Lilla söta Hanna.


Hembiträdesklänningen som Annelie beställt var tillverkad av tjockt och glansigt babyrosa siden. Hon log när hon packade upp den ur paketet, kunde inte låta bli att bli full i skratt när hon insåg hur löjlig han skulle komma att se ut och hur förödmjukad han skulle känna sig av att vara tvungen att ha den på sig. Hon höll upp klänningen framför sig och kände sig oerhört nöjd med vad hon såg. Klänningen var så kort att han inte skulle kunna låta bli att visa stjärten, hur mycket han än försökte, den hade spetskrage och puffärmar med spetskant och det lilla förklädet och den vita volangunderkjolen skulle göra klänningen precis så feminint och småflicksaktigt vippig som hon hade föreställt sig den när hon sett bilden i katalogen. Mrs Silk visste uppenbarligen vad en stygg liten pojke behövde ha för kläder för att bli riktigt snäll och lydig. I katalogen hade Mrs Silk föreslagit en liten spetstrosa med "ballbag" som tillbehör, det vill säga en trosa med en spetskantad liten sidenpåse därfram, att lägga snoppen i men Hannes skulle ju ha blöja på sig i stället, så någon ballbagstrosa hade hon inte brytt sig om att beställa. För Hannes var blöjan mycket mer förödmjukande än någon "ballbag" i världen, det visste hon redan erfarenhetsmässigt, den skulle bli det än mera nu, när den skulle exponeras så tydligt med hjälp av den lilla klänningen. Lilla söta Hanna, tänkte hon, du kommer att bli så gullig i din nya klänning.

Hannes kände sig nervös när han avslutat telefonsamtalet med Annelie. Det var inget långt samtal. Hon meddelade egentligen bara att hans nya kläder kommit med posten och sade att hon såg fram mot att han skulle komma hem från jobbet så hon fick pröva dem på honom. Hon skrattade när hon sade att hon var säker på att han skulle bli jättesöt i sina nya kläder. Han visste inte riktigt vad det var för kläder hon beställt åt honom, men med tanke på de förödmjukelser han blivit utsatt för under de gångna tre veckorna, efter avslöjandet om att han haft en affär med sin arbetskamrat Louise, så kunde han ändå gissa sig till att det nog inte var några kläder som han skulle komma att uppskatta särskilt mycket.

Annelie ställde ett direkt ultimatum till honom när affären kom i dagen. Antingen flyttade han dagen därpå eller också insåg han att han gjort något som egentligen var oförlåtligt och att han förtjänade ett mycket kännbart straff. Han var så full av ånger och skam att han omedelbart sade sig vara beredd att ta vilket straff som helst om han bara fick en chans till. Tre veckor senare var han inte säker på att han gjort ett riktigt val. Om han hade vetat hur raffinerad hennes bestraffning skulle komma att bli kanske han hellre skulle ha flyttat. Men nu var det för sent att ångra sig. Allt han kunde göra var att hoppas på att hon skulle förlåta honom snart så att saker och ting skulle kunna återgå till det normala igen.

Klockan var inte mer än drygt ett. Det var fortfarande mer än fyra timmar till han skulle vara hemma igen och han var redan kissnödig, fast han försökt att dricka så lite som möjligt. Han insåg att han skulle vara tvungen att kissa i blöjan idag igen, för andra dagen i rad alltså, och han hatade det. Det enda som kunde vara mer förödmjukande än att tvingas gå till jobbet iförd tjocka blöjor var att också vara tvungen att använda dem, att vara tvungen att kissa i blöjan som en liten bebis. Känslan av att så fullständigt förlora kontrollen över sig själv var fruktansvärt förnedrande, särskilt som han inte ens kunde hålla misslyckandet för sig själv utan också var tvungen att visa upp det för Annelie. Hon kunde visserligen se riktigt medlidsam ut när hon kontrollerade hans blöja och såg att den var blöt, med vänlig röst säga "stackars lilla bebis, har du kissat i blöjan nu igen", men bakom den nedlåtande medlidsamheten fanns också en illa dold skadeglädje. Hon njöt i fulla drag av att ha en så fullständig makt 'f6ver honom att han inte ens fick sköta sitt kissande själv. Om han kom hem med blöt blöja så menade Annelie  att han visat att han bara var en liten bebis som inte klarade av att hålla tätt och det innebar att han bara fick blöjan bytt mot en ny, ännu lite tjockare. Om han hållit sig torr så brukade hon däremot följa med honom till toaletten och låta honom kissa där som belöning. Och fastän det var hon som tog av honom blöjan och höll i hans snopp medan han kissade tyckte han att det var skönt att slippa kissa på sig. Det var förödmjukande att inte få kissa själv, men det var i alla fall lite bättre än att vara tvungen att kissa i blöjan.

Trots att han visste att han inte skulle klara sig hela dagen bestämde han sig ändå för att försöka hålla sig så länge som möjligt. Han ville inte gå omkring med en blöt blöja på jobbet om han kunde undvika det. Dels för att det var obehagligt och dels för att det fanns en viss risk för att den skulle läcka om det kom för mycket kiss. Med kissfläckar på byxorna skulle det bli uppenbart för alla hans arbetskamrater vilket tillstånd han befann sig i. Än så länge trodde han inte att någon sett att han hade blöja. Han visste naturligtvis inte säkert, men han försökte ändå intala sig att det var så. I går hade det varit nära att han blivit avslöjad, men han lyckades i alla fall hålla sig ända till han fått på sig rocken och börjat gå mot t-banan. Det var först då som han blev tvungen att ge efter och då hade han varit så kissnödig att blöjan inte kunde ta emot allt kiss som kom. Både trosorna och byxorna var blöta när han kom hem och det var därför som Annelie i morse stoppat en extra maxiblöja i alltiettblöjan n'e4r hon gjorde honom klar för att gå till jobbet. Han gjorde ett lamt försök att protestera, men hon fick snabbt tyst på honom genom att säga att han skulle vara mycket tacksam för att han inte fick ha tredubbla blöjor på sig, vilket faktiskt var vad hon hade tänkt sig från början och att hon snabbt skulle överväga saken igen om han inte omedelbart slutade med att vara näbbig.

Han kände blöjan hela tiden, mest när han rörde på sig, men även när han var alldeles stilla. Ibland kunde han inte låta bli att få stånd av den ständiga friktionen och vid de tillfällena kände han sig ännu dummare, skämdes över att han inte kunde låta bli att bli upphetsad av något så förnedrande som en blöja. Det hade till och med hänt att han i sin ensamhet smekt sig själv utanpå blöjan tills det gått för honom, bara för att slippa känna erektionen mot blöjan, erektionen som gjorde det än mer uppenbart för honom vad han hade på sig. Det var skönt för stunden, men efteråt brukade han känna sig ännu dummare, tänka "jag är minsann en riktig bebis som inte ens kan låta bli att göra mig själv blöt i blöjan." Men vad skulle han göra? De hade inte älskat med varann på tre veckor. Det närmaste gemensam sex de hade kommit var att hon två gånger gett honom tillåtelse att smeka sig själv över blöjan samtidigt som han varit tvungen att slicka henne. Egentligen ville han inte, men av någon dunkel anledning så hade hanblivit så upphetsad av situationen att han inte kunnat låta bli. Så där hade han stått på knä framför henne, slickande hennes sköte, hört henne säga ord som "såja lilla bebis, slicka ordentligt nu, det är skönt för mamma när lilla bebisen slickar, bebisen får också ha det skönt, han får smeka sig själv på tjocka blöjan tills det går för honom och han sprutar blöjan blöt, slicka på nu lilla bebis..." Och han slickade henne och smekte sig själv samtidigt, kände penisen trycka mot blöjan, kände hur han ville att det skulle gå så fort som möjligt så han slapp förödmjuka sig själv mer. Ena gången kom han före henne men den andra gången fick han göra sig själv färdig liggande på mage på vardagsrumsgolvet, gnidande blöjan mot en kudde. Hon satt i soffan och tittade på. Han ville protestera men han vågade inte.
  "Gunga på du bara", sade hon till honom. "Små bebisar som inte kan hålla snoppen i styr kan inte få älska med vuxna kvinnor. Om de ska ha det skönt får de ha det i blöjan."

Han kom ihåg första kvällen, när Annelie berättat att hon visste vad som pågick. Han blev alldeles ställd när hon sade det, försökte först förneka alltihop, men insåg snart att det var lönlöst. Och när hon hotade med att ringa till Louises man och berätta alltsammans för honom så insåg han att han var tvungen att ta skeden i vacker hand och ta ansvar för situationen.
  "Gör det inte snälla du", sade han. "Alltsammans var mitt fel. Det skulle aldrig ha hänt om inte jag tagit initiativet."
  Hon skakade på huvudet. "Nu tror jag att du överdriver din egen betydelse en hel del", sade hon iskallt. "Så initiativrik har du minsann aldrig varit hemma."
  "Men det är sant", fortsatte han. "Gör vad du vill med mig men ring inte till Kenneth. Han kommer att slå ihjäl henne."
  "Du menar alltså att du gjort som män alltid gör när det handlar om sex, tänkt med snoppen i stället för hjärnan?"
  Han visste inte vad han skulle svara.
  "Omedelbar behovstillfredsställelse heter det om man ska prata i utvecklingspsykologiska termer. Det är vad små bebisar behöver och vill ha. Du menar alltså att du burit dig åt som en liten bebis?"
  Han rodnade när hon sade så, kände sig dum av att bli jämförd med en bebis.
  "I så fall tror jag att jag vet vilket straff du behöver för att lära dig en läxa."
  "Du får göra vad du vill, men snälla du, försök att förlåta mig. Jag älskar dig så mycket, det var inte meningen att det skulle bli så här."
  "Du har inte precis visat mig att du älskar mig."
  "Jag vet det." Han skämdes som en hund nu.
  "Antingen så packar du ihop dina saker ikväll och flyttar hem till din mamma i morgon eller också accepterar du det straff jag ger dig."
  "Jag gör det. Jag lovar att jag gör det."
  "Då så. Då kan du borsta dina tänder och gå och lägga dig nu."
  Han blev förvånad. Var det redan färdigt? Skulle hon inte skälla mer på honom? "Ska jag lägga mig nu?"
  "Ja det ska du. Jag har en del att ordna med ikväll förstår du. Försök att sova ordentligt. I morgon börjar ditt nya liv."
  Han gjorde som hon sade men det var svårt att somna den natten. Han tänkte mycket på hur morgondagen skulle komma att se ut.

När han vaknade var allt till en början som vanligt. Han gick upp och drack sitt kaffe, gick sedan och duschade. Det var inte förrän han torkat sig och skulle gå och ta på sig som bestraffningen tog sin början. "Hannes, du kan komma hit till mig", hörde han Annelie ropa från köket.

Inne i köket väntade Annelie på honom. "Välkommen hit lilla vän", sade hon. "Du kan ta av dig handduken och sätta dig på kökspallen." Pallen stod framställd mitt på golvet. Under pallen hade hon lagt ut ett par gamla morgontidningar.
  "Varför då?"
  "Du är inte i en position där du kan ifrågasätta det jag säger. Men jag ska svara dig i alla fall. Jag tänker se till att du blir lite mer lik den lilla bebis du burit dig åt som. Jag ska raka din snopp helt enkelt."
  "Raka snoppen... Aldrig." Han tänkte sig inte för innan han sade det.
  "Du får en chans till att tänka efter. Ta den, för det är den sista du får. Minns du egentligen vad som hände igår? Antingen gör du som jag säger eller också packar du och sticker du härifrån på en gång."
  Han mindes gårdagen mycket väl. "Förlåt."
  "Se så. Sätt dig ner nu."
När han satt sig på pallen tog hon fram ett par nylonstrumpor. "Händerna bakom ryggen", sade hon bestämt. Han lydde och blev bakbunden med hjälp av strumporna. Hon knöt åt ordentligt, det stramade åt runt handlederna och han kände att han inte skulle kunna komma loss utan hennes hjälp. Så tog hon fram en sax och började klippa bort tofs efter tofs av hans könshår. "Bäst att klippa först", sade hon, "så det blir riktigt slätt och fint."
  Ännu förstod han inte riktigt vad för slags straff hon tänkt ut åt honom. Han kände sig bara mycket liten och maktlös när han satt där på pallen och såg sitt könshår försvinna. Han insåg att det inte skulle bli någon landhockey spelad på ett tag, att han knappast skulle kunna visa sig för killarna i laget i det här tillståndet, men längre än så förmådde han inte tänka.
  När hon klippt bort det mesta av håret tog hon fram raklöddret och rakhyveln. Hon smorde in honom ordentligt och han fick erektion när han kände hennes händer smeka honom runt hans penis.
  "Men lilla gubben", sade hon, "blir du kåt nu?" Hon klickade på en klick raklödder på toppen av ollonet och han stönade till av upphetsning. "Det var ju inte precis meningen", fortsatte hon, "men okej, passa på och njut nu då." Hon fingrade lite retfullt på hans penis, smorde in den med det krämiga löddret, snuddade kanten av ollonet med pekfingret. Mmm. Det var så skönt. Det skulle precis gå för honom när hon sade "Men nu får det räcka." Han var alldeles ifrån sig av upphetsning, visste inte vart han skulle ta vägen med sig själv när han förstod att han inte skulle få komma, erektionen vägrade ge med sig och han satt fortfarande med ett präktigt stånd när rakningsproceduren var över.
  "Nu är du slät och fin", sade hon när hon torkat bort raklöddersresterna från hans underliv. "Precis som en liten bebis."
  Han tittade ner och insåg att hon hade rätt. Han var lika slät som en nyfödd liten baby. Det kändes naket och dumt.
  "Nu ska vi ta på dig dina nya underkläder." Hon reste sig upp och gick ut till sovrummet. Snart var hon tillbaka igen. I handen höll hon ett par rosa sidentrosor. Han kände väl igen dem eftersom det var han själv som köpt dem åt henne. När han köpte dem tyckte han att de var jättesöta, att de passade Annelie precis, de var väldigt oskuldsfulla, lite småflicksaktiga, högt skurna och spetskantade. "De här tycker du ju om", sade hon leende. Hon hjälpte honom på med trosan. Han kände sig fruktansvärt dum när han fått den på sig och kände den fortfarande hårda snoppen spänna mot det glatta sidentyget.
  "Så där", sade hon belåtet. "Men än är du inte riktigt färdig." Hon försvann från köket en liten stund igen, men var snart tillbaka. Han blev alldeles röd i ansiktet när han såg att hon bar på ett blöjpaket. "Vi måste ju ta på dig blöjan också, så du inte kissar ner dina nya fina trosor."
  "Men, men inte ska jag väl ha..." Han kunde inte förmå sig att ta ordet i sin mun.
  "Blöja menar du? Jo det är precis vad du ska ha. Alla små bebisar har blöja."
  "Men varför? Jag menar, jag kissar ju inte på mig, jag behöver ingen..." Han kunde fortfarande inte säga det.
  "...Blöja", fyllde hon i. "Jo det behöver du. Du har visat mig att du inte är mer än en liten bebis som inte kan hålla sin lilla snopp i styr, så jag har inget annat val än att låta dig tulta runt i blöja tills jag kan lita på att du är en stor pojke som vet hur man sköter sig."
  Han tänkte febrilt, försökte verkligen komma på argument som skulle kunna hjälpa honom. "Men dom där är väl alldeles för små för mig? Är inte det där Lindas blöjor?" Linda var Annelies systers ettåriga lilla flicka. De satt barnvakt åt henne ibland och Annelies syster hade därför lämnat ett blöjpaket hos dem. 
  "Du har alldeles rätt i att de är för små. Men det gör inte så mycket, för du ska bara ha dem  nu på morgonen."
  Han drog en lättnadens suck. Vilken tur. Han skulle alltså inte behöva gå till jobbet i blöjor i alla fall.
"Du får ringa till jobbet och sjukskriva dig, för klockan halvtio ska vi vara hos Eva-Lena och där ska du få blöjor som passar dig bättre."
  Först trodde han att han hörde fel. Eva-Lena var Annelies bästa kompis. Hon arbetade som distriktssköterska på vårdcentralen i Lidingö. Menade hon verkligen att hon berättat för Eva-Lena? "Vet Eva-Lena om allt det här?"
  "Ja det vet hon. Jag ringde henne i går kväll. Hon är också mycket upprörd över vad du har gjort, så mycket kan jag säga. Det var inte alls svårt att få henne att lova att skaffa blöjor åt dig. Hon tyckte att det var alldeles rätt och riktigt."
  "Menar du att Eva-Lena vet att du tänker sätta på mig blöjor?"
  "Faktum är att det var hennes idé från början."
  Hannes kände en våg av förödmjukelse rulla in över honom när han insåg vad det var han fick höra. Annelie och Eva-Lena hade alltså suttit och diskuterat hans otrohet och vilket straff han skulle få. Han var övertygad om att de haft riktigt roligt när de börjat prata om att låta honom ha blöja.
  "Men nu har vi inte tid med det här längre. Jag sätter på dig blöjan nu så vi kan komma iväg." Hon tog fram fyra stycken blöjor ur det öppnade paketet, det var raka oplastade blöjor, avsedda att användas tillsammans med plastsnibb. "Jag har ingen snibb som passar dig nu, så jag kommer bara att stoppa blöjorna i trosan så länge. Antagligen kommer de inte att hålla tätt om du kissar på dig så jag hoppas du kan hålla dig tills vi varit hos Eva-Lena."
  "Men vad ska jag då ha dem för?", frågade han buttert.
  "För att du ska veta att din bestraffning har börjat och för att jag vill att du ska skämmas ordentligt när du träffar Eva-Lena. Det tror jag att du kommer att göra när hon får se dig i rosa spetstrosa och blöja." Hon stoppade i två blöjor framme vid snoppen och två bak i rumpan på honom och när han fått dem på sig kände han sig mycket liten och löjlig. Trosorna smet åt runt det tjocka blöjpaketet och  han kände att han inte riktigt kunde få ihop benen.
  "Sådär", sade hon belåtet, "det blev bra. Du kan få ha ett par shorts över om du vill."
  Det var egentligen inte alls vad han ville. Han ville ha jeans och en lång tröja och kanske till och med sin gröna ytterrock på sig för att ingen skulle kunna se hans putiga blöjstjärt. "Vad har jag för alternativ?"
  "Du kan få välja på shorts eller trosa. Det är dina alternativ."
  "Då tar jag shortsen."

Han fick ringa till sitt jobb och berätta att han var sjuk. Därefter satte de sig i bilen och körde mot Lidingö. Hannes kände sig alldeles förvirrad. I går eftermiddag hade allt varit som vanligt, han hade till och med känt sig på bra humör när han kom hem från jobbet. Men här satt han nu med rakat underliv, med rosa spetstrosa och framförallt med fyra stycken barnblöjor på sig, på väg till Annelies vän Eva-Lena som snart skulle få se honom i det här förnedrande tillståndet.
De parkerade utanför vårdcentralen och Annelie tog honom i handen när de skulle gå in. "Kom nu lilla blöjbebis", sade hon. Han ville det minst av allt i världen, men han hade inget val. Lydigt tultade han med henne.

De fick sitta i väntrummet en stund innan det var deras tur. Eva-Lena kom och hämtade dem där, hon hälsade vänligt på både Annelie och Hannes innan de gick in i hennes mottagningsrum. Hon stängde dörren bakom dem och tände den röda upptagetlampan.
  "Jaha", sade hon sedan till Annelie, "så här kommer du med en stor liten bebis."
  "Alldeles riktigt."
  "Som behövde ha blöjor, var det korrekt uppfattat?"
  "Ja."
  "Det ska vi nog kunna ordna."
Hannes ville skrika högt när han hörde deras konversation, men det vågade han inte. Det var som om han reducerats till ett mycket litet barn bara, de pratade om honom - om att sätta blöjor på honom - fast han fanns i rummet, tog ingen som helst notis om honom alls. Det kändes så förödmjukande.
  "Har Hannes blöja nu?", frågade Eva-Lena, "jag tycker nästan att det ser så ut."
  "Ja det har han. Jag satte på honom blöjan innan vi åkte hemifrån, för säkerhets skull."
  "Kan du inte ta av honom shortsen så jag får se hur han ser ut?"
  Annelie tvekade inte en sekund. Hon drog av honom shortsen och så stod han där framför Eva-Lena i bara blöja och trosa. Det kändes oerhört kränkande, han hade mycket hellre stått alldeles naken, fast det fick han ju inte. Han kände hennes blickar på sig och ville helst av allt bara sjunka genom jorden, försvinna från världen, hellre ville han dö än att befinna sig i den här situationen. Men det gjorde han inte, han stod där han stod, med blöjstjärten putande ut som på en liten ettåring.
  "Nämen gud så söt", sade Eva-Lena och skrattade.
  "Visst är han", svarade Annelie, samtidigt som hon klappade honom på blöjrumpan.
  "Men det verkar inte vara någon särskilt säker lösning du har kommit på, jag menar, om han kissar på sig nu så kommer blöjorna att läcka."
  "Jag vet, det är ju därför vi är här."
  "Jag har tagit fram en del prover som vi kan titta på. Det finns en hel del olika varianter av blöjor för stora bebisar, allt ifrån små skydd att lägga i kalsongerna till riktigt tjocka blöjor."
  "För Hannes del är det knappast aktuellt med några små kalsongskydd. Han behöver ha riktiga tjockblöjor, både för att de ska hålla tätt och för att han riktigt ordentligt ska kunna känna vad han har på sig."
  "Jag trodde väl inte det heller. Men vänta så ska du få se vad jag har plockat fram." Hon reste sig upp och gick fram till ett skåp ur vilket hon tog fram en välfylld plastpåse. "Man kan säga att det i huvudsak finns tre olika sorters blöjmodeller för så stora bebisar som Hannes. Dels har vi de här nätbyxeblöjorna som finns i olika tjocklekar och utföranden." Hon höll fram en Tena Comfort maxi och en nätbyxa för att visa. "De är för all del både tjocka och säkra, nackdelen med dem är möjligtvis att de inte är så bebisaktiga."
  Annelie höll med. "Nej, det verkar vara lite långvårdsavdelning över dem."
  "Precis, fast de kan vara nog så pinsamma att ha på sig i alla fall, särskilt om man lägger i en annan blöja som istopp. Då får man en riktigt rultig stjärt kan jag lova."
  "Vad finns det mer då?"
  "Så har vi ju alltiettblöjorna förstås. Det är nog i första hand dem jag vill rekommendera. De är både tjocka och säkra och dessutom alldeles oerhört bebisaktiga." Hon visade Annelie en Tena slip maxi. "Den här blöjan är så tjock att vi inte ens får skriva ut den på recept. Handikapprådet vill inte godkänna den eftersom de anser att den är alldeles lik en babyblöja. De säger att man ska byta blöja oftare i stället. Men vi har fått en del prover från Mölnlycke i alla fall, så jag kan ge dig en kartong om du vill."
  "Gärna. De kommer att passa honom utmärkt."
  "Tredje varianten är blöja och snibb. Här ska du få se." Hon tog fram en jättestor plastsnibb och en rak oplastad blöja som hörde till den. "Snibb och blöja är ju också himla gulligt, med de där små knytrosetterna vid sidan. Bebisen blir ju lite varm i rumpan förstås av att vara inslagen i våtvärmande plastomslag, men det kanske inte gör så mycket?"
  "Inte ett dugg."
  "Dessutom kan man ju alltid lägga i en sådan blöja i alltiettblöjan som extraskydd om man vill vara riktigt på den säkra sidan."
  Hannes trodde knappt sina öron. Han tyckte att Annelie och Eva-Lena gick över alla gränser när de satt och diskuterade honom på det där sättet. "Men snälla ni", sade han, "tycker ni inte att det här är lite väl överdrivet?"
  "Bebisen ska vara tyst och snäll", svarade Annelie. "Om bebisen säger ett ord till så blir det smisk på bara stjärten."
  Han förstod att hon menade allvar. Så det var bara att bita ihop.
  "Om du vill så kan vi göra så här. Du kan få med dig en kartong med alltiettblöjor på en gång. Sedan kan jag skriva ett recept på så många kartonger du tror att du behöver ha. Jag kan skriva ut snibbar och maxiblöjor också om du vill."
  "Det låter ju jättebra."
  "Om du tar av honom blöjtrosan så kan han ju få prova en alltiettblöja på en gång."
  Annelie log mot Eva-Lena. "Gärna. Då kan du få se hur prydligt jag har rakat honom också."
Hon drog av honom trosan och blöjorna. "Titta så fin han blev."
  "Mmm. Han ser verkligen ut som en liten bebis." Hon gick fram till honom och kände på hans rakade underliv. "Alldeles lent och fint", sade hon.
  Hannes kunde inte rå för det, men han kände hur snoppen plötsligt började växa på honom, det var fruktansvärt pinsamt, han kände sig ju inte alls upphetsad, bara förödmjukad, han förstod inte vad som höll på att hända med honom.
  "Oj då", sade Eva-Lena. "Lilla gubben, blev du lite kåt nu? Bäst vi tar på dig blöjan på en gång innan det blir blött." Hon vecklade ut alltiettblöjan och lade den på undersökningsbritsen. "Tror du att det räcker med den här eller ska vi ta en istoppsblöja också?", frågade hon Annelie.
  "Ta en extrablöja också. Det är lika bra."
  "Okej." Hon lade dit en blöja till. "Så lilla Hannes. Då kan du hoppa upp på bristen och sätta dig på blöjan då."                            till nästa sida