|
|
|
|
 Det här vill vi  Programträffar
|
 Tillbaka
till första sidan
– Jag skrev ett brev på sexton A4 där jag berättade för mamma och pappa hur jag ljugit under de gångna månaderna. Att jag träffat Björn, inte Birgitta. Jag satte ner brevet på köksbordet fredag eftermiddag och skrev att jag skulle höra av mig på söndag. Jag var hundraprocentigt övertygad om att jag skulle bli utkastad. Så skildrar Tristan Truffe, ordförande i Riks-EKHO, sin komma-ut-process. Präster, pastorer och församlingsmedarbetare i Västerås fick lyssna till hans levnadsöde i Viksängskyrkan i mitten av maj. Han och EKHO-medlemmen Majvi Kvint besöker under året församlingar runt om i riket för att informera och samtala om homosexuella parrelationer, kristen tro och HIV-prevention. Kampanjnamnet är ”En partner för livet”. – EKHO har varit bland de första med att uttrycka det många tänker och längtar efter – en relation. Nittio procent av de homosexuella i Sverige lever i eller vill leva i en fast relation, säger Truffe. – I ”En partner för livet” vill vi lyfta fram en annan bild av homosexuellas parrelationer än den ibland extrema och flashiga bild som massmedia förser oss med, säger Tristan Truffe. – Nittio procent av de homosexuella i Sverige lever i eller vill leva i en fast relation. Men det finns mycket runt omkring av fördomar och motstånd som försvårar eller omöjliggör varaktiga förhållanden mellan homosexuella, menar han. 1995 uttalade sig Svenska kyrkans läronämnd positivt om homosexuella. Läronämnden, där de flesta biskoparna sitter, sade då bland annat ja till välsignelse av homosexuella parförhållanden. En av drifkrafterna till att Riks-EKHO ville genomföra sin kampanj var att man tog fasta på ärkebiskopens och biskoparnas uppmuntran till församlingarna: ”Samtala om homosexualitet på församlingsnivå”. Riks-EKHO vill visa på att det går att samtala i frågor kring homosexualitet. Det behöver inte vara så att man står och slår varandra i huvudet med olika argument, säger Truffe. Riks-EKHO har även tillsammans med de tre kristna studieförbunden SKS, Frikyrkornas studieförbund och KFUM arbetat fram studiematerial under namnet ”Älska lika”. Materialet syftar till att få till stånd en dialog: vi homosexuella kommer för vår del att kunna upptäcka vilka utgångspunkter de människor har som är av en annan uppfattning om homosexualitet än vi. Morskat till oss Det lär inte förvåna någon att inställningen bland homosexuella till kyrka och kristen tro i mångt och mycket är negativ, menar Truffe. – Så som frågan om homosexualitet stötts och blötts i kyrkan, finns det i gaykulturen ett motstånd mot allt vad kyrkan står för. I dag har vi fått ett klimat där det går att vara kristen och homosexuell – åtminstone i vissa kyrkor och samfund. Och kampanjen ”En partner för livet” är ju ett exempel på att vi kristna homosexuella själva morskat till oss för att bryta vårt eget osynliggörande, säger han. Majvi Kvint ger en kort historik kring hur homosexualitet uppfattats genom tiderna. – I norden kring 1000-talet bestod den största förolämpningen i att kalla någon homosexuell. Men det var i lag förbjudet att förolämpa någon på det sättet, berättar hon. Kvint säger att det var en kvinna i Riks-EKHOs styrelse som för ett par år sedan tog initiativet till ”En partner för livet”. – Så kvinnornas perspektiv är på intet sätt glömt i kampanjen, försäkrar hon. Men vi har varit väldigt måna om att balansera så att det inte blir slagsida åt män eller kvinnor. – Vi är glada för att det finns samfund som insett vad frågorna om homosexualitet verkligen handlar om, säger Tristan Truffe. Att de insett att det inte handlar om att vakna upp en morgon och säga: ”Jaha, jag är homosexuell! Wow, vad häftigt”. Att det inte handlar om att glida runt och ha en massa sexuella kontakter. Och att det inte heller handlar om att stänka lite vigvatten eller be en förbön så att den homosexuelle vips blir heterosexuell. Många homosexuella har tagit väldigt illa vid sig av sådant. I ett vakuum Att komma ut som homosexuell är en lång process. Truffe hävdar att den oftast tar sju år att fullfölja. Men olika omständigheter kan bidra till att den processen påskyndas eller bromsas upp för en tid. – ”Från känsla till förankring” kunde vara en lämplig benämning på denna komma-ut-process, säger Truffe. Det första stadiet är det omedvetna. Det kan finnas någon känsla av att man inte riktigt passar in bland andra barn. I början av puberteten börjar tankar och fantasier komma. Man känner pirr i magen när man tänker på någon av det egna könet. – Det andra steget är att komma ut inför sig själv. Jag var med i Pingstkyrkan i Solna. Där sades det att homosexualitet är en synd och en perversion. För mig var det inte att tänka på att yppa något om min homosexualitet för någon annan i kyrkan. Jag levde ett par år i ett vakuum, minns Truffe. Detta andra stadium kännetecknas också av att den homosexuelle flitigt letar efter information om homosexualitet. Man vill prata med någon, bryta ensamheten och isoleringen. – När den homosexuelle får reda på att det finns andra med liknande tankar och känslor, innebär det en befrielse av någon form, berättar Tristan Truffe. Då personen faktiskt bryter sin isolering, det hör till det tredje stadiet – det utforskande. – När man tar kontakt med en annan homosexuell är det för de flesta ganska ovanligt att det blir pang på med sex. Själv träffade jag en kille som heter Stefan. Det kändes oerhört skönt att bara få prata. Skönt tillfälle Truffes första förälskelse hette Björn. Att han träffade någon, det stod nog klart för föräldrarna. Men han bytte namn på honom till Birgitta under de månader han ännu inte vågade berätta öppet om sitt förhållande. – Jag skrev ett brev på sexton A4 där jag berättade för mamma och pappa hur jag ljugit under de gångna månaderna. Att jag träffat Björn, inte Birgitta. Jag satte ner brevet på köksbordet fredag eftermiddag och skrev att jag skulle höra av mig på söndag. Jag var hundraprocentigt övertygad om att jag skulle bli utkastad. Men när jag ringde på söndag eftermiddag sade min bror: ”Självklart ska du komma hem!” – Jag hängde av mig jackan och gick in på mitt rum, berättar Truffe vidare. Föräldrarna satt stelt i soffan och tittade på tv. Min bror fick gå i skytteltrafik mellan mig och dem. De gav min bror frågor som han ställde till mig och han kuta tillbaka med svaren. ”Varför sade du inget tidigare?” undrade min bror. Det var ett skönt tillfälle! ”Ställ vilka frågor ni vill till mig!” sade jag till dem. – När det tog slut mellan Björn och mig blev mina föräldrar glada för de hoppades att jag skulle hitta en flicka, säger han. – Man är så sårbar under denna komma-ut-process för vad omgivningen säger och tycker. Det ges knappast något stöd för en relation. I stället har man så mycket mer att tampas med sig själv. Var sitt telefonnummer För Tristan Truffe innebar komma-ut-processen också en kris i hans gudstro. – Jag tänkte att det inte kan finnas någon Gud som kan skapa människor med en sådan sexualitet. Så småningom insåg jag den rikedom som min homosexualitet ger och jag blev övertygad om att jag kan förvalta min sexualitet på bästa möjliga sätt, utan att skada någon. Att finnas med i ett sammanhang i kyrkan som homosexuell har också varit en kamp att kämpa sig igenom, säger han. Som fjärde steg i den långa processen finns stadiet med den första relationen. Integration är det femte och sista stadiet, då den homosexuelle kan vara sig själv i varje situation utan att behöva förställa sig. Men det finns också exempel på homosexuella som lever i ett förhållande, men som valt att inte gå ut med sin homosexualitet för anhöriga och arbetskamrater. Rent praktiskt kan det innebära att de bor ihop men har var sitt telefonnummer sedan flera år. – I dag behöver jag inte brottas med vem jag är, säger Truffe. Utan jag är lycklig med min relation med Ulf sedan sju år. Och vi har inga problem med oss själva – det är kanske andra som har problem med oss, tillägger han och säger att den homosexuelles anhöriga även de har en egen komma-ut-process. En präst som inbjudits till mötet i Viksängskyrkan och suttit med och lyssnat undrar hur det känns för den homosexuelle som avslöjar sin sexuella läggning för anhöriga och bemöts med likgiltighet. – Hur stor blir våndan för den som upptäcker sin homosexualitet, berättar, men får varken ett bejakande, en bekräftelse eller ett förskjutande…? – Man kan inte fördöma människor för att ha åsikter. Vi befinner oss i olika utvecklingsstadier för att förhoppningsvis dö någorlunda visa och insiktsfulla, menar en annan deltagare. Kunskap ökar det egna ansvaret. Man kan hålla kunskapen i från sig för att på så sätt undandra sig ansvar. Lättare att tala om – Vilken skada uppstår hos den homosexuelles anhöriga när det skrivs hätska insändare om homosexuella i tidningarna? är en annan fråga. – Det finns många människor som utgör positiva exempel, betonar Truffe och lyfter fram EKHOs kaplaner. Kaplanerna är präster som så att säga har homosexuell kulturkompetens, säger han. De vet vad personer har att genomgå under sin komma-ut-process. När homosexualitet blir synliggjort, blir det också lättare att tala om det. Och samtalsmaterialet ”Älska lika” innehåller också ett anhörigperspektiv, tillägger han. ”En partner för livet” omfattar även information kring HIV-prevention. Truffe upplyser om att det vanligaste smittotillfället är när man är på väg in i, i eller på väg ut ur ett förhållande. – EKHO har varit bland de första med att uttrycka det många tänker och längtar efter – en relation, säger han och påminner om statistiken han nämnde tidigare. – Nittio procent vill leva i eller lever redan i ett förhållande. Vad står det för? Vi vill ha en moralisk reflektion! EKHO vill inte göra gränssättningar för hur människor bör leva ut sin sexualitet. Vi ser det inte som en patentlösning att alla skall fösas in i parrelationer. Det vore att moralisera. Men vi anser att det är viktigt att uppmuntra och stödja människor som lever i ett förhållande, menar Tristan Truffe.
Har du frågor? Behöver du prata av dig? Det finns någon som lyssnar och förstår! Ring EKHOs jourtelefon 0200-11 04 44 måndag, tisdag kl. 19-21. Naturligtvis får du vara anonym. Du får prata med någon man eller kvinna som själv är kristen homo-/bisexuell. Du kan bli medlem/stödmedlem i EKHO-Stockholm! Det är enkelt. Betala in 250 kronor på postgiro 19 51 28-4 och märk talongen "Medlemsavgift" så får du bland annat vårt medlemsblad hemskickat med all medlemsinfo som vi inte tar med på denna sajt.
KONTAKTA OSS: ekhosthlm@yahoo.com | BOX 19047, 104 32 Stockholm | 08-643 74 45 |
