Därpå gick dörren upp, och en mörk gestalt trädde in, i hvilken jag till min förskräckelse igenkände mig själf i kapucinerhabit med skägg och tonsur. Gestalten kom allt närmare min bädd, jag kunde icke röra mig, och hvarje frampressadt ljud kväfdes som af stelkramp. Nu satte sig skepnaden på sängkanten och grinade mot mig som i hån. »Nu måste du komma med mig,« sade den, »vi skola klättra upp på taket under väderflöjeln, den sjunger en lustig visa just nu, ty ufven skall ha bröllop. Där skola vi brottas med hvarandra, och den som stöter ned den andre blir kung och får dricka blod.«

Jag kände hur gestalten grep tag i mig och sökte lyfta mig. Förtviflan gaf mig åter krafter. »Du är icke jag, utan djäfvulen,« skrek jag och klöste det hemska spöket i ansiktet, men det var som om mina fingrar borrade sig in i ögonen som i tomma hålor, och gestalten gaf till ett gällt skratt.

generaldepoten/lxr/index.html
Om goda kagor och torra kakor (»cookies«).

(Om somliga tecken visas felaktigt, torde man byta till teckensatsen iso-8859-1 i läsaren.)

Kapucinermunken broder Medardus'
efterlämnade papper
utgifna af
E.T.A. Hoffmann
Öfversättning af Erik Brogren

Afskrifven af Erik Jonsson <generaldepoten@rambler.ru> under år 2002 (tvåtusentvå) och 2003 (tvåtusentre) efter det i Landskrona Stadsbibliotek befintliga exemplaret.

Denna bok har äfven utkommit under titlarna »Djäfvulens elixir«, »Trolldrycken« och »Djävulselixiret«.

Hela texten finnes i frakturstil i PDF-filen elixiret.pdf (c:a 1,5 MB), som kan öppnas i Acrobat Reader eller motsvarande PDF-läsare. Texten finnes äfven i antikvastil i PDF-filen lxr.pdf (c:a 760 kB). Frakturstilsutförandet anbefalles i första hand, eftersom frakturstilen genom sin skönhet förhöjer läsupplefvelsen (i synnerhet om man verkligen tycker om att läsa och inte bara vill komma åt innehållet). Den frakturovane kan hämta bägge filerna och ha antikvatexten såsom »stödhjul« tills vana vid att läsa fraktur uppnåtts. PDF-filerna lämpa sig bättre än HTML-filerna för utskrift på papper. PDF-dokumenten äro afsedda för enkelsidig utskrift med lika höger- och vänstersidor. I antikvautförandet äro förlagans sidbrytningar markerade med sidnummer i marginalerna och understrykning af de ord eller delar däraf, som inleda sidorna (kapitelöfverskrifter undantagna, ty kapitel börja alltid på ny sida).

E.T.A. HOFFMANN (1776-1822):
Djäfvulselixiret (1814-1816).
Öfversättning af Erik Brogren (1877-1932).
Stockholm 1904

Följande länkar till olika delar och kapitel leda samtliga till HTML-filen lxr.html (c:a 592 kB).

• Utgifvarens förord
• Förra delen.
  • Barnaåren och klosterlifvet.
  • Inträdet i världen.
  • Äfventyr på resan.
  • Lifvet vid furstehofvet.
• Senare delen.
  • Vändpunkten.
  • Botgöringen.
  • Återkomsten till klostret.

En del uppenbara tryckfel i förlagan äro rättade (möjligen ha äfven några nya fel oafsiktligen införts i afskriften).
Fullkomlig öfverensstämmelse med den på papper tryckta förlagan utlofvas icke.

Senaste ändringar

Mycket har nu rättats, sedan afskriften först lades ut på Världsväfven. Här äro de senaste rättelserna i frakturtexten:

• 25.3.2005-27.3.2005: Förnyad genomgång af afstafningar vid radslut. P.g.a. frakturstilens säregenheter med s-skrifningen (långa s, runda s, skarpa ß) och ligaturer på platser i teckentabellen för tecken, hvilka i andra typsnitt ej äro bokstäfver o.s.v., kan man ej förlita sig på den i ordbehandlaren inbyggda själfverkande radslutsafstafningen. Afstafningen måste således utföras för hand. Afstafningens mål är därvid att åstadkomma så välfyllda rader som möjligt. För att så långt möjligt uppnå detta mål tillämpas flera olika regler, men ibland bryta vi emot dem, när det leder till önskadt resultat (Mer om detta i PDF-filerna.):
  • Afstafning får gärna ske mellan sammansättningsled, efter förstafvelse och före ändelse (äfven vissa utländska förstafvelser och ändelser), oafsedt om ändelsen är böjnings- eller afledningsändelse och oafsedt om den börjar på själfljudstecken eller medljudstecken. Vissa ord afstafvas ibland på detta vis, ibland enligt nästa punkt på denna lista, så att ett och samma ord kan afstafvas olika efter behof. Exempel: öfver-svinnligare, lik-blekt, ön-skade, an-knöt, munk-arnes, af-stå, predik-stolen, prunk-ande, väck-ande, vidlyft-iga, af-grunden, tyng-er, be-skrifva, på-tvinga, för-aktlig, in-trängt, aning-ar, be-traktade, in-stuckna, vinst-en, säll-skapet, furst-ens, an-ing, fråg-or, röst-er, dom-aren, korsform-igt, högtflyg-ande, park-en, Medard-us, ög-on, cykli-ska, ättling-ar, för-klarligt, arm-ar, be-slöt, hast-igt, för-svunnen
  • Den enkla regeln att föra ett medljudstecken till nästa rad tillämpas ibland, hvarvid dock vissa ligaturer (till ett enda tecken sammanfogade bokstäfver) icke brytas utan behandlas som en bokstaf. Detta gäller t.ex. ligaturen »st«, som icke brytes utan än står som första tecken på nästa rad, än som sista på föregående. Vi bryta ej heller »sk«, när det borde vara en ligatur, oaktadt sk ej är en ligatur i det använda typsnittet. Vissa ord afstafvas ibland efter denna enkla regel, ibland enligt föregående punkt på denna lista, så att ett och samma ord kan afstafvas på mer än ett sätt. Exempel: dy-ster, må-ste, hi-storia, klo-ster, klost-er, po-stiljonen, kän-slostämning, nä-stan, jägmä-staren, ly-stenhet, mön-stren, hemliga-ste, vi-stades, fur-stens, furst-ens, blomst-rande, blom-strande, röst-er, re-ste, grön-skade, mi-ste, åtmin-stone, hvi-ska, cykli-ska, si-sta, ön-skade, ma-skeraden (mask och maskerad skrifvas på svenska med långt s, på tyska skrifves dock Maske o.s.v. med rundt s).
  • Vissa ligaturer brytas ibland, för att afstafning skall kunna ske: ck, ft, fl, ss (med två långa s, hvarvid det första ändras till rundt s, när man bryter ligaturen för afstafning). Däremot brytas aldrig ligaturerna st, sl, si, fi, ch, ß.
  • När f-ljudet stafvas »fv« afstafvas emellan f och v. Exempel: omsväf-vat, djäf-vul, gref-ven, bedöf-vande
• 25.3.2005-27.3.2005: Fördelningen emellan »långa s« (liknar ett »f« utan tvärstreck) och »runda s« (liknar ett »s«) är ändrad i somliga ord, hvari bruket tydligen har varit vacklande på den tid, då frakturstil var vanlig i svenska tryck, och inte heller stafningen öfverhufvud var lika enhetlig som nuförtiden, så att man kan träffa på bägge skrifsätten (t.ex. »plötslig«, »brottslig«, »neslig« och »barnslig«). Cavallins »Latinskt lexicon « (Stockholm 1871), hvilket har svensk text i fraktur, skrifver t.ex. ordet ängslan med rundt s (vid det latinska ordet pavor), hvaremot J. Cornet: »Nytt Ryskt och Svenskt handlexikon« (Leipzig 1912) har långt s i ordet ängslan. Man kan dock misstänkta, att s-skrifningen i denna i Tyskland utgifna fickordbok är påverkad af tyska sättares s-skrifningsvanor, i synnerhet som man vid denna tid redan hade lagt bort frakturstilen i Sverige. Den i Amerika på svenska utgifna »Församlingsskolans läsebok« (Rock Island, Illinois 1890) har tvärtemot ibland rundt s i ord, där i Sverige tryckta böcker ibland har långt s. Fördelningen emellan långa och runda s synes vara mindre själfklar i svenskan än den är i tyskan, hvilket kan bero på, att där i tyskan kan vara ett samband emellan s-skrifningen och uttalet af s (till skillnad ifrån svenskan har tyskan än tonande s, än tonlöst). Mer om detta i PDF-filerna.
• 25.3.2005-27.3.2005: Felaktig skrifning af »s« är rättad i ytterligare många ord. Eftersom förlagan i antikva icke skiljer mellan »långa s« (liknar ett »f« utan tvärstreck) och runda s (liknar ett »s«), måste denna åtskillnad göras för hand vid omställning av texten till frakturstil. Vidare ingår långa s i flera av frakturstilens vanliga ligaturer (st, sl, ss m.fl. sammanfogade till ett tecken), hvilka äfven de måste införas för hand, eftersom endast långa och ej runda s ingår i ligaturer. Det är bara begränsadt möjligt att utnyttja »sök- och ersätt« för detta ändamål, eftersom hvart fall af förlagans »st« o.s.v. måste bedömas.

Se även:

• August Strindberg: Legender
• The complete works of H.P. Lovecraft
• Berättelser av H.P. Lovecraft på http://www.magister.msk.ru/library/
• Walter Scott: Ivanhoe
• Washington Irving: The legend of Sleepy Hollow

Om goda kagor och torra kakor (»cookies«)

Innehåll:

• Emil Tusens Uppfostringsanstalt.
• Generaldepotens Bibliografiska Anstalt.
• Generaldepotens Fotografiska Anstalt.
• Generaldepotens Typografiska Anstalt.
• Hävder och anor.
• Ryska Litteraturdepoten.
• Generaldepotens Förströelsedetalj.

Om länkarna på denna och Generaldepotens öfriga sidor:

• Vi gå själffallet icke i god för innehållet i de på Generaldepotens sidor inlänkade främmade sidorna, eller att länkarna alls fungera. Länkarna tillhandahållas till upplysning för Generaldepotens besökare och länkningen innebär på intet sätt något godkännande af länkmålens innehåll.
• Vi kunna icke garantera inlänkade främmade sidornas innehåll och kunna derför ej heller utlofva, att deras innehåll är sannfärdigt, riktigt, korrekt, äkta, autentiskt, lagligt, politkorrekt, allvarligt menadt, fullständigt, anständigt, lämpligt, rumsrent och/eller passande för något som helst ändamål.
• Vi kunna icke garantera, att innehållet på någon af de inlänkade främmade sidorna ej bryter emot någon lag eller bestämmelse i Sverige, Europeiska Unionen, Ryska Federationen och/eller andra stater och statsförbund på jordklotet och/eller annorstädes.