En bebis får sin vilja fram.  Novell av Sanna Axelsson.

1.

Allt var lugnt och stilla i den stora byggnaden. Han skulle snart packa ihop sina saker och bege sig av hemåt han också, bara gå runt och se till att allt stod rätt till först, att det var lite ordning och reda inne på avdelningen. Han tvekade lite, funderade på om han skulle göra det snabbt och skynda sig hemåt eller om han skulle ta sig lite tid och göra det skönt för sig, sätta på sig en blöja och tulta runt i den när han skötte sina plikter. Nog för att han egentligen skulle kunna vänta med blöjan tills han kom hem, men det låg ändå något lite extra spännande i att våga gå in i bebisrollen även utanför hemmets trygga väggar. Han bestämde sig snart för att ta på blöjan. 

Med snabba steg gick han till förrådet där blöjpaketen låg på sina hyllor, alldeles för exponerade och lättåtkomliga för att han någonsin skulle ha kunnat motstå dem. På sätt och vis var det både en välsignelse och en förbannelse att det var så lätt att få tag på blöjor på ålderdomshemmet. För honom var det nog trots allt mest en välsignelse. Han kanske inte alls skulle ha jobbat inom åldringsvården om det inte varit för närheten till inkontinenshjälpmedlen.
  Han valde mellan de olika blöjsorterna likt en konässör, funderade på om han skulle ta på sig en vanlig allt-i-ett-blöja eller om han skulle plocka fram blöjor och snibbar från kartongerna som stod längst inne i förrådet, de med utrangerade blöjor som ingen av de gamla behövde ha på sig nuförtiden. (Av uppenbara skäl. De var tjocka och otympliga och direkt förödmjukande att ha på sig för den som verkligen var tvungen att använda blöjor, eftersom de var egentligen inte var något annat än proportionellt uppförstorade bebisblöjor.)
  Alltså passade de honom perfekt. Han tog fram två stycken maxiblöjor och en plastsnibb.
Så tog han av sig byxorna och kalsongerna och stod naken en sekund innan han njutningsfullt satte dem på sig. Det kändes så skönt att knyta till snibben och känna de mjuka blöjorna smita åt om stjärten och snoppen. Den tjocka blöjbaken fick honom verkligen att känna sig som en stor liten bebis, oförmögen till kontroll, lite hjälplös. Det kändes tryggt och skönt. Så tultade han tillbaka och började göra i ordning för kvällen. Han skulle just tömma papperskorgen när en av hans arbetskamrater kom in i rummet.

Först kände han sig nästan chockad över att inte vara så ensam som han trott, men han lugnade snart ner sig. Det var bara Annelie som kom. Det var nog ingen fara. Hon skulle säkert inte märka något.
  "Hej, är du kvar än?", sade hon.
  "Ja. Men jag ska snart gå hem.Vad gör du här då?"
  Hon svarade inte. Det var konstigt. Nå, hon hade väl glömt något. Han tänkte inte mer på det, kände sig i stället lite upphetsad över att veta att han hade blöja på sig i Annelies närvaro, Annelie som var jämngammal med honom själv, Annelie som brukade bekräfta hans babyfantasier på de mest underbara sätt, antagligen utan att själv ha en aning om det. Han kände att han ville föra ämnet på tal på ett ofarligt sätt, att han ville öka sin upphetsning lite grann utan att det blev farligt för honom. "Såg du Stinas program i lördags?"
  "Mmm."
  "Det var det underligaste jag har sett."
  "Tänker du på jättebebisarna?"
  Han kände hur det hettade i kinderna när han svarade. "Precis. Det kanske kunde vara en god affärsidé om vi blir av med jobbet. Johans och Annelies barnvaktsservice för stressade affärsmän i karriären."
Hon skrattade. "Varför inte. Vi har ju bytt blöjor på vuxna förr."
  Det var ju alldeles riktigt. Han visste också att Annelie hade lätt för att halka in på blöjprat, alldeles oavsett om det gällde hennes nioåriga sängvätande grannbarn som tultade runt i för små Pampersblöjor eller inkontinenshjälpmedel till sin gamla farmor, eller att hon själv flera gånger kissat i sängen i vuxen ålder. Ibland undrade han faktiskt om hon var lika intresserad av blöjor som han själv var. Så var det naturligtvis inte, inte på det sättet, men hon verkade i alla fall gilla att prata om det.
  "Du kanske kunde sy små klänningar till kunderna."
  "Jag är inte så bra på att sy."
  "Det skulle du nog klara. Det behövde nog inte vara så märkvärdigt."
  "Det verkar svårt tycker jag, med alla volanger och spetsar som dom ville ha."
  "Jo det var ganska ryschigt och pyschigt. Men visst var dom söta."
  "Jättegulliga. Särskilt pojken med den rosa klänningen." Hon skrattade till. "Det var bara för mycket med den där underkjolen som stod ut och blöjbyxan som stack fram under."
  Han kände hur det hettade i ansiktet, hur han nästan fick lite svårt att prata, hur upphetsande det var att prata om det som låg honom så varmt om hjärtat. "Det kanske var det som var meningen. Det är nog svårt att ta i lagom om man vill vara bebis när man är stor. Det är klart att man sätter in det grova artilleriet."
  Hon skrattade till. "Ja, det har du kanske rätt i."
  Han blev alldeles kall när hon plötsligt lutade sig fram mot honom och viskade i hans öra; "Jag ser förresten att du har blöja på dig nu."
  Han visste inte vad han skulle göra eller säga, kände hur han rodnade och började kallsvettas, ville sjunka genom jorden, försvinna därifrån så fort som möjligt. Det kunde han nu inte, så istället stod han kvar, stel i hela kroppen, plötsligt livrädd.
  Hon log och lade sin hand på hans mjuka blöjklädda stjärt; "Om några minuter kommer de andra för att ta dig med på trettioårsfest. Om du inte vill att de ska få veta om din lilla hemlighet så måste du göra precis som jag säger."
  "Men," stammade han, "men Annelie, hur kan du..."
  "Jag vet hur en blöjstjärt ser ut och dessutom läser jag samma tidningar som du och så kan jag lägga ihop två och två. Tror du inte jag har sett dina små alster? Samma historier som du brukar berätta för mig. Det är klart att jag vet att du tycker om att ha blöjor på dig."
  Hon hade såklart läst artikeln som han skrivit i Cupido och förstått att det var honom det handlade om. Jävlar! "Vilka historier?" Han tänkte febrilt för att försöka hitta på ett sätt att klara sig från situationen med värdigheten i behåll. "Du förstår inte, jag bara, jag bara ville prova, jag ska på maskerad och..."
  Hon avbröt honom, ganska abrupt. "Det där tror du inte ens på själv eller hur? Du tycker väl om att ha blöja på dig? Att känna dig som en liten blöjbebis? Eller måste du ha blöjor? Kissar du i byxorna på riktigt?"
  "Nej men..."
  "Men då så. Du ligger lite risigt till nu, men om du gör som jag säger så ska jag hjälpa dig att fixa det här."
  Han skulle precis protestera när han hörde sång ifrån korridoren.
"Vi gratulerar, vi gratulerar, vi gratulerar våran Johan idag..."

Några sekunder efteråt kom de in genom dörren, alla hans arbetskamrater, nästan alla i alla fall, minst ett tjugotal, utklädda var de också. Innan de satte på honom ögonbindeln hann han se en sjuksyster och en nunna, Irené klädd i Can-Canklänning, Lena i en liten kanindress,  Ann-Sofie iförd en gammaldags hembiträdesuniform, det nya vårdbiträdet utklädd till rödluvan, hennes kompis Carina i vargkläder.
  Han förbannade sig själv för sin egen dumhet. Hur hade han kunnat vara så dum att han tog på sig blöja just den här kvällen? Han borde ha kunnat förstå att de skulle ta honom en kväll när han jobbade sent, han borde till och med ha kunnat förstå att det skulle ske just den här kvällen, så tissliga och tassliga som de hade varit hela dagen och så tysta som de hade blivit när han frågade dem vad de stod och skrattade åt.
  De satte honom på en stol mitt i rummet och sjöng sin hemkomponerade trettioårssång för honom. Han hörde knappt ett ord av den, kunde bara tänka på det som snart skulle komma, han var säker på att de skulle klä ut honom också - så väl kände han till ritualerna för deras födelsedagsfiranden - tänkte "när dom klär av mig så kommer dom att se att jag har blöja på mig, jävlar jävlar jävlar..."
  När sången var över blev det alldeles tyst i rummet. Han kunde inte se vad som skulle ske, men han tyckte sig kunna höra prasslandet av tyg som togs upp ur en plastkasse, förstod att det var kläderna de skulle sätta på honom, kände ångesten växa sig nästan övermäktigt stark inombords.
  Mycket riktigt. "Lyft på armarna nu Johan lille", hörde han en röst säga. "Vi ska ta av dig tröjan så att du kan ta på dig lite andra kläder, kläder som passar till ett litet födelsedagsbarn."
  Han visste inte alls hur han skulle kunna klara sig från förödmjukelsen i att bli avslöjad som en stor bebis. Som tur var kom Annelie till hans räddning.
  "Vänta lite", sade hon. "Jag vill gärna låna Johan i fem minuter innan vi börjar. Han ska följa med mig först."
  Ingen protesterade så hon tog honom i handen och ledde honom till personaltoan.

2.

  "Så", sade hon när hon stängt dörren efter dem och tagit av honom ögonbindeln. "Nu tar du av dig byxorna snabbt."
  "Men..."
  "Det här är den enda chans du har. Du kommer snart att bli avklädd av de andra och om inte jag får hjälpa dig nu så kommer det att bli mycket pinsamt för dig."
  Han förstod att han inte hade något val så han knäppte upp byxorna och tog av sig dem. Så stod han där framför henne, avslöjad som en stor bebis. Han kände sig mycket generad och dum, önskade att han i alla fall hade kunnat nöjt sig med en blöja, att han inte skulle ha tagit i så förbaskat. 
  "Men vilken söt blöjstjärt. Åh vad fin du är." Hon klappade honom på den blöjklädda baken, och skrattade till när hon hörde det plastiga ljud som blev resultatet av hennes klappande. "Vilken gosig liten bebisrumpa."
  "Får jag ta av mig blöjan nu?" Han kände hur han rodnade, att han blev alldeles varm i ansiktet. 
  "Självklart inte. Det är klart att du ska ha blöjan på dig. Du är så söt i den."
  Han kände att han höll på att bryta samman. "Men du skulle ju hjälpa mig" viskade han fram, med ynklig röst, nästan som om han skulle börja gråta.
  "Det ska jag också, men du ska i alla fall ha blöjan på dig. Vi säger att det var jag som satte den på dig bara, att jag tyckte att du behövde ha blöja på dig ikväll." Hon vek ihop hans jeans och kalsonger och lade ner dem i sin väska.
  "Annelie, jag är inte dum i huvudet. Jag är inte pervers heller." Han kände att han var tvungen att försöka förklara sig. "Jag vet inte riktigt varför jag tycker om att ha blöjor på mig. Det är bara skönt med blöjor ibland."
  Hon log mot honom. "Jag vet att du tycker det", sade hon. "Och du behöver inte skämmas inför mig. Alla har vi väl våra små egenheter. Jag tycker inte alls att det är så farligt att du tycker om att gå i blöjor."
  Allt kändes genast mycket bättre. "Och vilka små egenheter har du då?"
  "Jag kanske tycker om att få bestämma över små pojkar till exempel."
  "Jaha..."
"Jag tycker att du ska slappna av och ha det riktigt skönt nu. Kom nu så går vi." Hon höll fram handen.
  Han fattade hennes utsträckta hand och så gick de.

3.

När Annelie öppnade dörren till avdelningen och ledde in honom till de andras väntande blickar rullade känslorna av förödmjukelse och upphetsning mot varann som vågor på ett mäktigt hav. Han kunde inte riktigt hålla isär dem, visste inte riktigt om det var förödmjukelsen av att vara avslöjad som en stor bebis som gjorde honom så kåt eller om det var oförmågan att hålla upphetsningen tillbaka som gjorde att han kände sig förödmjukad. I vilket fall som helst så kände han kuken växa sig stor och tryckas mot den mjuka blöjan. Han kunde inte göra så mycket åt det, fick försöka göra det bästa av situationen helt enkelt. 

Först var det alldeles tyst, men efter en sekund bröts förtrollningen och skrattsalvorna rungade genom rummet.
  "Här kommer jag med lille Johan", sade Annelie. "Jag tyckte att det var bäst att jag satte på honom en blöja innan vi började. Han är lite orolig för det som ska komma och jag ville inte att han skulle bli blöt i byxan." 
  "Nämen Gud så söt", sade Lena. "Det var det gulligaste jag har sett någon gång."
  Johan kände hur han rodnade.
  "Du blir väl inte kinkig nu Johan?", frågade Johanna. "Annelie har väl inte tagit på dig fel blöja?"
  Vad skulle han svara? "Nä." Han kände hur han blev rödare och rödare i ansiktet.
  "Vilken lysande bra idé Annelie", sade Irené. Blöjan passar ju alldeles utmärkt till resten av kostymeringen."

Det gjorde den verkligen, för arbetskamraterna hade bestämt att Johan skulle få fira sin trettioårsdag utklädd till en liten flicka.
  De tog av honom tröjan så att han blev stående mitt ibland dem, med tjockblöjan och snibben alldeles exponerade för deras blickar. Sedan satte de på honom ett par vita kalasbyxor och när kalasbyxorna stramade åt över blöjstjärten kände han sig ännu lite mer som en stor bebis än tidigare. Så fick han ta på sig en volangprydd underkjol med mycket vidd i de fluffiga spetsarna och avslutningsvis satte de också på honom en vit blus med spetskrage och stora puffärmar och en röd-vitrutig liten hängselkjol av siden. En rosett i håret fick han också. När de var färdiga såg han på pricken ut som en liten flicka.
  "Åh vad söt du blev", sade Ann-Sofie. "Kom med till spegeln så får du se själv."
  Hon ledde honom till spegeln och när han betraktade sin spegelbild så tyckte han faktiskt att hon hade rätt. Kläderna gjorde verkligen att han liknade ett litet flickebarn. Underkjolens spetsar tittade fram under kjolens fåll. Blöjstjärten doldes precis av den lilla kjolen, men han förstod att blöjan skulle synas tydligt om han av någon anledning tvingades böja sig framåt. Han hoppades innerligt att det inte skulle behöva hända. För honom var situationen fullt tillräckligt upphetsande som den var.

Så satte de på honom ögonbindeln igen. Annelie tog honom i handen och ledde ut honom till en av de väntande bilarna. Han undrade mycket över vart de skulle, hoppades att det inte skulle bli till något alltför offentligt ställe, helst av allt att de skulle åka direkt hem till någon av arbetskamraterna, vågade ändå inte riktigt hoppas på det med tanke på de födelsedagsfiranden han själv varit med om att organisera. Han visste mycket väl att nästan vad som helst skulle kunna hända.

4.

Det var inte så farligt. De tog honom till en restaurang där de bjöd honom på pizza och öl.
Det var inte så många andra gäster inne på restaurangen. Några av dem kommenterade visserligen hans klädsel, men hans arbetskamrater var ju också utklädda, så det var ändå inte så farligt. Han liksom gömde sig bakom deras gemensamma utklädnad.
  När han mumsade på sin pizza kände han plötsligt en hand under kjolen. Det var Annelies hand. Först var den på låret, men snart flyttades den vidare upp på blöjan. Hon tryckte till, försiktigt och lite retsamt.
Han kunde inte säga någonting om det, det skulle de andra ha hört, så han tittade bara på henne.
  Hennes blick mötte hans. Hon log mot honom och lutade sig fram och viskade i hans öra; "Är du kåt nu lilla vän?"
  "Jo..."
  "Det är jag också."

5.

Efter en stund blev han mycket kissnödig. Först tänkte han bara resa på sig och gå från bordet, men sedan insåg han att det kanske var bäst att han frågade om lov i alla fall.
  "Annelie", sade han tyst, "jag måste gå och kissa."
  "Varför då?"
  "Därför att jag måste."
  "Det måste du väl inte alls. Du har ju blöja på dig."
  Inte kunde hon väl mena att han skulle bli tvungen att kissa i blöjan på riktigt? Det skulle vara alldeles för hemskt.
  "Snälla Annelie, jag måste faktiskt gå."
  Hon tittade på honom en lång stund utan att säga någonting alls, men så bestämde hon sig tydligen för att vara barmhärtig. "Okej då", sade hon. "Jag följer med dig till toaletten."
  De reste sig från bordet och gick iväg.

Först förstod han inte att hon faktiskt skulle följa med honom in på toan. Han skulle precis gå in och stänga dörren om sig när hon sade; "Stopp där, vart ska du ta vägen?"
  "Jag skulle ju gå och kissa."
  "Men har jag sagt att du skulle få gå själv?"
  "Nej men..."
  "Men vad då? Det förstår du väl att en liten blöjbebis inte kan klara sig själv på toa."
  Hon gick före in på toaletten. "Ska du komma nu då Gosegubben?", sade hon och log mot honom.
  Vid det laget förstod han att han skulle få välja på att antingen göra som hon sade eller att tvingas kissa i blöjan. I praktiken hade han alltså inte mycket att välja på. Han gick in.
  Hon låste dörren om dem. "Kom lilla hjärtat så ska Annelie hjälpa dig", sade hon. Hon stack upp händerna under hans spetsprydda underkjol och drog ner de vita kalasbyxorna till knäna på honom. Så knöt hon upp den vänstra snibbrosetten och vek ner blöjan.
  "Nu ska vi se om den här lilla bebisen är så kissnödig som han sade att han var." Hon tog hans penis i sin hand och drog förhuden fram och tillbaka över ollonet ett par gånger, lekfullt och lite retligt.
  Han kunde inte hjälpa det. Kuken växte sig styv och svullen i hennes hand. Han kände sig fruktansvärt upphetsad av att Annelie behandlade honom som ett litet barn, att hon så tydligt bestämde över honom, att hon till och med hjälpte honom att kissa.
  "Kissa nu då", sade hon. "Så här kan vi inte stå hela kvällen."
Och han försökte verkligen, men det var jättesvårt att kissa när snoppen var hård och styv och när han dessutom var lite generad över att ha sällskap på toaletten.
  "Det går nog bättre om jag får försöka själv", sade han och försökte ta bort hennes hand.
  "Nej du lilla gubben", sade hon, vänligt men samtidigt bestämt. "Antingen låter du mig hjälpa dig med kissningen eller också struntar vi i alltihop. Mig spelar det faktiskt ingen större roll om du kissar i blöjan eller i toaletten."
  "Men jag vet inte om jag kan kissa såhär."
  "Ska vi ta på dig blöjan igen då?" Hon kramade lite extra om kuken och fick honom att stöna till av upphetsning.
  "Nej, vänta lite." Han blundade och försökte tänka bort Annelies hand runt snoppen, försökte låtsas som om han stod själv inne på toaletten, försökte glömma bort allt annat än att han var väldigt kissnödig.
  Till slut lyckades han faktiskt och när han väl kommit igång med kissandet så var det som om det aldrig ville ta slut.
  "Oj då", sade Annelie. "Det var nog tur att jag väntade med att sätta på dig blöjan i alla fall. Så mycket kiss hade den aldrig klarat av att suga upp." Hon skakade av hans snopp och stoppade in den i blöjan igen. "Nu går vi tillbaka till de andra", sade hon när hon knutit till blöjsnibben och dragit upp kalasbyxorna igen. "De undrar säkert vart vi har tagit vägen."

De satt kvar på restaurangen till stängningsdags. Annelie erbjöd sig att skjutsa hem honom, men när de blivit själva i bilen så lade hon sin hand på hans blöjklädda snopp och frågade honom om han verkligen ville åka hem på en gång eller om han ville följa med henne hem först.
  "Jag följer gärna med dig", svarade han.

6.

När de kom hem till henne satte de sig i köket. Hon tog fram varsin öl och öppnade dem. Så skålade de.
  "Har du haft det bra ikväll?", frågade hon.
  "Jodå." Han sade det tyst och lite generat.
  "Skäms du fortfarande över att jag kommit på din lilla hemlighet?"
  "Lite kanske jag gör det", svarade han.
  "Jag tycker att du ska sluta med det. Jag har ju redan sagt att det inte gör något. Jag tycker hemskt mycket om dig i alla fall." Hon log mot honom. "Kanske till och med lite mer på det här sättet, när du har visat mig att du också behöver vara liten och beroende ibland.
  Hon reste på sig. "Kom nu. Vi går in i sovrummet."
  Han följde efter henne.
  "Sätt dig på sängkanten", sade hon och kysste honom på munnen.
  Han gjorde som hon sade.
  "Nu ska jag ta av mig", sade hon. "Vill du titta?"
  Han kände kuken växa sig styv och hård i blöjan när han såg henne ta av sig sina kläder. Han gjorde en ansats att också börja ta av sig sina kläder, men den satte hon omedelbart stopp för.
  "Sakta i backarna", sade hon. "Nu ska den lilla bebisen få smaka på Annelies bröst." Hon satte sig gränsle över honom och tryckte sin stjärt hårt mot hans mjuka blöja. "Jag känner någonting hårt därinne i det mjuka blöjpaketet", sade hon. "Är den lilla bebisen kåt nu?"
  "Mmm."
  "Vad bra. Då ska bebisen suga på Annelies bröst, suga och ha det bra."
  Han gjorde precis som hon sade till honom, slöt sina läppar om hennes bröstvårta, kände hur den styvnade i hans mun, sög på den precis som en liten bebis skulle ha gjort, sög och sög, lät tungan fladdra som en fjäril runt hennes vårta. Det var så skönt för honom. Ännu skönare blev det när han märkte hur kåt situationen gjorde också henne. Hon stönade och tryckte sig ännu hårdare mot honom, mumlade "sug lilla bebis, sug Annelies tutte, Annelie blir så kåt när hon har en stor liten blöjbebis vid sitt bröst."
  "Jag vill älska med dig", sade han. "Jag vill ta av mig blöjan och älska med dig."
  "Inte nu", svarade hon. "Bebisen ska bara suga. Om han vill göra någonting så får han göra det i blöjan."
  Han ville inte göra i blöjan som en riktig bebis, så han kämpade så länge han kunde för att behålla kontrollen över sig själv, men till sist kunde han inte hålla emot längre. Det gick för honom och han kände hur sperman sprutade ut i blöjan, kaskad efter kaskad, nästan som om han kissade på sig. Ansiktet förvreds av njutning och han grymtade till.
  "Lilla vän, det var väl skönt för dig", sade hon när han lugnat sig lite.
  "Jätteskönt", svarade han.
  Men nu när det hade gått för honom ville han inte ha blöjan och småflickskläderna på sig längre. Han började fumla under kjolen för att ta av sig kalasbyxorna, kände sig mycket fånig och dum när hon hindrade honom.
  "Vad gör du?", frågade hon och tog tag i hans händer.
  "Jag vill ta av mig blöjan nu."                                                          till nästa sida