Erfaren barnvakt tar god hand om...

Jonas skalv av spänning och återhållen upphetsning när han tultade uppför trapporna. Blöjan
kändes så stor och avslöjande i stjärten. Han var glad över att han inte mött någon han kände på vägen.
"Erfaren barnvakt tar hand om stora bebisar", löd texten i annonsen han läst. Jonas undrade vad "tar hand om" egentligen betydde. Han undrade om han skulle få smisk i stjärten för att han varit stygg, eller om hon skulle hitta på ännu värre sätt att straffa honom på. Hon lät vänlig i telefonen, men han tyckte sig ändå kunna ana en viss stränghet i rösten, så det var nog bäst att försöka uppföra sig så fint som möjligt. Han kände sig nervös när han tänkte på det. Jonas hade alltid varit noga med att sköta sitt bebisliv diskret och privat, aldrig låtit någon ana att det bakom den vuxna och mogna mask han bar, fanns en liten pojke som älskade att förödmjukas med spetsklänningar och tjocka blöjor och plastsnibbar. Det här var första gången han vågat ta kontakt med någon som visste vad det hela egentligen handlade om.
Så stod han där, utanfördörren, med hjärtat bultande hårt i bröstet. Han vågade nästan inte ringa på, men tog ändå mod till sig. När han hörde steg innanför dörren var han på vippen att ändra sig och springa därifrån så fort han kunde, men han hann inte komma iväg innan dörren öppnades.
"Hej", sade flickan som stod i dörröppningen. "Är det du som är Jonas?"
Han nickade.
"Jag heter Pernilla."
Hon hade sitt långa ljusa hår uppsatt i en prydlig fläta och hennes söta ansikte pryddes av ett alldeles underbart leende. Hon mönstrade honom uppifrån och ner. Jonas kände sig obehaglig till mods eftersom han tyckte att hon lät blicken dröja sig kvar lite för länge vid hans tjocka blöjstjärt.
"Du ska väl inte stå i trappan hela kvällen. Kom in." Hon stängde dörren efter honom. "Du kan hänga av dig rocken medan jag går och byter om. Vill du att jag ska ha något särskilt på mig?"
Jonas kände sig dum och började ångra vad han hade gett sig in på. "Jag vet inte riktigt."
"Är du nervös?"
"Lite."
"Det ska du inte vara. Vi ska nog få det trevligt tillsammans." Hon log och fortsatte; "Många brukar tycka om att jag har sjuksköterskekläder på mig, men andra tycker bättre om nylon-strumpor och spets. Så finns det de som vill att jag ska ha läder-kläder."
"Ta det du själv tycker bäst om", stammade han fram. "Fast helst inte läder."
"Jag ska se vad jag kan hitta." Hon försvann in i ett angränsande rum och stängde dörren efter sig.
Jonas kände snoppen trycka hårt mot den tjocka blöjan. Efter en kort stund öppnades dörren igen och Pernilla kom ut, iklädd en svart blank hembiträdesuniform. Klänningen hade puffärmar och var mycket kort och under den stack flera lager av en stärkt spetsunderkjol fram. Ett vitt spetsförkläde var prydligt knutet om magen på henne och hon hade svarta nylonstrumpor med söm och svarta skor. På huvudet hade hon en liten spetshätta. Hennes ansiktsuttryck hade också förändrats. Hon såg strängare ut nu.
"Så du kommer nu. Din lärarinna ringde och berättade att hon kommit på dig med att kika in i flickornas omklädningsrum och onanera."
"Jaha", svarade han rodnande.
"Hon sade att hon tagit på dig blöja och skickat hem dig, som hon kommit överens med dina föräldrar om. Är det sant?"
Jonas svarade inte.
"Är det sant frågar jag."
Så blev fantasin verklighet.
"Svarar du inte så får jag väl se efter. Dra ner byxorna."
Kinderna rodnade av skam när han gjorde som hon sade, och det genanta beviset på hans skuld kom fram. Han korsade benen för att försöka dölja den tjocka vita blöjan, men det var omöjligt.
"Jag ser att hon hade rätt. Något annat hade jag inte förväntat mig.
Kom hit." Hon daskade till honom på den tjocka blöjstjärten. Det gjorde egentligen inte ont, men det dämpat plastiga ljudet fick honom att skämmas. "Din stygga lilla baby! Vad tror du att din mamma och pappa kommer att säga? Det kommer inte att bli roligt för dig."
"Måste du berätta?", frågade Jonas med en liten strimma hopp i rösten. "De är ju inte hemma."
En djävulsk glimt tändes i Pernillas ögon. "Nej, de är ju inte det. Men jag är här. Och när dina föräldrar är bortresta så är det jag som bestämmer. Det vet du."
"Kan vi inte låta det vara?"
"Varför då? Skvallrade inte du för din pappa om att jag lånat pengar ur hushållskassan?" Hon såg argt på honom. "Vi har en del att göra upp du och jag. Jag fick så mycket smisk på rumpan att jag inte kunde sitta på flera dagar."
"Ja men du stal ju..."
"Jag skulle lägga tillbaka pengarna så fort jag fick lön. Jag vet inte om du förstår hur förödmjukande det kändes att behöva lägga sig över din pappas knä, med stjärten bar, och få ta emot smisk som en liten skolflicka. Men vi kan ju göra upp i godo. Om du låter mig sköta din bestraffning nu, så ska jag inte säga något till dem om vad du har gjort."
"Jag har väl inte så stort val."
"Nej du har visst inte det. Du kan ta av dig tröjan också."
Han löd. Hon knöt upp den ena snibbrosetten och släppte ut den erigerade penisen i full frihet. Den var röd och svullen.
"Nej men, blir du upphetsad av det här? Tycker du om att gå i blöjor? Är det skönt att vara
bebis?" Hon tog tag om hans penis och kramade den. Så lät hon fingrarna glida upp och lekfullt smeka ollonet. Jonas reagerade omedelbart. Han stönade till.
"Du gillade att titta på flickorna i skolan. Vad tycker du om mig då?" Hon masserade hans penis med ena handen och lyfte upp sin kjol med den andra. Ett par nylonklädda lår och en vit liten spetstrosa tittade fram under spetsarna.
"Åh..."
"Det gillade du visst", sade hon. Så slutade hon plötsligt. "Men jag har ingen lust att kela med dig när du har varit så stygg. Eftersom du tydligen gillar att onanera så kan du sätta dig på stolen och fortsätta själv."
Han tultade iväg till stolen och satte sig. "Måste jag?", frågade han hjälplöst.
Pernilla nickade. "Det måste du, men det tycker du väl om. Du kan ju försöka dra ut på det om du vill, men så fort det har gått för dig så blir du min egen lilla bebis.
Och när du tänker på det så kommer du nog snabbt." Hon satte sig i soffan och rättade till den korta klänningen. Så lade hon händerna i knät och väntade. Jonas såg mycket generad ut när han tog tag i sin penis och sakta började dra förhuden upp och ner.
"Vad söt du är", viskade Pernilla. "En liten hjälplös bebis som måste göra precis som jag säger. Du är så söt."
Han var mycket upphetsad, samtidigt som han skämdes oerhört över att ha hamnat i den här situationen. Det kändes som om han tappat kontrollen över sig själv.
"Bebis, bebis", nynnade hon tyst.
Snart kom han, och sperman skvätte på hans mage.
"Vad hände, kom det kiss ur snoppen? Eller var det något annat? Fy på dig." Hon reste sig upp och gick fram till honom. Med pekfingret samlade hon upp sperman. "Här" sade hon och förde fingret mot hans mun. "Ät!"
"Jag vill inte."
"Se så, smaka på nu." Hon tryckte fingret mot hans mun och tvingade honom att slicka i sig den vita kletiga vätskan. Hon var inte särskilt noga med att se till att allt hamnade i munnen, så en del kom på hans kind.
"Lilla drullputte", sade hon strängt. "Kan du inte ens äta utan att kladda ner dig? Jag får sätta haklapp på dig i fortsättningen." Hon stoppade ner hans penis i blöjan igen och knöt till snibben ordentligt. "Vi ska gå till garderoben och se om vi kan hitta några kläder som passar. Så ska vi se till att du får en tjockare blöja på dig. Den du har på dig nu är alldeles för tunn."
Hon gick före och Jonas tultade skamset efter. När han kom in i nästa rum fick han en chock. Han hade kommit till en barnkammare. En stor spjälsäng fanns det, en gunghäst och ett skötbord, lite dockor och andra leksaker. Ett halvfullt blöjpaket stod bredvid skötbordet. Pernilla öppnade dörren till garderoben. Jonas kastade en snabb blick in och rös av upphetsning när han såg alla babyutstyrslarna som hängde där, i prydliga rader.
"Den här kanske kan passa dig." Hon tog fram en liten rosa klänning och höll upp den framför honom. "Klänning ska du absolut ha, det är så fint på små flickor."
Det var illa nog att förödmjukas som en liten bebis. Om han också skulle behöva genomlida förnedringen att förvandlas till en liten flicka skulle det bli för mycket, det kände han.
"Det går lättare att byta blöjan om du har en kort klänning. Då är det bara att vika upp den och dra ner ankstjärtsbyxan."
"Snälla du", bönade han, "jag kan väl få slippa ha klänning? Snälla?"
"Vad säger du? Vill du inte ha den lilla klänningen på dig? Den kommer att passa bra till dig, du som så gärna vill vara en liten flicka att du inte ens kan låta bli att smygkika in i flickornas omklädningsrum." Hon såg på honom för att kontrollera hans reaktion, och blev nöjd med det resultatet. Han slog ner blicken och kunde inte titta på henne. "Men...", sade han.
"Det hjälper inte att protestera. Här är det jag som bestämmer och det vet du. Men det kanske finns någon annan dress som passar dig bättre." Hon hängde tillbaka den lilla rosa babyklänningen på sin plats och såg sig omkring. Tankfullt snuddade hon vid en vit klänning med massor av spetsar. "Den här kanske. Men det där kan vi bestämma senare. Vi ska kanske börja med att byta din blöja istället. Det är viktigast just nu." Hon tog honom i handen och ledde bort honom till skötbordet där blöjpaketet fanns. "Du är alldeles för stor för att jag ska kunna ha dig på bordet. Lägg dig på golvet." Hon böjde sig ner, knöt upp snibben och tog av honom blöjan. "Var det inte det jag misstänkte? En sådan här liten blöja räcker inte alls till när du kissar på dig. Det är tur att Pernilla har riktigt tjocka blöjor här, sådana som passar till stora babystjärtar."
Jonas kände sig liten och dum. "Snälla Pernilla, räcker det inte nu?", frågade han.
Hon svarade inte ens. "Isär med benen", sade hon bara. Hon tog fram två stycken maxiblöjor, och lade dem prydligt på varann. Så vek hon snibben över blöjorna och böjde sig ner. "Lyft på stjärten." Hon placerade blöjorna under hans stjärt och skålformade dem sedan runt penisen, innan hon knöt ihop snibben med ett par prydliga rosetter. "Så där. Res dig upp."
Han ställde sig upp och kände att det var omöjligt att få ihop benen ordentligt. Blöjan satt stor och avslöjande, mitt i skrevet på honom. Stjärten kändes gigantisk.
"Snurra runt nu, så jag får se hur du ser ut."
Han gjorde en piruett och kände hur hon skärskådade hans förödmjukande belägenhet. Han skämdes och kände sig fruktansvärt a små bebisar se ut. Vicka lite på rumpan också."
Han vickade lite tafatt på stjärten, men Pernilla skakade bara missbelåtet på huvudet.
"Herregud vilken löjlig bebis", sade hon. "Kom nu så ska vi ta på dig klänningen." Hon tog honom i handen och ledde honom tillbaka till garderoben. Först tog hon fram en stor vit ankstjärtsbyxa som hon tog på honom. De vita spetsarna i stjärten gjorde hans blöjbak ännu bulligare. Så satte hon på honom en spetskantad babymössa också, och iförd dessa förödmjukande attiraljer tvingades han sedan att själv att välja vilken klänning han skulle ha på sig.
Han försökte med en sparkdräkt som i alla fall påminde om en vanlig pyjamas, men då skakade hon på huvudet och såg bestämd ut. "Du ska ha klänning sade jag ju. En liten näpen klänning till en liten näpen bebis."
Han kunde inte välja. Allt såg lika fånigt ut i hans ögon. Eftersom han förstod att han ändå var tvungen att göra något så blundade han och stack in handen i garderoben. Det han fick tag i var en kort liten sidenklänning. Den var vit i botten, med ett mönster av små rosafärgade blommor, hade spetskrage och stora puffärmar med spetskant längst ut och var plisserad ända från bröstet för att bli så fluffig som möjligt. Under den hängde en vit underklänning med stärkta spetsar som hörde till kostymeringen. Den skulle få klänningen att stå ut som ett litet moln omkring honom. Han kunde inte för sitt liv sätta den på sig. Det skulle vara den totala förnedringen.
"Inte den", sade han bedjande. "Snälla du - inte den."
"Var inte näbbig", svarade Pernilla. "Den är jättesöt."
"Men jag vill inte ha den på mig. Jag kan väl få slippa."
Det blev droppen som kom bägaren att rinna över. "Nu är jag trött på att höra dig ifrågasätta vad jag säger. Om du inte lyder mig så blir jag tvungen att ge dig en påminnelse om vad som händer med stygga små bebisar som glömmer bort vem det är som bestämmer över dem."
"Vad menar du?"
"Jag menar att jag kommer att ta av dig blöjan och lägga dig över mitt knä och ge dig ordentligt med smisk på stjärten."
"Men, nej, inte det. Du får inte slå mig."
"I så fall vill du väl gärna ta på dig den söta lilla klänningen?"
"Ja", svarade han, nästan ohörbart.
"Säg det så jag kan höra det.
"Jag vill gärna ha klänningen på mig."
"Då så."
Hon passade på att smeka honom lite grann över den tjocka blöjan. Han stönade av kåthet och upphetsning. "Njuter du nu? Lilla baby." Hon tog underklänningen av galgen och drog den över hans huvud, och det kändes underligt att känna det mjuka svala tyget mot huden, för att inte tala om hur förödmjukande det var att höra det frasande ljud som spetsarna i den vippiga kjolen gav ifrån sig så fort han rörde på sig. Så satte hon på honom klänningen. Hon fick hjälpa honom att knäppa den förödmjukande utstyrseln i ryggen och han kände sig så löjlig och dum när hon tog tag i honom och snurrade honom runt för att se hur han tog sig ut i sin nya kostymering. Klänningen snurrade upp och den ankstjärtsprydda blöjan blev fullt synlig.
Hon var tydligen nöjd med vad hon såg; "Nu är du fin. Gå till spegeln så får du se själv."
En spegelvägg som var uppsatt i ett hörn av rummet bildade en skamvrå som obarmhärtigt avslöjade hans förnedring. När han såg hur han såg ut höll han på att dö av skam. Med sin söta lilla mössa, med sin fluffiga klänning som stod som ett moln av spetsar omkring honom och med sin otympliga spetsprydda blöjbak som inte doldes helt av klänningen, såg han verkligen ut som en förvuxen babyflicka. Han ville sjunka genom jorden.
"Jag ska gå och värma lite välling åt dig. Du kan stå kvar här så länge. Passa på att titta på dig själv medan du väntar. Du kan fundera på hur en snäll flicka ska uppföra sig, så att hon ska slippa hamna i skamvrån i fortsättningen."
Hon lämnade honom i sin ensamhet. Han såg sig själv i spegeln, kände förödmjukelsen hetta i ansiktet och lovade sig själv att aldrig mer vara stygg.

När hon kom tillbaka hade hon en nappflaska med sig. Han fick tulta iväg till sängen och lägga sig på den och dricka sin välling. Så vek hon upp klänningen och började smeka honom på blöjan, och hans hårda penis spände ut den tjocka blöjan mer och mer. Snart var han så kåt att han inte visste vart han skulle ta vägen. Han kunde inte tänka på någonting annat än att han var en stor bebis som låg och drack välling med blöja och babyklänning på sig. Vilket straff. Det var så hemskt, och så skönt.
"Slappna av lilla bebis", sade hon mjukt. "Slappna av och ha det skönt. Jag känner din lilla snopp här innanför blöjan. Den verkar så hård. Jag tror du kommer att kissa på dig snart."
Han stönade till.
"Det gör ingenting att du kissar på dig, du har ju blöja på dig, precis som en riktig bebis. Pernilla tar hand om sin lilla bebis."
Hans kropp stelnade till och för ett ögonblick kändes det som om han skulle sluta andas. När det gick för honom genomströmmades kroppen av vilda konvulsioner. Hans penis sprutade ut kaskader av varm sperma, gång på gång. Det var som om orgasmögonblicket aldrig skulle ta slut.
Efteråt var han totalt avslappnad. Han hade aldrig känt en sådan befrielse i hela sitt liv.
"Var det skönt?", frågade hon leende.
"Mycket", svarade han, med övertygelse. Så reste han på sig. Hon hjälpte honom att ta av sig klänningen och ankstjärtsbyxan och han skulle precis knyta upp blöjsnibben när hon protesterade; "Vad gör du?"
"Är vi inte färdiga nu?"
"Jo, vi är färdiga. Men blöjan kan du ha på dig till du kommer hem. Jag tror att det kan vara nyttigt för dig att gå över stan i blöja. Du behöver tänka lite mer på varför du ska vara snäll i fortsättningen."
Han klädde sig och kände att blöjstjärten var större än den varit när han gick dit. Det pirrade i honom när han tänkte på det. Hon skulle behålla kontrollen över honom, till och med när de skilts åt.
Han betalade med glädje. "Tack ska du ha", sade han. "Det var så skönt."
"Så bra", svarade hon leende. "Jag tyckte om att ta hand om dig också. Du är en gullig liten bebis." Hon följde honom till dörren. När de skulle ta adjö klappade hon honom i stjärten. "Se nu till att vara snäll i fortsättningen."
"Jag ska försöka."
"Om det inte går så vet du vart du ska ringa."
"Ja."
"Hej då."
"Hej då."

Han gick hem så fort han kunde. Det tog två veckor innan han ringde Pernilla igen.

tillbaka