Om goda kagor och torra kakor (»cookies«).

Bemyndigad Öfversättning ifrån Utrikiskan af E. Jonsson.
Copyright © 1997—2001 E. Jonsson., alla Rättigheter förbehållas.

Andra kapitlet: Glädjespridaren.

Första kapitlet: Båten till Krumbuktu.

Fjärde kapitlet: Rågflingor och spisöl.

Tredje kapitlet: Vakna upp och bliv agent!

Om goda kagor och torra kakor (»cookies«).

Bemyndigad Öfversättning ifrån Utrikiskan af Erik Jonsson.

Första Följden.

Första Sången. Båten till Krumbuktu.

I.

Klockan tre Qvart till tolf
på den tjugenionde Dagen uti Hömånaden
År ×××× förde den brokigt tatoverade
Rorgängaren på Dubbelångaren »Nikola
Tesla« den väldiga Högernäfvens
Pekfinger till Halsen och kliade ett
med Tekniska Generaldepôtens Finn-Balsam
insmordt Myggbett.

II.

Derpå strök han den fårade Handflatan
nedför det väderbitna, koppärriga
Ansigtet ifrån den brunbrända Pannan
till den skäggstubbsbeklädda Hakspetsen
och lät dermed en fet Svettdroppe
nedfalla i den snåriga Hårighet,
som framqvällde ur den trasiga
och måhända fordom hvita Undertröja
utan Ärmar, hvilken nödtorftigt
skylde hans fläskiga Öfverkropp.

III.

Slutligen lät han den valkiga, ärrade
Labben återtaga sin Plats på Styrhjulet
och flyttade Tobaksbussen ifrån
Babords till Styrbords Sida i
Mundhålan. Han handlade dervid utan
gifna Order och måste derföre sjelf
ansvara för sina Handlingar.
Han hade aldrig hört talas
om Oblomoveffekten.

IV.

Visslande den dåförtiden omtyckta
slagdängan »Jag klättrar oppåt väggarna
och bryter opp fönster« öppnade
Kriminalkommissarie Öronsson dörren
till sitt kontor, hängde opp hatt och
rock och slog sig ner vid skrivbordet,
över vilket han bredde ut dagens tidning.

V.

Han drog opp kammen ur den smala
innerfickan på den dubbelknäppta kavajens
vänstra sida och ordnade den redan prydligt
bakåtslickade frisyren. Öron Öronsson var en
kraftig och absolut inte fetlagd man
med flera dubbelhakor, fyrkantigt ansikte
och fläskiga kinder. Hans hudfärg var av det
slag, som plägar kallas »vit«
men snarast påminner om grisens.

VI.

Sedan han några gånger dragit
aluminiumkammen igenom det väloljade
håret, vilket var ljust med en dragning
åt rött, stoppade han åter ner den i fickan
och drog i stället ur kavajens bröstficka opp
en näsduk, varmed han torkade svetten ur pannan.
Denna procedur inledde sedan årtionden
varje arbetsdag för Öronsson.
Så länge han handlade utan givna order,
måste han själv ansvara för sina handlingar.

VII.

Obehindrad af hvarje Molnsky
bestrålade en fjerran Himlakropp
obarmhertigt de ångande Sumpmarker,
hvilka omgåfvo den Flod,
hvars grumliga Vattenmassor
Dubbelångaren klöf, och allt lefvande
sökte förgäfves Svalka i Skuggan.

VIII.

Ångaren var sedan trenne tilldragelselösa
Dygn på Färd ifrån Träskholm till
Croumbouctou, förande en Last af korta
Varor ifrån Tekniska Generaldepôten,
Afvelssvin och rasrent Fjederfä
samt hvarjehanda Förnödenheter
och allsköns blandadt Krimskrams
till Handelsplatserna uppför Floden.

IX.

Tillika befunno sig ombord en Skara
Resenärer, hvilka i skiftande Ärenden
färdades till det inre af ett Land,
hvilket ännu förborgade mången Hemlighet
för de Hvite. Några af de Resande hade läst
Gontjarovs Roman om Oblomov, men ingen af dem
hade hört talas om Oblomoveffekten.

X.

»Som ni säkert redan vet, fanns en tid,
då man ännu kunde dra en skarp skiljelinje
mellan levande väsen och döda ting,«
inledde informationssekreteraren
vid Tekniska Generaldepôten sitt anförande.
Han handlade därvid i överensstämmelse
med givna order, så att han inte själv
behövde ansvara för sina handlingar.

XI.

Hans hudfärg var av det slag,
som vanligen kallas »vit«,
men snarare påminner om grisens.
Han kände väl till oblomoveffekten,
men han hade aldrig läst
Gontjarovs roman om Oblomov.

XII.

Dubbelångaren är ett för De Varme Länder
säreget Fartyg och afviker i flere Afseenden
ifrån de Kanalbåtar, Flodångare och andra
Farkoster, hvilka befara Öresund och Göta Kanal
samt de segelbara Floder och Kanaler
i Amerika, Afrika, Asien och Europa.

XIII.

Likväl finnas Dubbelångare af flere Slag;
en Del kallas så, emedan de äro försedda
med såväl Skruf- som Skofvelhjulsdrift,
andra derföre, att de hafva tvenne Ångmaskiner
med hvardera en Skorsten, andra åter emedan de
hafva Skofvelhjul såväl på Sidorna som i Agtern.
Så vidt man vet, finnas emellertid inga Dubbelångare,
hvilka framdrifvas medelst Oblomoveffekten.
För »Nikola Teslas« Vidkommande träffade dock
samtliga de öfriga, nyss nämnda Egenskaper in.

XIV.

Kommissarien smålog för sig själv
åt en bellmanvits, han hört föregående dag,
och skulle just övergå till nästa punkt
på den sedvanliga dagordningen,
nämligen att läsa tidningen,
då rutinen stördes av halvspringande steg,
som närmade sig i korridoren
tillsammans med andfådda rop.
Kommissarien hade aldrig hört talas
om oblomoveffekten, och det stod
heller ingenting om den i tidningen.

XV.

Hon var försedd med tu i Trollhättan
tillverkade Ångdrifverk. Det ena dref
Skofvelhjulen såväl på Sidorna som i Agtern,
medan det andra dref de å Skrofvets
Undersida anbragte Vattenskrufvar,
hvilka genom Omställning af Bladens
Vinkel kunde bringas drifva Fartyget
med skiftande Hastighet vid ett och samma
Hvarftal å Propelleraxeln. Skofvelhjulen
voro sinsemellan förbundna, så att de alltid
paddlade i Takt, medan Propellrarnas
Stigningsvinklar kunde förändras oberoende
af hvarandra, så att Babordspropellern
derigenom förmåddes skjuta på med högre Fart
än den å Styrbordssidan belägne, hvarigenom
således äfven Vattenskrufvarne
bidrogo till Fartygets Styrning.

XVI.

Informationssekreteraren gjorde
en konstpaus, medan han lät blicken
fara över den skara studiebesökare,
som samlats i fabrikens hörsal.
Samtliga besökare hade en hudfärg
av det slag, som vanligen kallas »vit«
men snarast påminner om grisens.
De församlade gymnasisterna ansträngde
sig att se intresserade ut, men han
märkte, att några av dem som vanligt
hade tankarna på annat håll.

XVII.

De hade nog ännu inte hört talas om
oblomoveffekten, det trodde han inte.
»Det, som skapats av människohand,
måste på den tiden även lagas av
människohand, då det gick sönder, eller
helt enkelt slängas på tippen, sedan det
slutgiltigt förslitits«, förklarade han.
Han yttrade detta i överensstämmelse med
givna order, så att han inte själv
behövde ansvara för sitt yttrande.

XVIII.

På Fördäck nedom en ärgad Mässingsskylt
med ett Vikingaskepp i Relief och Inskriften
»Generaldepôten, Träskholm år XXXX« sutto
intill ett af Maskinrummets Luftintag c:a
fyra stycken Totemhotter ur Besättningen
och spelade Räf, medan de lifligt snattrande
berättade Bellmanvitsar för hvarandra på
Rotvälska, det Tungomål, hvaraf sig de
Blåmän begagna, då de vilja meddela sig med
Rasfränder ur främmade Stammar, till Dömes
Totemhotter med Knollentotter.

XIX.

Desse grofve Däckskarlar medföljde till
Handräckning vid Lastning, Lossning och
andra tunga Göromål vid de Angöringsplatser,
hvarest sådan Arbetskraft eljest ej vore
tillgänglig. De följa merendels gifna Order,
hvarföre de ej sjelfva behöfva ansvara för sina
Handlingar. De visste intet om Oblomoveffekten.

XX.

»Kommissarie Öronsson! Kommissarie Öronsson!
Kommissa... « avbröt sig den ropande, just som
han svängde opp dörren till Öronssons rum så
häftigt, att den slog i väggen, med den påföljd
att glasrutan skallrade, dock utan att gå
i kras. Detta gjorde han utan givna order,
så att han själv fick ansvara för denna handling.

XXI.

Den högljudde konstapeln störtade in och
tvärbromsade med de tjocka gummisulorna mot
mattan framför Öronssons skrivbord, så att mattan
kasade ett stycke över golvet, och konstapeln
tvangs fatta tag i bordsskivan, för att ej falla
baklänges. Han var totalt okunnig om oblomoveffekten
och följde för övrigt oftast givna order, så att
han för det mesta egentligen inte borde behöva
ansvara för sina handlingar..

XXII.

Om Styrbord mötte Dubbelångaren Monitoren
»Boccherini«, hvars Befälhafvare, en i
Flodförvaltningens siljablåe Uniform
munderad Kaptenlöjtnant, stående under en
invid Kanontornet uppspänd Segelduk spanade mot
»Nikola Teslas« genom en Tubkikare af Märket
»Falköga« ifrån Tekniska Generaldepôten, medan
han rynkade Näsan åt de elaka Dunster af svedd
Blodkorf, vidbränd Brunkål och stekt Sill samt
Fotogenos och Stanken af Riksblandning, hvilka
jämte Skrattmåsarne följde Dubbelångaren likt en
Svans på dess Seglats uppför Elfven.

XXIII.

Kaptenlöjtnanten saknade all Kännedom om
Oblomoveffekten, men hade hört talas om
Gontjarovs Roman om Oblomov. Han följde
merendels gifna Order, så att han vanligen
icke kunde anses skyldig att sjelf ansvara
för sina Handlingar.

XXIV.

»Man kunde inte ens återanvända en gång
tillverkade och uppslitna ting, med den
påföljd, att det överallt hopades förbrukade
ämnen och föremål«. Han funderade på,
huruvida han skulle försöka sig på att
förklara något om oblomoveffekten.
Informationssekreteraren följde i sin
yrkesutövning givna order, varför han inte
själv behövde ansvara för sina handlingar.

XXV.

Monitorerna äro ett Slags mindre
Pansarfartyg, hvilka erhållit sin
Benämning ifrån det första Fartyget
i detta Slag, nämligen den af
Bällman konstruerade »Monitor«,
hvilken bidrog till utgången af Slaget
vid Gaffelöarne år XXXX (till
Bundsförvanternas Fördel).

XXVI.

Monitorerna utmärka sig bland annat
genom sin låge Öfverbyggnad, hvilken
erbjuder blott ringa Måltafla vid
Beskjutning. Till Följd af Monitorernas
Byggnadssätt och obetydliga Fart äro
de icke fullt sjö- och stridsdugliga
i öppen Sjö, men det torde kunna sägas,
att de tack vare det ringa Djupgåendet
äro förträffliga i den Flodbevakningstjenst,
hvartill de å Trögelfven nyttjas.
Så vitt bekant framdrifvas inga
Monitorer medelst Oblomoveffekten.

XXVII.

»Vad gäller saken, Tyst?« knarrade
Öronsson utan att följa någon given
order, så att han själv fick ansvara
för detta knarrande, »kan någonting
vara så viktigt, att han måste drumla
in likt en elefant klockan åtta på
morgonen utan att knacka eller ens
hälsa god morgon?« I egenskap av chef
kunde han tillåta sig att ha dåligt
morgonhumör, även om han aldrig
hört talas om oblomoveffekten.

XXVIII.

Monitoren helsade det mötande
Skeppet med en kort och entonig men
fyllig och kanske glädtig Hornstöt.
Dubbelångarens Rorgängare muttrade
något otryckbart, blängde surt åt
Flodbevakningsfartyget och ryckte i
en ifrån Styrhusets Böljeplåtstak
nedhängande knutförsedd Repända,
hvilket utlöste en flertonig men
falsk och rosslande Ångvisselsignal
utan inre Samklang. Derpå sände
han en tobaksbrun Stråle från högra
Mundgipan och ut i Floden, medan
de uppspelte Blåmän på Fördäcket
gladt vinkade till Monitoren,
hvarest dock ingen tog
någon Notis derom.

XXIX.

»Det torde kunna sägas, att mycket
av detta inte bara var obrukbart,
utan till och med skadligt.«
Några av åhörarna gäspade.
»Samtidigt hade genteknikens
välsignelser blivit vardagsmat.
Eller varför inte vardagsdryck!
Förr i tiden hade ölet en dövande
verkan, eftersom det innehöll alkohol.
Men så fick man fram en genmanipulerad
öljästsvamp, som inte producerar kolsyra
och alkohol av sockret utan i stället
framställer kolsyra och koffein.
Därför har numera ölet samma livande
verkan som kaffe och té, eftersom
det innehåller det uppiggande
koffeinet i stället för den
dövande alkoholen.«

XXX.

De Totemhotter hafva kort, groft
Grammophonstiftshår, siljablått Skinn,
tjocke Läppar och utomordentligt stark
Kroppsbyggnad. De äro ofta besådda med
granna tatoveringslika Målningar i Mönster,
som påminna om Dalahästarnes Utsmyckning,
hvilket i Förening med deras Hudfärg få
dem att påminna om Allmogemöbler ifrån
Dalarne; de kallas derföre äfven »Blåmasar«.
De tåla Värme vida bättre än Nordboarne, och
äro i De Varme Länder derföre vida lämpligare
till Arbetskarlar än de Hvite. Veterligen känna
ännu inga Totemhotter till Oblomoveffekten.

Om goda kagor och torra kakor (»cookies«).

Innehåll:

• Emil Tusens Uppfostringsanstalt.
• Generaldepotens Bibliografiska Anstalt.
• Generaldepotens Fotografiska Anstalt.
• Generaldepotens Typografiska Anstalt.
• Hävder och anor.
• Ryska Litteraturdepoten.
• Generaldepotens Förströelsedetalj.

Om länkarna på denna och Generaldepotens öfriga sidor:

• Vi gå själffallet icke i god för innehållet i de på Generaldepotens sidor inlänkade främmade sidorna, eller att länkarna alls fungera. Länkarna tillhandahållas till upplysning för Generaldepotens besökare och länkningen innebär på intet sätt något godkännande af länkmålens innehåll.
• Vi kunna icke garantera inlänkade främmade sidornas innehåll och kunna derför ej heller utlofva, att deras innehåll är sannfärdigt, riktigt, korrekt, äkta, autentiskt, lagligt, politkorrekt, allvarligt menadt, fullständigt, anständigt, lämpligt, rumsrent och/eller passande för något som helst ändamål.
• Vi kunna icke garantera, att innehållet på någon af de inlänkade främmade sidorna ej bryter emot någon lag eller bestämmelse i Sverige, Europeiska Unionen, Ryska Federationen och/eller andra stater och statsförbund på jordklotet och/eller annorstädes.