101. En av hennes frigivna trälar var en skotte som hette Hundi, Aud gav Hundadal till honom, och han bodde länge där.

102. Sokkolf hette en annan frigiven träl, och Aud gav honom Sokkolfdal, och han bodde på Breidabolstad, och många härstammar från honom.

103. Erp, son av jarl Meldun, som tidigare omnämnts, gav Aud friheten och Saudarfells land. Erplingarna härstammar från honom. Erp hade en son som hette Orm, och en annan som hette Gunbjörn, far till Arnora som gifte sig med Kolbein Tordarsson; en tredje son var Asgeir far till Torarna, som gifte sig med Summarlidi Hrappsson. Erp hade en dotter som hette Halldis, och var gift med Alf på Dalarna. Erp hade ytterligare en son, som hette Dufnall, far till Torkel, far till Hjalti, far till Beinir, och ytterligare en son som hette Skati, far till Tord, far till Gisli, far till Torgerd.

104. Det var en man som hette Torbjörn, och bodde på Vath i Haukadal. Han var gift och han och hans hustru hade en dotter som hette Hallfrid, och var gift med Hoskuld från Laxá. De hade en stor familj, deras söner var Bard och Torleik, Torleiks son Bolli gifte sig med Gudrun Osvifsdottie, och deras söner var Torleik, Hoskuld, Svart och Bolli, och deras döttrar Herdis och Torgerd. Innan det hade Gudrun varit gift med Tord Ingunnarsson, och deras barn var Tord Katt och Arnkatla. Torkel Ryjolfsson var Gudruns sista man, och deras barn var Gellir och Rjupa. Bard Hoskuldsson var far till Hallbjörg, som var gift med Hall, son av Viga-Styr. Hoskulds döttrar var Hallgerd snedbyxa, Torgerd och Turid.

105. Koll som kallades för Dala-Koll, tog besittning av hela Laxádalen, så långt som Hauhadalsá. Han gifte sig med Torgerd, dotter av Torstein Röde, och deras barn var Hoskuld, Groa som var gift med Veleif den gamle och Torkatla, som var gift med Torgeir gode. Hoskulld gifte sig med Hallfrid, dotter av Torbjörn på Vatn och deras son var Torleik, som gifte sig med Turid, dotter av Arnbjörn Slettu-Bjarnarsson, och deras son var Bolli. Hoskuld köpte Melkorka, dotter av kung Myrkjartan på Irland, och deras söner var Olaf Påfågel och Helgi; Hoskulds döttrar var Turid, Torgerd och Hallgerd snedbyxa.. Olaf gifte sig med Torgerd, dotter av Egil Skalla-Grimsson, och deras söner var Kjartan, Halldor, Steintor och Torberg, och Olafs döttrar var Turid, Torbjörg den tjocka och Bergtora. Kjartan gifte sig med Hrafna, dotter av Asgeir den snabbe, och deras söner var Asgeir och Skum.

106. Herjolf son av Eyvind Eld gifte sig med Torgerd, Torstein rödes dotter, och deras son var Hrut, till vilken Hoskuld, som var Torgerds son i första äktenskapet, gav till sin halvbror Hrut, hans andel i deras mord egendom Kambsness, mellan Haukadalsá och ryggen som sträcker sig från bergen ner till havet. Hrut byggde sig en gård på Hrutstad, och gifte sig med Hallveig, dotter av Torgrim på Tykkvawood, syster till Armod den gamle. De hade flera barn; en av deras söner var Torhall, far till Halldora, mor till Gudlaug, far till Tordis, mor till Tord, far till Hvamma-Sturla.
Hruts andra söner var Grim, Mar, Eindridi, Stein, Torljot, Jorund, Torkel, Steingrim, Torberg, Atli, Arnor, Ivar, Kar och Kugaldi; och Hruts döttrar var Bergtora, Steinunn, Rjupa, Finna och Astrid.

107. Aud gav Torstein Rödes dotter Torhil som hustru till Eystein Brakskit, son av Alf på Osta. Deras söner var Alf på Dala och Tord, far till Kolbein, far till Tord på Skalden. Alf gifte sig med Halldis, Erps dotter, och deras son var Snorri, far till Torgils Höllusson. Alf på Dala hade tre döttrar; Torgerd, gift med Ari Masson och Torelf, gift med Havar, son av Einar Kleppsson, och hade en son Torgeir. Eystein hade en tredje son Torolf Räv, som dödades på Torsness Ting, när han slogs med Tord Gellir, mot Tungu-Odd. En fjärde son av Eystein var Hrapp.

108. Aud gav Torstein Rödes dotter Osk, som hustru åt Hallstein gode, och deras son var Torstein Surt. Aud gav Vigdis Torsteinsdottir som hustru åt Kampa-Grim, och deras dotter var Arnbjörg, som gifte sig med Asolf Flosi på Hofdi. Deras barn var Odd och Vigdis, som var gift med Torgeir Kadalsson

109. Olaf Feilan son av Torstein Röde, gifte sig med Alfdis på Barra, dotter av Konal, son av Steinmod, son av Ölvir Barnakarl. Konal hade en son Steinmod, far till Halldora, som gifte sig med Eilif, son av Ketil Enhand. Deras barn var Tord Gellir och Tora, mor till Torgrim, far till Snorre gode. Tora var också mor till Bork den starke, och till Mar Hallvardsson. Olaf Feilans söner hette Ingjald och Grani, och deras dotter Vigdis, Olafs tredje dotter hette Helga och gifte sig med Gunnar Hlifarsson och deras dotter var Jofrid, som först gifte sig med Torodd Tungu-Oddsson och senare Torstein Egilsson. Gunnar hade en andra dotter, Torunn som gifte sig med Herstein, son av Blund-Ketil. Gunnars söner var Raud och Höggvandil. Olaf Feilans fjärde dotter var Tordis, gift med Torarin, Ragis bror, och deras dotter var Vigdis, som var gift med Stein Torfinnsson på Raudamel.

110. Aud var en kvinna med stor värdighet. När hon på gamla dagar kände sig trött, inbjöd hon sina släktingar och ingifta till en storslagen fest, och när festen hade pågått i dagarna tre, delade hon ut fina presenter till sina vänner och gav dem kloka råd. Hon förklarade att festen skulle pågå i ytterligare tre dagar, och att det skulle vara hennes begravningsfest. På natten dog hon och hon begravdes på det höga vattenmärket, som hon hade begärt, eftersom hon hade tagit dopet, ville hon inte ligga i ovigd jord. Efteråt avföll hennes släktingar från sin tro.

111. Det var en man som hette Kjallak, son av Björn den starke, och bror till Gjaflaug, Björn Östlännings hustru. Han for till Island och tog besittning av land mellan Dogurdará och Klofningar, och bodde på Kjallaksstad. Hans söner var Helgi Rom, Torgrim taungull på Fell, Eilif den stolte, Asbjörn vodvi på Orrastad, Björn valmaga på Tungard, Torstein tyning, Gizur den glade på Skoravik och Torbjörn skrofur på Ketilstad. Kjalla hade en dotter. Æsa på Sviney, mor till Eyjolf och Tinforni.
Det fanns en man som hette Ljotolf till vilken Kjallak gav jordbruk på Ljotolfsstad, öster om Kaldakinn. Hans söner var Torstein, Björn och Hrafsi, som härstammade från jättarna på mödernet. Ljotolf var smed, och han flyttade med sina män över till Ljotolfsstad i Fellsskog. Vifil som bodde på Vifilstoft var en vän till dem. Torunn på Torunnartoft, var mor till Oddmar och fostermor till Kjallak, son av Björn valmaga. Alöf dotter av Torgrim på Felli blev vansinnig, och folket anklagade Hrafsi, men han kom på Oddmar vid hennes säng, och sa att det var Oddmar som bar skulden Efter detta gav Torgrim Deildarey till Hrafsi. Hrafsi sa att han skulle döda Oddmar, och skyllde på Björn, fastän han hade betalt ersättning. Kjallak vägrade att överlämna ön, och Hrafsi bar fram pengar för den. Kjallakssönerna for efter honom, men kunde inte lämna tillbaka pengarna. Efter det for Eilif och Hrafsi ut till ön. Eilif träffades av en pil i ljumsken, och blev ursinnig. Björn valmaga dödade Björn Ljotolfsson under en lek och Ljotolf och hans män betalade Oddmar att locka Björn, så att de kunde komma åt honom. Kjallak den yngre sprang efter honom, men de kunde inte besegra honom, förän de hade tagit pojken, och de dödade Kjallak på Kjallaksholi. Efter det attackerade Kjallakssönerna, Ljotolf och Torstein i en underjordisk kammare på Fellsskoga. Eilif fann en av öppningarna och kröp upp bakom dem och dödade dem båda. Klädd som en kvinna gick Hrafsi in i Orrastads hall, när folket festade där. Kjallak satt på högsätet med en sköld. Hrafsi gav Asbjörn dödsströten och rusade ut genom väggen. Tord Vifilsson talade om för Hrafsi att hans oxe hade kört fast i ett gungfly, och han bar hans sköld. Hrafsi störtade honom över en klippa, när han såg Kjallakssönerna. De kunde inte få tag i honom förän de hade omringat honom. Eilif satt där sysslolös när de attackerade honom.

112. Kung Hjorleif av Hordaland gife sig med Æsa den rättvisa, och deras son var Otrygg, far till Oblaud, far till Högni den vite, far till Ulf den vindögde. En annan son av Hjorleif var Half, ledare för Halfs skara. Hans mor var Hild den smala, dotter av Högni på Mæröy. Kung Half var far till kung Hjor, som hämnades sin far tillsammans med Sölvi Högnason. Hjor plundrade i Permia och där tog han som fånge Ljufvina, dotter till kungen av Permia. Hon stannade kvar i Rogaland när kung Hjor satte ut ett vikingatåg, och sedan födde hon tvillingar, Geirmund och Hamund. De var båda mycket mörka. Samtidigt födde hennes tjänsteflicka en son som hette Leif, vilkens far var slaven Lodhott. Leif var väldigt ljus, och det var därför som drottningen bytte ut pojkarna och hävdade att Leif var hennes son. När kungen kom hem kände han en stark motvilja mot Leif, och sa att han var en ynklig stackare. När kungen for på sitt nästa vikingatåg, inviterade drottningen Bragi skalld, och bad honom att titta på pojkarna. De var då tre år. Hon lockade in pojkarna i ett rum med Bragi, och gömde sig själv under högsätet. Bragi sjöng denna vers:

113. Geirmund och hans sällskap seglade i en konvoj, var och en med uppsigt över sitt eget skepp. De la till i Breidafjord och ankrade vid Ellidaey, där de fick höra att sydkusten redan var till fullo befolkad, men på nordkusten fanns det fortfarande obebodda områden. Geirmund seglade upp till kusten vid Medalfell, och tog besittning av land mellan Fabeinsá och Klofsteina. Han la till vid Geirmundarvog och tillbringade första vintern i Budardal.
Steinolf tog besittning öster om Klofstein, och Ulf bosatte sig på västra sidan om fjorden och kommer senare att beskrivas. Geirmund tyckte att hans område blev för litet, eftersom han drev ett storslaget jordbruk och hade ett stort antal men med sig förutom åttio frigivna trälar. Han bosatte sig i Geirmundarstad, nedanför Skard

114. En man som hette Trand miobein vars släkt var från Agder, for till Island med Geirmund heliaeskin, och tog besittning av öarna väster om Biarneyaflóa, och bosatte sig på Flatey. Han gifte sig med dottern till Gils skeidarnefs och deras son var Hergils hnapprazz, som bodde på Hergilsey. Hergils hade en dotter, Torkatla, som gifte sig med Mar på Reykiaholum. Hergils var gift med Toranna, dotter av Ketil Ilbreids, och deras son var Ingjald som bodde på Hergilsey och stödde Gisli Sursson. På grund av hans stöd till Gisli, tog Bork den digre ön ifrån honom. Efter detta köpte Ingjald Hlid i Torskafjord. Hans son var Torarin, som gifte sig med Torgerd, dotter av Glum Geirason, och deras son var Helgu-Steinar. Torarin var med Kjartan i Svinadal då han dödades.
Vid samma tid kom Odd skrauti och hans son Torir till Island. Trand miobein bodde på Flatey, och de tog besittning av land i Torskafjord. Odd bodde på Skogar och Torir for på vikingatåg, och tog massor av guld i Finnmark. Med honom var Hall på Hofstads söner. När de återvände till Island yrkade Hall på att guldet var hans, och så började ett stort gräl; Den tilldragelsen finns att läsa i Torskfirdingasagan, Gull-Torir bor på Torirstad, och var gift med Ingibjörg, dotter av Gils skeidarnefs; deras son var Gudmund. Torir var en mycket framstående man. 115. Geirmund reste västerut till Strand och tog besittning av land från Rytagnup, så långt västerut som till Horn, och hela vägen österut till Straumness. Han drog igång fyra gårdar, en på Adalvik, förestods av hans uppassare, en annan i Kjaransvik av hans slav Kjaran, den tredje i Almeningum i väster, av hans träl Björn. Efter Geirmunds död, dömdes Björn skyldig till fårastöld, och vad som nu är gemensamt land var en del av hans böter. Den fjärde gården på Bardvik var under uppsikt av hans träl Atli, som hade fjorton trälar under sig. Närhelst Geirmund reste mellan sina gårdar, brukade han ha åttio män med sig. Han hade gott om pengar och ett stort antal boskap. Folk sa att hans grisar brukade ströva omkring i Svinaness, och hans får i Hjardarness, och han hade en selfaur i Bitra. Det har också sagts att han hade en gård i Steingrimsfjord på Geirmundarstad i Selriverdal.
Med hänvisning till lärda män var han den ädlaste födde bland alla ursprungliga bosättare på Island. Han var till åren kommen när han emigrerade, och brukade inte gräla med någon, efter det han kom till Island. Han och Kjallak grälade dock över land mellan Klofningar Fábeinsá, och de stred på vetefältet norr om Klofningar, där de ville odla vete. Geirmund hade det bästa av dem. Björn östlänning och Vestar på Eyr försonade dem. Vestar la till vid Vestarness på väg till fredsmötet.
Geirmund gömde en hel del pengar i Andarkelldu, en mosse neranför Skard. Han gidte sig med Herrid, dotter av Gaut Gautrekson, och deras dotter var Yr. Senare gifte han sig med Torkatla, dotter av Ofeig Torolfsson, och ett av deras barn var Geirrid. Geirmund dog på Geirmundarstad och han fick en storslagen begravning i skogen norr om gården.

116. Steinolf den korte, var son av hövdingen Hrolf av Agder, och tog besittning av land från Klofastein österut till Grjotvallarmull, och han bodde på Steinholfhjalli i Fagradal. Han klättrade upp i bergen ovanför, och såg åt andra sidan, där det var en bred dal, där träd växte överallt. Han såg att det fanns en friskhet där, och det var också där som han byggde sin gård, som han kallade Saurbær, för det var mycket mossigt där, och han gav samma namn åt hela dalen. Numera kallas stället där han byggde gården för Torfsness. Steinolf gifte sig med Eirny Tidrandisdottir. Deras son var Torstein bóndi, och deras dotter Arndis audgi, mor till Tord, far till Torgerd som gifte sig med Odd, och deras son var Hrafn Limericksfari, som gifte sig med Vigdis, dotter av Torarin fylseni, deras son var Snort, far till Jodis som var gift med Eyjolf Hallbjarnasson, och deras dotter var Halla, Arli Tannassons hustru, vilkens dotter var gift med Snorri Hunborgason (Lagsagoman 1166-70).
Steinolf förlorade tre grisar som återfanns tre år senare i Svinadal, och då hade det blivit trettio av dem. Steinolf tog också besittning i Steinolfsdal i Kroksfjord.

117. En man som hette Slettu-Björn, var gift med Turid, dotter av Steinolf den korte. Han tog med Steinolfs gillande besittning av den västra dalen i Saurbær, och bodde på Slettubjarnarstad ovanför Tverfell. Hans son var Tjodrek, som var gidt med Arngerd, Torbiörn Skialldabiarnarson, deras söner var Viga-Sturla som byggde gården på Stadarhóli, Knott, Torgeirs far, Torbjörn och Tjodrek, efter vilken som kullen på Kollafjardarheidi fick sitt namn. Tjodrek Slettu-Bjarnarson tyckte att ded blev för mycket folk i Saurbær, så han flyttade till Isafjord. Det var där som händelserna i Torbjörn och Halvard den Haltes saga ägde rum.

118. Olaf Belg, som Orm miovi drev iväg från Olafsvik, tog besittning i Belgsdal och bodde på Belgsstad, tills Tjodrek och hans män drev iväg honom. Efteråt tog han besittning av land öster om Grjotarvallarmula, och bodde på Olafsdal. Hans son var Torvald, han som överlämnade till Ögmund Völusteinsson en rättshandling om stulna får, mot Torarin giallande, och det var därför Torarin dödade Ögmund på Torskafjardartinget.

119. Gils skeidarnefs tog besittning i Gilsfjord mellan Olafsdal och Kroksfjardarmuli, och han bodde på Kleifum. Hans son var Hédin, far till halldor Garpsdalagoda, far till Torvald på Garpsdal, som gifte sig med Gudrun Ösvifsdottir.

120. Torarin krok tog besittning i Kroksfjord mellan Hafrafell och Kroksfjardarness. an grälade med Steinolf den korte över Steinolfsdal, och satte efter honom i en båt med tio män, när Steinolf kom tillbaka från fäboden hade han sju. De började att slåss på ett sandtag nära Fagradals flodmynning, och då anlände några män från den gården för att hjälpa Steinolf. Torarin dödades där tillsammans med tre av ans män, oc sju av Steinolfs, och deras grannar finns där ännu.

121. Ketil ilbreid, son av Torbjörn talkni tog besittning av Berufjord. Hans dotter Torarna gifte sig med ergil hnapprazz, son av Trand miobeins, och deras son var Ingjald, far till Torarin, som gifte sig med Torgerd, dotter av Glum Geirason, och deras son var elgu-Steinar. Trand miobeins gifte sig med Gils skeidarnefs dotter, och deras dotter var Torarna, som var gift med rolf, son av Helge den magre, Torbjörg knararbringa var en annan dotter till Gils skeidarnefs. Han hade även en son Herfinn, som bodde på Kroksfjord.

122. Ulf den skelögde, son av Högni de vite, tog besittning av allt land mellan Torskafjord och Hafrafell. Han gifte sig med Björg, dotter av Eyvind austmann, och syster till Helge den magre. Deras son var Atli den röde, som var gift med Torbjörg, syster till Steinolf den korte. Deras son var Mar på Reykjaness, som var gift med Torkatla dotter av Hergils hnapprazz. Deras son var Ari, som drev till, den vite mannens land, vilket några kallar Stora Irland. Det ligger västerut i havet, nära Vinland det goda, ungefär sex dagars segeltur från Irland. Ari kunde sedan inte komma iväg därifrån, och det var där han döptes. Denna berättelse var först omtalad av Hrafn Limericksfari, som tillbringat lång tid i Limerick på Irland.
Torkel Gellisson citerade några isländningar som hade hört jarl Torfinn av Orkney säga att Ari ade blivit igenkänd i Vit mans land, oc inte kunde komma iväg därifrån. Ari gifte sig med Torgerd, dotter av Alf på Dalen, och deras söner var Torgils, Gudleif och Illugi. Detta är Reykjanesslinjen.
Ulf den skelögde hade en son som hette Jorund, och var gift med Torbjörg knararbringa, och deras dotter var Tjodhild, som gifte sig med Erik den röde, och deras son var Leif den lycklige på Grönland. Atli den röde ade en son som ette Jorund, som gifte sig med Tordis, dotter av Torgeir sudu, och deras dotter var Otkatla, som gifte sig med Torgils Kollsson. Jorund hade en annan son som hette Snorri. 123. Hallstein, son av Torolf mostrarskegs, tog besittning av Torskafjord och bodde på Hallsteinsness. Han höll blo för att Tor skulle sända honom högsätespelare. Då spolades ett träd iland, sextiotre ells och två famnar tjockt, och trädet användes för att göra hösätespelare för nästan alla gårdar i den fjorden. Stället där trädet flöt iland kallas numera Greintresness. Hallstein hade gjort räder in i Skottland och tagit tillfånga en hel del trälar där, och han sände dem till Svefneyiar, för att framställa salt, och de hölls som trälar där.
Hallstein gifte sig med Osk, dotter av Torstein de röde, och deras son var Torstein surtr, han som upptäckte sumarauka (den vecka som i gamla isländska kalendern vart sjunde år lades till sommaren). Torstein surtr var gift, och han och hans hustru hade en son som hette Torarin, och två döttrar, Tordis som var gift med Torkel trefill, och Osk som var gift med Stein mioksiglandi, och deras son var Torstein den vite. Torstein surtr hade ett utomäktenskaplig son som hette Samr. Han grälade om Torsteins arv, med Torkel trefill. 124. Det var en man som hette Torbjörn loki, son av Bödmod på Skut. Han for till Island och tog besittning i Djupafjord och Groness, ända till Gufufjord. Hans son var Torgils på Torgilsstad i Djupafjord, far till Koll som var gift med Turid, dotter av Torir, son av jarl Hallad, son av Rögvald Mörejarl. De hade en son som hette Torgils, som var gift med Otkatla, dotter av Jörund, son av Atli den röde, och deras son var Jörund, som var gift med Hallveig, dotter av Oddi, son av Yr och Ketil gufa.
Snorri Jörundarsson gifte sig med Asny, , dotter av Viga-Sturla, och deras son var Gils, som gifte sig med Tordis, dotter av Gudlaug och Torkatla, dotter av Halldor, son av Snorri gode. Gils hade en son som hette Tord. som var gift med Vigdis Svertingsdottir, och deras son var Sturla i Hvammi.

125. En man som hette Ketil gufa och var son av Örlyg, son av Bödvar Vigsterksson. Örlyg var gift med Signy Oblaudsdottir, syster av Högni den vite. Deras son Ketil kom till Island, sent under landnamatiden. Han hade varit på vikingatåg till Brittiska öarna och fört irländska trälar därifrån. En av dem hette Tormod, den andre Floki, den tredje Kori, den fjärde Svart, och två hette Snorri. Ketil hade land på Rosmhvalness, och stannade första vintern i Gufuskalum, men for över till Ness under våren, och den följande vintern tillbringade han på Gufuness. När den äldre av de båda Snorri och Floki rymde med två kvinnor och en hel del pengar, höll de sig gömda i Skorradal på Skorraholl, och de blev alla dödade i Flokadal och Skorradal.
Ketil kunde inte bruka landet på Ness, så han reste över till Borgafjord och tillbringade vintern på Gufuskalum nära Gufá. Tidigt på våren for han västerut till Breidafjord där han såg sig om efter land. När han kom till Geirmundarstad, där han fick Yr, dotter till Geirmund till hustru. Geirmund rådde Ketil att fortsätta västerut och ta land tvärs över fjorden.
När Ketil var iväg i väster, gav sig hans trälar iväg, och ankom en natt till Lambastad. Bonden där var Tord, son av Torgeir lamb och Tordis Yngvarsdottir, moster till Egil Skallagrimsson. Trälarna satte eld på huset, och brände Tord och hela hans hushåll inne. Därefter bröt de sig in i förrådshuset, där de stal en del tillhörigheter och pengar. De fångade en del hästar, lastade dem med packning och gav sig iväg mot Alftaness. Senare på morgonen efter det som de givit sig iväg, kom Lambi den starke, son av Tord, hem från tinget, och satte av efter dem. Bönderna i hans grannskap slöt sig till honom, och när trälarna upptäckte detta spred de sig åt alla håll. Kori greps i Koraness, och de andra simmade till havs. Svart greps i Svartskeri, Skorri på Skorey, och Tormod på Tormodsskeri en mil från land.
När Ketil kom tillbaka reste han västerut av Myrar och tillbringade fjärde vintern på Gufuskalum på Snæfallsness. Efteråt tog han besittning av Gufufjord och Skalaness, så långt som till Kollafjord. Ketil och Yr hade två söner; en hette Torhall, far till Hallvör som gifte sig med Bork, son av Tormod Tjostarsson, och den andre var Oddi, som gifte sig med Torlaug, dotter av Hrolf på Ballará och Turid, dotter av Valtjof Örlygsson på Esjuberg.

126. Kolli Hroaldsson, tog besittning av Kollafjord, Kvigandaness och Kvigandafjord, men sålde av sitt land till olika kolonisatörer.

127. Torolf spörr, som kom till Island med Örlyg, hade en son som hette Knjuk, och brukade kallas Ness-Knjuk Han tog besittning av hela udden på Bardastrand från Kvigandarfjord. En av Knjuks söner var Einar, far till Steinolf, far till salgerd, mor till Bard den svarte, och han hade en dotter som hette Tora, och hon gifte sig med Torvald, son av Tord Vikingsson, och deras son var Myra-Knjuk, far till Torgaur, far till Steinolf, far till Halla, mor till Steinunn, mor till Hrafn på Eyr. Knjuk gifte sig med Ryja, dotter av Ingjald, son av Helgi den magre, och deras son var Glum och deras dotter var Torbjörg kolbrun till vilken Tormod skrev sina poem. Torgrim hade en son som hette Steingrim, far till Yngvild, som var gift med Ulfhedin på Vidimyri.

128. Geirstein Kjalki tog besittning av Kjalkafjord och Hjardarness, med Knjuks gillande. Hans son var Torgils, som gifte sig med Tora, dotter av Vesta på Eyr, och deras son var Stein dansken, som gifte sig med Hallgerd, dotter av Örnolf, Armod den rödes son. Örnolf var gift med en kvinna som hette Vigdis. Stein dansken och Hallgerd hade en dotter som hette Vigdis, som gifte sig med Illugi Steinbjarnarsson. Deras dotter Torunn, var mor till Torgeir langhaufda.

129. Geirleif, son av Eirik, Högni den vites son, tog besittning av Bardastrand, mellan Vatnsfjord och Berghlidar. Han var far till Oddleif och Helgi skarf. Oddleif var far till Gest den vise, Torstein och Æsa som var gift med Torgils Grimsson på Grimsness. Deras söner var Jörund på Midengi och Torarinn på Burfell. Gest var gift och deras barn var: Tord, Halla som var gift med Snorri Dala-Alfsson, och vilkas son var Torgils; och en av Gests döttrar var Torey, som gifte sig med en som hette Torgils och vilkens son var Torarin, far till Jodis, mor till Illugi, far till Birna, mor till Illugi, Arnor och Rivind. Helgi skarf var far till Torbjörg katla, som var gift med Toestein Sölmundarsson och deras söner var Ref i Brynjudal och Tord, far till Illugi, far till Hrodny, som gifte sig med Torgrim svidi. Helgi skarf hade en annan dotter som hette Tordis och var gift med Torstein Asbjarnarsson på Kirkibær austann, och deras son var Surt, far till Sighvat Lagsagomann. Geirleif var gift med Jora Helgidottir. Geirleifs tredje son var Torfinn som var gift med Gudrun Asolfsdottir och deras son var Asmund, som var gift med Hallkatla, dotter av Björn, son av Mar Asmundarsson. De hade en son som hette Hlenni, och var gift med Ægileif, dotter av Torstein Kröfluson, och deras son i sin tur var Torfinn, far till Torgeir langhauda. Torstein Oddleifsson var far till Isgerd, som gifte sig med Bölverk, son av Eyjolf den grå, och deras son var Gellir, lagsagomannen. Torstein hade en annan dotter, Veny, mor till Tord krauknefs, från vilken Kraukneflingarna härstammar.

130. Armod Torbjarnarsson den röde, Geirleifs fosterbror, tog besittning av Raudasand; han var far till Örnolf oc Torbjörn, far till Hrolf på Raudasand.

131. Torolf spörr, kom till Island med Örlyg och tog besittning av Patreksfjord på västra sidan, omfattande udden väster av Bard med undantag för Kollsvik, där Örlygs fosterbror Koll bodde. Torolf tog också besittning av Keflavik söder om Bard, och han bodde på Hvallatrum. Ness-Knjuk, Ingolf den starke och Geirtjof var söner av Torolf spörr. Ingolf hade en dotter Torarna, som var gift med Torstein Oddleifsson.

132. Torbjörn talkni och Torbjörn skuma, söner av Bödvar blödruskalli. kom till Island med Örlyg och tog besittning av halva Patreksfjord, och hela Talknafjord så långt som till Kopaness.

133. Ketil ilbreid, son av Torbjörn talkni, tog besittning av hela dalen mellan Kopaness och Dufansdal. Han gav sin dotter Toranna som hustru till Hergils hnapprazz, och då flyttade han söderut till Breidafjord och tog besittning av Berufjord nära Reykjaness.

134. Det var en framstående man som hette Örn, och han var släkt med Geirmund heliarskins; Harald Hårfagers förtryck drev honom att lämna Rogaland och han tog besittning av allt land som han ville ha i Arnafjord. Han tillbringade vintern i Tjaldarness för solen kunde fortfarande vara synlig där även på vintern.

135. An raudfelld, son av Grim lodinkina på rafnista oc elga, An bogsveiges dotter, avföll från kung Harald Hårfager, oc var tvungna att lämna Norge, och for då på vikingatåg till Britiska öarna. Han gjorde räder på Irland, oc där gifte an sig med Grelod, dotter av jarl Bjartmar. De for till Island, och kom till Arnafjord, året efter Örn. Arn tillbringade första vintern på Dufdansdal, men Grenlod tyckte att det var en otäck lukt som kom upp ur jorden. Örn fick nyheten av en släkting Hamund heliarskins, norr i Eyjafjord så han sökte att flytta dit. Så han sålde allt land mellan Langaness och Stapi, till An raudfelld, och An bosatte sig på Eyr, och det var en plats som Grelod tyckte att gräset luktade sött som honung. An hade en frigiven träl som hette Dufan, och han stannade kvar vid Dufandal.
An hade en son, som hette Bjartmar, far till två Vegests, och till Helgi, far till Turid arnkatla, som gifte sig med Hergils. Deras dotter var Turid arnkatla, som gifte sig med Helgi Eytolfsson. Bjartman hade en annan dotter som hette Torhild och var gift med Vestein Vegirsson och deras barn var Vestein och Aud. An hade en frigiven träl som hette Hjallkar, far till Björn, Bjartmars träl. Han gav Björn fri, och snart hade Björn fått begär efter pengar. Vegest gillade det inte, så han kastade ett spjut mot honom, men Björn slog ihjäl honom med en spade,

136. Geirtjof Valtjofsson var en annan nybyggare i Arnafjord, och han tog också besittning i Fossfjord, Reykjarfjord, Trostansfjord och Geirtjofsfjord. Han bosatte sig i Geirtjofsfjord, och gifte sig med Salgerd, dotter av Ulf den skelögde. Deras son var Högni, som gifte sig med Aud, dotter av Olof Jafnakoll och Tora Gunnsteinsdottir och deras son Atli gifte sig med Turid, dotter av Torleif, son av Eyvind kne och Turid rymygyllty. Torleif gifte sig med Gro, dotter av Torolf Brækir. Atli var far till Hoskuld, far till Atli, far till Bard den svarte. 137. Det var en man som hette Eirik, som tog besittning i Dyrafjord och Slettaness, så långt som Stafi och yttre Hals i Dyrafjord. Han var far till Torkel, far till Tord, far till Torkel, far till Steinolf, far till Tord, far till Torleif, far till Torgerd, mor till Tora, mor till Gudmund gris. Torleif var mor till Liny, mor till Cecily, mor till Bard och Torgerd, som var gift med Björn enski, och deras barn var Arnis abot och Tora, som var gift med Amundi Torgeirsson. 138. Vestin Vesgeirsson, bror till Vemund Sygnakappa tog besittning av land mellan yttre och inre Halsa i Dyrafjord, och bodde i Haukdal. Han gifte sig med Torhild Bjartmarsdottir, och deras barn var Vestein och Aud.
Torbjörn sur kom till Island efter det att landet var helt befolkat, och Vestin skänkte honom hälften av Haukadal. Torbjörn surs söner var Gisli, Torkel och Ari och hans dotter var Tordis som gifte sig med Torgrim. Deras son var Snorri gode.
Senare gifte sig Tordis med Bork den starke, och deras dotter var Turid, som först gifte sig med Torbjörn den starke, och senare Torodd skattkaupandi. Deras son var Kjartan på Frodá.

139. Det var en berömd man som hette Dyri och han for till Island från södra Möre, på Rögvald jarls inrådan, och på grund av kung Haralds förtryck. Dyri tog besittning av Dyrafjord och bodde på Halsar. Hans son var Hrafn på Ketilseyr, far till Turid, som gifte sig med Vestein Vesteinsson och deras söner var Bragi och Helgi.

140. Det var en man som hette Tord, och han var troligen son av en som hette Viking, eller en son av kung Harald Hårfager. Han kom till Island och tog besittning av landet mellan Tufa i Hjallaness och Jardfallsgill, och han bodde på Alvidra. Tord gifte sig med Tjodhild, dotter av Eyvind austmans och syster till Helgi den magre, och deras son var Torkel Alvidra kappi en audgi. Torkil gifte sig och fick sönerna Tord och Eyjolf, far till Gisli som gifte sig med Hallgerd, dotter av Vermund den smale. Deras son var Brand, far till Gudmundar prest av Hjadarholt, och deras dotter var Tora. Tora gifte sig med Brand Torhaddsson, och deras dotter var Steinvor, mor till Rannveig, mor till Sæhilld, som gifte sig med Gizur. Eyjolf hade en annan son Helgi och hans barn var Olaf och Gudleif, som gifte sig med Fjarska-Finn. Tord Vikingsson hade en annan son, Torvald den vite, som gifte sig med Tora, dotter av Ness-Knjuk, och deras son var Myra-Knjuk, far till Torgaut, far till Steinolf som gifte sig med Herdis Tindsdottir. Deras barn var Torkel på Myrar och Halla som gifte sig med Tord Oddleifsson.
Torvald den vite hade en annan son som hette Tord örvönd, som gifte sig med Asdis, dotter av Torgrim Hardrefsson. Asdis mor var Rannveig, dotter av jarl Grjotgard av Hlada. Asdis var mor till Ulf stallari, och syster till Ljot den vise och till Halldis, som var gift med Torbjörn Tjodreksson. Tord örvönd och hans hustru hade en dotter som hette Otkatla, som gifte sig med Sturla Tjodreksson, och deras son var Tord som gifte sig med Hallbera, dotter av Snorri gode, deras dotter var Turid och hon gifte sig med Haflidi Masson. Tord Sturlusson hade en son som hette Snorri, och han var gift med Oddbjörg, dotter av Grim Lodmundarsson, och deras barn var Flugu-Grim och Hallbera, som var gift med Mág-Snorri. Sturla hade sex döttrar. En hette Asny, gift med Snorri Jörundarsson, och deras dotter var Tordis, mor till Höskuld læknis. Snorri och Asny hade en son som hette Gils, far till Tord, far till Sturla på Hvamm.

141. Ingjald Brunasson tog besittning av Ingjaldssand, , mellan Hjallaness och Ofæra. Han var far till Hardref, far till Torgrim, far till Ljot den vise och andra tidigare omnämnda.

142. Ljot den vise bodde på Ingjaldssand, och han var son av Torgrim Hardrefsson, och hans mor var Rannveig, jarl Grjotgards dotter. Ljot hade en son som hette Torgrim gagarr. En av Ljots systrar, Halldis var gift med Torbjörn Tjodreksson, och en annan syster till honom, Asdis blev bortrövad av Ospak Osvifsson. För denna försyndelse hade Ljot dömt Ospak fredlös. De hade en son som hette Ulf, och han uppfostrades av Ljot.
Grim kaugur bodde på Brekka och hans söner var Sigurd och Torkel, och de var två små och ynkliga män. Ljot hade en fosterson som hette Torarin. Ljot köpte kött från Grim för en summa av tvåhundra, och betalade för det med en ström som flöt mellan deras gårdar. Den hette Osomi och Grim brukade den för att bevattna sina ängar, och han grävde ett dike genom Ljots land. Ljot tog Grim till tinget för detta och det orsakade stridigheter dem emellan. Ljot tog emot en norrman som hade kommit till Vadil, och denne man blev förälskad i Asdis.
Gest Oddleifsson besökte en höstfest hos Ljot, när Egil Völusteinsson kom och frågade Gest om råd, hur hans far skulle komma över sorgen efter sin son Ögmund. Gest skaldade då begynnelsen av Ögmunds drápa. Ljot frågade Gest varför sorts man Torgrim gagar skulle komma att bli. Då svarade Gest att Ljots fosterson Torarin skulle bli den ryktbaraste av de två, och bad Torarin att vara på sin vakt och inte låta sin lena tunga vrida sig i halsen. Ljot tog då illa upp, men frågade åter nästa morgon, vad framtiden hade i sitt sköte åt Torgrim. Gest svarade att hans systerson Ulf, skulle bli den mest ryktbare av de två. Då blev Ljot arg, men han frågade åter Gest, "Hur kommer min död att bli". Gest svarade att han inte kunde se hans framtid och rådde honom bara att vara vänlig mot sina grannar. Ljot frågade "Månne jordlusen Grim kaugurs söner komma att orsaka min död". En hungrid lus kan ge ett otäckt bett" svarade Gest. "Var kommer det att ske" sade Ljot. "Inte långt härifrån" svarade Gest.
En norrman red med Gest upp till heden, och när Gests häst snavade stöttade norrmannen honom. Då sade Gest "Det är ett tecken till tur för dig, och du kommer snart att bli lycklig igen, men var försiktig för lyckan kommer inte att hålla i sig". På hemvägen fann norrmannen en del silver nedgrävda i marken och han tog tjugo silvermynt därifrån, i tro att han snart skulle återfinna skatten, men när han återvände kunde han inte finna den. Ljot fångade honom när han höll på att gräva, och han tvingade norrmannen att betala trehundra för varje silvermynt som han tagit. Den hösten dödades Torbjörn Tjodreksson. En vårdag sarr Ljot på en kulle och höll ögonen på sin träl. Han hade på sig en rock med huva bunden runt halsen, och med en ensam ärm. Då kom Grim kaugurs söner springande upp på kullen, samtidigt som de slog till honom, och Torkel ryckte huvan upp över hans huvud. Ljot sa åt dem att bete sig som goda grannar, och då ramlade de tillsammans ner mot den stig där Gest en gång red. Det var på det sättet som Ljot dog. Grimssönerna kom för att se Havard den halte, och de understöddes av Eyjolf grai och hans son Steingrim.

143. Önund Vikingsson bror till Tord på Alvidra, tog besittning av hela Önundarfjord och han bodde på Eyr.

144. Hallvard sugandi tog del i slaget på Hafursfjord, där han stred mot kung Harald, och av den orsaken for han till Island. Han tog där besittning av Sugandafjord och Skalavik ända upp till Stigi

145. Turid sundarfyller och hennes son Völustein reste från Hålogaland till Island och tog besittning av Bolungarvik. De bodde i vatnsness. Orsaken till att Turid kallades för sundafyller, var att hon under en hungersnöd i Hålogaland med hjälp av trolldom, fyllde varje sund med fisk. Hon märkte också ut fiskegrundet vid Kviar i Isafjordsbukten, och tog en hornlös tacka som återgjäld från varje bonde i Isafjord. Völustein hade två söner Ögmund och Egil

146. Hrolf på Gnupufell hade en son som hette Helgi. Han var född österut, och på mödernet var han upplänning. Helgi for till Island för att besöka en släkting. Han gjorde strandhugg i Eyjafjord, vilken vid denna tiden var helt bebyggd. Då tänkte han fara tillbaka till Norge, men han drevs ur kurs och kom till Sugandafjord. Han stannade den vintern hos Hallvard, men till våren for han ut för att söka efter ett ställe att bosätta sig på. Han kom upp till en fjord som såg säker ut, och där hittade han en harpun på stranden. Han kallade platsen för Skutilsfjord, och bodde där under resten av sitt liv Han hade en son som hette Torstein ogæfa, som for utrikes och kom där att döda en av jarl Hakon Grjotgardssons hirdmän. Men Eivind, en av jarlens rådgivare, sände Torstein till Vebjörn Sygnatrausti för att få beskydd. Han lät honom in trots att hans syster Vedis varnade honom. Det var orsaken till att Vebjörn sålde sina ägor och for till Island, ty han kunde inte känna sig säker med Torstein vid sin sida.

147. Torolf brækir tog besittning av en del utav Skutilsfjord och Skalavik, och det var där som han bosatte sig.

148. Eyvind kne och hans hustru Turid Rumgyllta, tog besittning av Alftafjord och Seydisfjord och bosatte sig där. Deras son var Torleif, som han omnämnt tidigare, och Valbrand, far till Hallgrim, Gunnar och Bjargey. Bjargey gifte sig med Haavard den halte, och deras son var Olaf.

149. Det var en ryktbar man i Sogn som hette Geir, och han blev känd som Vegeir, därför att han var en stor blotare. Han hade ett stort antal barn. Vebjörn Svingnakappi var älst, och efter honom kom Vestein, Vetorm, Vemund, Vegest och Vetorn och en dotter som hette Vedis. Efter Vegeirs död, föll Vebjörn i onåd hos jarl Hakon, som redan är omnämnd, och det var därför som bröderna och deras syster for till Island. De hade en lång och besvärlig överfart, och på hösten fick de landkänning vid Hlodavik, väster om Horn. Då höll Vebjörn ett stort blot, men han sa att jarl Hakon också höllblot den dagen, föe att de skulle få otur. Hela tiden när han blotade skyndade hans bror på honom för att de skulle komma iväg, så han tvingades att överge det, och de for till havs igen. Den dagen led de skeppsbrott under en hög och säker klippa. De lyckades att klättra upp på klippan, med Vebjörn först. Den kallas numera för Sygnakleif. Atli och Fljot, trälar åt Geirmund heliarskins, tog hand om dem över vintern, och när Geirmund fick reda på detta som Atli hade gjort, gav han honom friheten, och han tog väl hand om gården , och Atli blev med tiden en betydande man. På våren tog Vebjörn besittning av land mellan Skötufjord och Hestfjord, så mycke som han kunde gå över på en dag, och till detta kom ett område som kallades Folafót. Vebjörn var en stor slagskämpe och det finns en lång saga om honom. Han gav sin syster Vedis i gifte till Grimolf nära Grimolfsvattnet. Därför blev Vebjörn dräpt vid tinget på Torsness tillsammans med tre andra män.

150. Gunnstein och Halldor var söner av Gunnbjörn, Ulf krakus son, och de upptäckte Gunnbjarnarsker. De tog besittning av Skötufjord, Laugardal och Ögurvik, så långt som Mjóvafjord. Halldor hade en son Bersi, far till Tormod kolbrunnarskald. Efterhand som Laugardal bebyggdes av Torbjörn Tjordeksson, som dödade Olaf, son av Havard den halte och Bjargy Valbrandsdottir. Detta blev orsaken till dråpet på Torbjörn, och den händelsen omtalas i Isfirdingasagan.

151. Snæbjörn, son av Eyvind austman, och bror till Helgi den magre, tog besittning mellan Mjóvafjord och Laugadalfloden, och han bodde på Vatnsfjord. Han var far till Holmstein, far till Snæbjörn gallti. Snæbjörns mor var Kjalvor, som var kusin med Tungu-Odd på mödernet. Snæbjörn var uppfostrad hos Torodd på Tingsness. 152. Hallbjörn, son av Odd på Kidjaberg, son av Hallkel, som var bror till Ketilbjörn den gamle, som var gift med Hallgerd, dotter av Tungu-Odd. De stannade första vintern hos Odd, och Snæbjörn var också där vid den tiden. Det rådde aldrig någon kärlek mellan makarna, och på våren, vid flyttningsdagarna, gjorde sig Hallbjörn redo för att flytta. När han gjort allt klart, satte Odd ut från hemmet, och över till badet på Reykholt, där hans fårstall fanns. Han ville inte vara ivägen när Hallbjörn flyttade, för han oroade sig för om Hallgerd skulle följa med honom. Odd hade alltid försökt att ställa saker rätt mellan man och hustru.
När Hallbjörn hade sadlat hästarna kom han tillbaka till Hallgerds rum där hon satt på pallen och kammade sig. Hennes hår omslöt henne ända ner till golvet; hon hade det finaste håret av alla kvinnorna på Island, frånsett Hallgerd snuinnbrók. Haallbjörn sade till henne att stå upp och komma med , men hon satt där stilla utan att säga ett ord. Då gav han henne en stöt, men hon rörde sig inte ur fläcken. Detta hände tre gånger. Hallbjörn stod framför henne och sade:

153. Olaf Jafnakoll tog besittning mellan Langadalá och Sandeyraá och bodde på Unadsdal. Han gifte sig med Tora Gunnsteinsdottir, och deras son var Grimolf, som gifte sig med Vedis, Vebjörns syster.

154. Det var en man som hette Torolf fasthalldi, och bodde i Sogn. Han kom i onåd hos jarl Hakon Grjotgardsson, och for till Island med kung Haralds tillstånd. Han tog besittning av landet mellan Sandeyrará och Gygjarsporsá i Hrafnfjord, och han bodde på Snæfells. Han var far till Ofeig, som var gift med Otkatla.

155. Örlyg, son av Bödvar Vigsterksson for till Island på grund av Harald Hårfagers förtryck. Den första vintern stannade han med Geirmund heliarskin, och till våren skänkte Geirmund honom jord i Adalvik, tillsammans med allt tillhörande land. Örlyg gifte sig med Signy Oblaudsdottir, syster till Högni den vite, och deras son var Ketil gufa, som var gift med Yr Geirmundsdottir.
Geirmunds landområde började här, och sträckte sig sedan från Straumness öster om Horn, som tidigare har nämnts. Örlyg fick besittning av Sletta och Jökulsfjord.

156. Hella-Björn, son av Herfinn och Halla, var en stor viking och en svuren fiende till Harald Hårfager. Han for till Island och la till i Bjarnarfjord, med ett skepp som var beklätt med sköldar. Efter det fick han namnet Skiallda-Björn. Han tog besittning mellan Straumsness och Drangar, och byggde sig en gård på Skjaldarbjarnarvik, men hade en annan gård på Bjarnarness, dä r en omfattande ruin efter hans hall fortfarande kan beskådas.
Han var far till Torbjörn, far till Arngerd som var gift med Tjodrek Slettubjarnarsson, och deras söner var Torbjörn, Sturla och Tjodrek.

157. Det var en man som hette Geirolf, vars skepp förliste vid Geirolfsgnup. Efteråt med Björns gillande, byggde han sig ett hus neranför bergen.

158. Torvald var son av Asvald, son av Ulf, son av Öxa-Torir, och han tog besittning av Drangar och Drangavik, så långt som Enginess, och han bodde vid Drangar hela sitt liv. Han var far till Erik Röde, som koloniserade Grönland, som tidigare nämnts.

159. Det var en beryktad man som hette Herrod hvitasky, som kung Harald hade dödat, men han hade tre söner, som for till Island och tog besittning av landet i Strand: Eyvind bosatte sig på Eyvindarfjord, Ofeig på Ofeigsfjord och Ingolf på Ingolfsfjord. De bodde på dessa platser resten av sitt liv.

160. Det var en man som hette Eirik snara, som tog besittning av land mellan Ingolfsfjord och Veidilaus, och han bodde på Trekyllisvik. Han gifte sig med Alöf, dotter av Ingolf, på Ingolfsfjord, och deras son var Flosi. Flosi bodde på Vik, när några norrmän förliste där, och byggde sig ett nytt skepp från vrakgodset, vilket dom kallade Trekylli. Flosi seglade ut på detta fartyg, men drev tillbaka in i Öxafjord och det som sedan hände finns att läsa i "Sagan om Bodmod Gerpin och Grimolf"

161. Önund träfot, son av Ofeig burlufot, son av Ivar beytils, slogs mot kung Harald på Hafursfjord, och förlorade sitt ben där. Efteråt for han till Island och tog besittning av land från Kleifar till Ofæra, omfattande Kaldbaksvik, Kolbeinsvik och Byrgisvik. Han bodde på Kaldbak ända till hög ålder. Han var bror till Gudbjörg, mor till Gudbrand Kula, far till Asta, mor till Olaf den helige.Önund hade fyra söner: en hette Grettir, den andre Torgeir floskubak och den tredje var Asgeir den snabbe, far till Kalf, far till Hrefna som gifte sig med Kjartan, och till Turid som först gifte sig med Torkel kugi, och senare Steintor Olafsson; Önunds fjärde son var Torgrim hærukoll, far till Asmund, far till Grettir den starke.

162. Det var en man som hette Björn, som tog besittning av Bjarnarfjord. Han gifte sig med en kvinna som hette Ljufa, och deras son var Svan på Svansholi.

163. Steingrim tog besittning av hela Steingrimsfjord och bodde på Trollatungu. Han var far till Torir, far till Halldor, far till Torvald orgode, far till Bitru-Oddi, far till Steindor, far till Odd, far till Snorri den långe, far till Odd munk, Torolf och Torarin tosta.

164. Det var en man som hette Kolli, och han tog besittning av Kollafjord, och bodde på Fell, resten av sitt liv. 165. Det var en man som hette Torbjörn bitra, en viking och illgärningsman. Han for till Island med sin familj, där han tog besittning av den fjord som nu är känd som Bitrufjord och det var där han bodde. Något senare förliste Gudlaug, bror till Gils skeidarnefs, där med sitt fartyg, på udden som numera kallas Gudlaugshofdi. Gudlaug lyckades ta sig iland med hustru och dotter, medan resten av besättningen drunknade. Då kom Torbjörn bitra och dödade Gudlaug och hans hustru, men tog hand om flickan och lät uppfostra henne. När Gils skeidarnefs hörde om detta, tog han hämd på sin bror och dödade Torbjörn bitra och andra män. Gudlaugsvik har sitt namn efter Gudlaug.

166. Det var en man som hette Balki, son av Blæng Sotason på Sotaness. Han stred mot kung Harald på Hafursfjord. Efter det for han till Island och tog besittning av hela Hrutafjord. Han bodde på de tvenne Balkastad, och möjligen på Bær, där han dog. Han var far till Bersi godlaus, som först brukade Bersastad i Hrutafjord, och senare tog besittning av Langavatnsdal, där han hade en annan gård, tills det han gifte sig med Tordis, dotter av Torhadd på Hitardal, och fick Holmsland, som hemgifte. Deras son var Arngeir, far till Björn hitdalakappa. Balki hade en dotter, som hette Geirbjörg, mor till Veleif den gamle.

167. Arndis den rika, dotter av Steinolf den korte, fick senare land i Hrutafjord, norr om Bordeyr, och bosatte sig på Bær. Hon var mor till Tord, som först bodde på Muli i Saurby.

168. Trost och Grenjad, söner av Hermund hokins tog besittning i Hrutafjord, söder om Bordeyr, och de bodde i Melar. Hesta-Gellir prest, härstammar från Grenjad, och Orm från Trost. Trost hade en son som hette Torkel på Kerseyr, far till Gudrun som gifte sig med Torbjörn tyna, son av Hromund hallta. De bodde på Fagrabrekka och deras son var Torleif som blev uppfostrad av Hromund. Hromund hade en annan son Hastein, alla dessa män hade nära samarbete. Torkel Trostsson hade en son som hette Torir och bodde på Melar. Han hade en dotter som hette Helga. Då Slettu-Helge kom till Island med sin bror Jörund och la till i Bordeyr, var de tolv vikingar tillsammans så väl som tjänare. De for till Melar och Helge gifte sig med Helga Torirsdottir. Några av Hromunds hästar försvann och Helge fick skulden för det inträffade. Midfjords-Skeggi kallade dem till Altinget tilltalade för stöld. Hromunds och hans män stannade kvar för att bevaka området, och de byggde en stark befästning på Brekku. Norrmännen började att göra sitt fartyg redo. En morgon kom en korp till takfönstret och gav till ett högt skrik. Då kvad Hromund;

169. Nu har vi skrivit om de flesta av landnamamännen i Vestfjordarna med hänvisning till de lärda män som har redovisat om det. Som ni kan läsa har det blivit en stor del betydande personer som bott i väster, och en hel del framträdande släkter har kommit från dem, som redan har redovisats.

170. Dessa var de främsta landnamamän i Västfjordarnas fjärding: Hrosskel, Skalla-Grim, Sel-Torir, Björn austri, Torolf mostarskegg, Aud den djupsinniga, Geirmund heliadkin, Ulf skialgi och Tord Vikingsson. Det fanns ädla förfäder även i några andra ätter. När bönderna på Island räknades var det omkring 1080 av dem i väster.

171. Nu övergår vi till bosättningarna på Nordlendinga fjärding, som var den tätast befolkade delen av Island, där de stora sagorna har ägt rum, både i tidigare och nyare tid, som vi kommer att skriva om.

172. Eystein meinfrete, son av Alf på Osto, tog besittning av östra sidan av Hrutafjord efter Balki. Han bodde där ett antal år, innan han gifte sig med Torhild, dotter av Torstein röde, och efter det flyttade han västerut till Dala och bodde där. Deras söner var Dala-Alf, Tord, Torolf, Ref och Hrapp.

173. Det var en man som hette Torodd, och han tog besittning av land i Hrutafjord och han bodde på Toroddsstad. Han var far till Arnor hynefs, som var gift med Gerd, dotter av Bödvard på Bödvarshólum. Deras söner var Torbjörn, som Grettir dödade och Torodd drapustufur, far till Valgerd som gifte sig med Skeggi skammhaundungur, son av Gamli, son av Tord, son av Eyjar, son av Torolf fasthallda på Snæfell. Skeggi skammhaundungur hade en som som hette Gamli, far till Alfdis, mor till Odd munks.

174. En beryktad man i Norge hette Skutadar-Skeggi, och han hade en son som hette Björn och kallades för Skinabjörn, därför att beukade att resa på byteshandel till Novgorod. När Björn tröttnat på handelsresorna for han till Island och tog besittning i Midfjord och Linakradal. Han var far till Midfjords-Skeggi, en stor kämpe och en sjöresande handelsman. Han for på plundring till Baltikum och på väg tillbaka från öst låg han för ankar utanför Själland i Danmark. Han gick iland och han bröt sig då in i Hrolf krakas gravhög, där han stal kung Hrolfs svärd, Skofnung, Hjaltes yxa och en hel del andra skatter dessutom, men han kunde inte ta svärdet Laufi.
Skeggi bodde på Reykir i Midfjord, och han var gift och med hustrun hade han flera barn. En var Eid, som var gift med Haftora, dotter av Torberg kornamuli och Alöf ellidaskialldar, syster till Torgeir gollnir, och de hade ett antal barn. Skeggi hade en annan son som hette Koll, far till Halldor, far till Torkatla och Tordis, som gifte sig med Skalldhelgi. Skeggis döttrar var Hrodny som var gift med Tord gellir, och Torbjörg som var gift med Asbjörn Hardarsson den rike; deras dotter var Ingibjörg som gifte sig med Illugi den svarte, och deras söner var Gunnlaug Ormstunga, Hermund och Ketil.

175. Det var en man av ädel härstamning, som hette Harald hring, och han förde sitt skepp till Vesturhop, där han tillbringade första vintern på Island, nära den plats där han hade landstigit, och som nu heter Hringstad. Han tog besittning av hela Vatnsness till, norra delen av Ambattará i väster, och i öster så långt söderut som till Thverá och därifrån rakt över till Braga, allt land på den sidan av berget ända ner till havet. Han bodde på Holar och var far till Torbrand, far till Asbrand, far till Sölvi den stolte på Ægissida, och Torgeir som levde i Holar. Torgeir hade en dotter som hette Astrid, som var gift med Arnmod Hédinsson, och deras son var Hédin. Torgeir hade en annan dotter, Torgerd som var gift med Torgrim, son av Pétur på Os.

176. Det var en man som hette Soti, och han tog besittning av Vesturhóp, och bodde på Sotafell.

177. Det var en man som hette Hunda-Steinar, och han var jarl i England. Han var gift med Alöf, dotter av Ragnar Lodbrok, och deras barn var Björn, far till Audun skaft; Eirik far till Sigurd biodaskalla och Isgerd som var gift med jarl Torir av Vermland. Audun skaft for till Island och tog besittning av Vididal, och bodde på Audunstad. Hans kamrat Torgils gjallandi, far till Torarin gode kom till island med honom. Audun skaft var far till Tora moshals, mor till Ulfhild, mor till Asta, mor till Olaf den helige. Audun hade en son som hette Asgeir vid Asgeirsá, och var gift med Jorunn, dotter av Ingmund den gamle. Deras barn var Torvald, far till Dalla, mor till biskop Gizur och Audun, far till Asgeir, far till Audun, far till Egil som var gift med Ulfheid, dotter av Eyjolf Gudmundarsson, och deras son var Eyjolf, som dödades på Altinget, far till biskop Orm, som var biskop Torlaks kaplan. Audun skaft hade en annan son som hette Eystein, far till Torstein, far till Helgi, far till Tororm, far till Odd, far till Hallbjörn, far till Sighvat prest. Asgeir vid Asgeirsá hade en dotter som hette Torbjörg Bekkiarbót.

178. Det var en man som hette Orm, och han tog besittning i Ormsdal, och det var där han bodde. Han var far till Odd, far till Torodd, far till Helgi, far till Harri, far till Jora, far till Tordis, mor till Tanni, far till Skapti.

179. Det var en ryktbar hövding i Romsdal i Norge, som hette Ketil prymur. Han var son av Orm skeliamola, son av Hrosbiarnar, son av Raum, son av Iotunbiarnar från nordligaste Norge. Ketil gifte sig med Mjoll, dotter av An bogsveigis. De hade en son som hette Torstein, vilken på faderns anstiftan var orsak till döden föe Jökul, son av jarl Ingemund Götaland, i skogen nära Uppland (Episoden är beskriven i Vatnsdalasagan, kapitel 3). Torstein gifte sig sedan med Jökuls syster Tordid, och deras son var Ingimund den gamle. Han uppfostrades i Hefni., av Torir, far till Grim och Hromund. Sierskan Heid spådde att alla tre skulle bosätta sig i ett ännu oupptäckt land, västerut på andra sidan havet. Ingimund sade att han kunde vara säker på att det aldrik skulle kunna inträffa. Sierskan svarade då att han inte kunde hindra det, och som bevis sade hon att någonting som försvunnit från hans börs, det skulle han inte finna förän han började gräva för sina högsätesstolpar i sitt nya land. Ingimund var en stor viking, och befann sig ständigt på härnadståg till Brittiska öarna. Han hade en följeslagare som hette Sæmund sudreyski. Vid den tiden som Harald Hårfager kämpade för att gripa makten i hela Norge, kom de tillbaka från ett vikingatåk. Harald gick ut för att ta Torir haklang och hans allierade vid slaget vid Hafursfjord. Ingimund stödde kungen, men det gjorde inte Sæmund, så deras samarbete bröts upp. Efter striden gav kungen jarl Torir den tystes dotter Vigdis till Ingimund som hustru. Vigdis och Jörund hals var Torirs frillobarn. Ingimund fann inget ställe där han kunde slå sig till ro, och därför uppmuntrade kung Harald honom att fara till Island. Ingimund sade att han aldrig hade ämnat att flytta dit, men samtidigt sände han två lappar dit på en magisk resa, för att söka det objekt som han saknade. Det var en avbild av Frey, tillverkad av silver. Lapparna kom åter, och omtalade för Ingimund att den var i en viss dal mellan två kullar. De beskrev för honom i detalj hur landet låg, och allt om där han skulle bygga sitt hem. Efter det reste Ingimund till Island, tillsammans med Jörund hals, som var hans svåger, och hans vänner Eyvind saurkvir, Asmund och Hvati, samt hans trälar Fridmund, Bödvar, Torir refskeg och Ulfkel. De la till i söder och tillbringade vintern på Hvanneyr med Grim, Ingimunds fosterbror. Följande vår reste de norrut över hedarna, och de kom till en fjord där de såg två baggar, så de kallade det för Hrutafjord. De fortsatte norrut genom distriktet och namngav olika platser där de drog fram. Ingimund tillbringade följande vinter på Ingimundarholt i Vididal, och därifrån kunde de se snöfria berg åt sydost, så de fortsatte dit under våren, och där igenkände Ingimund landet som han hade blivit vägledd rill. Hans dotter Tordis var född på Tordisarholt. Ingimund tog besittning av hela Vatnsdal ner till Helgavatni och Urdarvatni på östra sidan. Han bodde på Hof, och när han började gräva för sina högsätespelare fann han sin förlorade a´mulett. Hans söner med Vigdis var Torstein, Jökul, Torir hafurstio och Högni, och han hade en son som hette Smid med en trälinna. Ingimund hade också två döttrar som hette Jorun och Tordis.
Jörund hals tog besittning av land mellan Urdarvatni ochMogilslækar och han bodde på Grund nedanför Jörundarfell. Han var far till Mar på Marsstad. Hvati tog besittning av land mellan Mogislækar och Giljaá och han bodde på Hvatastad. Asmund tog besittning av Tingeyrasveit norr om Helgavatni, och han bodde på Gnup. Fridmund tog besittning av Forsæludal. Eyvind saurkvir tog besittning av Blöndudal och hans söner var Hermund och Hromund den halte.
Ingimund fann en björninna med två ungar på Hunavatni. Efteråt reste han utomlands och då gav han dessa djur till kung Harald. Folket i Norge hade aldrig sett några Isbjörnar förr. Då gav kung Harald ett skepp med last av timmer, till Ingimund, och Ingimund reste tillbaka med två skepp, norr om Island runt Skagi. Han förde sitt skepp till Hunavatni, och där, nära Tingeyrar är en plats som heter Stiganda hróf (det betyder Stigandis skjul, och Stigandi var Ingimunds skepp). Senare kom Hrafn austmadur och stannade med Ingimund. Han hade ett fint svärt som han bar in i ett tempel, därför tog Ingimund det ifrån honom.
Det var två bröder som hette Hallorm och Tororm, som kom till Island och stannade med Ingimund. Hallorm gifte sig med Ingimunds dotter Tordis, och han fick Karnsars land som hemgift. Deras son var Torgrim Karnsargode. Tororm bodde på Torormstungu.
Ingimund förlorade tio grisar, och när de fann dem följande höst, var de etthundratjugo. Galten hette Beigad, och han kastade sig i Svinavatni, där han höll sig simmande tills hans hov lossnade. Han dog av utmattning på Brigadarhóli

180. Hrolleif den långe och hans mor Ljot, kom till Island och seglade in i Borgarfjord. Därefter fortsatte de norrut genom landsbygden men inte förrän de kom fram till Sæmund i Skagafjord, kunde de finna något land att bosätta sig på. Eftersom Hrolleif var son av Arnald, Sæmunds bror, sa Sæmund till honom att fortsätta norrut för att träffa Tord på Hofdastrand. Tord gav dem land i Hrolleifsdal, där Hrolleif sedan bodde. Hrolleif drev med Hrodny, dotter av Uni på Unadal, så Odd Unasson överföll Hrolleif, dödade hans kusin Liot och sårade Hrolleif i benet, i tro att inget järn skulle kunna bita på hans vapenrock. Hrolleif dödade Odd och två andra, men två flydde. Det var därför som Hofda-Thor, bannlyste honom i området bortanför Skagafjords udde. Då sände Sæmund, Hrolleif till Ingimund den gamle och Ingimund satte honom på Oddsás mitt emot Hof. Han fick del i fiskerätten i Vatsdalsá tillsammans med Ingimund. Men det var sagt att han skulle hålla sig ur vägen när männen från Hof var där. Men Hrolleif ville inte ge sig iväg när Ingimunds son kom för att fiska, så de började slåss om floden. Ingimund fick reda på detta, och eftersom han var blind bad han sin herde att leda hästen han red på, ned till floden för att skilja dem åt. Hrolleif slungade ett spjut på honom, och det gick rätt igenom honom. Då återvände Ingimund och herden tillbaka hem, och Ingimund sände pojken för att varna Hrolleif. När hans son kom hem satt Ingimund död i högsätet. Hrolleif berättade för sin mor, och hon sa att de snart skulle finna ut vilket som var mest kraftfullt, Ingimunds sons lycka, eller hennes trollkraft, och så bad hon honom att gå sin väg.
Torstein antogs höra med Hrolleif, att få hans val av arv om han dödade honom. Ingimunds söner satt inte på deras fars högsäte. De for norrut till Geirmund och gav honom sextio uns silver för att sända iväg Hrolleif. De följde Hrolleifs spår söderut över åsen som gick över till Vatnsdal. Torstein sände en tjänare över till As, för att se vad som höll på där och han läste upp tolv verser innan någon kom till dörren. Han såg en hög kläder ligga på vedtraven, med en bit från något rött kläde sticka fram. Torstein sade att det måste vara Hrolleif. "Ljot måste ha gjort ett offer för att ge honom ett längre liv" sa han. De fortsatte över till As, och Torstein ville avvakta ovanför dörren, men Jökul ville inte låta honom göra det, utan han yrkade på att få göra det själv. Någon kom ut och såg sig omkring och då kom en annan man, som gick före Hrolleif. Jökul hoppade upp och slog över en vedtrave, men lyckades kasta en käpp till sina bröder för att varsko dem. Sedan for han på Hrolleif och de började rulla runt nedför sluttningen, med Jökul avslutande längst upp. Torstein kom upp och bröderna grep sina vapen. Vid denna tid hade Ljot kommit ut, hon gick baklänges med huvudet mellan benen och hennes kläder slängda över ryggen. Jökul högg huvudet utav Hrolleif och slungade det rakt i ansiktet på Ljot. Hon sade att hon hade blivit för långsam "annars hade jag vänt jorden upp och ner med kraften i min blick, och ni hade blivit spritt språngande galna".
Efter detta bosatte sig Torstein på Hof och Jökul tog svärdet och han bodde på Tungu. Torir mottog hövdingaskap och bodde på Undufell. Han fick ofta lida på grund av bärsärkarnas attacker. Högni fick skeppet Stigandi och blev en stor sjöfarande handelsman. Smid bodde på Smidstad. Torstein gifte sig med Turid gydi, dotter av Sölmund på Asbjarnarness, deras söner var Ingolf den fagre och Gudbrand.
Bard Jökulsson hadde en son som hette Jökul, som dödades av kung Olaf den helige. Jökul stigamadur hade förutsagt att familjen skulle drabbas av otursförföljd död för många år.

181. Det var en man som hette Eyvind audkula, som tog besittning av hela Svinadal och bodde på Audkulastad. Torgils giallandi som kom till Island med Audun skaukli bodde på Svinavatni; hans söner, varav Digur-Orm var en, var det som dödade Skarphédin Vefrodarsson.

182. Det var en man som hette Torbjörn kolka, som tog besittning av Kolkumyrar, och han bodde där resten av sitt liv.

183. Eyvind sörkvir tog besittning av Blöndudal, som tidigare har nämnts. Hans son var Hromund den halte, som dödade Högni Ingimundaarson, när Mar och Ingimundarsönerna kämpade om Deildarhialli. För detta dråpet var han förvisad från Nordlendingafiordungi. Hans söner var Hastein och Torbjörn som slogs mot Slettu-Helgi i Hrutafjord. Eyvind hade en annan son Hermund, far till Hild som gifte sig med Avaldi Ingjaldsson. Deras barn var Kolfinna, som var gift med Gris Sæmingsson; och Brand som dödade Galti Ottarsson på Hunavatnstinget på grund av en skvalleraktig vers av Hallfred.

184. Det var en man som hette Ævar, son av Ketil Helluflaga och Turid, dotter av kung Harald guldskeggs av Sogn. Ævar var gift och med sin hustru hade han en son som hette Vefrod. Ævar hade också frillosöner som hette Karli, Torbjörn strugur och Tord mikill. Ævar kom till islandfrån ett vikingatåg och hade med sig alla sina söner, utom Vefrod. Tillsammans med Ævar kom också hans släkting Gunnstein, och Audolf och Gaut, men Vefrod for iväg på ett eget vikingatåg. Ævar förde sitt skepp in i Blönduós. Vid denna tid hade allt land väster om Blöndu blivit bebyggt. Han reste upp längst floden, sökande efter land, och när han kom till ett ställe kallandes Moberg, satte han upp en lång stolpe och sade att han gjorde anspråk där för Vefrods gård Därefter tog han besittning av hela Langadal, söder därom och även några delar norr om Hals. Han delade ut landområden till sina skeppskamrater, och byggde själv sitt hem i Ævarsstad.
När Vefrod senare anlände till Island gick han iland i Gönguskarsarósi. Han reste söderut till sin far som inte kände igen honom. Stämningen blev fientlig, de började att brottas. Varje bjelke i huset var bortsliten innan Vefrod avslöjade vem han var. Han bosatte sig på Moberg som planerat. Torbjörn strug på Strugsstad, Gunnstein på Gunnsteinsstad, Karli på Karlastad, Tord på Mikilsstad och Ödolf på Ödolfsstad; han hade bara en hand. Han och Eyvind sörkvir, tog sina egna liv, eftersom de inte ville leva efter det Ingimund den gamle hade dött. Hauk levde på det ställe som nu heter Hauksgrafir. Vefrod gifte sig med Gunnhild, dotter av Eirik på Goddal, och syster till Holmgöngu-Stari. Deras söner var Ulfhedin, som Tjostolf och hans bror dödade vid Grindalæk; Skarphedin som Digur-Orm och andra dödade vid Vatsskardi, och Hunrod, far till Mar, far till Haflidi.

185. Det var en man som hette Holti, och tog besittning av Langadal, norr om Moberg, och han bodde på Holtastad. Han var far till Isrod, far till Isleif, far till Torvald, far till Torarin den vise.
Torvalds dotter Tordis var gift med Halldor, son av Snorri gode, och deras dotter Toratla med vilken Gudlaug Torfinnsson på Strömsfjord var gift - från dem kommer Sturlungarna och folket på Oddi - och Gudrun som gifte sig med Kjartan Asgeirsson på Vatnsfjord. Deras barn var Torvald och Ingirid, som var gift med Gudlaug prest

186. Det var en man som kallades Holmgöngu-Mani, och han tog besittning av Skogastrand på västra sidan, så långt söderut som Forsá, och Manatufu i öster. Han bodde på Manavik, och hans dotter var gift med Torbrand på Dölum, far till Mani, far till Skalda-Kalf.

187. Det var en man som hette Eilif örn, son av Atli den gamle, son av Skida Bardarsson i Ál. Eilif örns söner var Kodran på Gila och Tjodolf godi i Hofi på Skagaströnd och Eysteinn, far till Torvald tinteins, Torstein heidmening och Örn i Fliót.
Eilif tog besittning över området mellan Manatufa till Gönguskards, omfattande hela Laxardal där han bodde. Eilif gifte sig med Torlaug, dotter av Sæmund i Hlid, och deras söner var Sölmund, far till Gudmund, far till Viga-Bardi och hans bröder, och Atli den starke, som gifte sig med Herdis, dotter av Tordar från Hofda. Deras barn var Torlaug, som var gift med Gudmundur den rike och Torarin som var gift med Halla, dotter av Jörundar hals. Torarin och Halla hade en son Styrbjörn, som var gift med Yngvild, dotter av Steinröd Hedinsson från Hedinshofda, och deras dotter Arndis gifte sig med Hamall, son av Tormod, son av Torkel mana.

188. Sæmundur sudreyski, var följeslagare till Ingimund den gamle som tidigare omnämnts, och han förde sitt skepp till Gönguskardsárós. Sæmund tog besittning av hela Sæmundarhlid, mellan Vatnsskard och Sæmundarlæk; hans son Geirmund bodde där efter honom. Sæmund hade en dotter som hette Reginleif och var gift med Torodd hialmr, och deras dotter var Hallbera, mor till Gudmund den rike, far till Eyjolf, far till Toreyar, mor till Sæmund froda. Sæmund hade en annan son som hette Arnald, far till Rjupa, som gifte sig med Torgeir, son av Tord på Hofdi, och deras son var Halldor på Hof.

189. Det var en man som hette Skefil, och han förde sitt skepp in i Gönguskardsáros samma vecka som Sæmund. Medan Sæmund hade tänt eldar runt sitt landområde tog Stefil besittning av hela området norr om Sauda, som han tog från Sæmund utan hans gillande, men Sæmund gjorde inga invändningar.

190. Det var en man som hette Ulfjot och han tog besittning av hel Langaholt nedanför Sæmundarlæk.

191. Torkel vignir, son av Skid den gamle, tog besittning av hela Vatnsskard och Svartadal. Hans son var Arnmod skialgi, far till Galti, far till Torgeir, far till Styrmir, far till Hall, far till Kolfinna.

192. Det var en man som hette Alfgeir, som tog besittning av land runt Alfgeirsvellir upp till MæÆlifellsá, och han bodde på Alfgeirsvellir.

193. Det var en man som hette Torvid och han tog besittning av land mellan Mælifellsá och Giljár.

194. Med Eiriks gillande, tog en man som hette Hrosskel besittning av hela Svartárdal, och hela Yrafellslaund. Hans land sträckte sig norrut till Gilhaga, och han bosatte sig på Yrafelli. Hrosskel sände en slav som hette Rodrek, söderut genon Mælifellsdal och upp till bergen i sökandet efter land. Han kom till en ravin söder om Mælifell, som heter Rodreksgill idag, och där satte han upp en frisk avhuggen björkpåle, och folk kallade det Landkaunut. Efter det vände han tillbaka.

195. En framstående norrman, Eirik son av Hroald, son av Geirmund, son av Eirik ördigskeggi, for till Island och tog besittning av land från Gila, omfattande hela Godali, ned så långt som till Nordrá. Han bodde på Hof i Goddali. Eirik gifte sig med Turid, dotter av Tord skeggi, och syster till Helga, som var gift med Ketilbjörn den gamle, som bodde på Mosfell. Eirik och hans hustrus barn var Torkel, Hroald, Torgeir, Holmgöngu-Starri och Gunhild. Torgeir Eiriksson gifte sig med Yngvild Torgeirsdottir, och deras dotter var Rannveig som Bjerni Brodd-Helgason gifte sig med. Gunhild Eiriksdotter gifte sig med Vefrod Ævarsson.

196. Det var en man som hette Vekell hamrami och han tog besittning av landet mellan Gilá och Mælifellsá, och bodde på Mælifell. Han hörde om Rodreks färd och lite senare for han söderut till bergen för att erövra landet för sig själv och han ko till de kullar som kallas Vekelshaugar idag, och han sköt en pil emellan dem, sedan for han hem igen. När Eirik på Goddal hörde om detta sände han sin slav Röngud söderut till bergen för att erövra land längre bort. Han kom söderut till Blöndukvisla, och följde den flod som flöt väster om Vinveriadal, och sedan västerut, in bland lavafälten mellan Reykhavellir och Kjöl, där han fann spår av människor och förstod att de kom söderifrån. Där byggde han ett stenröse, som nu kallas Rangadarvard. Sedan vände han tillbaka hem, och Eirik belönade honom för resan genom att ge honom hans frihet. Efter det började folk att resa över bergen mellan norra och södra Island. 197. Det var rn man som hette Kraku-Hreidar, son av Ofeig lafskegg, son av Öxna-Torir. Hreidar och hans far gjorde deras fartyg klart att segla till Island. När de närmade sig land klättrade Hreidar upp i masten och sa att han inte skulle kasta högsätespelarna överbord, för han tyckte att det var ett dumt sätt att fatta beslut. I stället föreslog han att de skulle be om Tors ledning om var de skulle bosätta sig, och om där redan fanns bosättningar skulle han slåss mot dem om landet. Han seglade in i Skagafjord, och seglade upp til Borgarsand där han förliste sitt skepp. Havard hegri kom och bjöd in Hreidar att stanna med honom, så han tillbringade följande vinter på Hegraness. På våren frågade Havard vad han planerat att göra. Hreidar sa att han skulle slåss mot Sæmund om hans land, men Havard avskräckte honom genom att säga att sådana tilltag alltid slutat illa, utan han rekomderade honom att fråga Eirik på Goddal om råd, "Han är den visaste mannen i området" sade han. Hreidar gjorde som Havard föreslog, och träffade Eirik, som var emot varje strid och sade att det var orimligt för män att gräla, när landet var så glest befolkat. Istället erbjöd han sig att ge Hreidar hela landtungan nedanför Skalamyri, och sa att Tor måste ha lett Hreidar, i det att förstäven hade pekat i den riktningen när han seglade upp i Borgarsand. Eirik sade att detta var alldeles tillräckligt land för Hreidar och hans söner. Hreidar accepterade erbjudandet, och han byggde sitt hem på Steinsstad; Han valde att gå in i Mælifell när han dog. Hans son var Ofeig tunskegg, far till Björn, far till Tungu-Sten.

198. Det var en man som hette Önund den vise, och han tog besittning av land ovanför Merkigill omfattande den östligaste dalen. När Eirik skulle ta besittning av dalen i väster kastade Önund blotspan fö att han skulle finna ut när Eirik skulle skaffa sig sitt område. Önund fick det först, sköt en pil över floden för att fodra landet väster om det, och han bodde mellan floderna.

199. Det var en man som hette Kari, och han begärde besittning av landet mellan Nordrá och Merkigill. Han bodde på Flatatungu och han kallades för Tungu-Kari. Männen på Silfrastad härstammar från honom.