Det här vill vi
Riks-EKHO
EKHO i övriga Sverige

Bibeln och homo/bisexualiteten

EU-PROJEKT FÖR ÖPPNA OCH INKLUDERANDE ARBETSMILJÖER
juli '02

World Aids Day
KÄRLEKEN ÄR STARK SOM DÖDEN
dec '01

EKHO firade 25 år
TIDNING MED MÖRKA OCH LJUSA TILLBAKABLICKAR
aug '01

GAYKRISTET ARBETE I BACKSPEGELN
aug '01

FOTON FRÅN PRIDE 2001
aug '01

NY BOK SYNAR KYRKORNAS HOMOFOBI
jan '01

Martin, f.d. konfirmationsledare:
´DET KÄNNS OERHÖRT KONSTIGT ATT VARA BORTRYCKT´
dec '00

Storkyrkan
ROMERSK-KATOLSK PRÄST TROTSADE PÅVENS FÖRMANINGAR
aug '00

EKHO OCH STOCKHOLM PRIDE WEEK 2000
aug '00

PSALMBOKENS ORD VAR INTE HOMO NOG
Präster skrev en egen mässa till Kärleken
juli '00

Efter femton år av färdiga svar
CARIN VÅGADE FÖRÄNDRA SINA TANKAR OCH SITT LIV
juli '00

Uppmärksammad tv-film
FÖRÄLSKAD MEN FÖRTVIVLAD - BJÖRN ERIK TOG SITT LIV
juni '00

"MEN DU KAN INTE SÄGA ATT VI ÄR SAMLADE INFÖR GUDS ANSIKTE..."
maj '00

MIN LILLASYSTER ÄR HOMOSEXUELL
apr '00

SMF sänder ut rekommendation, men även signaler:
'BESLUTET BÄDDAR FÖR KRÄNKNINGAR OCH HYCKLERI'
dec '99

Ett varningens finger från en kristen ledarskribent:
'HOMOSEXUALITETEN ÄR EN ÖDESFRÅGA FÖR SVERIGE'
sep '99 FELIX OCH ULF VALDE VARANDRA
nov '99



Ecce Homos dopbilds-Jesus:
- JAG VISSTE ATT DET SKULLE BLI ETT HIMLA HALLÅ
aug '99

Glimtar från Stockholm Pride
'KYRKAN MÅSTE GÖRA SIG AV MED SIN TRÅNGSYNTHET'
aug '99

Samtal om homo-
sexuella i kyrka och samhälle
OSYNLIG VID DISKBALJAN ELLER SYNLIG I KYRKO-
RUMMET?
juni '99

EKHO vill samtala
om relationer
FRÅN PIRR I MAGEN TILL EN PARTNER
FÖR LIVET
maj '99

Sten Philipson,
kyrkoherde:
- JESUS BEJAKADE LUST, GLÄDJE OCH SENSUALITET
apr '99

Samtal i Sofia kyrka kring Ecce Homo:
NAKENHET,
SÄDESVÄTSKA OCH BIBELSYN
feb '99

Ulf Lidmans inre resa från förtryck till frid
-MIN HOMOSEXUA-
LITET ÄR GUDS FINASTE GÅVA
TILL MIG
nov '98

ALLT DU VELAT VETA OM HOMOSEX MEN INTE VÅGAT FRÅGA DOMPROSTEN OM
okt '98

Elisabeth Ohlson:
- TURBULENSEN KRING ECCE HOMO ÄR NÖDVÄNDIG
sep '98

Homoinfo på Pastoralinstitutet
RASERA FÖRDOMAR, BYGGA UPP KUNSKAP
juni '98

Suzann Larsdotter, teolog och socionom. Teologisk uppsats om Ecce Homo 'De nedtystade fick röster' – Ecce Homo har sannerligen låtit det fladdra kring den fromma manteln. Jag hade aldrig trott att utställningen skulle skapa sådana känslomässiga aktiviteter, säger Suzann Larsdotter, teolog och socionom. Under sin studier vid Johannelunds teologiska högskola skrev hon en fempoängsuppsats om Elisabeth Ohlsons utställning, sedd ur ett befrielseteologiskt perspektiv. Suzann fick erfara något av den hätska stämning som Elisabeth Ohlson varit med om, då hon fick sitt privatliv misstänkliggjort på skolan för valet av uppsatsämne. – Någonstans har jag fått stå ut med ett korn av det som Elisabeth Ohlson fått stå ut med tusenfalt, menar Suzann. Och genom Ecce Homo har de homosexuella fått en möjlighet att definiera sig själva, hävdar Suzann. Rättvisa är mitt livspatos! Och Ecce Homo handlar om solidaritet med svaga grupper i samhället, den solidaritet som jag försöker tillämpa i mitt arbete som socionom, säger hon. Genom studier i litteratur, tidskrifter, genom intervjuer och deltagande i seminarier och visningar har Suzann försökt närma sig fenomenet Ecce Homo. Med vänligt tillstånd från Suzann Larsdotter publicerar vi nedan ett sammandrag av hennes uppsats, där även en intervju med fotograf Elisabeth Ohlson ingår. Den som vill läsa uppsatsen i sin helhet kan höra av sig till suzann@swipnet.se så kommer uppsatsen med e-post. Några ordförklaringar (dessa ordförklaringar ingår ej i uppsatsen) Befrielseteologi En från 1960-talet framträdande form av kristen teologi som utgår från människors behov av frigörelse från fattigdom och förtryck. Den har sin tyngdpunkt i tredje världen och har ofta utformats i samverkan mellan teologerna och de underpriviligierade själva. Befrielseteologins uppkomst kan tillskrivas socialt engagerade romersk-katolska teologer i Latinamerika. Medan latinamerikaner ofta betonat den socioekonomiska analysen har de afrikanska befrielseteologerna (t ex Desmond Tutu och Allan Boesak) engagerat sig mot rasism och kulturellt förtryck. Befrielseteologin har tagits emot med entusiasm även i industriländerna, men har också mött kritik för sitt bruk av marxismen som samhällsanalytisk metod. Man har vidare menat att den överbetonar det sociala perspektivet på bekostnad av det religiösa. (Nationalencyklopedin) Heresi villolära Hermeneutik tolkningslära Kontext sammanhang Tolkningsföreträde När en person, teologisk tradition eller inriktning bland många andra har, eller anses ha, den största kompetensen och de främsta förutsättningarna att göra en ”korrekt” tolkning av Bibeln. De med tolkningsföreträde besitter även den kommunikativa makten. Tolkningsföreträde innebär ofta att alternativa tolkningar inte uppmärksammas, då dessa företräds av en resurssvag och röstsvag minoritet. Ecce Homo – se människan? Studie av Ecce Homo ur ett befrielseteologiskt perspektiv Innefattar det kristna kärleksbudskapet också homosexuella? Finns det plats även för andra marginaliserade grupper? är angelägna frågor i Ecce Homo. När jag lyssnat på Elisabeth Ohlson i debatter, seminarium, bibelmeditationer och i en personlig intervju så anser jag att hon åstadkommer en relectura – pånyttläsning av Bibeln genom att hon lyfter in den homosexuella människan och placerar henne och hennes liv i ramen för de bibliska berättelserna. Bilderna blir ytterligare ett sätt att få tillgång till Kristus. Tidigare har andra tagit ett tolkningsföreträde och därigenom legitimerat förtryck och förföljelse och hon blir således en slags ”konstnärlig befrielseteolog”. Elisabeth Ohlson är dock inte teolog utan fotograf och konstnär och det är därför angeläget att lyfta fram att detta är ett försök att ge en teoretisk teologisk referensram som kan göra mest rättvisa åt konstnärens egen intention. Åtskilliga människor har vittnat om ett första möte eller en förnyad kontakt med Kristus genom Ecce Homo. Arne Pettersson från EKHO (ekumeniska gruppen för homosexuella kristna) berättar att för många blev inte Europride veckan så som de tänkt för att Jesus kom i vägen. Han talar t o m om en Jesus-väckelse i gay-rörelsen. För många både homo- och heterosexuella har bilderna inneburit en identifikation och befrielse. Elisabeth Ohlson är själv homosexuell och tillhör därigenom en subkultur i vårt samhälle. Av naturliga skäl är det inte många utanför som känner till den specifika kulturella kontexten och av debatten att döma så finns det inte något större intresse att lära sig mer. Det är intressant hur bilderna får en djupare dimension, innebörd och betydelse när Elisabeth Ohlson berättar och förklara bildernas kontext. I debatten som har förts i kölvattnet av utställningen Ecce Homo har mycket osaklighet förekommit. Många har reagerat utifrån sina egna emotioner och få har varit beredda att lyssna på konstnärens egna intentioner och tankar med de åstadkomna bilderna. I debatt och diskussioner i kölvattnet av Ecce Homo kan man urskilja djupa skillnader gällande synen på vad som utgör kontinuiteten i den kristna tron. Kritiker framhåller bibelorden med förbud mot homosexualitet och har hela tiden betonat traditionen och läroinnehållet. Kyrkans uppgift är att sätta gränser och upprätthålla renheten. Livet får inte betonas på bekostnad av läran. Ecce Homo ses som ett hot och en heresi som i sin förlängning kan hota hela kyrkans existens. En viktig teologisk konflikt gäller i fråga om vilken betoning som läggs på mänsklig erfarenhet och uppenbarelsen. I Ecce Homo är den mänskliga erfarenheten central för all teologisk reflektion vilket kritiserats starkt. Hos kritikerna är det endast Gud som kan skapa och definiera verklighet. I befrielseteologin vänder man sig starkt emot sådana anspråk då dessa alltid kommer att spegla mänskliga maktförhållanden snarare än Guds vilja. För kritikerna har det dock varit viktigt att hålla isär mänsklig erfarenhet och gudomlig uppenbarelse. Därför vill denna uppsats försöka åstadkomma en analys över hur en i samhället förtryckt grupp genom Ecce Homo får en befrielse. Syfte Att göra en teologisk diskussion och reflektion om utställningen ”Ecce Homo” av Elisabeth Ohlson utifrån ett kontextuellt och befrielseteologiskt perspektiv. Att som bilaga bifoga Elisabeth Ohlsons tankar om bilderna och en kort reflektion därför att detta är bakgrundsmaterial som ej finns att tillgå på annat sätt. Beskrivning av befrielseteologisk metod. Vad gäller den befrielseteologiska metodologin så följer jag främst professor Per Frostin som i sin forskning bearbetat mycket av befrielseteologins metod och i huvudsak från hans artikel; ”De fattigas hermeneutik”, den kunskapsteoretiska nyansatsen i ”Third World Theologies”. Frågor om makt har en viktig innebörd i befrielseteologin. När frågan om makt uppkommer så handlar detta inte om längtan över makt över andra människor utan målsättningen är att förändra själva maktstrukturen så att de hierarkiska relationerna av över och underordning ersätts med en anda av jämlikhet och ömsesidighet. Ett ofta förekommande resonemang är; hitintills har andra definierat oss och vi har därmed blivit främlingar inför oss själva och i förhållande till varandra. Förutsättningarna för att en frigörelse skall äga rum är att vi vågar definiera oss själva. Om utställningen "Ecce Homo" ur befrielseteologiskt perspektiv I den kontextuella teologins akademiska sfär är uppgiften för vetenskapens aktörer att reflektera över sambanden mellan kristendomstolkning och kontext. Det är en intressant infallsvinkel att närma sig Ecce Homo utifrån en kontextuell kristendomsförståelse. Bilderna i Ecce Homo är skapade utifrån de homosexuellas perspektiv och kontext. Elisabeth Ohlson anser att den kristna kyrkan har misslyckats med att lyssna på sanningarna om homosexuellas liv, sanningen om deras sexualitet och sanningen i deras vittnesbörd om Kristus. Konstnären utgår ifrån sina och andra homosexuellas erfarenheter av Kristus på bestämda platser i specifika situationer. Tolkningen av evangelietexterna i Ecce Homo görs utifrån en medvetenhet om sin specifika kontext som är den homosexuella livsformen och kulturen. Den äger rum i dialog och direkt anslutning till personer, företeelser och traditioner i samtiden. Kristus blir delaktig i en specifik kontext. Befrielseteologin är kritisk mot den elitistiska människosynen innebär att vissa gruppers kunskap anses vara högre än den andra. Den menar att den som har den högre kunskapen bör pröva värdet hos andras insikter. Det råder ingen ömsesidighet i fråga om lyssnande. Abstrakta och teoretiska kunskapen är högre form av vetande än konkret kunskap. De homosexuellas befrielseteologi blir en kritisk och politisk praxis, i ett försök till att åstadkomma en förändring i fråga om heterosexuellt exklusivt språk, homofobiska uttryck och förtryckande strukturer. Ecce Homos syfte blir därigenom också att aktivt förändra de negativa och fördomsfulla strömningar som florerar, teologin blir därigenom delaktig i kulturella förnyelseprocesser. Kyrkans centrala budskap är att människor som förtrycks och marginaliseras och därigenom blir offer i samhället måste synliggöras och ges upprättelse. Ecce Homo måste ses som ett led i synliggörande av en grupp som länge osynliggjorts och föraktats. Kan man då påstå att homosexuella är en förtryckt grupp inom samhället idag? I en analys av förtryck kan tre olika nivåer urskiljas: strukturellt våld, fysiskt våld och kontroll av kulturen och den spirituella sfären. Strukturellt våld är inbyggt i samhällets strukturer och lagstiftning. Fysiskt våld är exempelvis misshandel och skadegörelse. Kontroll av kulturen och den spirituella sfären är ett slags icke våldsligt våld och kontrollen kan bestå i censur, styrning av undervisning mm. Om denna modell då används mot homosexuella så kan det strukturella våldet illustreras med att homosexuella ej omfattas av lagen om hets mot folkgrupp. Riksdagens tvärpolitiska nätverk HOMO-gruppen anser att det finns områden där homosexuella saknar rättskydd eller diskrimineras och de anser att lagstiftningen måste förbättras. Det fysiska våldet illustreras med det våld som Eva Tiby visar i sin undersökning. 27% av de homosexuella männen och kvinnorna hade varit utsatta för brott pga av sin sexuella identitet. Den fjärde vanligaste platsen för brott är arbetsplatsen och två arbetsplatser utmärker sig, dessa är vården och kyrkan. Undersökningen tyder på att inte bara brott begås utan att det också förekommer mobbing. Inom vården ifrågasätts lämpligheten hos homosexuella och i kyrkan ifrågasätter man mer homosexuellas rätt att vara på sin arbetsplats. Här skulle också inrymmas skadegörelse mot t ex RFSLs lokaler. Kontroll av kulturen och den spirituella sfären är de homofobiska mönster har funnits hos individer, grupper, sociala institutioner och i kulturen. Homosexuella har åsidosatts i samhället, marginaliserats och exkluderats från ett fullvärdigt deltagande. Kyrkan har under långa tiden sanktionerat socialt förtryck och använt ett homofobiskt uttryckssätt under en ”from mantel”. Det är här angeläget att komma ihåg att det inte är den kristna tron som bekämpas utan den institutionaliserade formen av den kristna kyrkan som fortsätter att förtrycka homosexuella. Denna manipulerande utplåning av homosexualiteten får allvarliga konsekvenser för de flesta homosexuella individer i form av en känsla av alienation. Detta osynliggörande får också psykologiska konsekvenser. Många homosexuella får leva hela sitt liv med en ständig rädsla för att bli diskriminerade, avskydda och hatade. De homosexuella har svårt att känna sig hemmastadda i en kultur där de oftast skildras med negativa företecken och många tycker att den kristna kyrkan har misslyckats med att lyssna på sanningarna om deras liv som homosexuella, sanningen om deras sexualitet och sanningen i deras vittnesbörd om Kristus. I den befrielseteologiska metoden är det av stor vikt att grupper själv får möjlighet att definiera sig själv. I samband med Ecce Homo har konstnären och andra fört ett resonemang som mycket väl överensstämmer med något som är vanligt inom befrielseteologin. ”Hitintills har andra definierat oss och vi har därmed blivit främlingar inför oss själva och i förhållande till varandra. Förutsättningarna för att en frigörelse skall äga rum är att vi vågar definiera oss själva…” I debatten kan vi urskilja en klar åtskillnad mellan kunskap inifrån och kunskap utifrån. Sociala faktorer i den specifika homosexuella kontexten såsom erfarenhet från ett liv i en subkultur, tradition och erfarenheter skapar en social konstruktion av verkligheten. De som har erfarenheter från ett liv som ständigt utsätts av förtryck och fördomar får en annorlunda verklighetsuppfattning. Elisabeth Ohlson gör en relectura dvs en omläsning av Bibeln och ser nya sätt att applicera texten på verkligheten. Hon väljer att lyfta fram hur Jesus samlade sin tids utstötta och kallade dem att följa Honom. Inom befrielseteologin används främst GT:s texter med Exodusmotivet och NT:s texter som kritiserar det rådande systemet och beskrivningar av Jesus som tar fasta på hans roll som befriare och hans identifikation med de utstötta och förtryckta liksom hans kritik mot de rådande samhällsordningarna. I Ecce Homo finns ingen anspelning på Exodustexterna utan allt bibelmaterial är hämtat från evangelierna men där kan man tydligt urskilja både systemkritik och befrielsemotiv. För konstnären är ett mycket viktigt budskap att Fadern älskar alla sina skapade barn och detta tydliggörs genom Jesu solidaritet med de homosexuella i bilderna. På ett slående sätt identifierar man nutidens erfarenheter av våld, lidande, förtryck men även av befrielse, glädje och gemenskap med Kristus i de bibliska erfarenheterna. Paralleller görs även till dåtidens konflikt med samhälleliga, politiska och religiösa ordningar. Relectura har inneburit att man menar sig kunna urskilja ett grundläggande motiv i Bibeln. Befrielsemotivet ses som Bibelns centrum och riktmärke. Ecce Homo innebär vill kommunicera befrielse från fördomar och förtryck och en möjlighet att bejaka sin egen identitet som homosexuell och kristen. Solidariseringen med de utstötta är en nödvändighet för att se verkligheten i nytt ljus och genom konsten kan de nedtystade få röster och det osynliggjorda kan bli synliggjort. Homosexuella har tystats ner både nu och då och osynliggörs både i sociala situationer och i kulturen i övrigt. Lesbiska bär den sociala bördan av att älska personer av samma kön men också genom att vara en kvinna i ett patriarkalt samhälle. Homosexuella män delar det sociala förtrycket mot människor som älskar någon av samma kön men också det förtryck som den heterosexuella kulturen riktar mot homosexuella män genom att de ses som mindre manliga. Det finns stora likheter mellan förtrycket mot kvinnor genom tiderna och förtryck mot homosexuella. Konst och teologi kan samverka i en gemensam diakoni för befrielse. Det kan förklara mängden av vittnesbörd från homosexuella som har känt en upprättelse genom Ecce Homo. Många som tidigare inte trott att de har haft tillträde till kyrkan eller Kristus har fått ett nytt hopp. Befrielseteologin menar att den som är ett offer för osynliggörandets våld får privilegiet att utforma trons perspektiv i teologin och skall ges företräde om hur sanningen skall gestalta sig. Sammanfattning Uppsatsen har velat skildra konstutställningen ”Ecce Homo” utifrån en befrielseteologisk metod. Bakgrunden till detta är att hitta en teologisk förklaringsmodell till det uttryck av befrielse som många skildrat efter utställningen. Det föreligger dock svårigheter med att applicera en akademisk teologisk metod på en utställning skapad av en konstnär. ”Ecce Homo” kan inte skildras från en helt övergripande och heltäckande befrielseteologisk modell därför har uppsatsen valt att fokusera på några centrala dimensioner såsom teologins kontextualitet, dialektik mellan teori och praxis samt solidaritet med de förtryckta. Ecce Homo görs utifrån en medvetenhet om sin specifika kontext som är den homosexuella livsformen och kulturen är och Kristus blir delaktig i denna särskilda kontext. I en analys av förtryck mot homosexuella så kan förtryck på tre olika nivåer urskiljas: strukturellt våld, fysiskt våld och kontroll av kulturen och den spirituella sfären. Utifrån denna analys kan de homosexuella anses vara en förtryckt grupp och inom befrielseteologin är ”de förtrycktas praxis teologins hermeneutiska hemort”. De homosexuellas befrielseteologi blir en kritisk och politisk praxis, i ett försök till att åstadkomma en förändring i fråga om heterosexuellt exklusivt språk, homofobiska uttryck och förtryckande strukturer. Teologin blir delaktig i förnyelseprocesser. Att beskriva Ecce Homo utifrån en befrielseteologisk metod är att teoretisk beskriva en befrielseprocess såsom jag uppfattar att vissa upplevt utställningen. För andra kommer detta tankesätt vara mycket främmande och de kan istället hävda att de upplever en kränkning. För mig som författare till uppsatsen har det varit ett medvetet metodval och jag är väl medveten om att detta beskriver bara en del av reaktioner och upplevelser av utställningen. Bilaga; Bildreflektion på utvalda bilder i Ecce Homo. 1 Reflektion över utvalda bilder i Ecce Homo. Vi får inte missuppfatta bilderna som illustrationer. Elisabeth Ohlson berättar inte om de historiska evangeliska situationerna utan bildskapar händelserna på nytt. Konstnären översätter inte bibeltexten till fotografierna. Elisabeth Ohlson läser evangelietexterna och använder sin intuition, förnuft, fantasi och tekniska kunnande i sin konstart tillsammans med en rekonstruktion av konsthistoriska moment främst från barocken. Hon besitter dessutom en stor kunskap och erfarenhet av kulturantropologi i den bestämda grupp som hon valt skildra. Elisabeth Ohlson är själv kristen i en kontext där det är svårt att framhäva Guds frälsande närvaro bland homosexuella. Elisabeth Ohlsons tolv bilder kontextualiserar tolkningar av evangelium i en specifik social och kulturell kontext. Hon åstadkommer en reflektion över Gud i funktion. Bild nr 3, dopet. Lukas 3:21-22 När nu allt folket lät döpa sig och Jesus också hade blivit döpt och stod och bad öppnade sig himlen och den heliga anden kom ner över honom i en duvas skepnad, och en röst hördes från himlen: ”Du är min älskade son, du är min utvalde." Motiv: Dopbilden Elisabeth Ohlson berättar: Den djupa innebörden är att här blir Jesus döpt och kommer ut som Messias och han förstår vilket liv han skall leva och hur det kommer att se ut. Att komma ut som homosexuell är lika magiskt man vet vilken väg man skall ta och hur livet kommer att se ut. Bilden får kritik för att de står så nära varandra. Elisabeth Ohlson tog ungefär arton bilder och på den sista bad hon honom lägga handen på höften och det förändrade bilden totalt. Närheten mellan de två och det magiska dem emellan gestaltades. För henne har det alltid varit så att Johannes Döparen och Jesus möte där i öknen har varit ett otroligt starkt möte. Det har inte funnits några tankar på att det skulle vara ett sexuellt möte, ”tvärtom har jag oerhört svårt att se på Jesus i sexuella termer”, säger Elisabeth. Situationen är helig med den Helige Ande som svävar över. Nakenheten ses som något starkt och vackert och mannen har inte erektion. Duvan har landat på axeln och blir ett också ett tecken att det är ok att komma ut. Hon finner det tråkigt att man hela tiden måste se det som en sexuell akt men konstaterar att där spinner väl människors fantasi iväg till vad de tänker att de skall göra efteråt. Reflektion: Befrielseteologin hävdar att frälsning handlar om befrielse för hela människans situation och att ”komma ut” som homosexuell är en omvittnad händelse att verkligen få stå upp för hela sin identitet och personlighet. Teologiskt så innebär detta även en diskussion om Jesu två naturer, vilka konsekvenser får det att han både var sann människa och sann Gud? Detta är en fråga som diskuterats genom kyrkohistorien och genom tiderna har teologin koncentrerat sig på Jesu gudomliga drag och här utmanar inte minst befrielseteologin med att lyfta fram också Jesu mänskliga sida. Vid ett återvändande till kroppsligheten ur ett teologiskt perspektiv återuppväcks kristendomens budskap att Gud tog kroppslig gestalt. Han bekräftade och helgade vår kroppsliga natur. Detta har varit en stötesten för den gamla världens religioner och det är en icke antagen utmaning till vår nutid. Bild nr 4, läderbögar och läderlesbiska runt Jesus. Motiv: Läderbögar och läderlesbiska runt Jesus. Matteus 23:13 ”Ve er, skriftlärda och fariséer, ni hycklare som stänger himmelriket för människorna. Ni går inte själva in, och dem som komma dit in släpper ni inte in.” Elisabeth Ohlson berättar: Förebilden är en tavla av Carl Block där Jesus står omgiven av fångar och slavar. På Elisabeths bild är fångarna och slavarna utbytta mot läderbögar och läderlesbiska. Hon har genom åren har lärt känna läderbögarna och de varit de mest lugna i hennes bekantskapskrets. De är väldigt trygga i sig själva och otroligt vänliga och kärleksfulla. Hon har inte hittat någon som ljög eller hycklade. Konstnären ville med denna bild ge dem en slags upprättelse då de ofta blir förföljda och nedslagna på gatan. Att vara kristen är en livsstil och det innebär att vara medmänniska till alla människor som man möter så gott man kan. De här killarna har mycket att lära ut om hur man behandlar sin nästa. De står nästan lägre än transvestiterna i en homosexuella hierarkin och många skäms för dem. De har lärt Elisabeth mycket om vänskap, kärlek och tillit. Reflektion: I befrielseteologin sker ofta en identifikation med berättelser om utstötta och föraktade människor i Bibeln, här finns en hänvisning till bibeltexten om fariséerna som ofta var snabba att döma. Fariséerna betonade starkt att torah måste följas i livets alla skiften och de dömde dem som inte levde efter detta mycket skarpt. Bilden med vad vi ser på bilden och det som Elisabeth berättar stämmer inte med vad många tolkar. Hur ser man människan? Det kan finnas en poäng att inte direkt döma utan anta en avvaktande attityd till det som i första hand kan verka frånstötande och annorlunda. Det som på ytan verkar tokigt kanske rymmer något som ändå kan ses som vettigt. Det är inte frågan om att acceptera allt och vara urskillningslös. Jesu ägde dock en förvånande förmåga att möta annorlunda och utstötta människor och hade många uppgörelser med fariséer. Mycket av den förmågan har vi kristna tappat bort och bilderna utmanar oss att tänka efter. Begreppet synd blir intressant i sammanhanget. Om något sker i ömsesidighet mellan två människor och inte skadar någon av parterna eller någon utanför är detta då synd? Det är tydligt att intresset för att syndbelägga rör sig gärna i den sexuella sfären. Vid en läsning av evangelierna kan dock konstateras att Jesus istället lägger en större tonvikt vid ekonomisk synd men detta är något som vi i vår västerländska materialism har haft en vilja att rationalisera bort. Bild nr 6, nattvarden. Matteus 26:26-28 Medan de åt tog Jesus ett bröd, och efter att ha läst tackbönen bröt han det, gav åt sina lärjungar och sade: ”Tag och ät, detta är min kropp.” Och han tog en bägare, och efter att ha tackat Gud gav han den åt dem och sade: ”Drick av den alla. Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse.” Motiv: Transvestiter sittande runt Jesus i den klassiska nattvardsbilden. Elisabeth Ohlson berättar: Transvestiter står lägst ner i den homosexuella hierarkin. Det är väldigt många som fördömer dem och de jämförs ofta med prostituerade, tjuvar och narkomaner. Elisabeth Ohlson poängterar att hon inte vill se ner på prostituerade men berättar att transvestiterna ofta nämns i samband med det mesta avskum man kan hitta på. Detta speglar hur fult och syndigt det anses att vara att en man klär sig i kvinnokläder. Elisabeth Ohlson berättar att de ofta gläder många med sina uppträdanden och att de fungerar ibland som clowner som är sorgsna inuti och ger allt utåt. De ger ofta mycket till andra människor. Denna bild är en upprättelse och kärleksbild till dem, Kristus finns också hos dem. Bilden blir också en symbol för festen där man tar farväl av vännerna som dött i aids, det blir en protest mot skammen och tystnaden i sjukdomen. Det finns inte en aids begravning som man inte efteråt dricker champagne. Själva begravningen är hederlig, fin, vacker och andlig och de deltagande gråter men efteråt skall man vara glad. Eftersom han dog i en sjukdom som har tystats ner, var smutsig och ful så hedrar man hans liv. Därför ser en aidsbegravning ut på ett annorlunda sätt än många andra begravningar. Jesus intog många måltider bland människor som ansågs opassande i dåtidens ögon. Han vågade dock sitta vid de utsattas sida. Elisabeth Ohlson ser inte Jesus som en transvestit utan Jesu skor handlar om att bära någon annans lidande och att gå i dennes skor. Att gå i andras skor är att ta på sig andras bördor och problem. Han vågar vara nära någon annan och därför tar han på sig skorna och det blir ett möte med någon. När han går därifrån tar han väl på sig sina sandaler för han går ju inte iväg med dem säger Elisabeth. Även Judas finns med på bilden med en sedel nedstoppad i strumpebandet. Reflektion: Vad innebär solidaritet med de minsta i vårt samhälle? Här lyfter Elisabeth Ohlson fram en grupp som står oerhört lågt ner i hierarkin i vårt samhälle. Transvestiter är en grupp människor som många hånar och har svårt att ta på allvar. Det är inte bara så att de är föraktade i samhället i stort utan bland de homosexuella så står de också lägst i rang och många skäms för dem. Det är tänkvärt med vilken kraft som transvestiterna har fördömts i debatten. Mycket kraft går åt att förfasa sig om män som går omkring i kvinnokläder och som egentligen inte gör någon annan något. Mycket av kritiken har riktats mot att Jesus bär klackskor. Just det faktum att Jesus bär skorna ger bilden dess essens. Jesus vågade inte bara umgås och sitta vid de utsattas bord, han bar också deras lidande vilket skorna symboliserar. Bild nr 9, korsfästelsen. Matteus 27:45-46 Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden och det varade till nionde timmen. Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: ”Eli, Eli, lema sabachtani?” vilket betyder: Min Gud, min Gud varför har du övergett mig?” Motiv: Korsfästelsen. En homosexuell man ligger i skuggan av ett kors på en stenhäll, knivskuren och blodig. I bakgrunden syns ett gäng skinnskallar och en kostymbeklädd man gå därifrån. Elisabeth Ohlson berättar: Förlagan är en målning där Kristi kropp hänger på korset och så ser man bara skuggan falla in i bilden. I bakgrunden ser man soldaterna vandrar tillbaka efter utfört uppdrag. Där syns också Jerusalem i bakgrunden. Det viktigaste budskapet i den kristna tron är korsfästelsen och då tyckte hon att det var en bra symbol att lägga en mördad homosexuell man i skuggan av Kristi korsfästelse. Han ligger här som en påminnelse om hur eländigt det ser ut på jorden. Det är en väldigt allvarlig bild. Skuggan faller fortfarande över jorden och vi står och tittar på och det är inte bara skinnhuvuden som mördar. Det är också politiker eller kristdemokrater om man nu får vara så hård. Elisabeth tänker mycket på det symboliskt, de som kanske inte mördar homosexuella men som inte tar tag i detta. Det kan också vara den vanlig enskilda homofoben. Det inte bara skinnhuvuden som utsätter homosexuella för våld utan det finns andra människor som också hjälper till att morden sker. Man kan säga att dessa går före och de här utför det. De kan ha en makt bakom sig så att de gör att de gör det. Det är inte det att de ber att de gör det utan det blir en tyst överenskommelse. Platsen är Skinnarviksberget som ligger intill en cruisingpark där bögar möts och därigenom en plats där detta skulle kunna hända. Reflektion: Göran Bergstrand, präst och psykoterapeut talar om hur homosexuella de senaste 5-7 åren i själavård gett uttryck för en realistisk rädsla för att bli dödad. Han pekar också på skulden som vi alla bär på genom att skapa ett kulturklimat som gör detta möjligt. ”Vi är medskyldiga till att homosexuella misshandlas och dödas idag” menar han och drar paralleller till det som hände i koncentrationslägren under andra världskriget. Han ser Ecce Homos budskap som ett led i att bearbeta tystnadens och delaktighetens skuld och att föraktade människor skall kunna upprättas och få en plats mitt inne i gemenskapen. I bilden blir smärtan blir ingen flykt utan blir central i bilden. Skulden blir också vår genom tystnad och delaktighet. Homofobiskt våld är i mening ett sätt att politiskt kontroll, ett sätt att försöka hålla homosexuella ”på plats”. Elisabeth Ohlson refererar till Eva Tibys rapport om mord på homosexuella. Vid ett vanligt knivmord så mördas offret med ungefär 3-6 hugg men vid mord på en homosexuell så är det ca 70-80 knivhugg vilket vittnar om ett oerhört hat. Homosexuella utsätts till och med för mer våld än invandrare av nazistiska och högerextremistiska grupperingar. Bild nr 10, pietàmotivet. Johannes 19:26 ”Moder, se din son.” Motiv: I en steril sjukhuskorridor sitter modern med sonens magra aidsmärkta kropp i sin famn. Elisabeth Ohlson berättar: Bilden är tagen framför avd 53 på Södersjukhuset i Stockholm. Det är en avdelning där aidssjuka har vårdats i slutskedet av sin sjukdom. Elisabeth Ohlson har själv tagit farväl av många vänner där. Det är Jan som är hiv+ som ligger där och han har inga spikhål utan morfin i en droppflaska är kopplat till hans kropp som när man skall dö. Detta är en direkt tolkning av Michelangelos pietà i St Peterskyrkan i Rom. Jan fick själv välja vem som skulle vara Maria och modern. Han valde inte sin egen mamma utan en bögmamma. Hon var servitris på en bar där många killar gick och är mycket omtyckt. Hon blev som en bögmamma, skötte om dem väldigt mycket, visste precis vilken mat den ena gillade, och hur den andre mådde. Hon har mist vänner i aids som hon lärt känna genom baren och tar det också väldigt hårt. Hon är väldigt stolt över att vara med i den här bilden. "Hon är faktiskt heterosexuell om det spelar roll"? Reflektion: I kristna kretsar har funnits en uppdelning mellan oskyldigt smittade av aids och de som ansetts själva vara skyldiga till sin smitta. Homofobin är ibland nära kopplad till en aids-fobi. Det finns både enskilda kristna och grupper som ser aids som ett Guds straff. Aids blir ett led i att utrota homosexualitet och därigenom få en heterosexuell värld. Hiv blir Guds straff till homosexuella för att de haft en felaktig livsstil. Elisabeth Ohlson berättar i intervjun att hon reagerat starkt negativt på att människor har uttryckt att detta skulle vara Guds straff. Det handlar om en skildring om hur Jesus delar vårt lidande även i vår tid och i vår värld. Evangelierna i sig berättar inte om att Maria var aktiv vid omhändertagandet av den döde kroppen ändå så finns det en lång tradition av konstverk s k pietà-bilder som gestaltar beröringen mellan den modern och den döde sonens kropp. Denna bild hör därför hemma i en mycket gammal ikonografisk tradition. Bild nr 11, kvinnorna vid graven. Matteus 28:9-10 Då kom Jesus emot dem och hälsade dem, och de gick fram, grep om hans fötter och hyllade honom. Men Jesus sade till dem: ”Var inte rädda. Gå och säg åt mina bröder att bege sig till Galileen. Där skall de få se mig.” Motiv: Två kvinnliga prästen möter den uppståndne Jesus. Elisabeth Ohlson berättar: Denna bild ser hon som bl a ett inlägg i kvinnoprästfrågan. Här är det Jesus som möter Maria från Magdala och Salome och han säger till dem: ”Gå ut och tala om vad ni har sett”. Han går ut till kvinnorna och han väljer att visa sig för dem först. Han säger ”gå ut och predika” för ni är ju vittnen. Här skapas den första kyrkan. Han har återuppstått och de är vittnen till detta, de skall gå ut och tala om detta för alla. Detta görs än idag, man talar om att Jesus levat här på jorden och dött. ”Det andra att kvinnor skall ha bonad på huvudet och tiga i församlingen är tramsigt”. Det är så mycket som inte är Jesu ord och intention. ”Det är så solklart när man ser vad Jesus har sagt och vad andra säger efteråt. Det är en vacker bild så.” Personerna på bilden är också två kvinnliga lesbiska präster och de har det dubbelt så svårt i kyrkan, dels är de kvinnor och sedan också lesbiska. De tillhör en mycket utstött grupp i kyrkan och detta innebär ibland en dubbel dos förtryck. ”De är väldigt modiga som ställde upp i den här bilden”. Reflektion: Bevisligen hade kvinnorna en mycket stark roll i påskens budskap. Det är så att kvinnorna var de första som fick möta Jesus och de i sin tur var de första att tillbe honom då vissa av lärjungarna tvivlade. Dessa självständiga och aktiva kvinnor är de första vittnena till uppståndelsen och således kyrkans första missionärer. Det är intressant att Elisabeth Ohlson i en av sina bilder väljer att lyfta fram frågan om förtryck också mot kvinnor. Även feministteologin är en form av kontextuell teologi och bär många likheter med befrielseteologins fokus på den förtrycktes befrielse. Liksom homosexuella så har kvinnor varit förtryckta under en lång tid av en dominerande kultur som begränsat deras möjligheter. På bilden framträder kvinnor som bär ett dubbelt förtryck, dels är de kvinnliga präster i en patriarkal hierarkisk struktur och deras existens ifrågasätts från vissa håll. De kvinnliga prästerna på bilden är också lesbiska och också av den anledningen inte önskvärda i sitt ämbete av vissa. Den teologiska argumentationen mot kvinnliga präster och homosexualitet liknar varandra i vissa avseenden. Har du frågor? Behöver du prata av dig? Det finns någon som lyssnar och förstår! Ring EKHOs jourtelefon 0200-11 04 44 måndag och tisdag kl. 19-21, fredag kl 10-12. Naturligtvis får du vara anonym. Du får prata med någon man eller kvinna som själv är kristen homo-/bisexuell. Du kan bli medlem/stödmedlem i EKHO-Stockholm! Det är enkelt. Betala in 250 kronor på postgiro 19 51 28-4 och märk talongen "Medlemsavgift" så får du bland annat vårt medlemsblad hemskickat med all medlemsinfo som vi inte tar med på denna sajt. KONTAKTA OSS: ekhosthlm@yahoo.com | BOX 19047, 104 32 Stockholm | 08-643 74 45