Hugo föddes i en röd plyschsoffa. Det låter finare än det var. Soffan stod i ett kallt garage som hörde till den obebodda prästgården.
Hugos mamma var en hemlös katt. Hon hade nog haft ett hem nån gång för hon var väldigt kelen, men nu var hon ensam. Hon fick klara sig själv och sina kattungar bäst hon kunde.
Kattmamman hittade soffan i garaget. En katt kunde ta sig in där för väggarna var dåliga. Men det fanns tak och väggar och var inte så tokigt ändå.
Det var meningen att den där soffan var skulle säljas på loppmarknad. Den kom aldrig dit ...
Hugo och hans två systrar föddes den 1 september 1989.
Kyrkvaktmästaren Kjell kom och sa: "Den där katten har fått ungar. Ska jag göra av med dem?" Jag var chefen så jag måste bestämma. Jag gick ut och tittade på dem. De var så små och kunde inte se än. Kattmamman spann stolt. Hon litade på oss. Jag kunde inte säga: "Döda dem". Jag sa: "Vi kan säkert hitta några hem åt dem." Så Kjell byggde ett bo åt dem av gamla filtar i en trädgårdskorg, och så fick de växa upp på prästgårdens veranda. Jag körde och gav dem mat tre gånger om dan, också när jag var ledig. Hugo åt alltid fortast, och sen kom han och kurade ihop sig mot min högra sko medan flickorna åt färdigt.
När kattungarna hade blivit ett par månader var det dags att försöka hitta nya hem åt dem. "Ja, ja" tjöt flickkatterna, "låt oss flytta till familjer med barn som är snälla mot oss och kelar med oss och ger oss mycket mat. Och där vi får bo inne och gå på kattlåda!"
Hugo lutade sig mot min sko. "Jag vet inte vad ni pratar om", sa han. "Jag har redan en matte!"
Hugo och jag kunde inte skiljas. Det var bara så. När han var omkring 10 veckor fick han börja följa med mig hem om kvällarna. Han fick "eget rum" på gästtoaletten. Med dörren stängd. Där står kattlådan och där sover han om nätterna i handfatet. Den platsen har han själv valt. Jag försökte ge honom en liten äkta handknuten indisk matta att ligga på, men den dög inte.
Varje dag följde han med mig till prästgården. Medan jag arbetade sprang han omkring och lekte med sina systrar och lärde sig jaga av sin mamma.
Syster Fina fick ett hem i en barnfamilj som hon ville, så hon flyttade iväg. Lisa tänkte vaktmästare Kjell behålla själv. Hon var kvar i ett halvår. Men sen kom några som så gärna ville ha henne (hon var en väldigt kelen katt). De bad så bevekande att Kjell lät dem ta henne med sig till Malmö.
|
|
