Maggåttn |
av Sven Mikaelsson |
| - Si’nu jer he rättnuww vorn! Nu ha n’Ture maggåttn nedi matdosn! sa pajkarn a skratte a töisse n’da vara roli såm eint nanting. n’Ture töickt väl eint att he var lika rolit. Eint haadd han väl nan maggått ni matdosn eint. He var ju bara rise såm a’Rut haadd skicke ve’n - a stekktkorven. - Åm je pajkar bara ha hadd vöre uti verta nalta a eint bara vöre hamm bakeråm fuse a tågge halvkallpaltn, se skuull je no både seij leinger än nesan peka a begrip mar än vå je gjera nuww, töickt n’Ture. A förrestn, da he gjäll maggåttn se vait jig bäst! - Ja, ja, sa pajkarn a slute skraatt. Du Ture du vait väl jamt bäst...a mest. Se jere haile tin. Men n’Ture han flire i lönnåm, för han jer ju storfiskar, a he vette dem ju se vel.
|
|
| Men hurre he gjick deill da han vart storfiskar, jer väl e’bevis åm något på slumpens å omständigheternas makt över allt såm henn jera jola. n’Ture a Lundmarkarn voor uta Swidarträske a pimple siken n’dag. Men he var såm grakallt a snaigge nohlan’ätt. Eingen fisk feng dem heller. A mitt i he n’Ture sat däve håle a dro a pelle’se ve tee’n a smafraus mela axlern, se feck’en ju se kuselit illt ein i månnåm - vort he var tanntjälln? Men he gjick ju eint över, a ätt n’stann försto’n ju att he var raint sjölveste tannvärtjen såm tjeka ni jäkkla. Förr i tiåm, föri folktannvårdn, da failtje feng låv att klar’se sjölven, haadd dem ju flaar receft oppa sånt såm var bra mot alla de åkåmmor å krämpor såm feinnes. Men nu voor ju grobla’a översnjödd a einge o’oppdråckebrännvin haadd ju n’Ture heller. Annars ler he ju vara bra ve "n’tår oppa tanna" mot värtjen. Eint kanschi he hjölp se möitje, men he vahl da väl nalta roligare n’stann. Snuse jer eint se dumt heller. Man måta ihop n’rejäll snus a laigg ein a vri’n såm nedi illtanna, a da dammen he såm a. Se n’Ture for skrena’n deill Lundmarkarn såm sat a pimple n’bit leinnger bårt. - I ha se tannvärtjen se i jer galle ga at, sa n’Ture. Ha du n’snus? - Jåå. Men vå tjeen tjwå påsa generalportionssnus oppa n’illtann deill? Vå lönsch he?. Eint vart he na bätter eint. - Man skuull ha hadd na maitmask, tainkt n’Ture. Maitmasken jer ju n’jordens förädlare å förbättrare. Ja allteing val bätter ve maitmasken. A i slute a artanhunnratale se se gjord dem n’sårts maitmasksaft såm var raint hälsosam, bra mot de flesta krämpor. Men nuww lag ju mait-masken ihopfrusse nedi tjelanåm. - Men i ha ju maggåttn, tainkt n’Ture. Ätt n’stann se vart he ända fiskelit se hiskelit. n’Ture han slait a han dro a glamd da raint a att han hadd illt däri månnåm. Ain sik var se stor att han feck brut opp’en däri håle. Da kåmme Lundmarkarn tjaskendes: - Jeri träske janna feinns he eint e’liv, eint ens mårtn. Men du Ture, du dra opp siken du, hur möitje såm helst. Hur ber du de at? Ha du nage tricks? - Mjaa.., swåra n’Ture a måta ve månnåm. No fa man fisken no - bara man hall maggåttn varm. |
|
