörg och deras söner var Osvif den vise och Einar Storslamrare, som drunknade i Einarsskeri i Selasundi, men hans sköld spolades iland på Skialldey, och hans mantel på Felldarholm.
Einar var far till Torgerd, mor till Hedis, mor till Stein skald. Osvif var gift med Tordis, dotter av Tjodolf på Höfn; deras barn var Ospak, far till Ulf Marskalk, Torolf, Torrad, Einar, Torbjörn och Torkel, de blev samtliga förklarade fredlösa på grund av mordet på Kjartan Olafsson. Osvif och Tordis hade också en dotter, Gudrun som var mor till Gellir, Bolli, Torleik och Tord Katt. Björn Östlänning hade också en son som hette Vilgeir
Kjallak den gamle, gifte sig med Astrid, dotter av hövdingen Hrolf och av Öndott, syster till Ölvir Barnakarl. Deras son var Torgrim gode, som gifte sig med Torhild, och deras söner var Viga-Styr, Vermund den starke och Brand, far till Torleik. Kjallak den gamles döttrar var Gerd, som gifte sig med Tormod gode, och Helga, som var hustru till Asgeir på Eyr.

85. Torolf, son av Örnolf Fiskdrivare, bodde på Mostar, efter vilken han fick namnet Mostar-Skägg. Han var en stor blotare och tillbad Tor. Han flydde till Island på grund utav kung Haralds förtryck, och nådde fram till land i söder och när han hade kommit så långt som till Breidafjord, kastade han sina högsätespelare överbord. Det fanns en utskuren bild av Tor på dem och Torolf deklarerade att Tor skulle komma iland där han ville att Torolf skulle bygga sitt hem, och han lovade att han då skulle tillägna detta landområde till Tor, och uppkalla det efter honom. Torolf seglade upp i fjorden och kallade den för Breidafjord. Han tog land på den södra sidan, och där halvvägs upp på en udde, som nu kallas för Torsness fann han pelarna ilandspolade. De kom in i en liten vik, som Torolf gav namnet Hofsvog. Han byggde en gård där och ett stort tempel, som han tillängnade Tor, numera kallas gården för Hofsstad. Längst ner i fjorden vid denna riden var det få, om ens någon nybyggare.
Torolf tog besittning av land mellan Stafá och Torsá och kallade det för Torsness. Han ansåg berget på udden vara så heligt att han kallade det för Helgafell, och ingen tilläts att ens titta på det med mindre än att han hade tvättat sig själv innan. Så heligt ansåg han berget vara, att inget levande kreatur där, människa eller fyrfotadjur, kunde känna sig säkert tills de lämnat det självmant. Torolf och hans släktingar trodde att de skulle flytta in i berget när de dog
På udden där pelarna flytit iland brukade Torolf hålla ting, och upprättade distriktets säte där med hela grannskapets godkännande. När folket bevistade tinget, var det överenskommit att ingen skulle uträtta sina behov på det landsstycket, och en klippa som hette Dritskär, var speciellt åtsidosatt för det, för de ville inte förorena en sådan helig plats
Efter Torolfs död, , när hans son Torstein fortfarande var ung, Torgrim Kjallaksson och han svåger Asgeir vägrade att gå ut till klippan för att kasta vatten, men Torsnessingarna vägrade att acceptera, det som de ansåg vara vanhelgande av en plats så helig som denna, vilket är orsaken till att Torstein Torskbitaren och Torgeir den böjde slogs över klippan mot Torgrim och Asgeir på tinget. Åtskilliga män dödades där och ett stort antal sårades innan man kunde skilja dem åt. Tord Gellir tog inetiativ till en försoning, och sedan dess skulle inget blod få spillas där, området skulle betraktas som förorenat genom blod som spilldes i fiendeskap. Så beslutades att ringet skulle flyttas till den östra delen av udden, där det fortfarande finns. Det här stället betraktades också som väldigt helig plats och Tors stenblock som användes för att döda de som skulle offras, står fortfarande där, och bredvid fanns domarringen, där folk dömdes att blotas. Det är också här som Tord Gellir upprättade fjärdedelstinget, med godkännande av allt folket på västra Island. Torolf Moster-skägg son var Hallstein gode på Torskafjord, far till Torstein Suart de vise. Mor till Torstein Suart var Osk, dotter av Torstein de röde. Torolf hade en annan son Torstein Torskbitare, som gifte sig med Tora, dotter av Olaf Feilan, och syster till Tord Gellir, deras son var Torgrim, far till Snorri gode och Bork den kraftige, far till Sam, som dödade Asgeir.

86. Det var en man som hette Geirrod och reste till Island och med honom var Finngeir, son av Torstein Snösko och Ulfar hjälten. De reste från Hålogaland. Geirrod tog besittning av landet mellan Torsá och Langadaleá och bodde på Eyr. Geirrod skänkte land till sin följeslagare Ulfar på båda sidorna av Ulfarsfell, och även bortom bergen. Geirroe gav land till Finngeir i Alftafjord, och det är där som han bodde, och platsen heter nu Karsstad. Finngeir var far till Torfinn, far till Torbrand på Alftafjord som fifte sig med Torbjörg, dotter av Torfinn Sel-Torisson.
Geirrod hade en syster, som hette Geirrid, och var gift med Bolverk Blindtryne, och de hade en son som hette Torolf. Efter hans död, reste mor och son till Island, och tillbringade första vintern på Eyr. Till våren gav Geirrod sin syster en gård i Borgardal, men Torolf startade ett vikingatåg. Geirrid var väldigt frikostig med mat, och hon byggde en hall tvärs över vägen, där hon brukade sitta på utsidan, på en stol och frågade resande om de ville komma in och få lite mat, som alltid stod på bordet.
Torolf kom tillbaka till Island efter sin mors död. Han utmanade Ulfar på tvekamp för det land han ägde. Ulfar var gammal och barnlös, och han dödades i striden, men Torolf sårades i benet, och haltade resten av livet, så hans öknamn blev Torolf Snedfot. Torolf tog en del av Ulfars land, men en del tillföll Torfinn på Alftafjord, som lät sina frigivna slavar bo där, Ulfar och Örlyg.
Geirrod på Eyr var far till Torgeir den krokige, som fly´ttade sitt hem, upp under bergen. Han var far till Tord, Atlis pappa. Torolf Snedfot var far till Arnkel gode och till Geirrid, som var gift med Torolf på Mavahlid. Torbrand på Alftafjords söner var Torleif Kimbi, Torodd, Snorri, Torfin, Illugi och Tormod. De grälade med Arnkel, över arvet som lämnats av hans frigivna slav, och framledes med Snorri gode, som de slogs mot när han dödades på Örlygsstad.
Torleif Kimbi for utomlands och senare var han slagen med en grötslev av Arnbjörn, son av Asbrand på Breiduvik. Kimbi tog det inte allvarligt, men Tord Blig gjorde narr av honom för det på Torsness tingsplats, när Kimbi bad om Tords syster Helgas hand. Då dyngade Kimbi till Tord med en sandig grästorva, och denna tilldragelse, utlöste det gräl mellan männen på Eyr å ena sidan och Torbrandssönerna och Snorri gode å den andra. De kämpade ett slag på Alftafjord och på Vigrafjord.

87. Det var en man som hette Torberg, och kom från Iafjord till Island, tog besittning av bägge Langadalarna, och byggde en gård i den västra dalen. Hans son Aslak, gifte sig med Arnleif, dotter av Tord Gellir, och deras barn var Illugi den mäktige, och Gunnhild, som först var gift med Breid och senare med Halldor på Holmslatar. Illugi den mäktige gifte sig med Gudleif, dotter av Ketil Klocksmed, och deras söner var Eyjolf, Eindridi, Koll och Gellir. Deras döttrar var Hertrud som var gift med Torgrim, son av Vemund den slanke; Fridgerd, vilken Odd Draflason var gift med; Gudrid var först gift med Bergtor, son av Tormod Torlaksson och senare Jorund på Skorradal; Jodis som var gift med Mar, son av Illugi Arason och Arnleif, gift med Koll, son av Tord Blig. Langadalingarna härstammar från Illugi.

88. Stein Vigbjodsson den hårdseglande, bror till Toris Hästskymning, tog besittning så långt bort som Torbergs markanspråk, och österut till Laxá, och bosatte sig på Breidabolstad. Hans söner var Torhadd på Hitardal och Torgest, som var gift med Arnora, Tord Gellis dotter, vilkens söner var Stein Lagsagoman, Asmund, Haflidi och Torhadd.

89. Torvald, son av Asvald, son av Ulf Öxa-Torisson, lämnade Jären tillsammans med Erik den röde, hans son, på grund av ett dråp, som de varit involverade i , och de tog besittning på Hornstrand. De bodde på Drangar, där Torvald dog. Efter det Erik hade gift sig med Tjodhild, dotter av Jorund Atlason och Torbjörg skeppsbringa, som vid denna tid var gift med Torbjörn Haukadaling. Erik flyttade då sitt hem från norr, ner till Haukadal, och gjorde iordning en del land för jordbruk. Han bodde på Eriksstad nära Vatnshorn. Efter det som Eriks slavar hade startat ett jordskred på Valthjof i Valthjofstad, men hans släkting Eyjolf Saur, dödade slavarna nära Skeidsbrekkur, ovanför Vatnshorn. Detta blev orsaken till att Erik dödade Eyjolf Saur, jämsides med Holmgångs-Hrafn på Leikskalar. Gerstein och Odd på Jorva, Eyjolfs släktingar, gick till tinget, vilket ledde till att Erik blev förvisad från Haukadal. Erik tog besittning av Brokey och Oxeney, men tillbringade första året i Todur på Sudrey; det var när han hade lånat ut sin sittbräda till Torgest. Efter det flyttade Erik sitt hem till Oxeney, och bodde på Eriksstad. Då bad han att få tillbaka sina sittbräder, utan att få dem, så han for över till Breidabolstad och hämtade dem själv. Torgest satte av efter honom, och de kämpade nära gården Drangar. Två av Torgest söner och några andra dödades där. Efter det höll bägge sidorna en styrka med kämpar. På sin sida hade Erik, Styr, Eyjolf och Sviney, son av Torbrand på Alftafjord och Torbjörn Vifilsson, och på Torgils sida var Tord Gellirs son, Torgeir på Hitardal och Aslak i Langadal, och hans son Illugi. Erik och hans män vr dömda fredlösa på Torsness ting.
Erik Röde gjorde iordning sitt skepp vid Eiriksvik och Eyjolf gömde honom vid Dimunviken där Torgest och hans män genomsökte öarna efter honom. Torbjörn, Eyjolf och Styr väntade bortom öarna, tillsammans med Erik, och han sade att han avsåg att söka efter det land Gunnbjörn, son av Ulf Kråka, hade siktat när han drev västerut, bortom Island, när han upptäckte Gunbjarnarsker. Erik lovade att komma tillbaka till sina vänner pom han inte fann detta land.
Erik reste utifrån Snæfellsnes, och fick landkänning vid Midiokli, som numera kallas för Blåserk (troligen Ingolfsfjeld, nära Angmagssalik). Därifrån seglade han söderut längst kusten, sökande efter någon plats att bebygga, och han tillbringade vintern på Eiresey, nära mellesta delen av Västbygden. Nästa vinter for han över till Eiriksfjord och byggde hus där. På sommaren reste han västerut över vildmarken, och gav namn åt ett flertal platser där. Han tillbringade nästa vinter på Eiriksholm när Hvarfsgnipu, och den tredje sommaren reste han så långt norrut som till Snæfell och upp till Hrafnsfjord. Där ansåg han att han hade nått till en plats på samma nivå som Eiriksfjord. Efter detta reste han tillbaka och tillbringade tredje vintern på Eriksey vid Eiriksfjords mynning. Nästa sommar återvände han till Island och la till i Breidafjord. Han tillbringade vintern på Holmsslatur, hos Ingolf. På våren kämpade Erik och Torgest en strid, som Erik förlorade. Efter detta var de försonade. Den sommaren reste Erik ut för att kolonisera det landet som han upptäckt, han kallade det för Grönland, eftersom han antog att folk skulle bli mera ivriga att flytta dit om det hade ett attraktivt namn.

90. Enligt de som känner till det, seglade omkring tjugofem skepp ut mot Grönland från Breidafjord den sommaren, men bara fjorton fullgjorde sjöresan. Några reste tillbaka, och andra gick förlorade till sjöss. Detta var fjorton år innan Island blev kristnat genom lag.

91. En man som hette Herjolf, son till Bard, son till Herjolf, en släkting till Ingolf Landnam, till honom och hans familj skänkte Ingolf land mellan Vog och Reykjaness. Herjolf den yngre reste till Grönland, när Erik koloniserade där. Tiillsammans med honom var en kristen man från Hebriderna, som utarbetade Hafgerdingalagen, vilken hade detta omkväde:

92. Efter det att Erik har tagit besittning vid Eiriksfjord, och bodde på Brattahlid, och hans son Leif efter honom. Dessa män är de som reste över med honom, och tog besittning av land på Grönland: Herjolf tog Herjolfsfjord, och han bodde på Herjolfsness, Ketil tog Ketilsfjord; Hrafn, Hrafnsfjord; Sölvi, Sölvadal; Helgi Torbrandsson, Alftafjord; Torbjörn Glora, Siglufjord; Einar, Einarsfjord; Hafgrim, Hafgrimsfjord och Vatnaområdet; och Arnlaug, Arnlaugsfjord. Andra flyttade också till västra bosättningarna.

93. Det fanns en man som hette Torkel Farserk, en kusin till Erik Röde, som reste till Grönland med Erik. De tog besittning av Hvaleyjarfjord och området mellan Eiriksfjord och Einarsfjord, och bodde på Hvaleyjarfjord. Männen på Hvaleyjarfjord härstammade från honom. Han var en man med otroliga krafter. En gång när han skulle välkomna sin kusin, men inte hade någon sjöduglig båt hemma, så simmade han ut till Hvalsö efter ett gammal skepp och drog det tillbaka in till land, en strecka på väl över en mil. Torkel begravdes i en inhägnad av Hvalseyjarfjord, och sägs ha blivit där runt omkring huset sedan dess.

94. Ingolf den starke tog besittning av land från Laxá, österut till Skraumalaupsá och bodde på Holmslautur. Han var bror till Torvald, Torleifs far, som brukade gården efteråt.

95. Det var en krigarkung som kallades Olaf den vite, son av kung Ingjald, son av Helgi, son av Olaf, son av Gudröd, Son av Halvdan Hvitben, kung i Uppland. Olaf for på vikingatåg till Brittiska öarna, erövrade Dublin på Irland och området däromkring och gjorde sig själv till kung över det. Han gifte sig med Aud den djupsinniga, Ketil Flatnäsas dotter, och de hade en son Torstein den röde. Olaf dödades i strid på Irland, och efter det reste Aud och Torstein till Hebriderna, där Torstein gifte sig med Turid, dotter av Eyvind östlänning, och syster till Helgi den magre. De hade ett stort antal barn. Deras son var Olaf Feilan, och deras döttrar var Groa, Alof, Osk, Torhild, Torgerd och Vigdis. Torstein den röde var en krigarkung, och bedrev härnadståg med Sigurd den mäktige, son av Eystein Glumru. De erövrade Caithness, Sutherland, Ross och Moray, och mer än halva Argyll. Torstein regerade över dessa territorier, som kung ända tills han blev förådd av skottarna och dödades i strid.
Aud var i Caithness, när hon hörde om Torsteins död; hon hade i hemlighet byggt ett skepp i en skog, och när det var klart seglade hon till Orkney, där hon gifte bort Groa, dotter av Torstein den röde. Groa var mor till Grelod, som var gift med Torfinn skallklyvare. Efter det reste Aud till Island med tjugu frifödda män ombord på skeppet.

96. Det var en man som hette Koll, son av Väder-Grim, son av hövdingen Asi, som var Auds förnämnste och mest respekterade man. Koll var gift med Torgerd, dotter av Torstein de röde. Aud hade frigivit en slav som hette Erp, son av jarl Meldun av Argyll, som hade blivit dödad av jarl Sigurd, Erps mor var Muirgeal, dotter av kung Argyll, som hade blivit dödad av jarl Sigurd, Erps mor var Muirgeal, dotter av kung Gljomal på Irland. Jael Sigurd tog dem tillfånga och gjorde dem till slavar. Muirgeal blev tjänsteflicka åt jarl Sigurds hustru och tjänade henne troget. Hon var en begåvad kvinna. Hon förde drottningens barn i säkerhet, en gång när drottningen badade. Efteråt köpte Aud, Muirgeal för ett högt pris och lovade henne frihet, om hon tjänade Turid, Torstein den rödes hustru, så troget som hon hade tjänat drottningen. Muirgeal och hennes son Erp reste till Island med Aud. 97. Aud kom först till Färöarna, där hon gifte bort Alof, dotter av Torstein den röde. Från henne härstammar Gotuskeggjarnas släkt. Efter det Aud for till Island och tog land i Vikarskeid, där hennes skepp blev till vrak. Därefter for hon till Kjalarness, att besöka sin bror Helgi Bjolan. Han bjöd henne att stanna där med halva hennes sällskap, men hon tyckte att detta var ett ringa offer, och sa att han alltid ville vara oansenlig till sinnet. Därefter reste hon västerut till Breidafjord, och sin bror Björn, som kom ut för att välkomna henne med alla sina tjänare. Han sa att han visste vilken nobel kvinna hans syster var, och inviterade henne att stanna med honom, med alla sina män, och hon accepterade.
På våren började Aud att söka land i Breidafjord och hennes sällskap följde med henne. De åt frukost tillsammans i riktning mot södra Breidafjord, på en plats som nu heter Dogurdarness. När de seglade upp över öarna i söder och la till vid ett näs, där Aud förlorade sin kam, så hon kallade det för Kambsness. Aud tog besittning av hela Daladistriktet längst upp i fjorden, mellan Dogurdar och Skraumuhlaupsá. Hon bodde i Hvamm nära Aurridaás mynning på en plats som nu heter Audartoft. Hon brukade be böner på Kroshólum, ett berg där hon rest ett kors, och hon hade låtit döpa sig och var en from kristen. Senare tillbad hennes släktingar detta berg, och lät bygga ett hednatempel, där de började att blota. De trodde att de skulle flytta in i berget när de dog. Tord Gellir blev förd till berget innan han tog över hövdingaskapet, som det står i hans saga.

98. Aud gav land till sina skeppskamrater och frigivne trälar. Det var en man som hette Ketil, till vilken hon skänkte land mellan Skraumuhlaps och Hordadaleá, och han bodde på Krtilsstad. Han var far till Vestlidi och Einar, vilkens barn var Kleggjarn och Torbjörn, som dödades av Styr, samt Tordis, mor till Torgest.

99. Till en av sina skeppskamrater, som hette Hord gav Aud Hordadal. Han var far till Asbjörn, som gifte sig med Torbjörg, dotter av Midfjords-Skeggi, och deras barn var Hnaki, som gifte sig med Torgerd, dotter av Torgeir Kindskada, och Ingibjörn som var gift med Illugi den svarte.

Kap 100-199