|
|
|
|
 Det här vill vi  Programträffar
 Bibeln och homo/bisexualiteten
|
 Tillbaka
till första sidan
– Sexualiteten har ett egenvärde, framhåller kyrkoherde Sten Philipson, Lidingö, när han talar kring sexualitet, kärlek och samlevnad vid en samling arrangerad av Lidingö församling lördagen den 17 april. – Många är inte medvetna om det, men vi lever fortfarande i effekten av den negativa sexualsyn som kyrkofadern Augustinus myntade på 300-talet e.Kr. Medan det i Jesu egen livsstil finns ett starkt inslag av lust och glädje. Och han levde fysiskt nära människor. Många kristna verkar filtrera bort dessa texter vid sin bibelläsning, menar Philipson som även är styrelseledamot i RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning. Fotograf Elisabeth Ohlson har just avslutat sin bildvisning av Ecce Homo i S:ta Annagården, Lidingö. Det var första gången sedan visningen i Uppsala domkyrka hösten 1998 som fotografierna framförts på samma sätt – med inledande bibelläsning, Elisabeth Ohlsons kommentarer och klassisk musik. Nu är det dags för kyrkoherde Sten Philipson att tala kring sexualitet, kärlek och samlevnad. Några diabilder eller klassisk musik blir det inte. Däremot tar han vid där Elisabeth Ohlson slutade. ”Kom ihåg att Gud är kärleken”, var hennes slutord. – Gud är kärleken, och vi är skapade att föra kärleken vidare, säger Sten Philipson inledningsvis. Kärleken till nästan, den som vi bör hysa till varandra som medmänniskor, är den kärleken väsensskild från den kärlek som två älskande hyser för varandra? Är den kärleken av ett ”annat slag” än den som är av den mer allmänmänskliga karaktären? Ja, somliga skulle säga att det är på det sättet. Men jag tycker själv att det inte finns några större skäl för att anta det. Men kyrkan har inte dragit sig för att klåfingrigt göra våld på Bibelns budskap om kärlek, menar Philipson och tar texten om äktenskapsbryterskan som exempel. – Det rådde oenighet ända in på medeltiden om vilka böcker som skulle ingå i Bibeln. Berättelsen om äktenskapsbryterskan i Johannesevangeliets åttonde kapitel, de första verserna, är mycket dåligt belagd. Den finns egentligen bara i några få textfragment. Då kan man fråga sig varför den är med överhuvudtaget. Jo, skälet är att det här är en äkta Jesus-text. Det är många av texterna som man på goda grunder kan anta att de är senare tolkningar, men det här är äkta Jesus-text, den går tillbaka på en verklig händelse. När man satte ihop texterna, kom den här berättelsen om Jesus som förlåter synderskan i konflikt med de rådande normer som gällde i kyrkan på den tiden. Då var dödssynderna tre: äktenskapsbrott, mord och avfall från tron. När man var belagd med dessa dödssynder kunde man inte vinna evig salighet. Det var en så kallad kyrkotukt för att hålla ihop kyrkan. Sex utanför fortplantningen – Berättelsen om den förlåtna äktenskapsbryterskan talade rakt emot detta. Så därför strök man texten helt enkelt! Jag vill nämna det här, för att belysa hur kyrkans ledning har behandlat en hel del av uttalanden från Jesus som man ogillade och som inte var i enlighet med kyrkans policy. Men just det faktum att de är strukna är skäl för att tro att det handlar om äkta Jesus-texter, förklarar Sten Philipson. Så kommer kyrkoherden in på ämnet sexualitet. Han menar att det är tydligt att den mänskliga sexualiteten inte endast är till för fortplantning, det som Philipson kallar prokreation. – Det som utmärker mänsklig sexualitet är att den skiljer sig från djurens. Djuren är sexuellt aktiva i samband med fortplantning. Av de 4200-4300 däggdjursarter som finns i världen är det bara människan och dvärgchimpansen som ägnar sig åt sex utanför prokreationen, d.v.s. fortplantningen. Dessa två gör det i stället för rekreationens skull! Fast dvärgchimpansernas sexualliv skiljer sig markant från människornas – hos chimpanserna handlar det om mycket snabba saker! Det är det enda djuret, förutom människan, där honan och hanen har samlag vända mot varandra – ”face to face”. Sexualiteten hos dem är dessutom konfliktreducerande. När hannarna bråkar, så smeker de så småningom varandras genitalier och lugnar ner sig. – För oss människor är ju sexualiteten inte primärt kopplat till barnalstring. I den nya svenska sexualundersökningen finns det en uppgift på att cirka två procent av samlagen i vårt land har för avsikt att avla barn. Mer är det faktiskt inte. De flesta som har sex försöker förhindra att det kommer barn till världen. Dold ägglossning När Sten Philipson nämner ordet ”rekreation” blir det fniss i publiken. Han medger att det kan vara ovant att beteckna sex på det sättet. – Jag brukar säga att sex är jämförbart med andra estetiska och kulturella upplevelser. Ibland brukar jag tänka att det är bättre att jämföra med någon annan angenäm fritidssysselsättning – golf, skogspromenader, skidåkning eller någon annan hobby folk har i dag. För folk vill gärna göra det som skänker glädje, njutning och lust. Och de vill gärna göra det med någon annan! Varaktiga parbildningar mellan man och kvinna har främjats genom att kvinnans ägglossning är dold, menar Philipson. – Vi är beroende av vår mor, längre än något annat däggdjur. Ända upp till 10-11-årsåldern måste vi ha stöd och hjälp. För oss människor var det nödvändigt att det var två föräldrar som ställde upp och hjälptes åt för att det lilla fostret skulle klara sig. Hur skulle hon, mamman, kunna behålla mannen vid hemmets härd? Han är naturligtvis alltid benägen att söka sig nya partners för att kunna föra sina arvsanlag vidare till nya generationer. Om hon var sexuellt tillgänglig bara vid en bestämd tidpunkt, så skulle han när den tidpunkten var över förflytta sig till nya ”jaktmarker”. Han skulle jaga nya kvinnor, helt enkelt. Därför är det av naturen så vist inrättat att kvinnan inte avslöjar när hon är sexuellt tillgänglig. Om hon kan sätta nya barn till världen, så har han en benägenhet att stanna hos henne i stället för att jaga nya partners. Den dolda ovulationen, ägglossningen, har alltså bidragit till vår arts utveckling! Men den dolda ägglossningen har också gjort att reproduktionen och sexualiteten har skilts åt, menar Philipson. – Sex är något man ägnar sig åt för att det är roligt, inte bara för att sätta barn till världen. Och det är inte bara början på den fertila cykeln hos kvinnan, utan också slutet på den som är intressant. Det är bara kvinnor av arten homo sapiens som genomgår menopaus (klimakterium). Det finns ingenting biologiskt som skulle hindra att kvinnor skulle kunna fortsätta att föda barn. Det har gagnat vår arts utveckling att kvinnor slutar att vara fertila vid denna ålder eftersom risken att dö i barnsäng ökar med sju efter fyrtio års ålder. Och då var det bättre att kvinnorna ägnade sig åt att hjälpa sina yngre systrar och döttrar att ta hand om barnen. Det har gagnat arten. Och det har naturligtvis i sin tur bidragit till att separera sexualitet och reproduktion. För den sexuella lusten avtar ju inte nödvändigtvis bara för att man inte är fertil! Begriplig sexualetik – När man tittar på sexualitet med kritiska, fördomsfulla ögon och har uppfattningar om vad som är rätt och fel, är huvudargumentet att ”det är inte naturligt”. Det där naturlighetsargumentet är något av det mest förrädiska som överhuvudtaget finns! Man skulle mycket väl kunna säga att det är naturligt med sexualitet skild från reproduktion för oss människor. Sexualiteten har ett egenvärde, framhåller Philipson. Sten Philipson säger sig ha förståelse för att rådgivning i sexualfrågor länge handlat om att kvinnor bör ”hålla på sig” innan äktenskapet. – Det är naturligt för människan att tycka att sex är roligt. Men det har människor inte kunnat göra särskilt länge. Helt enkelt därför att en alltför fri och spontan sexualitet har alltid drabbat de svaga, d.v.s. kvinnor och barn. Och ska jag säga något etiskt, så tycker jag att det är en helt begriplig sexualetik att säga, speciellt till kvinnor, att sex före äktenskapet är tabu, därför att en lössläppt sexualitet utanför äktenskapet där kvinnan inte kan skydda sig mot en oönskad graviditet, har varit helt destruktiv för kvinnan. Jag har själv varit präst på landet och läst i kyrkböckerna. Även under 1900-talet behandlades ogifta kvinnor med barn på ett sätt att de aldrig kunde rehabilitera sig. Den enda rimliga moralen i ett sådant samhälle, där kvinnor inte kan skydda sig mot oönskade graviditeter, är att säga: ”Använd sex som påtryckningsmedel – ligg inte med honom förrän du har honom på kroken”. När kvinnor och män inte bara kan skydda sig mot oönskade graviditeter utan också förväntas göra det – då blir naturligtvis en sådan moral ganska ogiltig. Utvecklingen av sexualitetens egenvärde har varit möjlig först i samband med utvecklingen av effektiva preventivmedel – egentligen tänker jag på kondomer. Etiken har en skyddande funktion i det samhälle där den används, menar Sten Philipson. Därför måste den också användas rätt. – Etiken vill skydda människor! Därför är den förstås också beroende av det samhälle i vilket skador och fara kan uppstå. Detta glömmer ju många, inte minst kristna, etiker och kyrkomän, som tror att de gudomliga buden har kommit ner på ett snöre från himlen och inte alls är relativa till det samhälle där de tillämpas. Sexualiteten har att göra med vår biologiska utveckling, men också en skapelse av och i den rådande kulturen. Sexualiteten är en konstruktion! Köpa ny päls Sexualiteten är en del av de högre behov som vi människor har, fortsätter Philipson. De grundläggande behoven är gemensamma för alla människor, medan de högre behoven skiljer sig åt mellan individer. – Vi har behov av föda, värme, hygien och några saker till. Dessa basbehov är gemensamma för alla människor. Men sedan finns det andra behov men som inte är gemensamma utan beroende av kulturen. Och de behoven kan vara lika starka och lika viktiga. Till de behoven skall man, menar jag, räkna sexualiteten. Och det är en poäng i etiken. För när det gäller basbehoven har vi en skyldighet att hjälpa varandra ur etisk synpunkt. Men när det gäller de högre, kulturella behoven så har vi inte det på samma sätt. Philipson tar ett citat till hjälp för att belysa vad han menar. – Jag brukar citera en norsk filosof: ”Om min grannes hustru ramlar på gatan och bryter benet och ligger där och kvider, så är det min skyldighet att gå dit och hjälpa henne. Och jag skulle vara klandervärd om jag tittade åt ett annat håll, därför att jag måste hjälpa henne att tillgodose hennes basbehov, i det här fallet ett rimligt mått av hälso- och sjukvård. Däremot – om jag skulle få för mig att köpa en ny persianpäls och överlämna den till min grannes hustru som ett bevis på mitt goda hjärta, så skulle en sådan akt betraktas som uppseendeväckande därför att man inte gör så! För våra högre behov är så att säga av ett annat slag!” Sexualiteten är djupast sett vårt eget ansvar. Den förutsätter ömsesidighet. Vi kan inte kräva att en annan människa ska tillfredsställa våra sexuella behov. – Den traditionella kristna synen på sexualiteten kan sammanfattas i några enkla påståenden, hävdar Sten Philipson: 1. Avhållsamhet före äktenskapet. 2. Trohet inom äktenskapet. 3. Celibat efter äktenskapet när ens partner har avlidit. – Det är den kristna sexualmoralen. Naturligtvis talar jag här om en heterosexuell sexualitet. Skilsmässa enligt denna syn är naturligtvis fel, liksom onani, homosexualitet och abort. Grunden för detta är att sexualitetens mening enligt kristendomen är reproduktion, inte att sexualiteten har ett egenvärde! Den står stick i stäv med den filosofi som jag har utvecklat hittills. Att se sexuell lust och njutning som något värdefullt i sig bottnar i en missuppfattning och är i själva verket ett uttryck för den synd som bor i människan, är den kristna sexualmoralens uppfattning. Därför får heller inte samlag mellan man och kvinna inte motiveras av lust och njutning, utan av plikten att utbreda människosläktet! Helt säker på att samlaget varit i enlighet med Guds vilja, det var man bara om det inte skett i njutning och inte heller varit något som man såg fram emot, då var man säker på att man inte syndat! Ja, ni skrattar, men jag ser helt allvarlig ut… Gå till någon annan Den kyrkofader som främst bidragit till att sprida en sexualfientlig syn är Augustinus, menar Philipson. – Augustinus, som levde 350-430 e.Kr., levde alltså under den tid då kristendomen hade blivit statsreligion, en religion som alla skulle omfatta. Innan Augustinus tid betonades, inte minst i Nya testamentet, människans egen förmåga att med sin vilja kontrollera sina lustar och sina handlingar. Augustinus däremot lär att människan är bunden av synden. Hon kan inte av fri vilja besluta sig längre för ett liv i överensstämmelse med Guds vilja. Och den sexuella lusten är själva centrum i synden, menar Augustinus. Den har fått fullständig makt över viljan och förståndet, i stället för tvärtom. – Ni förstår vilken underbar teologi det här var, säger Philipson ironiskt. Det betyder ju att om man skulle vilja bli räddad så kan man inte gå till sig själv, utan till någon annan. Det vill säga påven, biskopen och prästerna, till dem som erbjöd frälsningen. Det var naturligtvis själva den politiska poängen med denna lära. Idén om arvsynden finns inte i Bibeln, den är en teologisk-politisk uppfinning! – Augustinus säger att före syndafallet utförde Adams och Evas könsorgan sin del i skapelseverket, att föröka människosläktet, ”likt handen lyder viljan i ett handslag”. Förstår ni? De hade alltså sex på ungefär samma sätt som vi kan bestämma oss för att ta varandra i hand! Det hade ingenting att göra med lust, menade han. De hade full kontroll över sexualiteten. Efter syndafallet, skriver Augustinus, kan viljan inte längre kontrollera kroppen. ”Den spontana sexuella lusten”, säger kyrkofadern, ”är det bästa beviset på arvsyndens effekt, lidelsens triumf över dygden.” Ja, det är ju alldeles uppenbart att han har tagit intryck av sina egna erfarenheter, denne man…! Skamliga könsdelar - Även hans senare skrifter är präglade av denna fruktansvärda kamp om den egna sexualiteten, fortsätter Philipson. För att "bevisa” hur skamliga våra könsdelar är, säger Augustinus så här: ”En arg man väljer att slå till någon med handen eller ej. En sexuellt eggad man får emellertid erektion, en kroppslig reaktion, helt utan viljans inblandning. Det beror på att libido förhindrat viljans överhöghet över könet. Så avskiljd är viljan från lusten att inte ens en man som vill bli sexuellt upphetsad kan få sitt kön att växa.” Det, ni! Och denna arvsynd överförs från far till son, från mor till dotter, genom själva sexualakten, trodde Augustinus. Och så är det för var och en av oss, utom för Kristus. Och då förstår ni varför denna dogm om Jesu obefläckade avlelse har spelat en sådan oerhört stor roll. ”Kristus är avlad utan lust”, skriver Augustinus. Och därför hade Kristus enligt denna syn heller ingen egen lust eller sexualitet…! – Detta är de latenta föreställningar om sexualiteten som finns i den kristna traditionen från 300-talet och till vår egen tid. Alla är inte medvetna om detta, men vi lever fortfarande i effekten av denna syn, sammanfattar Sten Philipson. – Denna syn finns inte alls på samma sätt i Bibeln, tycker jag, fortsätter han. Det fanns ett starkt inslag av lust och glädje i Jesu egen livsstil. Han tyckte inte bara om att dricka vin, utan han ville ha av god kvalitet, dessutom. Ni vet berättelsen om när Jesus gick på bröllop i Johannes kapitel 4. Plötsligt tog vinet slut. Men Jesus var en snäll och hygglig prick, han sade: ”Jag fixar det här, ta fram lite vatten.” Och så ställde man fram vattenkrukor. Och Jesus förvandlade detta vatten till vin! Det var inte precis för att hjälpa några lama och lytta och minska lidandet i världen, det var naturligtvis för att öka lusten! Hur sjutton kan man komma från den aspekten??! Speciell älskling – När det gäller sensualiteten är det uppenbart att Jesus levde fysiskt nära människor. Både män och kvinnor. Det talas om den lärjunge Jesus älskade, det var en speciell älskling han hade som alltid låg vid hans bröst, nämligen Johannes. Många som har denna gamla traditionella sexualsynen, de ser ju inte de här texterna, de liksom filtrerar bort dem! Jesus älskade alla, men en stod honom alldeles särskilt nära. Johannes är en person som för övrigt inte alls spelar någon roll i lärjungakretsen, där det ju är Petrus och andra som är mer dominanta, utan det är hans hjärtevän – ”den lärjunge Jesus älskade”. – Och jag tänker ofta på berättelsen om kvinnan som med sina tårar vätte Jesu fötter och torkade dem med sitt hår. Hon tog dessutom olja och göt över hans fötter. Lärjungarna ville förbjuda det och började skuldbelägga, ”den där oljan hade man ju kunnat sälja och pengarna kunde man gett till de fattiga”. ”Du ska ha dåligt samvete för det här, Jesus, stoppa det!” Och Jesus säger: ”Icke. De fattiga har ni alltid bland er, men jag är inte alltid bland er.” – Jesus är inte heller någon stor ivrare för äktenskapet, menar Philipson. Tvärtom, han är ganska kritisk. Han säger att de kvinnor som inte fött några barn ska vara ganska tacksamma, för den här världen kommer det att gå åt pipan med! Och i den kristna traditionen har familjen alltid stått i främsta rummet. Men vid något tillfälle när Jesus är tillsammans med sina lärjungar kommer Jesu mor. Hon kom in där med bröderna och krävde att få prata med Jesus. Och då struntar Jesus blankt i henne och säger: ”Här är mina bröder och systrar”. Det här är en annan typ av familjesyn än vad man normalt förknippar med kristendom! Praktiskt taget alla martyrer i kyrkan var ogifta! Och det var just det faktum att de vägrade att gifta sig som var det mest hotfulla för systemet. Kyrkoherde Philipson avslutar med att nämna tre punkter som enligt honom skulle kunna ingå i en samtida kristen sexualetik. 1. Gud är kärlek. Och därför ska vi älska varandra. Det finns ju den kärlek vi har till våra medmänniskor och den vi hyser för våra partners. Det finns väldigt goda anledningar att tro att kärleken i dessa båda fall är av samma slag, kanske med en gradskillnad, men den är av samma slag. Kärleken är ett val. Precis som Gud älskar oss och vi älskar varandra, så måste kärleken vara det grundläggande. Och måste naturligtvis också vara det i synen på sexualitet. 2. Skapelsen är god. Det finns många som menat att skapelsen och kroppen är onda. Men kroppen med sina möjligheter till lust och njutning är en Guds gåva. 3. Sexualiteten är skapad av Gud till människors glädje och till att göra oss mer kärleksfulla. R.H. Har du frågor? Behöver du prata av dig? Det finns någon som lyssnar och förstår! Ring EKHOs jourtelefon 0200-11 04 44 måndag, tisdag kl. 19-21. Naturligtvis får du vara anonym. Du får prata med någon man eller kvinna som själv är kristen homo-/bisexuell. Du kan bli medlem/stödmedlem i EKHO-Stockholm! Det är enkelt. Betala in 250 kronor på postgiro 19 51 28-4 och märk talongen "Medlemsavgift" så får du bland annat vårt medlemsblad hemskickat med all medlemsinfo som vi inte tar med på denna sajt.
KONTAKTA OSS: ekhosthlm@yahoo.com | BOX 19047, 104 32 Stockholm | 08-643 74 45 |
