|
Jag är man, 35 år i dagsläget, sambo, dessutom förälder.
Min sambo känner till min sexuella läggning och accepterar den motvilligt, fast hon inte vill leka med mig. Det accepterar jag naturligtvis. Vi har straight sex och det går bra det också. Som tur är har jag också en kvinnlig vän som inte har någonting emot att leka babylekar med mig ibland. Jag inser att jag har haft en oerhörd tur, de flesta infantilister träffar med största sannolikhet aldrig någon som accepterar deras läggning.
Jag har en omfattande akademisk utbildning och ett ansvarsfyllt jobb - som jag trivs mycket bra med. Älskar musik, litteratur och att resa.
När det gäller min infantilism är förödmjukelseaspekten mitt speciella kink. Jag blir upphetsad av att fantisera om att jag är en liten pojke som blir straffad genom att bli iförd tjocka blöjor och bebiskläder, ju barnsligare och flickaktigare desto bättre, gärna ankstjärtsbyxor och vippiga små klänningar med puffärm, spetskrage och volangunderkjol. Klänningarna ska givetvis vara så korta att blöjstjärten obarmhärtigt visas upp för omvärlden. Jag tror inte att jag skulle vilja vara med om det i verkligheten, men i fantasin njuter jag verkligen av att bli förödmjukad genom att bli ifråntagen min vuxenhet och min självkontroll.
Jag har varit en stor bebis så länge jag kan minnas. Jag kommer ihåg när jag var 14 och pryade på ett dagis, hur upphetsad jag blev när jag hittade blöjor i ett förråd och lyckades stjäla ett par. (Lenina krabat nummer 2...) Det var lycka det, för en liten pojke som inte alls förstod vad som hände med honom, men som kunde känna sig mycket kåt och tillfredsställd med ett par barnblöjor innanför kalsongerna. Före det hade jag fått stoppa toapapper i kalsongerna för att kunna känna mig som en stor liten bebis.
|
|
