Efter den finska arbetarrevolutionens krossande år 1918 hade Koskinen blivit räddad ifrån arkebusering av kamrater, vilka hade ordnat så, att han hade fått mönstra som matros på en ångare. Och så i maj månad hade där varit femton fångar, som hade förts ombord på denna ångbåt för befordran till Sveaborg, där de skulle avrättas. Fjorton av dem hade varit parvis sammanlänkade medelst handbojor. Den femtonde, författaren Maiju Lassila, hade varit iklädd en tung päls; han hade stått på däck skild ifrån de andra och under särskild bevakning. När ångaren redan hade tillryggalagt mer än hälften av överfarten till avrättningsplatsen, hade Lassila kastat sig överbord i havet. Pälsen, som hade fyllts med luft och svällt som en ballong, hade hindrat honom ifrån att dyka ner under vattnet.

Slaktarna hade skjutit honom i vattnet och sedan dragit opp liket på däck.

En officerare hade spottat igenom stänkbordet och sagt: »Denne hund har tillfogat oss mer skada än ett helt band ur deras rövarföljen.«

generaldepoten/vkt/index.html
(Om somliga tecken visas felaktigt, torde man byta till teckensatsen iso-8859-1 i läsaren.)


Vi kommer tillbaka … 
(My vernjomsa, Suomi!)

Romanen om Läskikapina (Fläskupproret) av
Gennadij FISCH
(1934).
Översättning (1998-2005) av Erik JONSSON.

Texten är senast ändrad 29.1.2005 (den tjugonionde januari år tvåtusenfem).


bild av Gennadij Fisch


Några andra skrifter av Gennadij Fisch:


Här har tidigare funnits ett förord om ryska »originalets« äkthet, om politisk anpassning vid nyutgåvor av skönlitterära verk m.m. Om språket i översättningen, dess mer eller mindre medvetet avsedda förebilder. Om vikten av att främja skånsk språkstolthet genom att använda skånska ord och skånska uttryckssätt i översättningar ifrån främmade språk.

Detta förord berör egentligen inte enbart denna bok utan flera av de översättningar, vi har gjort. Det skall därför omarbetas och innehållet förmodligen fördelas på två filer: en om språket i våra översättningar och en om innehållet i olika utgåvor av vissa soc-realistiska romaner och berättelser.

  1. Folk av en särskild resning, ett särskilt virke … 

    1. Första kapitlet.

      Den unga Elviira bor vid tiden för första världskriget på sin fars gård i norra Finland. Olavi är på väg norrut för att ta arbete som skogshuggare. Han kommer förbi Elviiras fars gård, träffar Elviira och blir dräng där i stället för att fortsätta till skogsavverkningen. Elviira är bortlovad till storbonden Perttulas son, vilken befinner sig på jägarskola i Tyskland. Elviiras far vill därför inte låta Olavi och Elviira gifta sig. Efter en fest slår Olavi i ilskan sönder bondens dragspel och ger sig iväg ifrån gården. Elviira rymmer med honom, och bonden förskjuter sin dotter. Elviira och Olavi bosätter sig i byn och börjar driva matservering där. Revolutionen bryter ut i Petrograd. Olavi och Elviira engagerar sig politiskt. Elviira föder deras första barn.

    2. Andra kapitlet.

      Olavi går med i Röda Gardet. Lantarbetarna och skogsarbetarna beväpnar sig och förbereder motståndet emot de vite. Fronten emellan röda och vita kommer att gå långt söderut, så att byn hamnar bakom de vites linjer. Skyddskåren arresterar Olavi och övriga rödgardister, vilka spärras in i Folkets Hus. Elviira gömmer vapnen. Olavi flyttas till fängelset i Kuopio. Elviira föder deras andra dotter. Elviira reser med dottern till Kuopio för att be dem släppa mannen. Olavi får under bevakning plöja sin åker. Olavi döms till tre års straffarbete. Elviira flyttar hem till sin far och mor med barnen. Heli och Nanni växer opp på gården hos morfar och mormor. På hösten 1921 får skogsbolaget Gutzeit en stor beställning ifrån England på telegrafstolpar och järnvägssliprar. Leveransen avser Gutzeit uppfylla med timmer ifrån Sovjetkarelen. Först måste emellertid Sovjetkarelen införlivas med Finland. Därför börjar Finland sända 'frivilliga' som 'hjälp' till 'de karelska bröderna'.

    3. Tredje kapitlet.

      Olavis vän Kallio är timmerflottare på biflödena till Kemi älv. Där träffar han den kommunistiske agitatorn Inari, som tillsammans med Sunila och andra partiaktivister ibland skogsarbetarna förbereder en strejk.

    4. Fjärde kapitlet.

      Timret fastnar i älven och en bråte (bröte) uppstår. Inari visar sin skicklighet som flottare och löser opp bråten. Inari, Sunila m.fl. agiterar för strejken. Kallio börjar ana, att de inte är några vanliga skogsarbetare, utan 'folk av ett särskilt virke'.

    5. Femte kapitlet.

      Strejken bryter ut. Arbetarna lämnar flottningen och beger sig till byn. Polisen och skyddskåren försöker gripa Inari, men han lyckas smita iväg i tid. Vännerna skingras. Sunila drar vidare, Kallio tar tjänst som dräng.

    6. Sjätte kapitlet.

      Inari avlägger rapport för kommunistiska partiets ombud Jahvetti Koskinen (romanfiguren motsvarar verklighetens Janne Myyryläinen, vilken i samband med dessa händelser kallade sig Jahvetti Moilanen) vid ett hemligt möte under en segeltur utanför Helsingfors. Hur Koskinen hade lyckats rädda sig till Sovjetryssland efter den finska revolutionens nederlag. Inaris bakgrund. Finnarna på Murmanbanan. Inaris flykt till Kronstadt. Engelska interventionen. Finska Legionen, Oskari Tokoi och Werner Lehtimäki. Inari dömd till fem års straffarbete.

    7. Sjunde kapitlet.

      Koskinen och Inari träffar under konspirativa former Olavi och metallarbetaren Lundström vid Runebergs staty på Esplanaden i Helsingfors. Husundersökning hos Koskinen. Olavi i fängelset. Koskinen ger kamraterna ett hemligt partiuppdrag.

    8. Åttonde kapitlet.

      Koskinen, Olavi, Inari och Lundström reser med tåg norrut under falska namn, Koskinen med pass såsom 'agent för hemliga polisen i Viborg'. En verklig agent för hemliga polisen i Viborg blir på tåget gripen av polisen i samband med falskt kortspel och slagsmål med kniv, men Koskinen klarar sig undan p.g.a. sitt övertygande sätt. Kamraterna når bestämmelsestationen och får där av Koskinen reda på, att de skall uppträda såsom guldgrävare.

    9. Nionde kapitlet.

      Sökandet efter de nergrävda ryska gevären och ammunitionen. Hildas bakgrund och upplevelser i klasskriget. Ilmari och den finska kniven. Vapnen hittas och grävandet börjar. Hilda avreser med tåg till Rovaniemi.

    10. Tionde kapitlet.

      Transporten av vapen och ammunition till Salla börjar med båt på älven. Kamraterna tror sig vara nära att bli fast och sänker lasten i en sjö.

    11. Elfte kapitlet.

      Inari dyker efter gevär och ammunitionslådor, som är sänkta i sjön, och de fiskas opp igen.

    12. Tolfte kapitlet.

      Båttransporten är slut, så att Inari och Olavi går för att skaffa lastdjur, mens Lundström vaktar lasten. Inari och Olavi blir gripna av länsmannen såsom misstänkta för hembränning. Länsmannen fångar in en riktig hembrännare. Olavi och Inari blir under bevakning förda till arrestlokalen i Salla.

    13. Trettonde kapitlet.

      Lundström väntar förgäves på Inaris och Olavis återkomst. Slutligen bestämmer han sig för att på egen hand och till fots försöka få fram godset till Salla.

    14. Fjortonde kapitlet.

      Lundström återser Inari och Olavi. Inari och Olavi berättar sin historia. Olavi återser Elviira. Vapengömman blir upptäckt och vapnen går förlorade.

  2. Läskikapina -- fläskupproret.

    1. Första kapitlet.

      Unha blir inkallad men håller sig undan ifrån tjänsten. Han blir emellertid gripen och förd till Uleåborg, där han blir inskriven i norra jägarbataljonen, så att han får avtjäna ett år och åtta månader, varav åtta månader i löjtnant Lallukkas gränstrupp. Unhas vedermödor i det militära. Unha muckar och beger sig till skogs som timmerhuggare hos aktiebolaget Kemi.

    2. Andra kapitlet.

      Unha arbetar i skogen. I samma avverkningsområde arbetar även Kallio samt kommunisten Sunila. Löjtnant Lallukka kommer dit för att förmå skogsarbetare att delta som frivilliga i ett krig för att införliva Karelen med Finland och skapa ett Storfinland.

    3. Tredje kapitlet.

      Inari kommer till skogsarbetarnas baracker såsom skogshuggare. Skogsarbetarna får betala dyrt för härsket amerikanskt fläsk, som har blivit över efter första världskriget.

    4. Fjärde kapitlet.

      Inari får »brev« och sprider Koskinens propaganda mot vitgardisternas angrepp på Sovjetkarelen samt dennes agitation för, att skogsarbetarna skall bidra till att förhindra kriget. Koskinen kommer själv till skogsavverkningsplatsen.

    5. Femte kapitlet.

      Olavi kommer till Elviiras fars gård men bor inte i boningshuset utan i rökbastun. I bastun bor även i hemlighet Lundström. De får en leverans med japanska gevär, som de gör noggrann vapenvård på i bastun. Lundström råkar nästan bli upptäckt vid ett besök i boningshuset, då han rakar sig, så att han måste gömma sig under golvet med raklödder i ansiktet. Koskinens budbärare besöker dem och meddelar, att vapnen skall hämtas med slädar.

    6. Sjätte kapitlet.

      Kamraterna kommer med slädar och hämtar vapnen. Olavi och Lundström följer på skidor med transporten till skogsarbetarna.

    7. Sjunde kapitlet.

      Kamraterna kommer fram till skogsavverkningsplatsen med vapentransporten. De träffar Koskinen. Upproret förberedes på ett nattligt möte i bastun. Internationalen sjunges ljudlöst.

    8. Åttonde kapitlet.

      Koskinen skriver sitt tal. Strejken börjar. Strejkmöte utlyses.

    9. Nionde kapitlet.

      Cheferna och basarna arresteras.

    10. Tionde kapitlet.

      Skyddskåristerna avväpnas och arresteras. Koskinen beordrar Olavi att organisera en tross med trettio slädar för bolagets tillhörigheter, vilka konfiskeras.

    11. Elfte kapitlet.

      Finlands Kommunistiska Partis ombud, Jahvetti Koskinen, skriver färdigt uppropet. Koskinen (Jahvetti Moilanen alias Janne Myyryläinen) håller tal stående på en fläsklåda. Bolagets egendom förklaras konfiskerad. Bröd, fläsk och andra förnödenheter fördelas till dem, som behöver det. Norra Röda Partisanbataljonen bildas med Inari som högste befälhavare. Kallio skriver in sig i partisanbataljonen.

    12. Tolfte kapitlet.

      Bataljonen organiseras på tre kompanier. Den kringresande kassören anländer och bolagets kassa konfiskeras. Bataljonen anträder marschen.

  3. Snöströmmen.

    1. Första kapitlet.

      Partisanbataljonen beger sig på skidor och i slädar söderut igenom snöstormen. Telegraf- och telefonförbindelser brytes. Vapen konfiskeras. Postmästarinnan försöker rymma ur byn, men gripes.

    2. Andra kapitlet.

      Länsmannen gripes med hemliga brev.

    3. Tredje kapitlet.

      Inmarschen i Koski. Bönderna återfår sina jaktgevär. Bönderna som proletariatets bundsförvanter.

    4. Fjärde kapitlet.

      Innehållet i de hemliga breven. Mobiliseringen omintetgjord.

    5. Femte kapitlet.

      Löjtnant Lallukka arresteras. Fiolmusiken.

    6. Sjätte kapitlet.

      Inari tillfångatar soldaterna i deras kvarter och beslagtar deras vapen.

    7. Sjunde kapitlet.

      Koskinen telegraferar nyheten om upproret till övriga landet.

    8. Åttonde kapitlet.

      En budbärare kommer med nya underrättelser. Beslutet att gå över gränsen till Sovjetkarelen. Sunila beger sig norrut tillsammans med budbäraren.

    9. Nionde kapitlet.

      Fältväbelns sista illdåd.

    10. Tionde kapitlet.

      Löjtnant Lallukkas förslag.

    11. Elfte kapitlet.

      Löjtnant Lallukkas högtidliga löfte.

    12. Tolfte kapitlet.

      Marschen till Sovjetkarelen börjar.

    13. Trettonde kapitlet.

      Festen i Kurtti. Sista natten i Finland.

    14. Fjortonde kapitlet.

      Inari försvunnen. Slädtåget lämnar Finland.

    15. Femtonde kapitlet.

      Inari sover och drömmer. Inari möter Perttula.

    16. Sextonde kapitlet.

      På skidor, i slädar och på hästryggen emot Koutajärvi.

    17. Sjuttonde kapitlet.

      Marschen över Koutajärvis (Kovdozeros) is.

    18. Adertonde kapitlet.

      Framme i Konjets-Kovdozero. Avskedet.

    19. Denna boks sista kapitel och förord till en annan.

      Hur det gick. Tio år efteråt (1932) i Uhtua (Kalevala).


[Nästa] [Opp] [Bakåt]
Vidare: Det tredje tåget. Oppåt: Rysk realism Tillbaka: Kiimasjärvis erövring


Denna översättning ifrån ryskan till mer eller mindre skånsk svenska är utförd av Erik Jonsson <generaldepoten@rambler.ru> efter romanen om Läskikapina (Fläskupproret) av Gennadij Fisch.
Uppgifterna om författarens och översättarens namn får ej avlägsnas, utplånas eller eljest göras oläsliga.
Förvaras åtkomligt.
Bäst före: senaste ändringsdatum.
Äldre versioner bör förstöras.
Sidan senast ändrad 11.2.2007 (den elfte februari år tvåtusensju).

Hela boken finns här även beredd för utskrift i PDF-filen viko.pdf att läsa i Xpdf, Acrobat Reader eller GV.

Ser bra ut i vilken vävläsare som helst.


Generaldepoten — Emil Tusens Kulturpalats. Grundadt 1997.

Innehåll:

Litteraturförteckning

Om länkarna på denna och Generaldepotens öfriga sidor:

1