Röd i ansiktet av skam gjorde han som hon sade. Hon drog upp blöjan mellan benen på honom och tejpade fast den i sidorna. Han kände direkt att den nya blöjan var ännu tjockare och otympligare än den han fått ha på sig förut, den tryckte mot snoppen på honom och bak i stjärten kändes det som en stor kudde.
  "Res dig upp så vi får se", sade Annelie.
  Han ställde sig upp och kände att det skulle bli omöjligt att gå normalt. Han skulle få gå alldeles bredbent, tultande som en liten bebis.
  "Det ser bra ut tycker jag", sade Eva-Lena.
  "Det tycker jag också", svarade Annelie. "Snurra runt nu lilla Hannes så vi får se rumpan också."
  Han gjorde som hon sade och hörde de två kvinnorna skratta åt honom.
  "Vilken jättebebis alltså."
  "Mmm."
  Så trädde Annelie på honom trosorna igen, det var knappt så att de gick över blöjan på honom, de putade och spände och framhävde blöjans tjocklek ytterligare. Shortsen gick på honom med minsta möjliga marginal. Han insåg att alla som såg honom skulle se att han gick i blöjor som en liten bebis.
  "Snälla Annelie", sade han, "jag kan inte gå till jobbet så här."
  Hon tittade på honom och sade till sist; "Nej, det kan du nog faktiskt inte göra. Vi åker hem nu, men i morgon är det du som rultar iväg till jobbet med en blöja under byxorna." Hon tackade Eva-Lena för hjälpen och så fick Hannes niga för Eva-Lena och säga tack han också innan han fick ta sitt blöjpaket och gå ut till bilen.
     
Det var tre veckor sedan alltså. Tre veckor hade han gått runt i blöjor, ständigt rädd för att bli avslöjad och förödmjukad inför någon annan. Och nu hade Annelie alltså ringt och sagt att hon skaffat nya kläder åt honom. Han funderade mycket över vad det skulle vara för slags kläder.

Fortsättning följer.

Tillbaka