Indierna själva gläds åt den nya tidens budsamtal. Budsamtal var något så arkaiskt som ett telefonsamtal till någon som inte har telefon. Man ringde upp posten, som skickade bud till den och den på den adressen som fick komma till posten på utsatt tid och så kopplade telefonisterna i Stockholm och Vijayawada ihop de två. Numera går det via mail. Den som inte har internet (jodå, det bör stavas med liten bokstav även på engelska) kan kontakta en av de firmor som förmedlar och skriver ner meddelandet till systersonen som arbetar i Canada och skickar det till honom. Det tar ungefär hälften så lång tid som posten och anses säkrare.
Det ryktas att alla anställda är indier på många
stora mjukvaruföretag i Silicon Valley.
I Hyderabads nya high-tech IT-city är det så! Engelskan
har tillsammans med låga lönekostnader utgjort det starkaste
argumentet för indisk konkurrenskraft i IT-sammanhang.
Men för de flesta indier är det långt till den globala
byn, programvaror utvecklas av engelsktalande för engelsktalande i
hela världen. ”Den andra vågen av kolonisation” har någon
kallat IT-revolutionen. Men än så länge har bara
något fåtal av den indiska befolkningen internetanslutning
medan varannan svensk har dator och tre miljoner har surfat på nätet.
Dyrt är det också med ny teknik i Indien. Mobiltelefoner
kostar runt 30.000 rupees och bara att lägga upp en hemsida (en sida
alltså, inte en sajt) kostar runt 6.000 rupees, något som är
gratis på bl.a. www.geocities.com eller www.torget.se.
Men det är som i Sverige så ock i Indien. IT kommer till
alla och många jag träffar vill ta en datakurs för att
få kompetens och kanske kanske ett jobb.
Grundkunskaper i datoranvändning och engelska läskunskaper
är två viktiga delar för att motverka den polarisering
av Indiens befolkning som IT-utvecklingen mycket väl kan föra
med sig. Om exempelvis SIDA satsar sina resurser på projekt som fokuserar
på detta, istället för att sponsra svenska företag
som bygger infrastruktur (Skanska, ABB) kanske förslagsvis direkt
IT-handel kan vändas till något positivt för den lille
mannen och kvinnan i den sydasiatiska regionen.