Kommentar
I dagens samhälle finns huvudsakligen tre grenar i kampen mot kapitalism och klasskillnader:
Frihetliga socialister - syndikalister och anarkister - anser att socialismen aldrig kan skapas genom centraliserade beslut, vare sig dessa får formen av fackföreningspampars dekret eller byråkraters lagar. Socialism kan bara skapas underifrån, som ett resultat av folkets självverksamhet. En omvälvning av hela samhället - en revolution - ska avskaffa kapitalism och stat. Under nedbrytandet av det nuvarande samhällets alla hierarkier - och under byggandet av ett alternativ - är syndikalistiska fackföreningar ett bra och viktigt hjälpmedel.
Auktoritära revolutionärer, som anser att en samhällsomvandling inte kan genomföras utan en styrande elit som tar över statsapparaten. Även om de lyckas blir de beroende av staten, dess polis och militär för att behålla makten. De tror att staten sedan ska vittra bort av sig själv och ersättas av idealsamhället. De exempel som finns på denna väg avskräcker och visar hur makt korrumperar. Auktoritära revolutionärer representeras i Sverige av olika kommunistiska partier.
Auktoritära reformister, som i Sverige representeras av socialdemokratiska partier och fackföreningar. De vill förändra samhället steg för steg, så långsamt och försiktigt att målet ter sig alltmer avlägset. Även reformisterna har byggt toppstyrda organisationer och försöker ta över staten. Trots att de vid flera olika tillfällen har haft regeringsmakten har de inte lyckats avskaffa samhällets grundläggande orättvisor.
Kommentar
Drivkraften i den kapitalistiska ekonomin är största möjliga vinst för det fåtal som kontrollerar de ekonomiska resurserna. Folkets flertal måste sälja sin arbetskraft och tvingas avstå mervärde och beslutanderätt åt kapitalägarna.
En ständig kamp pågår mellan lönarbetare och kapitalister om produktionsresultatens fördelning.
Klassamarbete kan ge skenbara vinster men sker till priset av att kapitalismen förstärks. Makten över ekonomin koncentreras till allt färre händer.
De multinationella företagen skaffar sig ett allt större inflytande över enskilda länders produktionsliv och ekonomi.
Kommentar
I alla delar av samhället förtrycks människor på grund av kön och sexuell läggning. Både män och kvinnor drabbas, men det är uppenbart att kvinnor drabbas värst. Vi måste medvetandegöra oss om sexismen och homofobin för att bekämpa de destruktiva könsroller som förtrycker oss och får oss att förtrycka andra. Samhället bygger till stor del på könsförtryck, dels pga traditioner och dels pga att överklassen och det kapitalistiska systemet tjänar på det. Kvinnors arbete värderas lägre och ger sämre lön än mäns, ofta ger det ingen alls. Myterna om kvinnors lägre värde och de naturliga skillnaderna mellan man och kvinna underhålls och stärks av makthavarna.
Kommentar
Påståendet ovan skulle nästan alla skriva under idag, men allt för få lever upp till det. Fördomar får oss att döma främmande människor på förhand och behandla dem orättvist. Därför måste dessa fördomar bekämpas. Få vågar i dag öppet försvara ren rasism, men skillnader i kulturell bakgrund och etnisk tillhörighet används (i stället) för att motivera främlingsfientlighet. SUF tar avstånd även från dessa försök att skilja på "bra" och "dåliga" människor.
Det är uppenbart att överheten vinner på att människor med olika ursprung eller hudfärg slåss med varandra, eftersom det hindrar oss från att kämpa tillsammans. Därför kommer aldrig våra makthavare att lösa dessa problem åt oss. Vi måste ta itu med dem själva genom att i vår vardag bemöta och bekämpa allt från ren nazism till okunnig främlingsfientlighet.
Kommentar
Tidigare framstod ekonomisk tillväxt som ett allt överskuggande mål. Idag är det tydligt att okontrollerad tillväxt kommer i stark konflikt med vår miljö, vår solidaritet med fattiga länder och vårt ansvar för kommande generationer.
Kapitalismen utnyttjar teknologin i profitsyfte till rovdrift på naturresurserna: jord, vatten och luft förgiftas, odlingsbar mark förstörs.
Resurser berövas de fattiga länderna och kommande släkten. Den pågående resurs och miljökrisen har ett direkt samband med rådande ekonomiska förhållanden.
Även i länder som kallar sig socialistiska har kapitalistiska tillväxtmål lett till ett slöseri med resurserna.
Kaptitalismen ger ekonomisk tillväxt för de rika i världen men förmår inte rättfärdigt fördela tillgångarna.
Den skapar överflöd av varor i industriländerna medan stora delar av mänskligheten saknar mat för dagen.
Kommentar
All parlamentarisk partipolitik innebär att ombuden kan agera utan väljarnas samtycke. Ombudens maktanspråk stiger i takt med att väljarna passiviseras och klyftan mellan dem vidgas.
Gentemot partipolitiken hävdar SUF att frågorna ska lösas samfällt av dem det angår - direkt så långt det är möjligt, genom representanter när så är nödvändigt.
Viktiga beslut som rör folkets levnadsvillkor fattas ovanför de parlamentaristiska församlingarna, besluten bygger på förutsättningar som ytterst dikteras av storkapitalet och tjänar dess intressen.
Därför är det främst inom produktionen som kampen för ett annat ekonomiskt system skall föras. Här, men också inom samhällslivet i övrigt är det folkets egen insats som skall vara den avgörande.
Erfarenheten har visat att offentligt ägande av produktionsmedlen inte automatiskt medför folkstyre.
Verklig demokrati förutsätter dessutom självförvaltning - arbetarnas övertagande av produktionen - och självbestämmanderätt i egna angelägenheter på alla nivåer. Detta mål innebär inte att syndikalister i dag kan ställa sig likgiltiga till de demokratiska fri- och rättigheter som existerar.
Kommentar
Federalismen innebär att varje grupp bestämmer i sina egna angelägenheter, samtidigt som alla grupper samverkar i gemensamma angelägenheter.
Federalismen bygger på att alla arbetar för att nå gemensamma beslut och för att genomföra dessa.
Federalismen ersätter statstänkandet och binder samman de lokala enheterna till en internationell enhet.
Gemensamma beslut måste respekteras av alla. Sådana beslut måste givetvis vara väl förankrade hos dem som berörs. Så är ju ingalunda fallet med den maktutövning som sker via riksdag, regering, myndigheter och centralistiskt uppbyggda organisationer.
Kommentar
Så långt det är praktiskt möjligt ska beslutsordningen vara direkt.
I större sammanhang måste ombudsförfarande med sedvanlig mötesordning tillämpas. Ombudens befogenheter begränsas då till att gälla på förhand definierade områden.
Den centralistiska synen på ledarskap har i sin mest extrema form lett till en personkult med katastrofala följder.
Ledarskap är även i mindre utpräglad form skadligt, eftersom de ledda avstår från att ta ansvar, medan ledarna blir alltmer professionella och därmed fjärmas från folket.
Syndikalisterna menar att alla måste ges möjlighet till, och uppmuntras att ta ansvar för sig själva och gruppen. Bästa sättet att åstadkomma detta är att låta förtroendeuppdragen cirkulera inom gruppen. Man bör dock ordna så att nödvändig kontinuitet upprätthålls mellan besluten.
Kommentar
Under kapitalismen tvingas lönearbetarna sälja sin arbetskraft som en vara på en marknad. Den som köper arbetskraften äger rätten att disponera över den. Arbetet förvandlas härigenom till ett nödvändigt ont, ett dagligt slit för uppehället. Längre fritid och högre löner är visserligen av godo men kan aldrig uppväga brister i arbetet.
Den frihetliga socialismen vill återge arbetet dess rätta värde som en del av en meningsfull tillvaro. Därför måste arbetsuppgifter och beslutanderätt omfördelas i solidarisk anda.
Varor och produktionsmetoder måste anpassas till människors behov och naturens kretslopp. Teknologin skall därför ställas i folkets tjänst och särskilt inriktas på att avskaffa torftiga arbetsuppgifter samt riskfyllda och miljöfarliga produktionsprocesser.
Vi är alla skyldiga att solidariskt delta i arbetet och vi har rätt till vår del av produktionsresultatet, - Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.
Kommentar
Istället för att slåss mot våra systrar och bröder i andra länder måste vi enas i kampen mot alla auktoritära institutioner och förtryckare som upprätthåller sin auktoritet med militärens hjälp.
I kampen för en fri och rättvis värld kan ibland situationer uppkomma då man är tvungen att försvara sig med våld. I denna kamp måste både totalpacifister och de som kan tänka sig våld som självförsvar hysa en ömsesidig respekt för varandra. SUF ställer sig solidariskt med underkuvade människor i deras kamp mot utsugning och förtryck, även när situationen tvingar dem ta till vapen.
Materiell skadegörelse är inte jämförbar med våld mot människor, sabotage kan i vissa situationer vara en effektiv kampform.
Kommentar
SUF anser att förändringar av samhället skall drivas fram av människors egna aktiviteter på arbetsplatser och bostadsområden.
Sådan direkt aktion innebär "handling utan ombud" , dvs att alla aktivt deltar i kampen för att tillsammans lösa gemensamma problem istället för att passivt överlåta arbetet på andra. Den direkta aktionen kan ta sig olika uttryck beroende på fråga och kampsituation men kräver alltid organiserad samverkan i federalistiska former.
Eftersom statens uppgift med naturnödvändighet är att förvalta det existerande samhället, tvingas stadsbärande partier att garantera dess fortbestånd. SUF arbetar därför inte partipolitiskt.
Genom centraliserat beslutsfattande passiviserar stat och partier människor och berövar dem deras initiativkraft och ansvar. Staten uppmanar och framtvingar byråkratisering även av fackliga organisationer och andra folkrörelser. Därför måste den syndikalistiska rörelsen värna sin självständighet.
SUF kämpar med all kraft för en antiauktoritär samhällsorganisation enligt federalismens principer.