Handling:
Handlingen känns lite rörig faktiskt. Det börjar med Nataniel Gard och hans två döttrar som har den otrevliga Bodil boende hos sig. Jag undrade till en början vad som menades med hela inledningen, men boken hämtar upp sig när det blir dags att *väcka* Mori och sedan följer tvånget att finna Dolg.

Deras sökande leder dem till Island och till Alvernas domäner. Dolg har förändrats och minns inte mycket av sitt liv ute i den *vanliga* världen och Mori får kämpa lite för att få sin älskade son tillbaka.

När detta äntligen sker ger dig sig av på en jakt efter fler portar in till Ljusets Rike och detta känns en aning krystat för plötsligt finns där många olika ingångar trots att hela Häxmästar- serien byggde på faktumet att Solen och de andra två stenarna var enda sättet som man unde ta sig in i Ljusets Rike.

Mori och de andra är förföljda. De oroar sig naturligtvis för Tempelriddare och mystiska väsen, men det visar sig vara en god del mera krasst än så. De råkar ut för ganska otrevliga saker när de försöker ta sig vidare. Men de får hjälp från oväntat håll.. .

Omdöme
Jag känner mig fortfarande lite tveksam till den här serien. Karaktärerna känns mycket grundare, mer anonyma och mindre tilltalande än de i Isfolket. Det känns som om där finns för många i varje bok att koncentrera sig på.