Så här i Pride-tider så skall man väl vara stolt och trygg i sig själv så därför tycker jag det är lämpligt att ännu en gång publicera ett verk - mitt tolfte i ordningen.

Det är också intressant att konstatera att jag nu celebrerar ett 10-års jubileum med Internet. Det var 1996 som jag först kunde koppla upp mig mot Internet. Via dåtidens betydligt mer primitiva sökfunktioner hittade jag några amerikanska sidor som jag ivrigt slukade. På en av dessa fanns en länk till norskan Jenny Sand och där kom jag för första gången i kontakt med skandinaviska sidor. Även Jenny länkade till andra sidor och på det sättet hittade jag fram till "Chez Monique" som numera är saligt avsomnad. Nya begrepp och företeelser dök upp och på Chez Monique fanns något som kallades "Chat". Vad det var visste jag absolut inget om, men jag kunde ju se att det var olika individer som läste/skrev till varandra. Olika förresten! - aktiviteten var inte alltid så där hög så en av skribenterna - Annica - roade sig med att ställa en fråga och sedan besvara den under namnet Annica/Annica. Kunde bli riktigt långa och roliga meningsutbyten dem emellan. Själv så vågade jag mig inte på att göra ett inlägg utan läste endast det som stod. Hur lång tid det sedan dröjde innan jag själv fattade tag i tangentbordet och skrev mitt första inlägg vet jag inte, men nu i efterskott så känns det som en evighet.

Mycket har sedan hänt på alla plan. Internet är sig inte likt och det är förmodligen inte jag heller. Nya tekniker och möjligheter har utvecklats och det har gått så enormt fort att jag undrar om det är någon som har hängt med i all utveckling och verkligen utnyttjar det enorma resurscentrum som Internet blivit. Jag kan ärligen säga att jag inte hängt med helt och hållet i svängarna när allt nytt presenterats. Trots att flera av "min tids" stora och välbesökta sidor numer för en tynande tillvaro så känns det som om vi ändå är betydligt fler aktiva och öppna transvestiter än någonsin tidigare. Utbudet av kanaler är mångdubbelt fler och alla kan inte vara överallt. Man kan därför förledas tro att aktiviteten är lägre idag, men till dessas skara sällar inte jag mig.

Med denna lilla historiebeskrivning så vill jag än en gång få önska er en förhoppningsvis trevlig stund tillsammans med mina romanfigurer och hoppas ni finner det lika spännande och intressant nu som vid mina tidigare försök här på min hemsida.

Welcome to my home page! I'm a Swedish crossdresser who has written a few short stories with crossdressers as main characters. They are pure fiction and furthermore, written in Swedish. Unfortunately I can not translate them but you are still welcome to contact me at my email address shown at the bottom of this page. I'm middle aged, the best of ages :-), and a crossdresser since my teens, but I haven't had the courage to contact others like me until the last few years. Internet has meant a lot for my possibilities to find friends, both in Sweden and abroad. Later, when I, more or less by chance, started to write I wanted to share my stories with others and what could then be more natural than to expose them somewhere at Internet. Perhaps you are by now getting very curious about the contents of these pages and right now, the best advice I can give you is to find a library, borrow a Swedish-English dictionary and start from page 1.

Good Luck!

På den här hemsidan kommer jag att härbärgera mina berättelser. Mer eller mindre av en slump började jag att skriva, och nu finner jag tiden mogen att lägga dom på en helt egen hemsida. Tidigare har Petra och Jane gått som följetong på TransFiction. Min målsättning med berättelserna är att roa. Jag vill skapa ett positivt klimat kring berättelserna, och därför är dom helt befriade från våld och liknande. Jag tror att man kan hitta och förmedla intressanta teman, utan att våldet behöver vara en hörnpelare.

Berättelserna är fantasier, från början till slut, och alla liknelser med olika personer är därför helt slumpartad. Däremot är platser och miljöer verkliga, även om vissa tillrättalägganden har gjorts för att kunna föra berättelserna framåt. Jag kan inte säga att berättelserna speglar någon form av verklighet, snarare att de berättar om hur verkligheten skulle kunna vara. Gamla berättelser ligger i sin helhet, medan den senaste går som följetong med ungefär två nya kapitel per vecka.

Med dessa korta ord vill jag hälsa mina läsare välkomna, och hoppas att ni får en trevlig stund.

EvaBirgitta

Jag är en transvestit som fram till 1996 levde i "garderoben". Genom olika slumpartade händelser har jag numera tagit steget ut i verkligheten, och mött många kamrater som tidigare var helt okända för mig. Det har varit en omvälvande tid, med stora omställningar både för mig och min familj, men den har gått förvånansvärt fint. Allt är inte frid och fröjd bara för det, men jag har fått möjlighet att mer öppet utöva min käraste "hobby", att få gå klädd i kvinnokläder. Min förhoppning är att fler som finns i "garderoberna" hittar ut och bejakar sin längtan. Exemplets makt är därvidlag mycket stor och om jag, genom mina berättelser, min hemsida eller min närvaro i verkligheten sporrar någon att också ta steget, så känner jag stor tillfredsställelse.

Jag vill betona hur viktigt det är att känna samhörighet med andra i samma situation. Utan Internet hade inte jag kommit ut ur "garderoben". I alla fall inte vid den här tidpunkten. Trots att jag varit transvestit i mer än 30 år, så träffade jag en annan man i kvinnokläder först 1997. Jag har, liksom säkert de flesta människor i samhället, sett transvestiter. Till och från har det ju dykt upp några på TV, i tidningar etc, men jag hade aldrig träffat någon livs levande. Nu har jag ett 30-tal som jag känner till och umgås regelbundet med. Dessa vänner har inneburit en stor och positiv förändring för mig personligen varför jag livligt kan rekommendera alla "garderobstransvestiter" att ge sig till känna, tex på "Tjejsnack" vilken finns som länk på min förstasida. Därefter avgör var och en hur mycket man vill engagera sig, men det betyder oerhört mycket att känna samhörigheten. Genom Internet så försvinner avståndet också, och det är lika enkelt att hålla kontakten, oavsett var i landet, eller för den delen världen, som alla andra befinner sig.

För er som inte är transvestiter, utan bara hamnat här ändå, så kan jag berätta att för mig är det viktigt att ibland klä mig i kvinnokläder. Jag gör det för att jag då finner ett lugn och en tillfredsställelse. Samtidigt är det förknippat med ett stort spänningsmoment som inte alltid är positivt. Hur skall omgivningen uppfatta mig? Skall man göra hån av mig? Tänk om jag möter en bekant? Alla dessa frågor är svåra, snarast omöjliga att besvara, men jag kan samtidigt säga att alla som mött mig har uppträtt korrekt. Den som haft svårast att hantera alla möten har varit jag själv. Min egen rädsla har spelat mig stora spratt, och det enda botemedlet är träning och åter träning. Jag kommer därför att fortsätta att vara ute bland alla andra, och visst kommer jag att få blickar, men jag blir säkrare och säkrare i min roll för varje gång.

För det mesta, det finns undantag, så råder det ingen tvekan om vad som döljer sig bakom kläderna. Vad jag gärna vill få fram är att vi, trots allt, är vanliga normala människor med ett mycket speciellt intresse. Hittills har det varit alltför få som visat sig ute, och därför exponerats osedvanligt mycket. Jag hoppas nu att många fler kommer att befolka våra gator, affärer, bussar och tunnelbana, restauranger och teatrar så att fenomenet transvestiter blir synligt för fler. Då tror jag också att vi lättare kan få vårt behov, av att klä oss och visa upp oss i andra kläder, tillfredsställt.

Vill någon skriva till mig, fråga mig eller kanske ge mig tips på historier som borde skrivas ned så är ni alltid välkomna att kontakta mig. Min E-postadress finns här nedan.

Senast ändrad: 2006-08-09

<< FÖRRA -- SLUMPAD -- NÄSTA >> ALLA MEDLEMMAR -- IN ENGLISH

This page hosted by Get your own Free Home Page

My URL: http://come.to/example


I got it for free at http://come.to