|
Det kan i alla fall vara värt att pröva på, för i Sverige är det som bekant nästan omöjligt att få tag i vuxenblöjor om man inte vänder sig till sjukvården och berättar om sina inkontinensproblem.
Vad man bör tänka på är följande: Man bör ha tänkt igenom sin "inkontinenshistoria" ett par gånger innan man tar steget in på vårdcentralen. (Det kan lätt bli pinsamt annars.) Man bör också passa sig för allt för "avvikande önskemål". En gång frågade jag efter blöjor och snibbar. Den distriktssköterskan blev faktiskt lite misstänksam. Det slutade med att jag fick ett recept på Tena comfort (gröna). De är ju inte hälften så upphetsande, men vad skulle jag säga? Ni får också räkna med att distriktssköterskorna av idel välvilja vill ge er så små och diskreta blöjor som möjligt. Att få riktigt tjocka blöjor blir alltså en argumentationsfråga.
Pinsamt blev det för mig senaste gången jag var iväg, trots att jag verkligen hade tänkt igenom vad jag skulle säga och till och med tagit på mig en Tena Slip som "bevis" för att jag verkligen hade problem med kissningen. Det visade sig nämligen att jag visste mycket mer om blöjor för vuxna än den stackars distriktssköterskan gjorde. Hon bläddrade förtvivlat i sina pärmar för att se vad hon skulle skriva ut och jag till slut fick jag faktiskt dra ner byxorna och visa henne vilka blöjor jag hade på mig för att hon skulle kunna få någon ordning på det hela. Mycket förödmjukande - men för all del ganska upphetsande också.
Det kanske också kan vara bra att veta att man faktiskt kan be om att få hämta blöjorna på apoteket. Det finns alltså inget hemkörningstvång. (Om man nu inte vill att grannarna ska få se blöjbilen komma körande i grannskapet.) Det går också alldeles utmärkt att lämna in receptet i grannkommunen. Och man behöver naturligtvis inte gå till distriktssköterskan i hemkommunen heller. Jag har varit i hela länet nästan.
|
|
