"Fast jag tycker lite synd om dig i alla fall."
  Lena kände sig glad för att få lite sympati, även om den kom ifrån en femårig flicka. "Tack", sade hon.
  "Det måste vara hemskt att vara tvungen att ha blöja. Men klänningen var jättefin."
  Det tyckte inte Lena.

Som det hade börjat fortsatte det sedan.
  "Det där är alldeles rätt medicin för olydiga små flickor", sade en äldre dam till Lenas mamma sedan hon betraktat Lena och hennes plakat en stund. "Det är enda sättet att få dem att förstå att de gjort fel. Men om hon vore min flicka skulle hon ha fått smisk på bara stjärten också."
  "Det har hon fått", svarade Lenas mamma. "I går lade jag henne över knät och gav henne så mycket smisk att hennes stjärt blev alldeles röd och hon snyftade som en riktig liten ledsen bebis."
  "Då kanske det är tur för henne att hon får ha blöja i dag då, som skydd för ömma stjärten."
  "Jag tror nog helst hon hade varit utan i alla fall. Men nu fick hon ju inte välja vilket."
  "Hur länge ska hon gå i blöja?"
  "Tills hon har lärt sig att inte stjäla i affärer."
  "Jag tror inte att det räcker med en liten stund. Det måste till sådana här saker för att man ska lära sig ibland. Jag tycker att du är en mycket klok och förståndig mamma som hjälper din dotter att förstå hur man ska uppföra sig."
  "Tack för det."
 
Det värsta var ändå inte tanterna och småbarnen. Det värsta ögonblicket kom när Lena och hennes mamma mötte fyra av Lenas klasskamrater. Emmeli, Maria, Johanna och Hanna tittade på Lena och brast ut i gapskratt och i den stunden insåg Lena att hela skolan skulle få veta om vilket straff hon hade fått för sin snattning och att hon skulle bli till allmänt åtlöje för en lång tid framöver.
  "Nämen Lena, vad söt du är", sade Emmeli. "Vilken gullig klänning du har. Du passar riktigt bra i spets och volang och rysch och pysch."
  "Men den är lite kort", fortsatte Maria. "Trosorna syns. Eller blöjbyxorna syns kanske jag skulle säga." Hon skrattade när hon sade det.
  "Har du Pampers eller Libero?", frågade Johanna.
  "Det är nog inte Pampers", sade Johannas tvillingsyster Hanna. "För hon ser lite kinkig ut."
  Lena hade kanske hoppats på lite empati från sina klasskamrater, särskilt med tanke på hon var ganska säker på att de allihop varit inne på Vivo och snattat de också, men så blev det alltså inte.
  "Vill du ha barnvaktshjälp så ställer vi gärna upp", sade Emmeli till Lenas mamma.
  "Tack men det är nog bäst att jag tar hand om henne själv."
  "Hon ser så kinkig ut", sade Hanna igen. "Hon kanske har kissat i blöjan."
  "Har den lilla ankstjärtsflickan kissat i blöjan?", frågade Maria.
  "Jag ska känna efter",svarade Lenas mamma. Hon lyfte på klänningen och stack ner ett pekfinger i blöjan för att känna efter. "Nej. Hon är torr", fortsatte hon sedan.
  Lena trodde att hon skulle skämmas ihjäl. Hur kunde mamma göra så här mot henne? Känna efter i blöjan inför Lenas jämnåriga klasskamrater? Precis som om hon inte hade någon som helst rätt till personlig integritet, som om hon bara var en liten bebis som man kunde behandla hur som helst, som om det inte spelade någon roll att hon var femton år och inte ett år. Vilken tur att hon inte hade kissat i blöjan i alla fall. Det skulle ha varit den slutgiltiga nesan.
När två timmars hade gått kände sig Lena så förödmjukad att det snart inte kunde bli värre, eller i alla fall så trodde hon inte det. Men stressen hade gjort henne jättekissnödig. Hon drog sig i det längsta för att prata om det, men till slut blev hon i alla fall tvungen.
  "Mamma jag är så kissnödig."
  "Då är det väl bäst att du kissar. Man ska inte gå och hålla sig för länge. Vilken tur att du har  tjockblöjan på dig."
  Lena trodde att hon skulle dö av skam. Menade mamma verkligen att hon skulle kissa i blöjan? Som en liten bebis? Fast hon kunde tala om att hon var kissnödig och egentligen inte alls behövde ha någon blöja på sig? "Snälla mamma, kan vi inte gå till en toalett?" Hon kände tårarna komma i ögonen, såg på sin mamma med vädjande blick.
  Ingrid Johansson funderade en lång stund innan hon slutligen bestämde sig. "Det är klart att vi kan gå till en toalett. Ska vi gå in på Sörgårdens konditori?"
  "Tack snälla mamma." Lena var så kissenödig att hon inte ens brydde sig om att det alltid brukade sitta en massa ungdomar på Sörgårdens konditori, människor i hennes egen ålder som skulle få se henne i den här förödmjukande situationen. Det spelade ingen roll, bara hon inte behövde kissa i blöjan.
  "Kom då lilla bebis."
  Ingrid ledde sin dotter till Sörgårdens konditori. Hon frågade artigt om de fick lov att gå in på toaletten, fick ett jakande svar av den nittonåriga expediten som aldrig kom sig för med att fråga, men som egentligen undrade varför de skulle låna toaletten, när Lena stoltserade med en så tjock blöja mellan benen.
  "Kom då blöjbebisen", sade Ingrid och drog i selen.
  De gick in på toaletten och där blev de sedan stående. Lena vågade inte ta av sig blöjan själv utan väntade på att hennes mamma skulle ta initiativet. Men något sådant kom aldrig.
  "Vad ville du göra här då?", frågade Ingrid till sist.
  "Kissa." Lena stod med benen i kors, så kissnödig var hon.
  "Då är det väl bara att du kissar då."
  "Men jag har ju blöja på mig."
  "Ja."
  "Men ska du inte ta av mig den då?"
  "Men lilla vän, hur kan du tro att jag skulle ta av dig blöjan? Det går naturligtvis inte. Om du behöver kissa så får du göra det i blöjan. Bebisar kissar i blöjan. Det är ju därför de har blöja på sig."
  "Men mamma jag behöver inte kissa i blöjan."
  "Om du ska kissa eller inte får du naturligtvis bestämma alldeles själv. Men jag tänker inte ta av dig någon blöja."
  Lena kände att hon snart skulle kissa på sig. "Mamma, jag kissar på mig snart." Hon ville det inte men hon kände att hon var tvungen att hålla emot kisset med händerna, satte handen i skrevet och klämde åt benen ännu lite mer, kände den tjocka blöjan mot sin hand, tänkte; snart ger jag upp.
  "Du får kissa när du vill."
  "Men jag vill inte kissa i blöjan..." Hon kände att hon inte kunde hålla sig längre, hur hon plötsligt slappnade av, hur alla fördämningar brast, hur en stråle av varmt kiss började rinna ut ur hennes kropp och in i blöjan.
  "Vad sade du?"
  Lena kunde inte svara. Hon bara stod där och kände hur skönt det var att få kissa - och hur förödmjukande det var att vara tvungen att göra det i blöjan.
  "Nå, nu verkar det vara för sent i alla fall. Eller hur?"
  Lena rodnade.
  "Jag tror att jag måste känna efter igen. Ingrid stack ner sitt pekfinger i blöjan igen och den här gången var det riktigt vått. "Precis som jag trodde. Den lilla bebisen kissade i blöjan i alla fall. Vilken tur att hon hade en så tjock blöja på sig."
  Lena skämdes som en liten skamsen hundvalp.
  "Vi har nästan två timmar kvar. Egentligen skulle jag ju behöva byta blöja på dig, men jag har ingen torr blöja med mig. Vi får hoppas att du inte får blöjeksem."

5.

I två timmar till fick Lena tulta omkring på stan i sin nedkissade blöja. Varje steg hon tog påminde henne om den blöta straffblöjan som skavde mot hennes underliv, varje steg hon tog påminde henne om hur stygg hon hade varit och vilket förödmjukande straff hon fick för att hon varit så stygg. Mamma underlät inte heller att tala om för människorna de mötte vilken stor liten bebis hennes dotter var och vilken tur det var att hon försett henne med tjock blöja innan de gav sig ut på promenad.

6.

När de fyra timmarna hade gått återvände Ingrid Johansson till Vivo Breviks kontor med sin dotter.
  "Välkomna tillbaka", sade Rune Gustavsson. "Har det gått bra?"
  "Det har gått mycket bra. Jag är säker på att Lena har lärt sin läxa ordentligt. Hon kommer nog inte att vilja hamna i den här situationen igen." Ingrid Johansson tittade på sin dotter. "Eller?"
  "Nej."
  "I så fall tycker jag att vi har lyckats ganska bra", sade Rune Gustavsson. "Vill du ta av dig blöjan och babyklänningen nu?"
  "Ja."
  "Först vill jag höra om du har lärt din läxa ordentligt. När du försökte stjäla var du en mycket stygg liten flicka. Eller hur?"
  "Ja..."
  "Nu vet du vilket straff stygga små flickor får, eller hur?"
  "Ja..."
  "Jag vill att du talar om för mig vilket straff stygga små flickor får."
  "Man får inte ha trosor och byxor på sig."
  "Nej det får man inte. Vad får man ha på sig i stället?"
  "Klänning och blöja."
  "Alldeles riktigt. Och varför får stygga små flickor tulta runt i blöjor på stan?"
  "För att de inte klarar av att uppföra sig ordentligt."
  "Just det. För att de inte klarar av att kontrollera sig själva. För att de uppför sig som små bebisar, fast de borde veta bättre. Om du vill slippa ha blöja och bebisklänning i fortsättningen, vad ska du göra då?"
  "Uppföra mig som en snäll flicka."
  "Vad tror du händer om du försöker stjäla någonting här igen?
  "Då får jag ha blöja igen."
  "Precis. Du har tydligen förstått vad det hela handlar om. Din mamma kan få ta av dig blöjan."
  Lena kände sig tom inuti, men samtidigt lättad. Skammen var över. I alla fall tillfälligt. Hon förstod att det skulle pratas om hennes blöjbestraffning under lång tid framöver, men nu skulle hon i alla fall slippa ha den kissblöta straffblöjan på sig längre.
  "Men lilla Lena har kissat i blöjan förstår du", sade Ingrid till Rune. "Och eftersom hon inte ens kunde klara av att hålla tätt under sin babybestraffning så tycker jag gott att hon kan få ha blöja ett tag till. Så jag undrar om jag kunde få en torr blöja att sätta på henne innan vi går?"
"Självklart. Du skulle gärna få låna kläderna också, men jag tror att jag snart kommer att få användning för dem igen, så det går tyvärr inte."
  "Det spelar ingen roll. Hon kan få åka hem i bara blöja och BH."
  "Då ska jag ta fram en blöja till."
  Lenas mamma tog av Lena den kissblöta blöjan medan Rune Gustavsson gick och hämtade en torr blöja åt henne. Lena brydde sig inte ens om att be om att få slippa den nya blöjan. Hon visste att det inte var någon idé.

7.

Lena fick åka hem iförd bara sin nya torra blöja och sin BH. Innan hon fick gå och lägga sig på kvällen fick sitta vid köksbordet tillsammans med sin mamma, höra henne ringa till TENA inkontinensrådgivning och fråga efter hur hon skulle kunna köpa alltiettblöjor till en nästan vuxen femtonåring.
  "Jag vill att du ska veta att jag har en viss beredskap till nästa gång jag måste sätta på dig straffblöja."
  "Ja mamma."

Epilog.

Rune Gustavsson satte sig vid telefonen för att ringa till den nyligen fasttagne snattaren Jonas Ekmans mamma. Den fjortonårige Jonas såg nervös och lite blek ut där han satt på stolen framför Rune Gustavsson.
  Rune kostade på sig ett litet leende. Lilla Jonas, du kommer att bli så söt i blöjbyxa och klänning, tänkte han.
  "Hej. Jag heter Rune Gustavsson och jag ringer från Vivo Brevik. Är detta Johanna Ekman?"

tillbaka till innehåll