Det här vill vi
Riks-EKHO
EKHO i övriga Sverige

Programträffar

Bibeln och homo/bisexualiteten

EU-PROJEKT FÖR ÖPPNA OCH INKLUDERANDE ARBETSMILJÖER
juli '02

World Aids Day
KÄRLEKEN ÄR STARK SOM DÖDEN
dec '01

EKHO firade 25 år
TIDNING MED MÖRKA OCH LJUSA TILLBAKABLICKAR
aug '01

GAYKRISTET ARBETE I BACKSPEGELN
aug '01

FOTON FRÅN PRIDE 2001
aug '01

NY BOK SYNAR KYRKORNAS HOMOFOBI
jan '01

Martin, f.d. konfirmationsledare:
´DET KÄNNS OERHÖRT KONSTIGT ATT VARA BORTRYCKT´
dec '00

Storkyrkan
ROMERSK-KATOLSK PRÄST TROTSADE PÅVENS FÖRMANINGAR
aug '00

EKHO OCH STOCKHOLM PRIDE WEEK 2000
aug '00

PSALMBOKENS ORD VAR INTE HOMO NOG
Präster skrev en egen mässa till Kärleken
juli '00

Efter femton år av färdiga svar
CARIN VÅGADE FÖRÄNDRA SINA TANKAR OCH SITT LIV
juli '00

Uppmärksammad tv-film
FÖRÄLSKAD MEN FÖRTVIVLAD - BJÖRN ERIK TOG SITT LIV
juni '00

"MEN DU KAN INTE SÄGA ATT VI ÄR SAMLADE INFÖR GUDS ANSIKTE..."
maj '00

SMF sänder ut rekommendation, men även signaler:
'BESLUTET BÄDDAR FÖR KRÄNKNINGAR OCH HYCKLERI'
dec '99

FELIX OCH ULF VALDE VARANDRA
nov '99

Ett varningens finger från en kristen ledarskribent:
'HOMOSEXUALITETEN ÄR EN ÖDESFRÅGA FÖR SVERIGE'
sep '99

Ecce Homos dopbilds-Jesus:
- JAG VISSTE ATT DET SKULLE BLI ETT HIMLA HALLÅ
aug '99

Glimtar från Stockholm Pride
'KYRKAN MÅSTE GÖRA SIG AV MED SIN TRÅNGSYNTHET'
aug '99

Samtal om homo-
sexuella i kyrka och samhälle
OSYNLIG VID DISKBALJAN ELLER SYNLIG I KYRKO-
RUMMET?
juni '99

EKHO vill samtala
om relationer
FRÅN PIRR I MAGEN TILL EN PARTNER
FÖR LIVET
maj '99

Teologisk uppsats
om Ecce Homo:
'DE NEDTYSTADE
FICK RÖSTER'
maj '99

Sten Philipson,
kyrkoherde:
- JESUS BEJAKADE LUST, GLÄDJE OCH SENSUALITET
apr '99

Samtal i Sofia kyrka kring Ecce Homo:
NAKENHET,
SÄDESVÄTSKA OCH BIBELSYN
feb '99

Ulf Lidmans inre resa från förtryck till frid
-MIN HOMOSEXUA-
LITET ÄR GUDS FINASTE GÅVA
TILL MIG
nov '98

ALLT DU VELAT VETA OM HOMOSEX MEN INTE VÅGAT FRÅGA DOMPROSTEN OM
okt '98

Elisabeth Ohlson:
- TURBULENSEN KRING ECCE HOMO ÄR NÖDVÄNDIG
sep '98

Tillbaka till första sidan

Min lillasyster är homosexuell

Jag kommer precis ihåg det. Vi satt på Jerrys Restaurang i Fredrikshamn. Hon åt chili con carne med vitlökssmör som kallas fluter på menyn och jag åt hamburgare.
Det var då min lillasyster berättade att hon är homosexuell.
Sedan kommer jag inte ihåg så mycket mer.

Hon pratade och pratade och pratade – chilin blev kall och till slut oätlig – men hon kunde inte sluta prata. Tankar som malt i henne sedan tidiga tonåren bara vällde fram nu, när fördämningen väl brustit.

Efteråt sa hon:
– Jag var mest förvånad att inte hela stället rasade, att inte jorden öppnades.
Att allt såg ut att vara precis som innan jag avslöjat detta oerhörda.

Min lillasyster är homosexuell.
Det är sju år sedan vi var på Jerrys i Fredrikshavn och hon berättade. Och jag skall berätta om mina tankar. Det här är min berättelse. Den handlar om mig, inte om henne i första hand, även om våra liv naturligtvis är sammantvinnade.

Jag vill inte försvara, inte föreläsa, inte debattera.
Jag är ombedd att dela mina personliga tankar, min berättelse – och det är vad jag skall göra. Berätta vad det gjort med mig att ha en lillasyster som bland allt det andra hon är också är homosexuell.

När vi satt där på Jerrys i Fredrikshavn var jag nog minst sagt lite chockad. Som tur var hade jag mött och lärt känna och verkligen tyckt om flera öppet homosexuella vänner innan den där dagen. Jag slapp tro att hon var den första jag träffat.

Men fortfarande levde jag i tron att detta var något mycket ovanligt bland kristna. Jag försökte:
– Men kan du inte tänka dig en man? – Jag har försökt, sa hon.
Det kan jag inte.

– Men kan du inte be att bli som alla andra då?
– Vad tror du jag har gjort hela mitt liv? Var tror du alla de där vredesutbrotten, all stingslighet kommit ur? Varför tror du jag varit så negativ mot kyrkan? Att jag mer än något velat bli som alla andra, men det går inte. Nu har jag accepterat att jag är sådan här. Och jag tror att Gud tycker det är ok. Jag har fått frid.

Och så visade hon ett litet kort som låg längst inne i plånboken, bakom allt annat.
– Jag är med i EKHO. Det finns kristna som är som jag.

Vad har detta gjort med mig?
Det har hänt mycket sedan den där kvällen på Jerrys för sju år sedan. Mycket med mig och mycket med Lisa. Vi har pratat oräkneliga timmar. Gråtit.

Det har fört mig in i samtal och själavård med många andra kristna homosexuella, mestadels inom vårt eget samfund. Det är många fler än de flesta av dem tror.

Att få en utsatt grupp – de homosexuella – ”under huden” så att säga har förändrat mig.

Min bibelläsning och min tro och min syn på mig själv har förändrats. Frågor som förut var självklara för mig är inte det längre. Jag läser bibeln mycket allvarligare nu. Och jag är så oändligt tacksam att jag får tillhöra honom.

Älskar Jesus alla barnen?
En livsviktig fråga för mig har blivit: Älskar Jesus verkligen alla barnen? Är det sant som vi sjöng i söndagsskolan, att Jesus älskar alla barnen?

Röd och gul och vit och svart gör detsamma har han sagt.

Eller är det sannare att sjunga: Röd och gul och vit och svart, bara du ej är homosexuell? Älskar Jesus verkligen alla – alla – barnen? Blir han lika glad för allas hyllning – eller blir han mindre glad för någras?

Så frågade mig någon, efter att först ha sett Ecce Homo-utställningen.
– Älskar Jesus verkligen alla barnen?
– Jag tror att han älskar alla barnen, sa jag. Jag tror det.
– Tänk om det är så, sa den här personen.

Tänk om det är som på bilderna, att han tar emot också de homosexuellas hyllning, också vår kärlek. Tänk om det är så att han inte skäms att visa sig i vårt sällskap. Tänk om Jesus är glad för att jag älskar honom.

Tänk om han älskar mig som jag är.

För mig har detta blivit en avgörande fråga:
om Jesus älskar alla barnen, om alla vi brokiga barn som trängs vid hans mantel verkligen ryms där.

Bibelläsningen
Jag har sökt svar i bibeln. Bibelläsningen har blivit mycket smärtsammare för min egen alldeles personliga del.
Om bibeln är så svart och vit som många menar, då måste ju alla verserna vara svarta och vita – inte bara de få som handlar om homosexuella.

Om det bibeln talar om i några få verser är grund för så starka känslor att någon inte får vara en del av Jesu kropp eller stå i hans tjänst, ja då måste ju också det bibeln talar mycket om fungera på samma vis? Till exempel vad Jesus säger om mammon, rikedom, denna världens goda.

Om den utgivande kärleken till nästan.

Därför träffar mig de orden nu mer än nånsin som knytnävsslag rakt in i magen.
Jag som lever så gott i den lilla rika väl inhägnade delen av jorden.

Synen
När Ecce Homo-debatten rasade som värst fick jag en syn när jag var ute och sprang i skogen. Jag kan lika lite bevisa vem den kom från som något annat. Men jag upplevde den som en gåva.

Det var ett gruppfoto på en församling i Sverige. Och mitt i gänget satt han som är kroppens huvud. Jesus själv. Och han ser glad ut att vara tillsammans med denna församling i Sverige.

Så hör jag ett ramaskri. Det stiger från andra församlingar i andra länder. De säger:
– Aldrig skulle Jesus visa sig offentligt med de där människorna. Aldrig! De lever så gott när vi andra svälter! Det är hos oss han hör hemma! Han solidariserar sig alltid med de svaga, fattiga, sjuka, han är den lidande tjänaren.

– Han vill inte ha deras hyllning, de där utsugarna.

– Jesus talar så mycket om rikedom – när de sålt sin rikedom och delat den med oss, när de slutat suga ut jorden på hennes gåvor – då kan han vara med i deras gruppfoto, men inte nu.

– Absolut inte nu.

Jag blev förkrossad. Tårarna strömmade i skogen.

– Men Herre, säger jag, kan jag nånsin bli räddad. Vem av oss här som bryter mot dina bud kan då bli räddad?

Du säger: ge bort en mantel om du har två.
Jag har inte två mantlar. Jag har två garderober.

Du Herre var hungrig och jag gav dig inte att äta, du var törstig och jag har inte gett dig att dricka, du var naken och jag lät dig förbli det, du var hemlös och jag gick bara förbi dig på väg hit i dag, du var sjuk och jag lät dig vara ensam med din oro, du var i fängelse men jag hade inte tid att besöka dig.

Hur kan jag bli räddad? Hur kan jag få en plats i ditt rike? Skulle du nånsin kunna använda mig?

Och Jesus ser på mig – som han såg på lärjungarna efter det att den rike unge mannen lämnat dem eftersom han (liksom jag) inte förmådde ta sitt kors.
Och så säger Jesus:
– För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt.

Och jag känner att det är bara endast därför jag kan tro att jag får vistas i ett hörn av hans rike. Därför att det som är omöjligt, det gör Jesus möjligt.

Det är nåd. Det är barmhärtighet. Det är kärlek. Att jag får vara med.

Därför ser jag ingen – ingen – uppgift i att visa bort någon annan från hans närhet, helst inte någon som är homosexuell.

Jag misstänker att om det varit väldigt viktigt för Jesus att inte ha homosexuella lärjungar (han visste mycket väl vad homosexualitet var) – då skulle han varit väldigt tydlig med det. Andra saker talar han glasklart ut om, till exempel mammon – och ändå lyckas vi dämpa ned hans röst.

Jag lyder honom inte i det han ständigt upprepar.

Jag får faktiskt vara med. Jag får tro att jag är älskad trots allt. Att han kan använda mig trots allt.

Det gör ont. Och ändå kan jag inte låta bli att ibland be att min lillasyster skall bli ”som vi andra”. För det gör så ont att se hur illa åtgången hon blir. Det gör så ont.

Det gör så ont att så många inte ser något annat än detta i hennes lärjungaliv.

Jag känner ingen som är så ivrig att ta med människor, som inte känner Jesus, till kyrkan som min lillasyster. Hon har tagit med alla sina kollegor. Hon har tagit med hela sitt innebandylag. Hon har tagit med i stort sett alla hon känner – till och med sin frisör.

Jag skäms över min egen ljumhet och brist på frimodighet. Men det räknas henne inte till godo. För hon är ju ”så’n”.

Och det är inte så länge sedan, ännu en gång, en medkristen sa till henne när de möttes i kyrkan:
– Sådana som du borde inte få finnas här.
– Jamen, var får jag finnas då?
– Inte vet jag, men inte här i alla fall.

Eller flera, som hon har haft kul med, pratat nära med, plötsligt inte ringer tillbaka, inte ser henne och när hon frågar bara säger:
– Jag pratar inte med sådana som du. Ni hör inte hemma i Guds rike.

Ändra dig så blir vi vänner igen.

Det gör ont. Vem vet. Jag har läst och bett och läst och bett. Jag vet inte hur det är. Jag kan inte bevisa att – vare sig det är rätt eller fel – homosexuella tillhör Guds rike och kan tjäna honom som de de är. Jag kan lika lite bevisa det, som att det är okej med kvinnliga präster, vilket dop som är bättre.

Fromma människor kommer fram till så olika saker, det har vi alltid gjort i allt från läppstift till inkvisition. Jag kan ha fel.

Men jag tror som sagt att om det var väldigt viktigt för Jesus att hans lärjungar inte var homosexuella så skulle han nog ha sagt lite mer om det. Men det gör han inte.

Och jag har så väldigt många bjälkar i mina egna ögon, att jag värjer mig för att peka ut de andras.

I samma andetag (Matteus 7) som Jesus talar om bjälkar och grand, så ber Jesus oss att spara domen åt honom.

Jag tror jag gör det.
Britta B.

Vill Du läsa mer? Berättelsen ovan ingår i häftet Det gäller oss också, utgivet av Riks-EKHO och Svenska kyrkan (avdelningen för kyrkolivets utveckling). Beställ häftet via e-post från oss (klicka nedan på e-postadressen i adressfältet). Du betalar endast 40 kronor/häfte plus porto. Glöm inte att ange namn och fullständig postadress. Varken Din e-postadress eller postadress kommer att användas av oss för framtida utskick till Dig. Naturligtvis kommer vi heller inte att vidarebefordra dessa adressuppgifter till någon utomstående.

Har du frågor? Behöver du prata av dig? Det finns någon som lyssnar och förstår! Ring EKHOs jourtelefon 0200-11 04 44 måndag, tisdag kl. 19-21. Naturligtvis får du vara anonym. Du får prata med någon man eller kvinna som själv är kristen homo-/bisexuell.

Du kan bli medlem/stödmedlem i EKHO-Stockholm! Det är enkelt. Betala in 250 kronor på postgiro 19 51 28-4 och märk talongen "Medlemsavgift" så får du bland annat vårt medlemsblad hemskickat med all medlemsinfo som vi inte tar med på denna sajt.

KONTAKTA OSS: ekhosthlm@yahoo.com | Box 19047, 104 32 Stockholm | 08-643 74 45