ArbetsKraftens, De arbetslösas förening i Uppsala. Flygblad 11-
För att gå till ett flygblad, klicka på siffran: 12 13 14 15 16 17
Flygblad #11
Är du utan jobb?
ORGANISERA
DIG!
Löften betalar inte mat och hyra. Partierna i riksdag, landsting och kommuner, arbetsförmedlingarna, socialkontoren - alla har de arbetslösheten och de arbetslösas villkor på programmet. Ändå ökar antalet arbetslösa. Ändå försämras hela tiden våra villkor. Så länge vi inte organiserar oss och arbetar självständigt för våra intressen kommer löften - och försämringar - att vara det enda vi får.
Arbete åt alla!
Är vårt första och viktigaste krav. Alla vinner på att människor arbetar - att vi gör nyttiga varor och tjänster. Men idag försöker man ersätta vårt krav på nyttigt arbete med "bidrag", "åtgärder" eller "studier". Till ingen nytta, och med usla villkor i stället för marknadsmässiga löner och avtal.
Höj ersättningen vid arbetslöshet!
Arbetslöshet är ett ont i sig. Vi som drabbas ska inte straffas ytterligare med försämrade levnadsvillkor. Vi ska inte straffas för att vi inte får tillfälle att försörja oss genom arbete!
Stoppa nedskärningarna!
De som står oss närmast - fackföreningarna - måste naturligtvis i första arbeta för sina medlemmars intressen. Men arbetslösheten drabbar också dem - direkt genom nedskärningar - indirekt genom försämrade arbetsvillkor, sämre social service och högre avgifter och skatter.
Är du utan jobb? ORGANISERA DIG!
För att kunna förbättra dina villkor måste du organisera dig. Bara många tillsammans blir vi starka nog att ställa krav, istället för tvingas att be om allmosor. Om du vill ha tips och hjälp med att starta verksamheten, kontakta oss, så skickar vi material till dig om hur vi har börjat.
Ska vi arbetslösa
STRAFFAS FÖR
ARBETSLÖSHETEN?
Arbetslösheten är ett brott mot hela samhället och mot de arbetslösa särskilt. Att inte få tillfälle att försörja sig genom arbete är ett ont i sig. Och att lägga skulden för detta på oss arbetslösa, är att göra ont värre. Att dessutom införa försämrade villkor och hårdare regler för ersättning och socialhjälp är att straffa offret i stället för brottslingen. Det är dags att påminna om 30-tals krisens paroller: Arbete i stället för nödhjälp, samhällsnyttigt arbete till marknadsmässig lön och viktigast av allt;
Arbete åt alla!
Förslaget till nya danska villkor för arbetslöshetsunderstöd och socialhjälp slår mot oss ur många riktningar. Det lägger skulden för arbetslösheten på de arbetslösa. Det ställer äldre mot yngre. Det ställer arbetande mot arbetslösa och dem som haft jobb mot dem som aldrig lyckats få. Det ger oss lägre ekonomisk ersättning och ännu hårdare kvalificeringsregler.
Det är möjligt att detta leder till att fler tigger sig till tillfälliga jobb, men då på villkor som inte följer vare sig lagar eller avtal. Det är säkert att fler kommer att slås ut ur systemet och hamna i fattigdom, tiggeri, prostitution och kriminalitet. Mot detta måste vi ställa kravet ;
Höj ersättningen vid arbetslöshet!
Arbetslösheten minskar inte av att det skapas nya jobb, när man samtidigt tar bort allt fler av dem som redan finns. Dessutom är det viktigare än någonsin att arbetslösa, de som hotas av uppsägning och de som har fasta jobb agerar tillsammans. Vi kräver alla;
Stoppa nedskärningarna!
Arbetslös?
Bara en siffra i
STATISTIKEN
Lögn - Förbannad lögn - Statistik. Uttrycket passar utmärkt in på arbetsmarknadsstatistiken. Statistik har ju visserligen inte till uppgift att beskriva någonting annat än omfattningen av en företelse. Man befattar sig inte med innehållet. Men hur man mäter och beskriver omfattningen är inte oviktigt.
Länsarbetsnämndernas och AMS statistik går ut på att beskriva tillgången på arbetskraft. Den går inte ut på att beskriva omfattningen av det sociala problemet som arbetslösheten utgör. Men Länsarbetsnämndens månadsstatistik som ges ut undet namnet "Arbetsmarknadsläget" visar ändå i diagrammet kallat "Obalansen på arbetsmarknaden" hur illa marknaden lyckas med att balansera utbud och efterfrågan på varan arbetskraft. Fast om man jämför diagrammet med de bifogade sifferuppgifterna visar det sig att 3512 personer försvunnit i sifferhanteringen. De anses inte kunna ta jobb fort eller länge nog, och avförs ur gruppen arbetslösa utan att det redovisas varför.
Med dessa inräknade i Länsarbetnämndens statistik ser läget ut såhär i Uppsala län i april "97
| Sökande utan arbete | 13 348 |
| I konj. beroende åtgärder (kvarstående) | 5 920 |
| Summa: | 19 268 |
Då ingår ändå varken deltidsarbetslösa eller de s.k. latent arbetslösa (Studerande och andra som slutat gå till arbetsförmedlingen för att där inte finns några jobb. Ca 184 000 i hela landet enligt Statistiska Centralbyrån - SCB).
Det statistik dock aldrig kan visa är vad följden av arbetslösheten blir för oss arbetslösa. För oss som inte äger något annat av värde än vårt arbete, och som är altså är tvungna att sälja det till en arbetsgivare för att kunna försörja oss.
Sjung om studentens...
ARBETSLÖSHET
För den som inte har kvalificerat sig in i försäkringssystemet - A-kassan eller KAS - är studielån ofta en sista utväg. För att klara sin dagliga försöjning blir man tvungen att ta lån, men med allt mindre förutsättningar att någon gång kunna betala tillbaka. Den som inte har några tillgångar, men ändå vill leva, måste "leva över sina tillgångar".
När man är beroende av ett jobb - att få sälja sitt arbete - för att försörja sig, och inte hittar någon köpare, då är man arbetslös. AMS kallar det "öppen" arbetslöshet när man är helt utan arbete, anmäld till arbetsförmedlingen, kan börja omedelbart och fortsätta i jobbet till pensioneringen utan avbrott. Motsatsen till öppen är dold. Att en del av arbetslösheten är dold, beror på att någon har något att dölja. AMS-statstikens vanligaste metod att dölja arbetslösa är att sätta dem på skolbänken. Statistiska Centralbyrån (SCB) däremot redovisar studerande arbetslösa som en undergrupp till de "latent" arbetslösa, och uppskattar antalet till 112 000. Om vi går till AMS redovisning av antalet deltagare i AMU och Datortek kan vi lägga till ca 60 000, summan blir 172 000.
Studier kan ha många egenvärden för den studerande. Det skulle kunna vara en meningsfull sysselsättning som ger större allmänbildning, nya eller förbättrade yrkeskunskaper, och förutsättningar för en ljusare framtid. Men med dagens arbetslöshet innebär studier (särskilt om man finansierar dem med studielån) mest av allt bara förvaring, och dessutom under usla ekonomiska villkor, i väntan på att marknaden, staten och kommunerna ska hitta ett sätt att göra ännu större vinster på att skapa arbetstillfällen. Under tiden blir vi tvungna att tigga och låna oss fram.
I ett samhälle där lönearbete - anställning - är förutsättningen för att kunna försörja sig, måste vi kräva:
ARBETE ÅT ALLA!
Höj ersättningen vid arbetslöshet! Stoppa nedskärningarna!
Arbetslös? Skyll inte på
EKONOMIN!
Ekonomi är ju ingenting annat än mänsklighetens ämnesomsättning med naturen. Konsten att utvinna mat, husrum och allt annat nödvändigt ur naturtillgångarna, med hjälp av mänskligt arbete. Och detta har blivit effektivare, säkrare och enklare genom en allt större mängd kunskaper om naturlagar och teknik. Den senaste länken i utvecklingen är datoriseringen, som har gjort att möjligheterna både för planering och produktion tagit ett stort steg framåt. Men hur möjligheterna används bestäms inte av några naturlagar. Det bestäms av människor. Vilka människor som bestämmer, ser man enklast genom att undersöka vilka som vinner på planeringen och besluten. Och på vilka som förlorar.
De som bestämmer idag använder hela arméer av ekonomer för att se till att ekonomin ger största möjliga vinst och värdeökning, och detta utan att snegla på några andra - mänskliga - värden. Det finns nationalekonomer som ser till att nationens ekonomi ger vinster och förklarar att detta är både naturligt och nödvändigt i vetenskapliga termer. Det finns företagsekonomer som gör samma jobb i de enskilda företagen. Och det har numera tillkommit ekonomijournalister, som populariserar det ekonomiska spelet och förklarar att det som pågår i det långa loppet gynnar alla deltagare, även om det kanske leder till tillfälliga svårigheter för små grupper av enskilda människor under en begränsad tid.
Ekonomernas enda uppgift är att se till att det ekonomiska spelet ger de stora spelarna vinster. Frågan om detta sker genom produktivt arbete och ger välfärd eller genom spekulation och ger arbetslöshet behandlas inte. Den ligger utanför ämnet. Och den del av ekonomin som ännu inte bedrivs vinstgivande försöker man privatisera eller om detta inte lönar sig, helt enkelt avskaffa, så att resurserna kan styras om och ge vinster på andra områden. Men om du är arbetslös - skyll inte på ekonomin. Skyll inte ens på ekonomerna. Skyll på deras uppdragsgivare!
Arbete åt ALLA! Höj ersättningen! Stoppa nedskärningarna!
Arbetslös? Skyll inte på
HISTORIEN
Det finns många som tror att historien har tagit slut. Att det samhälle, den ekonomi och den arbetslöshet vi ser idag kommer att vara för evigt. Det vanligaste argumentet för detta är att de socialistiska försöken att bygga ett bättre samhälle har misslyckats.Och från den utgångspunkten motiverar man påståenden om att marknads-samhället är den enda möjliga, och att vi får lära oss leva med alla dess nackdelar. Man säger att arbetslösheten är "naturlig", och att fasta jobb med avtalsenlig lön inte kommer att finnas i framtiden. Men lika lite som folkens kamp för bättre villkor började 1918 i Ryssland, lika lite tar den slut här och nu. I Sverige krävdes 90 år av organisation, kamp och produktionsutveckling för att komma från 1850-talets fattigvårdsstadga, där den som blivit arbetslös sades "sakna laga försvar" och stattes på arbetshus, till 1940-talets beredskapsarbete "samhällsnyttigt arbete med marknadsmässig lön". Det tog ytterligare ett tjugotal år att komma därifrån och till full sysselsättning. Men det gick. Och det finns ingenting som säger att det ska behöva ta ett helt sekel att komma dithän igen. Den ena förutsättningen - att produktionen är såpass utvecklad att den kan försörja hela befolkningen - den föruttsättningen finns sedan länge. Det vi problem vi upplever idag är att få det enorma överskott som kan skapas att användas till nyttiga investeringar, till välfärd och mänsklighetens försörjning istället för till spekulation, och det enorma slöseri med mänskliga, tekniska och naturens resurser som det innebär.
Förutsättningen som saknas är att folk organiserar sig till kamp för sina intressen. Men den förutsättningen kommer inte att saknas för alltid. Även om våra försök att bygga en bättre framtid har lidit nederlag gång på gång, så innebär det inte att vår historia har tagit slut. Vi lär av misstagen och bygger upp på nytt - vi har ju faktiskt inget annat att göra!
Så om du är arbetslös; skyll inte på historien! Gör historia själv!
Låt alla vara med och
DELA PÅ JOBBEN
Det är nödvändigt att skriva om våra mål. Om det goda arbetet, det goda livet och det goda samhället. Idag har vi en oekonomisk och orättvis uppdelning av den gemensamma arbetsinsats som krävs för vår försörjning. De som får jobb drabbas av stress och förslitningsskador. De som blir utan diskrimineras ekonomiskt, och på i stort sett alla andra områden i livet. Dessutom lämnas en mängd nyttiga och faktiskt till och med vissa nödvändiga arbeten ogjorda.
Det goda arbetet
Mot detta ställer vi idealet "Det goda arbetet". Att dela på de tunga, tråkiga och stressiga jobb som trots allt måste utföras, för att också kunna dela på vilan, arbetsresultatet och sist men inte minst på de roliga och skapande arbetsuppgifterna. Kort sagt: Att vara grovarbetare på förmiddagen och konstnär efter lunch.
Att dela på jobben är inget nytt krav. Det förekommer i flygblad från 1850-talets krisdrabbade bomullsarbetare i England. Det har drivits av hela världens arbetarrörelse som krav på arbetstidsförkortning. 8-timmarsdagen var en av de första och viktigaste internationella parollerna.
6-timmars dagen
Sedan dess har arbetets produktivitet mångfaldigats, och idag är det hög tid att genomföra 6-timmarsdagen. Men istället tilltar övertidsuttag och extraknäckande bland dem som redan gör fulla arbetsdagar, och vi som blivit arbetslösa hänvisas till arbetsmarknadspolitiska åtgärder, utanför lagar och avtal.
I det goda samhället arbetar alla efter förmåga, och får i gengäld sina mänskliga behov tillfredställda. Dit är vägen lång, men vi måste ändå ställa upp målsättningen för att inte hamna snett i det dagliga arbetet för de mindre kraven.
ARBETE ÅT ALLA!
Höj ersättningen vid arbetslöshet! Stoppa nedskärningarna!
Är arbetslös lika med
ARBETSSKYGG?
När det fanns gott om jobb var det enkelt att kolla. Arbetsförmedlingen anvisade den arbetssökande lämpligt arbete. Om man vägrade tre gånger så blev man avstängd från ersättning ett tag.
Idag är det svårare. Det finns inte jobb att anvisa ens till en hudradel av de sökande. Så hur ska man pröva om den sökande är arbetsvillig?
Jo då har man infört regeln att den som inte vill gå utbildning eller delta i åtgärd kan avanmälas.
Men där möter man ett problem. Det är ju faktiskt möjligt att man är villig att ta arbete, men ovillig att gå kurser eller delta i "åtgärder", som man av erfarenhet vet att de inte leder nånstans.
Ett exempel:
I förra veckan fick ett antal arbetslösa ett brev där de hotades med att bli "avanmälda" om de inte deltar i en kurs, arrangerad av Folkuniversitetet, med innehållet "Att via övningar och disussioner inom personlig marknadsföring samt undersökning av arbetsmarknaden finna en praktikplats där målet är att det leder till jobb."
Detta leder till några frågor till Arbetsförmedlingen:
1. Planerar de som erbjuder praktikplats nyanställningar? För hur många?
2. Ger kursen någon typ av kompetens för dem som inte får jobb efter praktiken?
3. Är det rimligt att den som inte vill gå "kursen" betraktas som arbetsskygg, och straffas med att förlora sin försörjning?