|
|
|
 Det här vill vi 
|
  Fotograf Elisabeth Ohlson. Utställningen Ecce Homo i bergrummet under Sofia kyrka (februari 1999). – Javisst, många har känt sig sårade, ledsna och kränkta av mina bilder, medgav fotograf Elisabeth Ohlson när hon var inbjuden till EKHO-Stockholm för att tala om sin uppmärksammade utställning Ecce Homo. – Men jag har också känt mig ledsen och sårad länge över att inte ha fått vara accepterad som homosexuell i kyrkliga kretsar. Någonstans måste det göra ont, förklarade hon. Hon passade också på att ge sina egna förklaringar till hur symboliken i fotona kan tolkas. Det var inför en fullsatt Himlajorden som Elisabeth Ohlson visade de tolv omtalade fotografierna. Hon inledde med att beskriva de personliga erfarenheter som bildade startskottet till arbetet med Ecce Homo. – Flera av mina vänner dog i AIDS och kyrkliga tidningar skrev att AIDS var Guds straff till homosexuella. Det blev en tagg inom mig till kyrkan. Jag kände aldrig att det kom någon ursäkt för skuldbeläggandet. Jag ville på något sätt hedra de pojkar som gått bort och visa hur Jesus finns bland oss homosexuella. Dessutom var jag med på ett bröllop där jag kände mig utanför. Då hade jag hört nog av att den enda kärleken skulle vara mellan man och kvinna, sade hon. Dessutom kände Elisabeth Ohlson starkt för att skapa sig själv ett välkommet avbrott från den vardagliga lunken som fotograf. Omvärldens fördomar – Jag har jobbat 18 år som fotograf, med reklam, tidningar, Amelia och en massa krams. Då känner man ett behov av att berätta något med större relevans i, förklarade hon. Inspirationen till elva av de tolv fotografierna hämtade Elisabeth Ohlson från målningar och skulpturer som gjorts kring olika bibliska motiv. Såväl Michelangelo, Gustave Doré som Prado-museet i Madrid har utgjort inspirationskällor. – Precis som Maria, Josef och Jesus var tvungna att fly undan Herodes svärd, så måste även den homosexuella familjen gömma sig undan omvärldens fördomar, förklarade Elisabeth Ohlson fotografiet med den sju månader unge Emil i krubban, omgiven av ett tjej- och ett killpar. Två av de vänner till Elisabeth som rycktes bort av AIDS hette Magnus och Tommy. Dopmotivet, med en naken Jesus som döps av Johannes Döparen, är speciellt tillägnat dem. Stort symbolvärde – De dog i sin sjukdom i tysthet och skam. Jag ville att deras möte ska kommas ihåg som något vackert, beskrev Ohlson. Det är också ett av de motiv som väckt de starkaste känslorna. Men för Elisabeth Ohlson har det ett stort symbolvärde. Visningen i Uppsala domkyrka hade kanske blivit mindre ståhejartad om inte dopfotografiet ingått, var Ohlsons bedömning. – Jag hade säkert gjort domprost Tuulikki Koivunen Bylunds liv mycket enklare om jag inte tagit med det. Men det innehåller en viktig liknelse. När Jesus kommer upp ur vattnet kommer han ut som Messias. Då förstår han hur hans liv ska se ut, vilken väg han ska gå. Det är också en stor tidpunkt när man kommer ut som homosexuell, när man bestämmer sig för att ta det steget. Genom dopmotivet har också frågan om Jesu sexualitet ställts på sin spets. Elisabeth Ohlson gav ett oväntat svar. Läderbögar med attribut – Jag får ofta frågan vilken sexualitet Jesus hade. Jag är ointresserad av hans sexualliv. För mig hade han ingen sexualitet. Jag tänker på honom som gudomlig och stark istället, sade hon. Vid gestaltningen av fotografiet med Jesus omgiven av läderbögar utgick Elisabeth Ohlson från Carl Blochs målning, som föreställer Kristus bland fångar och slavar. – När jag såg Blochs målning blev det klart för mig på en gång att det var bland läderbögar Jesus skulle vara på det här fotografiet. Det var viktigt att de skulle vara iklädda sina attribut. Jag gillar kontrasten mellan det mjuka, Jesu klädnad, och det som ser hårt ut på ytan. Lärt om vänskap Men bara på ytan, betonade hon. För är det någon krets i queer-världen som bildat ”medmänskligt lärosäte” åt Elisabeth Ohlson så är det läderbögarna. – Ingenstans har jag lärt mig så mycket om vänskap, kärlek och tillit som av dem, sade hon. Men den bibeltext som hör till fotot och som varnar för fariséernas och de skriftlärdas hyckleri väcker andra slags tankar hos henne. – Det är den text jag tänker på när jag hör folk inom kyrkan som tycker att det här med Ecce Homo är fruktansvärt. Fotot med instiftandet av nattvarden har också sörjt för reaktioner. En annans skor – Det här är min kärleksbild till transvestiterna, förklarade Ohlson. I gaykretsar förekommer det att man rangordnar varandra, och då hamnar transvestiter långt ner i hierarkin, eftersom man skäms för dem och inte anser att de borde vara en del av oss. Diskussion har det också blivit kring att Jesus bär högklackat och att det dricks champagne vid nattvarden. – Att ta på sig en annans skor, det är för mig att ta på sig en annans problem. Och att dricka champagne är att hedra livet, förklarade Ohlson symboliken kring nattvardsfotot. Det Jesus gör är ju att han förklarar för sina lärjungar att han måste dö. Jag har aldrig varit med på en begravning där man inte druckit champagne efteråt, för att hedra den avlidne. Då man som homosexuell inte skaffar barn som heterosexuella par i ens omgivning gör, skaffar man sig kanske ett husdjur istället att slösa sin ömhet på, förklarade Ohlson förekomsten av en hund i nattvardsfotot. Hur lyckades du med att regissera hunden, undrade någon i publiken. – Det gick inte att regissera honom, svarade Ohlson. Han är ju på väg ut ur fotot, för han ville inte vara med! Men hunden är med eftersom den symboliserar trohet, och då får var och en fundera vidare på det själva. Viktigt att visa Korsfästelsen var det motiv som var svårast att ta. På fotot syns en mördad Jesus som skuggan av ett kors faller på. Skinnhuvuden och en välklädd man avlägsnar sig från platsen med aggressiv uppsyn. – Jag visste inte riktigt hur jag skulle komma undan korsfästelsen, sade Ohlson. Det kändes konstigt att hänga upp en man på ett kors. Men det kändes viktigt att visa detta eftersom många homosexuella mördas i våra dagar. Eva Tiby gav mig fakta kring knivmord. Ett offer som mördas vid ett ”vanligt” knivmord sticks vanligtvis ihjäl med 3-4 knivhugg. Men vid knivmord på homosexuella, där är 70-80 knivhugg inte ovanliga. Kramande och leende Fotot där Maria från Magdala och Salome möter den Uppståndne är Ohlsons inlägg i kvinnoprästfrågan. – Kvinnorna vid graven fick Jesu tillåtelse att gå och berätta vad de sett. På fotot är det två lesbiska präster som just blivit godkända att få gå och berätta vad de sett, sade Ohlson. Det tolfte och avslutande fotografiet, till bibeltexten ”Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små”, är inte inspirerat av någon speciell målning utan framsprunget ur hennes egen fantasi. Det visar Jesus omgiven av kramande och leende gaypar i ett vitt, ”förklarat” ljus. Hon medger att många nog känt sig ledsna, sårade och kränkta av utställningen. Inte accepterad – Men jag har också känt mig ledsen och sårad länge över att inte ha fått vara accepterad som homosexuell i kyrkliga kretsar. Någonstans måste det göra ont. Den turbulens som sker nu måste ske, förklarade hon. Det var också något som en av EKHOs kaplaner i publiken, Olle Hagenberg, med mångårig erfarenhet från själavård i sin prästgärning, instämde i. – Håll proportionerna klara, uppmanade han. Vi som homosexuella har i århundraden blivit inte bara sårade utan tillintetgjorda. Med min erfarenhet från själavården finns den största aggressiviteten hos dem som själva är hotade i sin egen sexualitet, mer än i allmän förtvivlan över andras homosexualitet, menade han. Initierar samtal Någon annan i publiken påpekade vikten av att sträcka fram handen till de heterosexuella som vill förstå homosexualiteten men som inte klarar av det. Ohlson menade att det är just det som händer nu genom att debatten kring Ecce Homo ger sådana återverkningar. Dessutom är det glädjande att kyrkan nu initierar samtal på temat ”Kyrkan och homosexualiteten”, vilket Ohlson såg som en direkt följd av Ecce Homo. Visningen av Ecce Homo i Uppsala domkyrka var en personlig vändpunkt för Elisabeth Ohlson. De svåra minnena från hur homosexuella behandlats av kyrkan har gett vika, sade hon. – Den tagg jag hade är borta efter Uppsala-visningen. Men vi måste fortsätta kampen. Nu känner jag mig välkommen i det heliga rummet. R.H. Har du frågor? Behöver du prata av dig? Det finns någon
som lyssnar och förstår! Ring EKHOs jourtelefon 0200-11 04 44 måndag och tisdag kl. 19-21. Naturligtvis får du vara anonym.
Du får prata med någon man eller kvinna som själv är kristen
homo-/bisexuell.
Du kan bli medlem/stödmedlem i EKHO-Stockholm! Det är enkelt.
Betala in 250 kronor på postgiro 19 51 28-4 och märk
talongen "Medlemsavgift" så får du bland
annat vårt medlemsblad hemskickat med all medlemsinfo som vi inte tar med på denna sajt.
KONTAKTA OSS:ekhosthlm@yahoo.com
| BOX 19047, 104 32 Stockholm | 08-643 74 45 |
Tillbaka
till