Det här vill vi
Riks-EKHO
EKHO i övriga Sverige



Programträffar


Bibeln och homo/bisexualiteten



EU-PROJEKT FÖR ÖPPNA OCH INKLUDERANDE ARBETSMILJÖER
juli '02

World Aids Day
KÄRLEKEN ÄR STARK SOM DÖDEN

dec '01

EKHO firade 25 år
TIDNING MED MÖRKA OCH LJUSA TILLBAKABLICKAR

aug '01

GAYKRISTET ARBETE I BACKSPEGELN
aug '01

FOTON FRÅN PRIDE 2001
aug '01

NY BOK SYNAR KYRKORNAS HOMOFOBI
jan '01

Martin, f.d. konfirmationsledare:
´DET KÄNNS OERHÖRT KONSTIGT ATT VARA BORTRYCKT´

dec '00

Storkyrkan
ROMERSK-KATOLSK PRÄST TROTSADE PÅVENS FÖRMANINGAR

aug '00

EKHO OCH STOCKHOLM PRIDE WEEK 2000
aug '00

PSALMBOKENS ORD VAR INTE HOMO NOG
Präster skrev en egen mässa till Kärleken

juli '00

Efter femton år av färdiga svar
CARIN VÅGADE FÖRÄNDRA SINA TANKAR OCH SITT LIV

juli '00

Uppmärksammad tv-film
FÖRÄLSKAD MEN FÖRTVIVLAD - BJÖRN ERIK TOG SITT LIV

juni '00

"MEN DU KAN INTE SÄGA ATT VI ÄR SAMLADE INFÖR GUDS ANSIKTE..."
maj '00

MIN LILLASYSTER ÄR HOMOSEXUELL
apr '00

SMF sänder ut rekommendation, men även signaler:
'BESLUTET BÄDDAR FÖR KRÄNKNINGAR OCH HYCKLERI'

dec '99

Ett varningens finger från en kristen ledarskribent:
'HOMOSEXUALITETEN ÄR EN ÖDESFRÅGA FÖR SVERIGE'

sep '99

Ecce Homos dopbilds-Jesus:
- JAG VISSTE ATT DET SKULLE BLI ETT HIMLA HALLÅ

aug '99

Glimtar från Stockholm Pride
'KYRKAN MÅSTE GÖRA SIG AV MED SIN TRÅNGSYNTHET'

aug '99

Samtal om homo-
sexuella i kyrka och samhälle
OSYNLIG VID DISKBALJAN ELLER SYNLIG I KYRKO-
RUMMET?

juni '99

EKHO vill samtala
om relationer
FRÅN PIRR I MAGEN TILL EN PARTNER
FÖR LIVET

maj '99

Teologisk uppsats
om Ecce Homo:
'DE NEDTYSTADE
FICK RÖSTER'

maj '99

Sten Philipson,
kyrkoherde:
- JESUS BEJAKADE LUST, GLÄDJE OCH SENSUALITET

apr '99

Samtal i Sofia kyrka kring Ecce Homo:
NAKENHET,
SÄDESVÄTSKA OCH BIBELSYN

feb '99

Ulf Lidmans inre resa från förtryck till frid
-MIN HOMOSEXUA-
LITET ÄR GUDS FINASTE GÅVA
TILL MIG

nov '98

ALLT DU VELAT VETA OM HOMOSEX MEN INTE VÅGAT FRÅGA DOMPROSTEN OM
okt '98

Elisabeth Ohlson:
- TURBULENSEN KRING ECCE HOMO ÄR NÖDVÄNDIG

sep '98

Homoinfo på Pastoralinstitutet
RASERA FÖRDOMAR, BYGGA UPP KUNSKAP

juni '98

Tillbaka till första sidan

Felix Egegren och Ulf Björkudd.

Felix och Ulf valde varandra


Felix Egegren är präst och tjänstgör som pastorsadjunkt i värmländska Sunne. Det kan bli ett och annat skratt där på kyrktrappan.
Som när en liten grabb plirade på Felix efter en gudstjänst och ruvade på sin fråga innan han kläckte ur sig.
– Är du Gud?
På samma kyrktrappa stod Felix en augustidag i fjol och var lycklig, tillsammans med Ulf.
– Ni har i dag slutit kärlekens förbund inför Gud, hade prästen inne i kyrkan sagt till dem en liten stund tidigare.


– Vi har hallonsnår som varit generösa i år. Och vinbär har vi också fått! Hallonen ska det bli likör av. Men det finns en hel del kvar i frysen också – tror jag. Det är lite si och så med koll på frysen, medger Ulf.

Bäckalund, strax utanför Sunne, heter den by där hallonen växer. Och där Felix Egegren och Ulf Björkudd satt bo. Och där katten Doris lommar omkring i farstun, just hemkommen efter tre månader på rymmen.

– Vår lokale bilmekaniker ringde i går och sade att han hade henne hemma i verkstaden. Det var bara att knalla bort i går kväll i regnet, suckar Felix.


Katterna trivs hos Felix och Ulf. Och Doris hittade hem efter
tre månader på rymmen.


Att det skulle bli Bäckalund för Felix och Ulf kunde ingen av dem föreställa sig då de träffades för ett par år sedan.
– Jag gick fram till Ulf och tog hans hand, beskriver Felix deras möte på gaystället Karusell i Stockholm. Ulf hade en speciell utstrålning!

Kärleken mellan dem kunde börja växa. Felix studerade då till präst i Lund. Ulf hade sitt arbete som datakonsult i Stockholm.
– Vissa dagar känns det som om vi varit tillsammans hela livet och andra dagar känns det som under de första veckorna, säger Ulf.

Inte sticka ut
Felix fick sin tjänst som pastorsadjunkt, den som alla nyvigda präster gör, i värmländska Sunne. Och Ulf följde med. Från stora Stockholm.

– När vi flyttade in här i Bäckalund kom en av grannarna över och sade ”vad trevligt att det flyttar in kreativa och udda människor här i byn”! berättar Felix.
– Och vi visste inte riktigt vad vi skulle ta åt oss av, flikar han in skrattande.

Trots att Ulf varit öppen med sin läggning ända sedan uppväxten i Blekinge tycker han att Sunne är snäppet bättre än Ronneby. Och till och med bättre än Stockholm!
– Jag känner mig friare och öppnare här. Det kände jag aldrig i Stockholm när jag bodde där, menar han. Även om man försöker leva som man själv vill där, blir man ändå lite styrd och försöker slipa in sig i mängden på något sätt. Allt går ut på att smälta in och inte sticka ut, menar Ulf.


Felix gillar klassisk
och sakral musik.
Och framför den
gärna själv.

– Jag har aldrig kunnat leva så otvunget någon annanstans, instämmer Felix. När vi skulle gifta oss och skulle hyra lokal till festen tog vi kontakt med en dam som köpt en gammal kvarn. ”Åh, vill ni verkligen vara i min kvarn, tycker ni verkligen att det kan vara något att vara här” sade den 80-åriga damen. Hon var verkligen eld och lågor över att vi ville låna hennes kvarn! tillägger han.


– Och sedan kom folk från bygden till. En person tog med sig laserljus och ställde upp, de grejade med saker och lånade ut prylar… Man känner sig verkligen uppbackad här! försäkrar Felix.

Hålla ihop
Vigseln, ja. Den 21 augusti 1999. Släkt och vänner förstås men även kyrkoherden satt med i kyrkan i Sunne. Och prästen talade till de förälskade tu om deras nya gemensamma liv.


Felix och Ulf gifte sig i Sunne kyrka. Och kören sjöng om
kärlekens kraft.


”Inför Gud och denna församling har ni i dag slutit ett förbund med varandra. Ett förbund som är starkare än döden. Ett förbund som leder till livet. Ni har slutit kärlekens förbund!” löd de högtidliga orden i Sunne kyrka. Och festen i Britta i kvarns kära gamla kvarn blev en glad tillställning fylld av gratulationer, tal, musik, dans. Och laserljusen var också med på ett hörn, förstås!

”Gud vill kärlek. Gud vill relation”, sade prästen vid deras vigsel. Vad är kärlek för dem?
– Kärlek är det band som får två människor att hålla ihop, säger Felix. Fast det framgår kanske bara av svaret att jag är väl yrkesskadad, jag säger bara en massa ”fina” saker, skrattar han.
– När vi började vara ihop gick vi jämt och höll varandra i handen.”Det där kommer ni att lägga av med snart”, sade folk till oss. Jag tycker att vi fortfarande håller varandra i handen, när vi går på stan… Det gör vi väl, säger Felix och sneglar på Ulf.

Ulf har många av sina uppdrag i arbetet förlagda till stockholmsområdet. Han betonar tryggheten i kärleksrelationen.


Ulf är datakonsult. Här är det den egna datorn som behöver en översyn.

– Just när vi byggde upp vårt första år studerade Felix teologi i Lund. Då var tryggheten så viktig. Den har gått som ett band genom vår relation, säger han. Och eftersom jag fortfarande jobbar på annan plats så mycket… Det förändrar ingenting, för vi har ju varandra ändå.


– Man får acceptera att man inte kan vara på topp ständigt när man kommer hem från resor. Man får satsa på nästa dag eller nästa vecka i stället. Men tryggheten finns där, förklarar han.

Romantik. Det handlar för Felix och Ulf om de små vardagsnära tingen.
– Charmen är att vi gör vardagssaker tillsammans. Plockar bär, hugger ved, sågar ved… räknar Felix upp.
– Sedan lagar vi en god middag på kvällen när vi båda kommit hem. Vi sätter oss och äter, pratar och lyssnar på musik.
– Och sen sätter vi oss i soffan och bara gosar en stund, myser Felix.

Det blir oftast klassisk musik på kvällen. Felix gillar Schubert, Mahler och andra klassiska kompositörer.
– Mina favoriter är Pet Shop Boys, säger Ulf.

När tiden räcker över för fritid, pockar huset på uppmärksamhet. Just nu har killarna måleriarbeten på gång, men även i kök och badrum snickras det för fullt.
– Vi diskuterar mycket vilka färger och material det ska vara, säger Ulf.

Hela livet på mig
Vi kommer in på det här med kommunikation. Att tala med varandra. Ofta kommer de på sig själva med att anta något om vad den andre tycker och tänker, antaganden som inte visar sig stämma.
– Ibland förutsätter man att den andre tycker någonting. Men så upptäcker vi att vi tycker exakt likadant, fast vi inte vågat säga det, för man tror att den andre inte tycker så, säger Felix.

– Så tror jag att det är i alla förhållanden, oavsett läggning och sådant, det är ett vanligt problem, menar Ulf.
– Båda ville vi ha en köksöppning men vågade inte säga det för vi trodde att den andre skulle tycka att det var så fel, skrattar Felix.

Det som kan vara ett stort problem i parrelationer, att man ser den andre som ett ”projekt” där partnern skall förändras och göras om, ser de däremot inget av i sin relation.
– Jag tänker nog snarare tvärtom, säger Felix. ”Åh vad härligt, nu har jag hela livet på mig att lära känna Ulf”. Och jag lär känna nya sidor varje dag. Ibland små sidor, ibland stora sidor. Men det är nyfikenheten i det också!


– Jag har nog kommit över stadiet att försöka göra om någon när det gäller relationer, säger Ulf. Och jag har inte känt något när det gäller Felix, tillägger han.

Nyfikenhet, sade Felix. Vad är han mest nyfiken på just nu när det gäller Ulf?
– Jaa, vet inte… Det är många små saker! Det går ju inte att sätta ord på det… det är sådana spännande saker som bara kommer av sig själv!

– Under den tid man lär känna varandra håller man ju inne med många av sina sidor, för att vara ”avrundad” för att inte sticka ut, funderar Ulf. Det släpper man efter hand, under tiden man lär känna varandra.

Bygger gemenskap
Ulf tycker inte att han och Felix har något större behov av att lära känna några nya homosexuella.
– Vi har en liten kärna av vänner som vi känner sedan tidigare. Men annars känns nya kontakter helt överflödigt, säger Ulf.

– Att ta kontakt med människor för att de är homosexuella, för att man själv råkar vara det, det är ingenting att ha gemensamt. Utan det finns andra saker som bygger så mycket mer gemenskap med människor, tycker Felix.

Med in i hemmet i Bäckalund tog Felix sina tre katter. Och ute på gården krafsar kaniner omkring i burhalmen.
– Jag är inte så pjoskig när det gäller katter, utan de får äta vad jag sätter fram åt dem, säger Felix. Ulf är lite mer så där ”åhh, nu ska vi se vad katten vill äta”…!

– Om vi ligger och sover till exempel och en katt lägger sig på täcket, sparkar jag undan den. Men Ulf kan inte flytta katten! Han ligger hellre utan täcke själv, så att katten får ligga kvar, upplyser Felix.

– Ja! instämmer Ulf. Senast i natt när gamla Doris kom hem… Hon lade sig i vår säng och sjönk ner emellan. Hon fick ligga där. Så det var ganska kallt i morse, ler Ulf.

Ute på gården tar han upp Doris i famnen och blickar ut över vidderna runt Bäckalund, medan Doris kurar ihop sig.
– Björn, lo och järv finns det gott om i de här krokarna, säger han.

– Hon måste ha blivit riven av något rovdjur därute medan hon var ute på rymmen alldeles ensam, säger Ulf och undersöker Doris skråmor.

Och apropå ensam. Vad var det vigselförrättaren sade till Felix och Ulf den där augustidagen?
”När ni två träffades och verkligen såg varandra, då såg Gud er ensamhet.”

”Och då tror jag att Gud valde er till varandra. För när kärleken är sann, då känns det i djupet av vår mänsklighet att kärleken är helig och given av Gud.” R.H.

Har du frågor? Behöver du prata av dig? Det finns någon som lyssnar och förstår! Ring EKHOs jourtelefon 0200-11 04 44 måndag och tisdag kl. 19-21. Naturligtvis får du vara anonym. Du får prata med någon man eller kvinna som själv är kristen homo-/bisexuell.

Du kan bli medlem/stödmedlem i EKHO-Stockholm! Det är enkelt. Betala in 250 kronor på postgiro 19 51 28-4 och märk talongen "Medlemsavgift" så får du bland annat vårt medlemsblad hemskickat med all medlemsinfo som vi inte tar med på denna sajt.

KONTAKTA OSS: ekhosthlm@yahoo.com | BOX 19047, 104 32 Stockholm | 08-643 74 45


1