Historia

Man vet att områdena runt och i Kambodja befolkades ca 3000 år före kristi födelse, men det finns nästan ingen dokumenterad historia från den tiden. Den första dokumenterade historien som finns kommer ifrån khmerriket Funan. Genom Funan gick det handelsvägar och det ledde till att riket påverkades starkt av indisk religion, politik och kultur.

Riket styrdes av att antal prinsfamiljer. Var och en av dessa prinsfamiljer hade sina anhängare. Detta ledde till mindre inbördeskrig mellan de olika prinsfamiljerna och i början av 800-talet var rikena så pass svaga att när kungariket i norr Chelena attackerade föll alla prinsfamiljer utan strid. Chelnariket övertog den indiska kulturen och började bygga en ny huvudstad nära sjön Tonle Sap. Eftersom Mekongdalen var en så viktig handelsled och att det var så många som ville kontrollera den, ledde detta till krig mellan Chelnariket och Ankorriket .

Ankorriket blev den segrande makten och det skulle senare bli khmerernas högkultur. Ankorrikets ledare avfärdade många gamla traditioner och utvecklade ett försvar, en "polismakt" som kontrollerade innevånarna och ett rättssystem. De byggde upp staden Siem Reap, som sedan blev den största leverantören av ris. Detta berodde på att de hade byggt ett avancerat bevattnings system som gjorde det möjligt att odla ris på större ytor och på platåer som låg högre än vad deras vatten gjorde.

I början av 1100-talet nådde Ankor riket sin höjdpunkt. Landets ledare, kung Jaya Varman VII, khmerernas förste buddistiska ledare, införde ett statligt välfärdssystem och byggde templet Ankor Vat. Vid 1100-talets mitt var Ankorriket som störst. Det omfattade dagens Kambodja, delar av dagens Vietnam, Laos och Malackahalvön.

Efter mycket svårigheter i slutet av 1200-talet i både krig och ekonomi började riket att förfalla och på 1400-talet plundrades nästan alla städer av thailändska erövrare. År 1431 föll Ankor riket under Thailändsk och Vietnamesisk makt och under denna tid finns det nästan ingen dokumenterad historia. Det lilla som finns berättar att under mitten av 1500-talet kom landet på egna fötter igen och handeln ökade med väst och handelsmän kom till området. Men landet attackerades igen 1587 och föll samma år.

Eftersom Thailand och Kambodja hade samma syn på gudar kom dessa två länder bra överens, men Vietnam såg khmererna som barbarer och skar i början av 1600-talet av deras kustlinje genom att erövra Mekongdeltat. För att förhindra kolonisering sökte Kambodja stöd hos Thailand, men det ledde till att Thailand fick totalt styre över landet. Då vände Kambodja sig till Frankrike och fick år 1863 ett avtal som gav den militärt skydd i utbyte mot att Frankrike fick utnyttja landets naturtillgångar.

Frankrike fick snabbt grepp om Kambodja och greppet stramades åt på 1880-talet. Kungens makt begränsades och Kambodja blev en hårt beskattad riskoloni känt för sina passiva innevånare.

När Japan ockuperade landet under andra världskriget bildades den första självständighetsrörelsen. 1945 utropade Norodom Sihanok Kambodjas självständighet men den varade i bara ett par månader, tills Japan förlorade kriget och Fransmännen kom tillbaka. Den korta tid som Kambodja var självständigt gav innevånarna mer hopp om frihet och självständighet. I slutet av 1940-talet använde fransmännen Kambodja som bas för sina väpnade styrkor som krigade mot vietnamesiska gerillastyrkor. Khmer-issarak ("frihetskämparna") försökte då att driva ut kolonisatörerna med våld, medan andra försökte på ett mer demokratiskt sätt. Norondom Sihanok reste 1953 till Frankrike och förhandlade till sig Kambodjas självständighet. Den 9 november samma år utropades Kambodjas självständighet.