|
På besök i äldreboendets blöjförråd.
En alldeles sann historia från sommaren 1999.
Tänk vilka härliga äventyr man kan råka ut för ibland. I slutet av juni hade jag i stort sett inga blöjor kvar i mitt förråd. Jag köpte några härligt tjocka saker när jag var i Bryssel på besök, men insåg ganska snart att de inte skulle räcka över sommaren, funderade på om jag skulle göra en beställning från något postorderföretag men bestämde mig slutligen för att våga mig på ett besök hos en distriktssköterska i en närbelägen stad.
Jag ringde upp distrikssköterskemottagningen och presenterade mig, berättade att jag var på tillfälligt besök och att jag blivit bestulen på väskan där mina inkontinenshjälpmedel låg. Sköterskan var mycket vänlig och gav mig en tid när jag skulle kunna komma för att få hjälp.
Jag tog på mig en "Tena slip maxi" och körde iväg, hård i blöjan långt innan jag kom fram. Än mer upphetsad blev jag när jag satt i väntrummet och fantiserade om mötet, om att sköterskan skulle vara ung och vacker och att det hela skulle bli riktigt pirrigt förödmjukande och upphetsande för mig.
Mina drömmar besannades i alla fall till en viss del. Sköterskan var ung och vacker. Hon var också mycket mån om att hjälpa mig med mitt problem, men när vi gick till hennes blöjförråd för att hämta blöjor till mig såg jag ganska snart att det inte fanns särskilt mycket blöjor som var av intresse för mig. Hon hade mest "Tena lady" och "Tena for men" och andra små diskreta bindor. Vi lyckades hitta ett paket med "Tena pants", men jag sade rill henne att de nog dessvärre inte skulle räcka särskilt långt eftersom jag kissade så mycket. Jag kände mig hemskt besviken, ville inte bara åka därifrån med små inkontinensbindor när jag utsatt mig för risken att ta mig till distriktssköterskemottagningen. "Men du", sade hon plötsligt, "det finns ett äldreboende här bredvid. Jag kan ringa sköterskan som jobbar där och fråga om hon kan hjälpa dig." Så gick hon iväg och ringde. Jag kände mig väldigt orolig för hur det hela skulle utvecklas och funderade på att gå därifrån innan hon kom tillbaka. Som tur var hann jag inte det. "Det ska nog ordna sig", sade hon när hon kom tillbaka. "Häng med här så ska jag visa dig vart du ska ta vägen." Hon följde mig ut och så gick vi ett par hundra meter till ett hyreshus som låg strax bredvid vårdcentralen. "Här är det", sade hon. "Ring på klockan och be att få prata med syster Susanne. Hon vet att du kommer på en gång." Och det gjorde jag. Och Syster Susanne visade sig vara ännu mer sympatisk än den första sköterskan. Hon var också betydligt kunnig om olika inkontinenshjälpmedel och som jag uppfattade det också mer "van vid" att människor behövde blöjor. "Vad använder du för blöjor i vanliga fall?", frågade hon. "Tena slip maxi". "Oj då. Såna är det inte så många som har här. Jag vet faktiskt inte om vi har några. Men vi kan väl gå ner i förrådet och titta." Så tog vi hissen ner i källaren och in i infantilistens paradis. Ett helt rum med blöjpaket. "Hjälper du mig att titta", sade hon. Och det gjorde jag ju så gärna. Vi letade bland paketen och jag blev mycket lycklig när jag hittade en kartong med "Tena slip maxi", storlek large. "Här", sade jag. "Vad bra", sade hon. "Hur många behöver du?" "Jag ska stanna i en vecka ungefär så ett paket behöver jag nog i alla fall." "Du kan ta två om du vill, för säkerhets skull." "Det kanske är lika bra då."
Jag kom alltså ut från äldreboendets blöjförråd med två paket av de bästa och tjockaste blöjor som finns. Det var betydligt mer än vad jag räknat med när jag ringde upp distriktssköterskan till att börja med, så den lilla resan fick ett mycket lyckligt och upphetsande slut.
Vad kan man då lära sig av detta? Att det inte är så farligt att besöka sjukvården som man kanske kan tro. Det är bara att kasta sig ut.
Hannes
|
|