De stora blöjbebisarna.

Många vet inte ens att de finns - de stora bebisarna. Vuxna män och kvinnor som inte har någon högre önskan än att få tulta omkring i blöjor och babykläder. Under de senaste tre-fyra åren har de ändå fått lite uppmärksamhet i svenska tidningar. Oftast har de blivit omnämnda som kuriosa - som något lite småperverst som kan vara värda några rader för att glädja alla straighta människor som älskar att läsa om perversioner - men dessvärre betydligt mer sällan på ett seriöst sätt. Det ska den här artikeln försöka ändra på.

Blotta tanken på att vuxna män och kvinnor kan bli upphetsade av att tvingas bära blöjor och babykläder kan säkert framstå som löjeväckande eller skrattretande för de allra flesta. Men rapporter från England och USA visar att infantilism - som den här sexuella variationen också kallas - faktiskt är en minst lika vanlig sexuell lek, som både sado-masochism och transvestitism. Postorderföretag som säljer babyklänningar och sparkdräkter i vuxenstorlekar startas på löpande band, korrespondensklubbar och kontaktförmedlingar växer upp som svampar ur jorden, privata klubbar där bebisar tar hand om varann eller blir omhändertagna finns i de flesta större städer, prostituerade som står till tjänst med förödmjukande barnvaktssessioner för stora bebisar gör lysande affärer. Sannolikheten för att det ska finnas ett stort antal vuxna bebisar också i Sverige är alltså stor, och den misstanken bekräftas direkt om man slår upp någon av våra herrtidningars kontaktspalter. I nummer efter nummer hittar man dem. Suktande och lägtande annonserar de vuxna bebisarna efter någon som vill ta hand om dem, byta deras blöjor - och kanske ge dem lite smisk på rumpan när de varit stygga. Så här kan det se ut;
  "Babypojke 22 år söker "mamma" eller sträng barnvakt. Du ska sätta på mig blöjor och babyklänningar och tvinga mig till förnedrande babypromenader på stan. När jag varit stygg ger du mig smisk på bara stjärten som straff. Jag älskar tjocka blöjor och babykläder."
  Eller så här;
  "Kåt tjej nitton år söker tjejer och killar som gillar kisslekar. Jag gillar att ha på mig blöjsnibb och blöja. Det är så skönt att kissa på sig och vara som en liten baby. Jag har snibb och blöja på mig varje dag."
  Bara genom att ögna igenom de här annonserna kan vi notera att infantilismen är betydligt svårare att förstå än vad man från början kan tro. Det handlar uppenbarligen inte bara om att "spela baby" - att bli gosad och gullad med - utan vi kan lägga märke till flera olika beståndsdelar, som var och en för sig kan betraktas som en fristående sexuell variation;  Fetischism, sado-masochism, transvestitism, förödmjukelse, rollspel, exhibitionism, kisslekar...
  Sexologerna har alltså en veritabel guldgruva att ösa ur. För man kan ju faktiskt ställa sig frågan vad det är som får en människa att frivilligt vilja utsätta sig för den här typen av behandling. Svaret är inte alls entydigt, utan det finns flera olika teorier och förklaringsmodeller.  Här ska vi nämna två av dem.

En teori gör gällande att infantilism är en ren fetisch. Den menar att infantilisten - när han så att säga "var liten på riktigt" - upplevt blöjorna som något lustfyllt, och att han därför vill använda blöjor, även i vuxen ålder.
  En annan förklaringsmodell menar att infantilism är ett sätt att bearbeta den vuxenvärld man inte psykiskt klarar av  - att många infantilister är människor som egentligen är livrädda för att förlora kontrollen över sig själva och sin omgivning. De är verbala och intelligenta, men har svårt för att hantera konflikter och aggressioner. Eftersom de också har ett masochistiskt drag i sin natur, bestraffar de sig själva med den totala förlusten av kontroll. De blir återigen - i sin fantasi - hjälplösa små bebisar som kissar på sig - och inte ens får bestämma vad de ska ha för kläder på sig. 

De här båda teorierna kan verka paradoxala, men eftersom infantilism faktiskt kan ta sig uttryck på många olika sätt - som vi ju sett i exemplen på kontaktannonser - är det inte alls svårt att tänka sig att båda kan vara riktiga - även om ingen av dem kan stämma in på alla infantilister.

Läser man någon av de många engelskspråkiga böcker och tidningar om stora bebisar som finns utgivna, så finner man också att den här komplexiteten tar sig flera olika uttryck.
  Den absolut vanligaste typen av berättelser verkar ändå röra ungdomar eller vuxna som tvingas ha blöjor på sig därför att de efter en torr period börjar kissa i byxorna eller i sängen igen. Ofta finns det en sträng mamma eller annan släkting med i bilden - som minsann inte tänker ta hand om någon extra tvätt. På med blöjan alltså, och det förödmjukande babylivet kan ta sin början... 

"Francis - hennes styvmamma - berättade att hon i månaders tid hade misstänkt att Julie kissade i sängen, och att nu när hon fått det bekräftat inte tänkte tolerera det en endaste minut till.
  "Under de närmaste fjorton dagarna, när din pappa är borta, ska du få ha dom här på dig."
  Francis hade gått igenom Julies byrålådor under tiden som Julie varit i skolan och konfiskerat alla hennes underbyxor. Julie blev alldeles stum när Francis öppnade en byrålåda och visade henne en tjock bunt med blöjor och tillhörande plastbyxor.
  "Om du bär dig åt som en liten baby så kan jag också behandla dig som en sådan. Nu får du gå med blöjor i två veckor, så får vi se om det kan lära dig att sköta dig lite bättre."

(Utdrag ur en engelsk babynovell. "From navyknickers to nappies. A true story by Julie Wetmore.")

Den stackars flickan Julie kan dessvärre inte sluta kissa i sängen, och hennes styvmor utsätter henne därför för den ena förödmjukelsen efter den andra. Hon tvingas gå ut på stan med en skolflicksklänning på sig som är så kort att blöjstjärten sticker ut under den, hon får smisk på stjärten - och en hel del annat.

För att ytterligare tydliggöra det maktspel som så ofta förekommer i infantilism, följer här ett utdrag ur en novell som just nu cirkulerar hos de svenska bebisarna. Peter - som berättelsen handlar om - är på besök hos en "barnvakt" - en prostituerad kvinna som tar hand om honom på det sätt han vill.

  "Kom nu", sade hon. "Vi ska gå till garderoben och se om vi kan hitta några kläder som kan passa åt dig. Så ska vi se till att du får en riktig blöja på dig också. Den du har på dig verkar alldeles för tunn för att den ska vara säker."
  Hon gick före honom till det rum hon först kommit ifrån. Peter tultade skamset efter. När han kom in i rummet fick han en chock. Det var inget annat än en barnkammare.
  En stor spjälsäng fanns det, och en gunghäst och ett skötbord och lite dockor och andra leksaker. Ett halvfullt blöjpaket stod bredvid skötbordet.     
Anna öppnade dörren till garderoben. Peter kastade en snabb blick in och skakade till av upphetsning. Vad han fick se var inget annat än en stor babys paradis eller helvete - beroende på hur man såg det.     
  "Nu ska vi se", sade hon och tog fram en ljuvlig liten rosa klänning. Hon höll upp den framför honom. "Den här kanske kan passa dig. För klänning ska du absolut ha. Klänningar är mycket gulligare än overaller och sparkdräkter..."
  Peter rodnade. Bara hon inte tog på honom klänning... Det var illa nog att behöva vara tvungen att förödmjukas som en liten bebis. Om han också skulle behöva genomlida förnedringen att förvandlas till en liten flicka så skulle det bli för mycket - det kände han.
  "Och så går det ju lättare att byta kisseblöjan i stjärten på dig om du har en liten kort vippig klänning. Då är det ju bara att vika upp den och dra ner ankstjärtsbyxan."
  "Snälla du", bönade han, "jag kan väl få slippa att ha klänning på mig? Snälla..."
  "Men vad säger du lilla vän? Vill du inte ha den här lilla gulliga klänningen? Varför då om jag får fråga? Den passar väl jättebra till dig - du som så gärna vill vara en liten flicka att du inte ens kan låta bli att smygkika in i flickornas omklädningsrum."
  Hon tystnade och såg på honom för att kolla in hans reaktion. Hon blev nöjd med det hon såg. Det tog som det skulle.
  Han slog ner blicken och kunde inte titta på henne. 
  "Men", sade han. "Men..."
  "Det hjälper inte vad du än säger. Här är det jag som bestämmer, och det vet du. Men det kanske finns någon annan klänning som passar dig bättre."
  Hon hängde tillbaka den lilla rosa babydressen på sin plats och såg sig omkring. Tankfullt snuddade hon vid en liten vit fluffig klänning med massor av spetsar.
  "Den här kanske... Men det där kan vi bestämma senare. Vi ska kanske börja med att byta din blöja istället. Det är nog viktigare just nu."
  Hon tog honom i handen och ledde bort honom till skötbordet där blöjpaketet fanns.
  "Du är alldeles för stor för att jag ska kunna ha dig på bordet. Lägg dig på golvet med benen isär."
  Han blev tvungen att lyda. Hon böjde sig ner och knöt upp hans snibb och tog av honom blöjorna.
  "Var det inte det jag tänkte", sade hon. "Det här räcker ju inte alls till om du kissar på dig.  Det är ju tur att Anna har riktiga blöjor här - sådana som passar till stora babystjärtar..." 
  Peter kände sig mycket liten och dum.
  "Snälla Anna, räcker det inte nu?", frågade han.
  "Räcker? Vi har ju precis börjat. Isär med benen nu."
  Hon tog fram två stycken maxiblöjor och lade dem prydligt på varann. Så vek hon snibben över kanterna på blöjpaketet och böjde sig ner.
  "Lyft på stjärten nu."
  Han gjorde som han blev tillsagd och hon sköt in blöjorna under stjärten på honom. Med van hand skålformade hon dem runt hans snopp och knöt sedan ett par prydliga snibbrosetter.
  "Så där. Res dig upp."
  Han ställde sig upp, och kände omedelbart att det var omöjligt att få ihop benen ordentligt. Blöjan satt stor och avslöjande mitt i skrevet på honom. Stjärten kändes gigiantisk.
  "Snurra runt nu, så jag får se hur du ser ut."
  Han gjorde en lydig piruett, och kände hur hon riktigt skärskådade honom och hans förödmjukande belägenhet. Det rös till i hela kroppen på honom. Han skämdes fruktansvärt - och samtidigt blev han fruktansvärt upphetsad.
"Vilken gullig blöjstjärt", kommenterade hon sarkastiskt. "Precis så där ska små bebisar se ut. Vicka lite på rumpan också..."
  Han vickade lite tafatt på stjärten, men Anna skakade bara missbelåtet på huvudet.
  "Herregud vilken löjlig bebis", sade hon. "Nå - kom nu så ska vi ta på dig klänningen."
  Hon tog honom i handen och ledde honom tillbaka till garderoben. Först tog hon fram en stor vit ankstjärtsbyxa som hon satte på honom över blöjan. De vita spetsarna i baken gjorde att hans stjärt såg ännu bulligare ut än förut. Så tog hon på honom en spetskantad babymössa också, och med dessa förödmjukande attiraljer på sig tvingade hon sedan honom själv att välja ut den klänning han skulle ha på sig.
  Han försökte med en sparkdräkt först - som i alla fall svagt påminde om en vanlig pyjamas - men då skakade hon bara på huvudet.
  "Du ska ha klänning sade jag ju. En liten näpen klänning till en liten näpen bebis..."
  Han kunde helt enkelt inte välja. Allt såg lika fånigt ut i hans ögon. Men eftersom han förstod att han ändå var tvungen att göra något, så blundade han och stack in handen i garderoben. Det han fick fram var en kort liten klänning i bomull. Den var vit i botten, med små svagt rosafärgade blommor i mönstret, den hade spetskrage och stora puffärmar med spetskant längst ut - och den var plisserad ända ut ifrån bröstet för att bli så fluffig som möjligt. Under den hängde en underklänning som hörde till kostymeringen - en vit liten sak med stärkta spetsar - som skulle få hela klänningen att stå ut som ett litet moln omkring honom.
  Nej... Han kunde inte för sitt liv tänka sig att sätta den på sig. Det skulle vara den totala förnedringen...
  "Inte den", sade han bedjande. "Snälla du - inte den..."
  "Var inte näbbig nu", svarade Anna. "Den här blir jättesöt till dig."
  "Men jag vill inte ha den på mig. Jag kan väl få slippa..."
  Det var tydligen droppen. Anna såg plötsligt fruktansvärt arg ut.
  "Nu är jag trött på att höra dig ifrågasätta vad jag säger", sade hon, hårt och bestämt. "Är det så att du inte lyder mig, så får jag väl ge dig en påminnelse om vad som händer med stygga små bebisar som glömmer bort vem som bestämmer över dem. Gå ut i badrummet och hämta hårborsten som ligger i skåpet. Den blir säkert alldeles utmärkt att smiska en liten babyrumpa med."

Här verkar det också vara själva förödmjukelsen som är viktigast. Blöjan har - på sitt sätt - en mindre viktig betydelse, vilket tyder på att den mer har en symbolisk roll än att vara ett rent fetischobjekt.

I Sverige finns än så länge inga specialtidningar för infantilister, men det hindrar dem inte från att publicera sig i olika former. Veckotidningar kan till exempel hjälpa till med att sprida infantilistiska fantasier.

Här är till exempel ett brev till Hemmets Journals frågespalt "I förtroende". Det påstås komma från en trettonårig flicka - fast det säkerligen är en mycket upphetsad vuxen baby som har skrivit.

"Jag är en tjej som går i sjuan och som är mycket olycklig för att min mamma skäller på mig för minsta småsak. Jag är också mobbad i skolan för att jag är så liten för min ålder. Kissar i sängen gör jag varje natt. Nu måste jag använda plastbyxor och blöja och hatar det. Jag har till och med kissat på mig på väg hem från skolan. Mamma blev jättearg när jag kom hem och som straff fick jag inte träffa min bästis. Mamma tvingar mig att ha blöja redan på eftermiddagen. För att spara tvätt säger hon, nu när jag har blivit baby igen. Vad ska jag göra så att jag slipper ha blöja och plastbyxor resten av livet? Finns det fler i min ålder som kissar på sig?

Blöjbebisen"

Om man känner till begreppet infantilism så är det inte så svårt att se att det här är ett påhittat brev, men kvinnan som svarar på frågorna har naturligtvis ingen möjlighet att förstå att hennes välmenta råd och förstående svar säkerligen tjänar som onaniobjekt för ett antal vuxna bebisar. Det hela ligger utanför hennes referensram.

Det finns många exempel på den typen av förtäckta sexbrev. Här är ett annat;

"Jag är en tjej på 22 år som vill fråga om en sak som förvånar mig. Är det vanligt att killar kissar på sig på natten? Jag träffade min pojkvän som är 27 år, för ett halvår sedan. Vi bor inte ihop men jag har sovit över hos honom några gånger. När han sover har han någon sorts blöja och plasttrosor på sig. Han hade inte sagt ett ord om det här, så första gången kom det som en chock för mig. Han har varit hos en läkare som säger att det är mycket vanligt att vuxna kissar på sig och måste använda blöjor. Jag trodde bara det var småbarn som hade blöjor och kissade i sängen. Min fästman - som inte vill tala om saken - vill att jag ska flytta hem till honom, men jag vet inte riktigt. Jag tycker det verkar jobbigt att han är som en bebis och har blöja på natten. Annars tycker jag om honom, han är så snäll. Vad tycker du?"

Andra rubriker vi kan hitta i klippen lyder bland annat; "Jag tycker om att ha blöjor", "Jag vill bli smiskad", "Jag vågar inte gå ut utan blöja och plastbyxor", "Jag blir upphetsad av att ha blöjor", "Vuxen, men i blöjor" och så vidare.

Infantilism är alltså mycket vanligare än man kan tro - och det var väl egentligen det som den här artikeln ville visa.

tillbaka