IT I INDIEN
 
Bokade ett hotellrum via e-mail senast jag skulle till Indien. Dagen efter vinkade ett mail på mig från en  Shivlal Ratnakar i datorns inbox. Bokningen bekräftades.
Visst funkade det och hotellrummet var bokat när vi kom till Mumbai sent på natten. Jag drog dessutom ut taxameterlistor,
för i Mumbai blir man ju alltid blåst, i det instämmer även mina indiska vänner. Inte hade jag papperen framme när lycksökarna krävde trehundrafemtio rupees mellan stadens två järnvägsstationer.  Men visst går det att utnyttja nätet i förehavanden med Sydasien.  Man kan chatta, knyta kontakter och kolla vilka ställen i Calcutta som är hetast just nu. Eller ladda ner de senaste bhangratracksen i real playerformat.

Indierna själva gläds åt den nya tidens budsamtal. Budsamtal var något så arkaiskt som ett telefonsamtal till någon som inte har telefon. Man ringde upp posten, som skickade bud till den och den på den adressen som fick komma till posten på utsatt tid och så kopplade telefonisterna i Stockholm och Vijayawada ihop de två. Numera går det via mail. Den som inte har internet (jodå, det bör stavas med liten bokstav även på engelska) kan kontakta en av de firmor som förmedlar och skriver ner meddelandet till systersonen som arbetar i Canada och skickar det till honom. Det tar ungefär hälften så lång tid som posten och anses säkrare.

Det ryktas att alla anställda är indier på många stora mjukvaruföretag i Silicon Valley.
I Hyderabads nya high-tech IT-city är det så! Engelskan har tillsammans med låga lönekostnader utgjort det starkaste argumentet  för indisk konkurrenskraft i IT-sammanhang.

Men för de flesta indier är det långt till den globala byn, programvaror utvecklas av engelsktalande för engelsktalande i hela världen. ”Den andra vågen av kolonisation” har någon kallat IT-revolutionen.  Men än så länge har bara något fåtal av den indiska befolkningen internetanslutning medan varannan svensk har dator och tre miljoner har surfat på nätet.
Dyrt är det också med ny teknik i Indien. Mobiltelefoner kostar runt 30.000 rupees och bara att lägga upp en hemsida (en sida alltså, inte en sajt) kostar runt 6.000 rupees, något som är gratis på bl.a. www.geocities.com eller www.torget.se.

Men det är som i Sverige så ock i Indien. IT kommer till alla och många jag träffar vill ta en datakurs för att få kompetens och kanske kanske ett jobb.
 
Grundkunskaper i datoranvändning och engelska läskunskaper är två viktiga delar för att motverka den polarisering av Indiens befolkning som IT-utvecklingen mycket väl kan föra med sig. Om exempelvis SIDA satsar sina resurser på projekt som fokuserar på detta, istället för att sponsra svenska företag som bygger infrastruktur (Skanska, ABB) kanske förslagsvis direkt IT-handel kan vändas till något positivt för den lille mannen och kvinnan i den sydasiatiska regionen.

 
***
Back to Sight of India
1