|
Personligt
Uppväxt i den gröna förorten
Klockarberget - låter det inte sagolikt. Hela namnet
är så osannolikt att det är knappt man tror att det fanns tyrolervillor
där, men låt oss ta historien från början.
Jag föddes i Borås lagom för att hinna
uppleva hippierörelsens framväxt, men påverkades inte mycket av
det. Tvärtom ägnade jag mina första år åt allt annat än politisk
aktivitet. Det mesta var ytterst ytligt och handlade om att berika mig
själv, njuta av livet och utnyttja mina föräldrar. Jag var ett helt
vanligt barn.
Några år senare befann jag mig i
Sundsvall och Njurunda tillsammans med föräldrar och lillebror PONTUS. Däremellan hade
jag bott i Skövde och Stockholm, men bara en kort tid så det minns jag
ingenting av.
Det var i Njurunda som jag formades som människa. Åtminstone om man tror
på den psykologiska skola som tror att inget händer med människan efter 6
års ålder. Själv inbillar jag mig att min person har förändrats också
under tonåren och i vuxenlivet. Dock erkänner jag att det var här i
Njurunda som jag tillbringade mina barndomsår fram till jag var 16
år.
Vi bodde i ett trivsamt villaområde där
alla pappor pendlade in till Sundsvall i var sin bil varje morgon. Kan inte
påminna mig att någon samåkte, inte ens de som skulle till samma
arbetsplats. De flesta mammor jobbade också, men jag och min bror hade vår
mamma hemma.
Färden går mot Borås
1983 packade vi ihop allt vi hade samlat på oss under 12 år i Norrland och
återvände till Borås. För mig var det som att upptäcka en helt ny stad,
och det gav mig möjlighet att skapa mig ett nytt liv. Bort från den blyge
norrlänningen och fram med den mer extroverte sydlänningen.
Jag började med att vara speciell och utmärka mig genom att tillsammans
med 980 andra i min årskull välja 4-årig teknisk linje. Så här i
efterhand var det kanske inte den mest lysande idé jag haft eftersom matte
var ett ämne jag hade föga till övers för, medan humaniora redan då
lockade mig.
Efter mycket om och men tog jag min examen som byggingenjör, och sen var
det dags för lumpen. På I 15 i Borås, såklart. Södra Kinds kompani för
de som tycker sånt är intressant att veta. Nu tycker inte jag det så det
ämnet lämnar jag. Kan också säga att byggbranschen rasade samman totalt
när jag väl muckade, och det var det bästa som kunde hända mig.
Dragen till storstaden
Under många långa år låg jag vid Göteborgs stolta universitet och
läste det mesta som erbjöds. Därför har jag idag många, alldeles för
många, universitetspoäng och examina. Men det är en börda jag bär utan
allt för stor plåga.
Vad jag läste? Historia, idéhistoria, statskunskap, etnologi, ekonomisk
historia, filosofi och latin. Tillsammans gav det mig en
magisterexamen. Sen avrundade jag allt med en journalistexamen. |