8.

Annelie hade bråttom på morgonen. Hon vaknade sent och insåg att hon inte hade mer än en timma på sig innan hon skulle vara i skolan. Därför duschade hon snabbt och gick för att ta på sig sina kläder. När hon öppnade troslådan i byrån såg hon att alla hennes trosor var borta. Hon tyckte att det var konstigt. Det brukade alltid finnas trosor i lådan. Nå, det kanske var så enkelt som att mamma hade stortvättat. Hon tog på sig morgonrocken igen och sprang nerför trapporna för att titta om hon kunde hitta sina trosor i tvättstugan, men där fanns inga heller. Nu började hon känna sig lite stressad, det började det bli ont om tid. Det var nog bäst att hon frågade mamma i alla fall. Hon skyndade sig uppför trapporna igen och gick in i köket där hennes mamma satt och läste morgontidningen.
"Mamma, jag hittar inga trosor. Vet du vart de har tagit vägen?"
Annelies mamma log mot sin dotter. "Visst vet jag det", svarade hon.
"Jag har lite bråttom", sade Annelie. "Skulle du vilja vara så vänlig att berätta det för mig i så fall?" Hon lät lite irriterad på rösten.
"Nej."
"Nej? Vad menar du med det? Jag måste väl ha ett par trosor om jag ska kunna gå till skolan."
"Är du alldeles säker på det?"
"Jag förstår inte vad du menar. Jag tycker inte ens att det här är speciellt roligt."
"Var bara lugn. Om en liten stund kommer du att förstå allting. Jag har en present till dig förstår du."
"Vad då för present?"
"Vänta lite så ska jag gå och hämta den." Annelies mamma reste sig från köksbordet och gick ut ur köket. Hon var strax tillbaka igen, höll ett paket i sin hand. "Varsågod", sade hon. "Här får du en liten present av mig. Jag tycker att du har gjort dig förtjänt av den."
"Vad har jag gjort nu då?" Annelie var inte riktigt säker på om hon hörde ett stänk ironi i mammas röst eller inte.
"Om du öppnar ditt paket så är jag säker på att du kommer att förstå varför du fått det."
Annelie kände sig lite förvirrad, fastän hon samtidigt var nyfiken på vad som kunde finnas i paketet. Hon kände lite på det. Det var ett mjukt paket, antagligen hade mamma köpt nya trosor åt henne. Så måste det ju vara, fast hon inte riktigt kunde förstå varför hon fick dem i paket. "Jag öppnar det väl då", sade hon.
"Gör det du..."
Annelie tog av snöret från paketet och öppnade det. Hon blev alldeles röd i ansiktet när hon såg vad som låg i det. Det låg en blöja i paketet. En tjock vit alltiettblöja. Fast hennes första instinktiva tanke var att kasta paketet ifrån sig var det ändå något som fick henne att ta upp blöjan för att titta på den. Det tog henne inte alls lång tid att inse att blöjan hon höll i handen var gjord för att passa en vuxen människa. Den var jättestor, tjock och otymplig, mjuk visserligen, men hon kunde ändå föreställa sig att den skulle få hennes stjärt att puta ut riktigt ordentligt om hon skulle bli tvungen att ha den på sig. Hon kände sig oerhört dum när hon tänkte på det, ville inte alls tänka tanken att hon faktiskt skulle kunna bli tvungen att sätta på sig den där förödmjukande tingesten.
"Men mamma... Vad menar du? Vad ska jag ha den här till?"
"Förstår du verkligen inte det? Vad brukar man ha blöjor till?"
"Men jag behöver väl inte ha någon blöja... Jag kissar ju inte på mig. Det vet du väl... Jag har inte kissat på mig på tio år. Jag behöver faktiskt ingen blöja."
"Inte för att du kissat på dig kanske, men däremot för att du burit dig åt som en riktig bebis."
"Vad menar du med det?"
"Menar du att du inte förstår vad jag pratar om? Har du så dåligt minne att du inte kommer ihåg vad du och Maria höll på med för ett par dagar sedan? Hur illa ni bar er åt mot Mikael?"
I det ögonblicket förstod Annelie vad det var som fått mamma att skaffa blöjan till henne. Hon förstod det alldeles tydligt och klart och när hon förstod det så insåg hon också att det nog knappast var någon idé att hålla på och argumentera med sin mamma längre. Hon fick en känsla av att det bara skulle bli värre i så fall.
"Så nu ska jag få ha den här på mig som straff menar du?"
"Just precis."
"När då?"
"Jag tänkte att du skulle få ta på dig den på en gång."
Annelie trodde inte att hon hörde rätt. "Nu... Menar du att jag ska blöja på mig när jag går till skolan?"
"Just det."
"Men det kan jag väl inte ha, jag menar, tänk om någon ser att jag har..."
"Att du har blöja på dig? Precis som en liten bebis? Det kan jag inte göra så mycket åt. Men om det underlättar lite grann för dig så kan jag i alla fall berätta att du inte är den enda flickan som kommer att komma till skolan i blöjor idag."
"Maria också?"
"Mmm."
Det hjälpte inte Annelie särskilt mycket. Hon kände att hon var tvungen att protestera. "Jag är faktiskt fjorton år gammal. Jag tänker inte sätta på mig någon blöja, bara så du vet det."
Annelies mamma bara skrattade åt henne. "I så fall får väl jag göra det. Tror du verkligen inte att jag klarar det? Vet du hur många gånger jag har satt på dig blöja genom åren?"
Annelie hade ingen aning om hur många gånger det hade skett, men hon var säker på att det var åtskilliga. Fast det spelade liksom ingen roll i sammanhanget. Det var skillnad på då och nu. Då var hon en liten bebis och nu var hon en stor flicka, nästan vuxen kändes det som ibland. Men för tillfället kände hon sig inte speciellt vuxen. Det var svårt att göra det när mamma just stod i begrepp att tvinga henne att ha blöja på sig.
"Du tänker verkligen låta mig ha den på mig va?"
"Mmm."
"Då tar jag nog helst på den själv."
"I dag kan du faktiskt få göra det."
"Vad menar du med i dag?"
"Att det är en dag i morgon också och att det kommer en dag efter den och en efter den..."
Annelie kände hur magen drog ihop sig till en stor klump. Hon tyckte inte alls om att höra mamma säga så. Det fanns ett dolt hot i det hon sade, precis som "tro inte att det är över med det här." Men för tillfället orkade hon inte tänka på morgondagen. Hennes huvud var fullt med tankar på hur hon skulle kunna genomleva den här dagen.
"Om jag var du så skulle jag gå och kissa nu", sade mamma. "För när blöjan väl har kommit på så är det absolut förbjudet att ta av den innan vi träffas igen i eftermiddag."
"Men om jag blir kissnödig i skolan då?"
"Då får du kissa i blöjan. Det är ju det blöjor är till för. Problemet är bara att ingen kan byta på dig i så fall."
Annelie tänkte; jag kommer inte att kissa i blöjan. I så fall får jag hålla mig hela dagen. Eller också får jag väl ta av mig den när jag går på toaletten. Det kan hon i alla fall inte märka.
Hon gick i alla fall iväg till toaletten och satte sig, tänkte; det är väl lika bra att jag gör som hon säger.
Det kom ganska mycket kiss.
Hon spolade och tvättade händerna. Så gick hon tillbaka till köket där mamma satt kvar och väntade på henne. Hon nappade åt sig blöjan från köksbordet och tänkte smita in på sitt rum för att ta den på sig.
"Vart ska du?", frågade mamma.
"Till mitt rum."
"Varför det? Jag vill gärna se när du tar på dig blöjan."
Det var uppenbart att mamma ville få henne att känna sig så dum som möjligt.
"Jag vill gå in på mitt rum."
"Om du inte gör som jag säger så kommer jag att lägga dig över mitt knä och ge dig smisk på bara stjärten så du förstår vem det är som bestämmer i det här hemmet. Hur vill du ha det?"
Mamma lät mycket bestämd. Annelie fogade sig i sitt öde, tog av sig morgonrocken och stod alldeles naken inför sin mor.
"Ta på dig blöjan nu."
Hon vecklade ut den tjocka vita blöjan, tittade på den och försökte lista ut hur den egentligen skulle sitta. När hon förstått vad som var fram och bak vek hon ihop den på mitten och förde in den mellan sina särade ben. När hon vecklade ut blöjan igen och drog upp bakdelen över stjärten kände hon hur stor och tjock den egentligen var. Den kändes som en stor mjuk bulle mellan benen och i stjärten på henne. Hon drog upp den där fram också och fick knipa ihop låren för att hålla blöjan på plats så att hon kunde fästa tejpen på framsidan.
Så var hon färdig. Hon kände sig som världens största bebis.
"Nej men Gud så söt du blev. Kom hit så jag får titta ordentligt på dig."
Annelie gick fram till sin mamma och mamma kände efter så att blöjan satt som den skulle. Hon passade på att klappa Annelie på stjärten samtidigt. Ljudet av mammas hand mot den vadderade och plastinslagna rumpan fick Annelie att rodna. Precis så hade det låtit när hon klappat Mikael i stjärten och talat om för honom vilken liten bebis han var som var tvungen att gå med blöja fast han var fem år. Hon var fjorton år och nu hade hon också blöja på sig.
"Om jag vore du så skulle jag skynda mig att ta på mig lite kläder nu. Skolan börjar strax och du vill väl inte komma försent?"
"Jag vill inte gå till skolan."
"Det förstår jag att du inte vill, men det ska du. Och om du inte går och tar på dig dina kläder nu så kommer jag att skjutsa dig till skolan precis som du står och går i denna sekund. Vill du verkligen gå till skolan i bara blöjan?"
"Nej."
"Men så skynda dig då."
Inför det hotet hade hon inte så mycket att välja på. Hon tultade iväg till sitt rum för att se om hon kunde hitta några kläder att ha på sig.
Annelie prövade flera olika par byxor men insåg snart att hon inte skulle kunna ha byxor på sig om hon skulle ha någon chans att klara sig ifrån upptäckt. Blöjan syntes alldeles för tydligt om hon hade långbyxor på sig, den var tjock och otymplig både fram och bak och mellan benen på henne, hon var helt säker på att alla skulle kunna se att hon hade blöja på sig i så fall. Hon kände lite panik, tänkte febrilt, vad skulle hon kunna ta i stället? Till sist kom hon att tänka på den blå plisserade kjolen. Den var visserligen hemskt kort, men i bästa fall var den kanske tillräckligt vippig för att dölja hennes blöjstjärt. Det värsta var att hon brukade känna sig fruktansvärt barnslig i den där kjolen, även när hon inte hade blöja på sig. Hon hade inte köpt den själv utan fått den i födelsedagspresent av mormor som uppenbarligen inte hade förstått att Annelie faktiskt inte var tre år längre. En liten småflickskjol med hängslen och en söt spetsblus som passade till - det var vad mormor hade gett henne i fjortonårspresent. Hon hade aldrig trott att hon skulle bli tacksam för de där hemska kläderna, men nu kände hon sig faktiskt ganska glad för att hon hade fått dem.
Hon tog fram kjolen och blusen ur garderoben, satte på sig blusen först, tittade sig i spegeln när hon knäppte den, insåg att hon såg ut precis som en liten bebis där hon stod, med den oformliga blöjan vällande fram mellan benen på henne och med den vita lilla blusen med sin spetskrage och med sina puffärmar, kände sig fruktansvärt förödmjukad av att se sin spegelbild, kände sig ännu lite dummare när hon vände sig åt sidan och såg hur blöjstjärten tittade fram under blusen. Hon skyndade sig att sätta på sig kjolen för att i alla fall slippa se den hemska blöjan.
När hon fått på sig kjolen kändes det i alla fall lite bättre. Hon tyckte som sagt att hon såg ut som en treåring i den, men i det här läget var det bättre att se ut som en treåring än som en ettåring. Kjolen var precis så kort som hon mindes den, men den räckte i alla fall över blöjan. Det vara bara om hon böjde sig framåt som det fanns en viss risk för att blöjan skulle bli synlig, men hon skulle förhoppningsvis kunna undvika att hamna i situationer där hon blev tvungen att böja fram.
Hopp om livet alltså, även om hon skulle få vara mycket försiktig hela dagen.
Men det lilla hoppet var snart ute igen. Så fort hon tog ett enda steg så hörde hon hur blöjan prasslade under kjolen. Hon var säker på att ljudet skulle avslöja henne. Inga trosor i världen skulle kunna åstadkomma ett sådant plastigt prasslande ljud. Kanske det inte skulle låta så mycket om hon fick ta på sig ett par trosor över blöjan. Hon kunde i alla fall fråga.
Alltså gick hon tillbaka till sin mamma. "Snälla mamma, jag kan väl få ta på mig ett par trosor?"
"Det behövs inte. Du är så söt som du är."
"Men det prasslar om blöjan. Dom andra kommer att höra vad jag har på mig."
"Det kan jag inte göra så mycket åt i så fall. Någon trosa blir det i alla fall inte." Mamma såg mycket bestämd ut. "En sak till måste jag göra innan du åker. Lyft upp din kjol så att jag kan komma åt blöjan. Så kommer du hit till mig."
Vad var det nu som skulle hända?
"Jag vill vara riktigt säker på att du inte bryter mot regeln om att det är förbjudet att ta av blöjan och därför kommer jag att sätta små lacksigill över tejpremsorna. Det är klart att du kan ta av den i alla fall, men om du gör det så kommer jag att se det efteråt och i så fall kan du vara säker på att du kommer att ångra att du inte var en lydig liten flicka och gjorde som mamma sade." Så tog mamma lackstaven, värmde den över ljuset som stod på bordet och satte en klick lack över varje tejpremsa. "Nu kan du släppa ner kjolen", sade hon när hon var färdig. "Jag hoppas att min lilla bebis får en bra dag i skolan."
Det kändes inte alls bra att sitta ner på cykelsadeln. Blöjan pressade mot hennes stjärt hela tiden, gjorde det alldeles omöjligt för henne att för en enda sekund glömma bort vad hon hade på sig. Annelie kände på sig att det skulle bli en hemsk dag.

9.

Marias mamma var inte alls lika raffinerad som Annelies mamma. När Maria vaknade på morgonen stod mamma vid hennes säng med en blöja i den ena handen och en ankstjärtsbyxa i den andra. "God morgon Maria. Jag tänkte att jag skulle hjälpa dig ta på dina nya underkläder."
Innan Maria riktigt vaknat till trodde hon för ett ögonblick att hon drömde en konstig mardröm, men det gick snart upp för henne att det inte var så. Det som hände var i allra högsta grad på riktigt.
"Vad menar du mamma?"
"Du förstår, Annelies mamma och jag har bestämt oss för att visa er hur det kändes för Mikael när ni satte på honom blöjor. Dra upp nattlinnet är du snäll."
Maria var fortfarande lite sömndrucken. Hon kom sig inte riktigt för med att protestera utan gjorde som mamma sade. Mamma satte på henne blöjan och ankstjärtsbyxan och bad henne sedan att resa sig så att hon kunde ta av henne nattlinnet.
Där stod hon sedan i bara blöjan. Hennes mamma tittade på henne och skrattade sedan till. "Det blev ju riktigt fint. Du är en gullig blöjbebis. Nu går du ner och äter frukost. Jag ska väcka Mikael, så han får se hur hans syster ser ut när hon har blöja på sig som en liten bebis."
Maria kände sig oerhört fånig. "Ska jag inte ha kläder på mig?"
"Du har alldeles tillräckligt med kläder på dig som det är just nu."
Maria fick tulta ner till frukostbordet, där en nappflaska med välling stod framställd. Hon såg den på en gång och förstod direkt vem den var till för. Hon kände sig förödmjukad in i märgen av att vara tvungen att sitt vid frukostbordet iförd blöja och ankstjärtsbyxa och dricka välling ur en nappflaska, men på något sätt var det ändå som om hon accepterade situationen. Hon hade inte räknat med att hennes mamma skulle glömma bort händelsen med Mikael, även om de inte hade pratat om den efteråt. Hon satte sig ner och smakade på vällingen. Det var inte alls gott men hon förstod att det var den enda frukost hon skulle få, så hon tvingade sig att fortsätta snutta på flaskan i alla fall.
En liten stund senare kom mamma och Mikael nerför trappan. Mikael fnittrade till när han fick se sin syster sitta och dricka välling ur en nappflaska. Ännu roligare tyckte han att det var när mamma sade till Maria att resa sig upp.
"Titta nu på Maria lilla vän", sade mamma. "Hon får ha blöja och ankstjärtsbyxa på sig, precis som du fick ha. Det tycker jag bara är rättvist. Vad tycker du?"
"Det tycker jag också är rättvist", svarade Mikael.
Maria tyckte inte alls att det var rättvist, men det vågade hon inte säga. När hon druckit upp vällingen berättade hennes mamma om vad hon och Annelies mamma kommit överens om. Hon frågade om Maria ville gå och kissa innan hon gick till skolan och när hon fick ett jakande svar så ledde hon in sin dotter till toaletten där hon tog av henne blöjan och ankstjärtsbyxan och lät henne sätta sig på toaletten. När Maria kissat klart så satte mamma på henne blöjan igen och genomförde samma lackprocedur över tejpremsorna som Annelies mamma hade gjort på Annelie.
"Jag har tagit fram kläder åt dig", sade hon sedan. "De ligger på din säng."
"Vilka kläder ska jag ha?"
"Gå upp och titta efter."
Det gjorde Maria. Hon nästan grät när hon insåg att mamma lagt fram en kort vit t-shirt och de rosa cykelbyxorna med gula blommor på. I vanliga fall brukade hon tycka att cykelbyxorna var riktigt fina, men nu förstod hon att de skulle sitta som klistrade över blöjan. Hon tänkte "alla kommer att se att jag har blöja på mig. Jag kommer att dö om dom ser det."
Och nog syntes det att hon hade blöja alltid. Det förstod hon direkt. Fast cykelbyxorna var elastiska hade hon svårt att få upp dem över stjärten. När hon till slut lyckades såg hon i spegeln att det putade ut både fram och bak på henne. Mest bak, men också framme mellan benen. Hon började gråta.
Mamma hörde hennes gråt och kom in i rummet. "Varför gråter du lilla vän?", frågade hon.
"Mamma, alla kommer att se vad jag har på mig. Jag kommer att skämmas ihjäl. Jag kommer aldrig mer att kunna visa mig i skolan om alla ser att jag har blöja på mig."
"Tycker du att det är ett hemskt straff?"
"Ja", snyftade hon fram.
"Bra. Det är meningen också. Om du inte fick skämmas ordentligt så skulle du ju inte förstå hur illa du burit dig åt."

10.

När Annelie och Maria träffades utanför skolan sade de först ingenting, de bara tittade på varandra.
"Din syns i alla fall inte", konstaterade Maria efter en stund.
"Men det gör din tyvärr. I alla fall kan jag se den."
"Jag vet." Maria fick tårar i ögonen. "Jag går inte in dit så här, som en bebis, med blöja och allt. Vet du att hon satte på mig såna där bebistrosor också, du vet, med spetsar i stjärten..." Så kunde hon inte låta bli att börja gråta riktigt mycket. Hon kände sig så rädd för vad som skulle hända när hennes klasskamrater såg henne klädd i blöja.
"Med spetsar i stjärten?"
"Såna där som bebisflickor har."
"Vart har hon fått tag på såna som passar dig?"
"Jag vet inte."
"Vad ska du göra då?"
"Antingen får jag ta av den eller också får jag skolka."
"Törs du ta av den? Det skulle inte jag våga."
"Kan inte du cykla hem och hämta en tröja jag kan få låna i alla fall? En lite längre, som går ner över stjärten? Vi börjar ju inte än på tio minuter."
"Jo det är klart."
"Jag går in på toaletten så länge."
Annelie cyklade snabbt hemåt och rafsade åt sig en tröja som förhoppningsvis skulle kunna dölja det mesta av Marias blöjstjärt. Hon tog sin tenniskjol också, den var ganska snarlik den kjol hon själv hade på sig. Så cyklade hon tillbaka igen.
Hon knackade på dörren till tjejtoaletten. Maria öppnade.
"Här ska du se", sade Annelie. Du kan låna min tenniskjol om du vill. Den är ganska vid faktiskt."
"Tack. Du är en ängel."
När Maria tog av sig cykelbyxorna för att sätta på sig kjolen fick Annelie syn på hennes spetsprydda blöjstjärt. Hon blev nästan full i skratt när hon såg hur bebislikt det såg ut, men skrattet fastnade i halsen på henne så fort hon insåg att hon själv såg ungefär likadan ut. Hon hade visserligen inga spetsbyxor, men å andra sidan hade hon ju inga trosor alls utan bara blöja. Det var inte ett dugg bättre.
Nå, nu fick det bära eller brista, nu var de tvungna att gå till svenskan.
De klarade sig faktiskt från upptäckt hela dagen. Visserligen fick de en del kommentarer om sina barnsliga kläder, men även om kläderna var barnsliga var de i alla fall någorlunda normala. Man kunde gå klädd så fast man var fjorton år. Vad som hade hänt om någon upptäckt blöjorna vågade de inte ens tänka på.
När de cyklade hem tillsammans pratade de om hur det hade känts. De var fullständigt eniga om att de aldrig varit med om något värre förut. Det var säkert sant. Men ingen av dem kunde nog riktigt föreställa sig hur hemskt det skulle bli. För än var det inte på långa vägar över.
"Tur att man inte kissat på sig i alla fall", sade Annelie. "Det hade bara varit för mycket."
Maria svarade inte. Men Annelie kunde se att hon rodnade. "Har du kissat på dig?", frågade hon.
"Lite grann. Jag kunde inte hålla mig längre."
"Vad tror du din mamma säger nu då?"
"Det törs jag inte ens tänka på." Hon brast i gråt för tredje gången den här dagen. "Det känns så förödmjukande", snyftade hon. "Jag har kissat i blöjan som en liten bebis."
"Du kunde ju inte hjälpa det", försökte Annelie trösta henne, "det var ju inte ditt fel."
"Jag vet det, men det känns så förnedrande i alla fall."
När de kom hem inspekterade deras mammor blöjorna för att se att de inte hade tagit av sig dem under dagen.
Annelies mamma konstaterade att hennes dotter verkade ha varit lydig och lät henne slippa blöjorna för resten av eftermiddagen och kvällen. Inte förrän det var dags att gå och lägga sig fick hon ta på sig blöjan igen.
När Marias mamma upptäckte att hennes dotter kissat i blöjan log hon lite inombords. Precis det bästa som kunde ha hänt, tänkte hon. "Oj då, det verkar som om min lilla bebis kissat i blöjan", sade hon. "Då blir det väl skönt att få en torr blöja på sig?" Så tvättade hon Maria om stjärten och mellan benen innan hon satte på henne en ny blöja. Ankstjärtsbyxan tog hon också på igen.
Maria hade aldrig skämts så mycket i hela sitt liv. När hon skulle ta på sig cykelbyxorna igen, skakade hennes mamma på huvudet. "Jag vill hellre ha dig i ankstjärt", sade hon. Maria lade ifrån sig byxorna igen. Resten av eftermiddagen och kvällen fick hon paradera runt i huset i bara blöjan och ankstjärtsbyxan. (En liten singoallablus fick hon också ha.) Hon tackade sin lyckliga stjärna för att ingen kom och hälsade på dem.

Till nästa sida.