Det tamilska språket, som är besläktat med det keralitiska Malayalam, skiljer sig markant från de nordindiska och upplevs genomgå en renässans. Sedan nationalpoeten Tirukkural skrev sin aforismer på 300-talet e. kr. har även litteraturen varit säregen och bidragit till att skapa en stark enhetskänsla bland sydindierna.

Mobiliseringen av etniska sympatier har tilltagit i södra Indien sedan etniska konflikter brutit ut i norra delen av landet och detta har bidragit till motsättningar mellan delstatsregeringen i Chennai (gamla Madras) och unionsregeringen i New Delhi. Förr allierade sig ofta det regerande av de två största tamilska partierna med just Congress, som länge var synonymt med regeringsmakten men som aldrig haft särskilt starkt stöd i södra Indien. Uppror mot brahminer och andra högkastiga nordindier har präglat de mestadels lågkastiga tamilernas historia.

I början av seklet spred sig det s.k. anti-brahminupproret från Madrasprovinsen upp mot Mysore i nuvarande Karnataka, en proteströrelse som kan sägas vara inledningen på de dravidiskt ättade tamilerna och som riktade sig mot brahminkastens monopol på utbildning och bättre arbeten. The self-respect movement, som denna rörelse också kallades, föddes enligt anhängarna i ett brahminernas förtryck av de övriga kasterna. Sämhället var så segregerat att de hade sina egna bostadsområden och speciella gator, s.k. agraharams, där inga av lägre kast fick gå.  De hade egna skolor och det heliga inre i templen var förbjuden mark för de lägre kasterna. De längst ner i hierarkin fick ofta inte ens gå förbi vissa tempel.

Detta upprörde den förste tamilske motståndsledaren Periyar, vars namn än idag förekommer ymnigt i gatu- och ortsnamn. Periyar E.V. Ramaswamy föddes i en handelsmannafamilj 1879 och försökte sig på ett liv som helig man, saddhu, men nådde ingen insikt, och gav sig i stället in på politikerbanan, till en början i Tamil Nadus Congress.  Den envetne före detta helige kom att bli den tamilska kulturens, och Tamil Nadu-partiet AIADMK:s skyddshelgon. Samtida med Mahatma Gandhi var han dennes raka motsats. Periyar proklamerade ständigt ateism (ett spår av hans förflutna?) och inledde ofta sina tal med frasen ”Det finns ingen gud, den som uppfann gud är en idiot och de som tror på gud är vilseledda”. Till skillnad från Gandhi frossade Periyar i mat och år massor av kött. Han blev med tiden, förtäljer litteraturen, synnerligen fet, men synnerligen omtyckt eftersom han, liksom de andra ledarna i the Self respect-movement stod på de lågkastigas och de svagas sida gentemot överheten.
Genom att åka runt i byar och hålla improviserade tal på gator och torg propagerade han mot nordindiens förtryck av sydindien, mot kastsystemet och mot religion och vidskepelser i allmänhet, men för en sorts tidig, sekulariserad socialism.

Nägot av det han vände sig mot var tvångsgiftermål och arrangerade därför bröllop utan präst och religiösa löften, s.k. self-respect marriages. 1938 gjorde Periyar en vandring från landets sydspets Cape Comorin till Madras i protest mot regeringskravet på införande av hindi som undervisningsspråk i skolorna. Om det tamilska språket skulle tillåtas erodera skulle även kulturen göra det, menade the self-respect movement. På 1950-talet kom det till så omfattande protester mot brahminerna och deras religion att gudabilder slogs sönder och prästerskapet faktiskt häcklades offentligt. Den matglade rebellen Periyar dog 1973, hela 94 år gammal.

Periyars efterträdare K. Veeramani och C.N. Annadurai, grundade efter Indiens självständighet de två partier som idag är de största i delstaten, All India Anna Dravida Munnetra Kazhagam AIADMK och avstickaren DMK.När Veeramani av den för påstådd korruption avsatta DMK-ledaren och f.d. filmstjärnan Miss Jayalalitha tilldelades the Periyar award, upprördes New Delhi och Hinduhögern. 

När DK kommit till makten på en plattform av krav på tamilskt självstyre riktade man systematisk kritik mot Congress i längtan efter självstyre. De aspirationerna har fått ge vika för kraven på kulturell självständighet för Tamil Nadu, eller Dravidia, i vilket grannstaterna Andhra Pradesh och Kerala ingår.  Det parti som stått för de mest separatistiska tongångarna är det mindre, som de kallar sig, icke-politiska partiet DK, en   avstickare till DMK. Ett annat är AIADMK, All India Anna DMK. Unionsregeringen lägger fortfarande stor vikt vid att inte de tamilska självständighetssträvande grupperingarna tar makten. Det syns i Congress’ många allianser med AIADMK och DMK och i att de under premiärminister Chandrashekhar 1989 upplöste DMK-regeringen genom införandet av President’s rule (jämför Kashmir och Punjab, där detta också praktiserats). Orsaken, sa Delhi, var att DMK hade blundat för de Tamilska Tigrarnas terroristaktiviteter och träningsläger i delstaten, vilket också tagits som ursäkt för militär närvaro i det förr så fredliga Tamil Nadu.