Vi arbetslösas kontaktnät (VAK) avskedsbrev

Svar från Ann Blomberg s-kvinnor
Svar från Pirjo Palonen Verdandi
- Svar från VAK till Pirjo/Verdandi
- Svar till VAK från Peter Lindgren Åk till Hofors Bosse
  - Från VAK till PL Peter - jag har varit i Hofors

Avhoppad men ändå "inblandad"??? - från VAK

Svar på kritiken från "Alliansens" arbetsgrupp

Svar från VAK till Risto mfl.

Styrelsen för AllaBehövs har haft möte i dag, torsdag, och beslutat att AllaBehövs avbryter sitt engagemang i arbetet med att bilda Alliansen för arbete.
Styrelsens motivering (ännu ej justerad text till protokollet): "AllaBehövs stödjer helhjärtat den grundläggande idén med Alliansen och är beredda att vara delaktiga i det framtida arbetet. I nuläget uppfattar vi emellertid att den pågående processen är destruktiv. Vårt ställningstagande grundar sig på upplevelser av bristande delaktighet och odemokratiska förfaringssätt".
I beslutet deltog Lisse-Lotte Johansson, Viveca Sandström, Carina Sandvall, Helene Uggla och Per Klasson.
Följderna av beslutet är bland annat
- att vi Carina, Helene och Per omedelbart avbryter arbetet
i sina respektive arbetsgrupper
- att hemsidor på Internet inte får innehålla information om att AllaBehövs ingår i Alliansen för arbete.

lämnar ALLIANSEN !

Den s.k. "ALLIANSEN för ARBETE", har mer och mer kommit att framstå som något slags propagandaprojekt, som kanske dirigeras indirekt av socialdemokraterna för att gynna desammas partipolitiska intressen.

Det hela började på "...en konferens med organisationer för arbetslösa..." i Västervik 4-7 september i år (hmm... nästan exakt ett år innan nästa riksdagsval). På inbjudningarna dit stod som rubrik: "Arbetslöshet och social situation i samhället". När konferensen pågått cirka 1 dygn framgick det plötsligt att vissa av de ditresta organisationsmedlemmarna, en knapp vecka innan konferensen inleddes, hade informerats om att ett av huvudändamålen med konferensen var att försöka bilda en riksorganisation för arbetslösa - det stod absolut inte att läsa i det program som skickats ut innan och som även delades ut på plats.

Alltså kände en del av konferensdeltagarna inte till riksorganisationsbildarplanerna i förväg - om dessa planer också hade varit allmänt kända redan innan anmälningarna skickats in hade allting säkert blivit annorlunda, för troligen hade urvalet av organisationer då blivit ett annat.

Under stressiga och improviserade former inleddes så där på konferenses andra afton ett möte, där avsikten hos initiativtagarna nästan verkade vara att det på stuberten skulle skapas en riksorganisation och att en styrelse för den genast skulle väljas.

Så blev dock lyckligtvis inte gjort - istället utsågs en arbetsgrupp bestående av en representant per varje på konferensen deltagande organisation, som önskade antecknas till arbetsgruppen. Sålunda kom arbetsgruppen först att bestå av representanter för en mängd organisationer, vilka det var kan du se i min insändare "ALLIANS för styrka... eller tvärtom???", skriven den 5 oktober. Som också framgår av den insändaren hade vi i arbetsgruppen sedan ett möte i Norrköping den 4 oktober. Förutom det obehagliga, som nämns i 5/10-insändaren, om att i arbetsgruppen ej invalda personer närvarade på mötet - efter inbjudan av "samordnaren" som det senare visade sig - så var det mycket obehagligt att uppleva hur Broderskapsrörelsens och LO's representanter där på ett nästintill mästrande sätt upplyste oss arbetslösa om hur vi borde - respektive inte borde - forma vårt samarbete och våra "krav". Det framstod som att de inte tänkte ta intryck av, och stödja de "krav", som vi arbetslösa när vi representerade våra intresseorganisationer, i stor utsträckning redan på Västerviks-konferensen gruppvis arbetat fram och enats om. Ja, att inte broderskaparen stödjer vi arbetslösas krav på en icke tidsbegränsad a-kassa framgick ju förstås redan i Västervik - så vidare värst långt sträcker sig inte den kristna medkänslan för arbetslösa "bröder och systrar" när partiboken får råda och att ALLIANSEN inte ska få bli en protestorganisation har broderskaparen också nogsamt påpekat... LO-representanten meddelade att LO gått med på att den s.k. bortre parentesen utreds, vilket väl i praktiken innebär att man varken sagt nej eller ja, utan istället mesigt accepterat att frågan troligen förhalas till valet är över, och att tidsbegränsningen därefter beslutas.

Vi fick alltså "goda råd" och "föreläsningar" om att vi skulle göra si - och skulle göra så. Broderskapsrörelsens och LO's representanter var också mycket angelägna om att få diskutera hur finansieringen av framåtskridandet mot den blivande riksorganisationen skulle gå till - och gav tydliga signaler om att de kunde finansiera...

Broderskapsrörelsen är ju en organisation för s.k. kristna socialdemokrater, och LO är ju enligt sin ordförande "gift" med socialdemokratin. I arbetsgruppen representeras även Verdandi, som är en socialdemokratisk nykterhetsorganisation, dessutom ingår i arbetsgruppen S-kvinnor, som alltså är en socialdemokratisk kvinnoorganisation. Utöver dessa fyra helt socialdemokratiska organisationer så leds en av intresseorganisationerna för arbetslösa, av en viss känd kvinna (f.d. demonstrationsanstifterska) som nu är inskriven och uttalad socialdemokrat och därtill samarbetar med LO.

I arbetsgruppen ingår alltså fem representanter som torde vara helt lojala med det nu regerande partiet...

Dessutom ingår Svenska Kyrkan, gud vet vilka lojaliteter den har... Resten av arbetsgruppens ledamöter representerar förhoppningsvis politiskt oberoende intresseorganisationer för arbetslösa - och utgjorde cirka 7-8 stycken på nämnda möte i Norrköping 4/10 - den 20/11 hoppade så en av dessa organisationer av ALLIANSEN och i och med denna texts offentliggörande här på "nätet", har även vi, VAK - Vi Arbetslösas Kontaktnät, lämnat ALLIANSEN och dess arbetsgrupp, och det återstår bara cirka 5-6 stycken...

Det har ju redan visat sig att den samordnande personen i arbetsgrupparbetet, till arbetsgruppsmötet i Norrköping medtagit två extra representanter för det regeringslojala LO, i strid mot vad som förut överenskommet var, och så vitt jag vet har socialdemokratiska broderskapsrörelsens representant inbjudits till den del-arbetsgrupp som senare skulle utarbeta ett förslag på handlingsprogram/handlingsplan för den blivande Alliansen, trots att denna person inte valts till att ingå i del-arbetsgruppen.

På grund av ovan berättade, framstår för mig "ALLIANSEN för ARBETE" mer som ett propagandaprojekt för socialdemokratin och dess organisationer, än som ett allvarligt menat, ändamålsenligt, effektivt och demokratiskt bedrivet organiserat samarbete mellan politiskt oberoende intressorganisationer skapade av - och verkande för - arbetslösa människor.

Ett effektivt påtryckningssamarbete kan enligt min mening aldrig bedrivas i en sådan organisation som "ALLIANSEN för ARBETE", i och med att de parter (SAP och LO) som vi främst borde rikta våra krav och påtryckningar emot, ingår i samma organisation, och som ytterligare komplikation även till stor del finansierar det hela.

Eftersom vi i VAK räknar oss till kategorin politiskt oberoende intresseorganisationer för arbetslösa, går vi härmed ur "ALLIANSEN för ARBETE", vi vill inte riskera att framstå som om vi vore en organisation som ingår i socialdemokraternas stödtrupper eller som varande "uppköpta".

Men vi i VAK ställer oss verkligen inte främmande till samarbete med andra politiskt oberoende intresseorganisationer för arbetslösa - tvärtom, jag vill här utnyttja möjligheten att göra en efterlysning av andra sådana organisationer: Hör gärna av er till mig om ni eventuellt vill inleda ett sådant samarbete - ett samarbete som inte dirigeras av kortsiktiga, manipulerande partipolitiska intressen och/eller kyrkliga strävanden. Och är Du en arbetslös som ännu inte ingår i någon grupp - hör av Dig ändå, kanske finns det andra i samma situation på Din ort som jag kan förmedla kontakt med.

Bosse Pontén, söndagen 23 november 1997, för

"Vi Arbetslösas Kontaktnät - VAK",

c/o

Bosse Pontén

Björkboliden

643 94 Vingåker

Tfn 0151-20189

11/26/97 09:15:54
Anne Blomberg

Tankar i kvällningen eller I går var biskopen nykter Hej Bosse Pontén! Det mesta kan ses från
olika håll, och förklaras utifrån egen värlsdbild och egna missförstånd. Det här är några tankar
jag hade efter att ha läst ditt brev på Fred Torssanders dabattsida. Mig behöver du inte vara
rädd för i alla fall! Visserligen är jag med i s-kvinnor i Västervik sedan 1993, men jag har inget
kommunalt uppdrag, är dock med i klubbstyrelsen och arbetarkommunens representantskap.
Det är mitt privata behov av stöd och samhörighet som gör att jag fortfarande är med. Jag är en
drygt 50-årig tvåbarnsmamma, f.d. amu-lärare arbetslös sedan sommaren 1994. Jag anmälde
mig till konferensen i Västervik genom en blankett som fanns utlagd på AF i Västervik. Fick
aldrig något skriftligt program. En vecka före konferensen ringde jag och fick veta en del om
vad som skulle hända, men inget om huvudsyftet att bilda en riksorganisation. Det fick jag veta
på plats senare. Vid telefonsamtalet veckan innan talade man om att jag fanns uppsatt på
deltagarförteckningen som representant för s-kvinnor, det hade jag inte skrivit någon om i min
anmälan- men jag fick intrycket av att många olika föreningar skulle vara med och också jag
tyckte att det kunde vara passande att ha mig som representant för s-kvinnor i Västervik. Jag
gick med i ALF under mötet i Västervik, och har sedan dess haft ett par samtal med Lars
Wahlström och Sten Lander, men inte mer. Mycket av min tid de senaste veckorna har gått till
att ordna ett ALU, börjar den 1 december. Också mig skrämmer tanken att i Alliansen ha med
personer som sitter där i kraft av sitt ämbete, människor som inte själva är arbetslösa. Min
högst privata förklaring till att LO:s Malin W och Ove G var med i Norrköping är att Sten
Lander bett dem komma och att de inte visste vad mötet skulle göra. (Lite skvaller från
Västervik: Jag känner inte någon av de båda. Har inte träffat någon, ännu mindre talat med
någon av dem tidigare. Men jag har läst att Ove är LO sektionens ordförande och att han så
sent som för två veckor sedan hoppade av politiken och sina politiska uppdrag. Han ska dock
fortsätta att arbeta fackligt. Malin har varit SSU ordförande. Hon var en av arbetarkommunens
två representanter vid den senaste socialdemokratiska partikongressen. Malin är själv arbetslös
kommunalare och har ett barn.) Jag skriver till dig därför att jag håller med dig om att ett
effektivt påtryckningssamarbete är nödvändigt och att vi arbetslösa inte får knyta oss
ekonomiskt till någon storebror som tycker åt oss. Nu när samhället förändras måste vi hjälpas
åt, inte vara rädda för varandra. Det finns så mycket revirtänkande. Många människor försöker
behålla sin position, yrkesmässigt och i olika intresseorganisationer genom att slå sina
medmänniskor i huvudet med kompetensbegreppet "Du har inte kompetens för det här" eller
"Du har fel kompetens". Ska man kunna verka tillsammans fordrar det att man litar på den
andres förmåga. Jag ser mig själv som en arbetslös kvinnlig västerviksbo i första hand, en
person som söker stöd, personligt och idémässigt, hos olika grupper men inte som representant
för socialdemokraterna centralt. Jag lever och verkar i det lilla men vill gärna ha kontakter…
Västervik den 25 november 1997 Anne Blomberg

Sthlm 28/11-97 kl.19:15
Verdandi är arbetarnas socialpolitiska organisation. Obunden både partipolitiskt och religiöst. Inte en socialdemokratisk nykterhetsorganisation, vilket Bosse Pontén påstår.
Verdandi på förbundsnivå följer utvecklandet av "Alliansen för ARBETE"
Avdelningar inom Verdandi är suveräna och formar sin verksamhet efter Verdandis socialpolitiska principprogram och mål. Där arbetslösheten och rätten till arbete är en del av innehållet.
I Vårbygård där jag är verksam jobbar vi med arbetslöshetsfrågor och för de arbetslösa.
De arbetslösa själva är en stor del av verksamheten och deltar aktivt, de flesta av medlemmarna i Vårbygård är arbetslösa.
Vi måste tillsammans kämpa mot orättvisorna, arbetslösheten och för de arbetslösa. Jag vill även påstå att vi bör ha samverkan med dem som fortfarande har ett arbete, lyssna på varandra och respektera varandra.
Vänligen Prijo Palonen arbetslös/vikarierande

Socialdemokratisk nykterhetsorganisation...

är inte Verdandi, enligt Pirjo Palonen. Gudskelov har jag inte haft behov av att ansluta mig till elller anlita någon nykterhetsorganisation, men visst hade jag hört någonting att Verdandi var en socialdemokratisk nykterhetsorganisation, men när nu Pirjo Palonen förnekade det, gick jag till Vingåkers bibliotek och tittade i uppslagsverket Nationalencyklopedin, tryckt 1996 och läste följande:

För att inte missa något viktigt slog jag sedan upp "arbetarrörelsen",eftersom Verdandi alltså faktiskt betraktas "som en del av arbetarrörelsen", och där handlade det minsann sida upp och sida ner om socialdemokratin.
Kag har dock förståelse för om inte Pirjo öppet vill framstå som sosse. Sossarna, d.v.s. 'Socialdemokratiska Arbetare Partiet' förkortat SAP, har ju verkligen missbrukat sitt s.k. "öppna mandat" för att klämma åt de svaga grupperna i samhället, inklusive oss arbetslösa, mest välkänd är väl den människofientliga "bortre parentesen" som altjämt svävar över våra nackar likt en giljotin - alltmedan samtliga riksdagsledarmöter fick en årslöneförhöjning på 24000:- från förra nyåret. Vi bör också minnas de skandalösa "julklapparna" som den socialdemokratiska utrikesministern i samma veva vräkte ut till sin redan högt avlönade personal efter Göran Perssons resa till Kina, där han berömde "stabiliteten".

Helt nyktra hälsningar, Bosse Pontén

Åk till Hofors, Bosse!

Jag måste säga att Bosse Ponténs/Vi Arbetslösas kontaktnät i sitt inlägg
daterat 23/11 är nedslående. Bosse skriver att de lämnar Alliansen för
Arbete för att vi "mer och mer kommit att framstå som något slags
propagandaprojekt som kanske dirigeras indirekt av socialdemokraterna
för att gynna desammas partipolitiska intressen".

Det nedslående när någon lämnar är förstås att Sveriges arbetslösa så
mycket behöver en egen organisation. Situationen för de flesta av oss
arbetslösa är helt enkelt så dålig och vi nonchaleras så mycket att
såväl politker som näringsliv att vi måste organisera oss.

Men Bosse och VAK väljer att lämna. Och lämna redan nu!

Vi har faktiskt ingen organisation ännu, vi är inte bildade. Vi saknar
fortfarande vald styrelse, program och stadgar. Vad vi gjort under
hösten är tillsatt arbetsgrupper, träffats i Västervik etc.

Vi håller på att bilda en organisation. Just nu för vi på olika sätt
diskussioner, som är långt ifrån avslutade. Vi har ännu inte haft någon
grundningskongress.

Hur bör den nya organisationen se ut? Bosse och jag själv är antagligen
ganska så överens.

Jag vill ha en organisation som består av arbetslösa som medlemmar ( med
arbetslösa även de som ingår i kalmarprojekt, kunskapslyft, ALU, API och
de inom offentliga sektorn som flyttas mellan vikariat år ut och år in).
Medlemmarna köper medlemskort, vi har ett kort program, enkla stadgar.
En första kongress antar program, stadgar och utser styrelse.

Denna organisation kan väl ha relationer med Kyrkan, LO,
Frälsningsarmén, Verdandi och andra organisationer om det bedöms som
lämpligt. Men vår organisation styrs av medlemmarna och deras valda
representanter enbart. Jag vill alltså ha en ganska så vanlig svenska
organisationsmodell helt enkelt.

Jag tycker att de punkter om kortare arbetsdag, gröna jobb som
diskuterades i Västervik etc är en ganska bra början på vår nya
organisations program. Men den kan säkert förbättras och därför
diskuterar vi just nu. Det är lite kaotiskt förstås. Vi diskuterar på
internet, i våra lokala grupper och håller just nu i höst på att lära
känna varandra. Vi saknar tidning, resurser och organisation och har
svårt att få överblick över vad som händer.

Det måste väl helt enkelt vara oorganiserat tills vi blir bättre
organiserade! Jag önskar Bosse höll med mig här och fortsatte debatten…

Jag håller definitivt inte med Bosse om hans hållning till
socialdemokrater i organisationen. Jag är själv partipolitiskt aktiv, i
vänsterorganisationen Socialistiska Partiet, och därmed motståndare till
SAP.

Jag tycker inte vi ska bry oss om de enskilda medlemmarnas
partipolitiska engagemang - det är deras ensak.

LO är verkligen inte socialdemokratiskt! LO är medlemmarna och inte
styrelsen! Ska vi bli en stark rörelsen måste vi ha bra relationer till
fackföreningsrörelsen - fast inte alltid till styrelserna!

Visst. LOs ordförande Bertil Jonsson måste fördömas för att han på
socialdemokratiska partikogressen drev igenom att förslag om
"tidsbegränsad omställningsförsäkring" av a-kassan. Visst -
socialdemokratiska arbetsmarknadsministern Margareta Winberg måste
fördömas för att hon i smyg försöker försämra a-kassan och planerar
försämra efter valet nästa år.

Men verkstadsklubben vid Volvo Umeverken stöder kampanjen för att rädda
a-kassan, undertecknat av deras socialdemokratiske ordförande William
Frank. Verkstadsklubben vid Scania i Falun kommer till mötet i Hofors i
januari, socialdemokraten Åke Wiklund är dess ordförande.

Om kampanjen för att rädda a-kassan ska bli framgångsrik måste vi stöd
av fackföreningar. Om LO-ledningen vägrar stödja oss ska de få veta att
deras medlemmar tycker annorlunda!

Jag är särskilt illa berörd av Bosse Ponténs angrepp på Therese
Rajaniemi och Pirjo Palonen.

Vad gäller Pirjo Palonen så är hon aktiv i Verdandi, men har mig
veterligt aldrig varit partipolitiskt aktiv. Therese Rajaniemi är, som
alla vet, medlem i socialdemokratiska partiet.

Men som icke-socialdemokrat vill jag hävda att vi behöver
socialdemokrater som Therese Rajaniemi i vår rörelse.

Therese Rajaniemi har tillsammans med Pirjo Palonen och Erika Pettersson
dragit igång en kampanj för att rädda a-kassan. Det bör vara självklart
för alla arbetslösa att delta i den kampanjen, även Bosse Pontén. Vet
Bosse någon fråga som just nu är viktigare kan han gärna framföra det
och vi ska lyssna.

Just nu sliter Therese häcken av sig med att organisera ett möte i
Hofors i januari. På det kommer kommer del flesta partier närvara -inte
bara socialdemokrater. Vi kommer vara många arbetslösa där - vi kommer
förstås träffa varandra och diskutera med varandra - idag är det
jätteviktigt för oss arbetslösa!

LOs förre ordförande Stig Malm är inbjuden talare. Han är förvisso
socialdemokrat. Men han kommer säga saker om arbetslösheten som jag som
vänstersocialist säkerligen kommer kunna applådera.

Therese Rajaniemi jobbar alltså inte bara aktivt med en kampanj för
a-kassan. Hon jobbar också med en viktigt konferens. Vi kan ha många
synpunkter på konferensens program och har det också. Dagen efter att
detta inlägg skrivits blir det möte i Stockholm för att diskutera
programmet.

Bosse dömer Therese efter hennes partibok. Jag dömer henne efter hennes
handlingar och måste konstatera att hon genom dessa är oerhört värdefull
för Sveriges arbetslösa. Situationen skulle verkligen vara dyster om
alla socialdemokrater var som Margareta Winberg. Lyckligtvis finns
William Frank, Åke Wiklund, Therese Rajaniemi…

Det är jätteviktigt att vi får tillfälle att träffas och diskutera.
Hofors-mötet blir ett sådant tillfälle. Jag hoppas att få möta Bosse
Pontén och VAK där!

Nacka 8 december 1997

Peter Lindgren, arbetslös kommunalarbetare.

peterlindgren@swipnet.se

Akassekampanjen har följande internetadress: http://come.to/kampanjen

Peter - jag har varit i Hofors !
Denna text är mest en reaktion på inlägget "Åk till Hofors, Bosse !", av allt att döma skrivet av journalisten Peter Lindgren, som brukar skriva för veckotidningen Internationalen. Att han i detta fall "gömmer" sig bakom det mera hjärtknipande och diskreta "arbetslös kommunalarbetare" tycker jag passar in i mitt ifrågasättande av det öppna och ärliga beteendet i "Alliansen för arbete", som jag skrev om i mitt förra inlägg "Alliansen - en ärlig och öppen organisation???", vilket jag har känslan av att Peter Lindgren missat.
Och att Peter Lindgren ställt upp för att försvara Thérèse Rajaniemi är ju inte konstigt alls, de har ju sedan länge samarbetat.
Jo, som sagt, jag har redan varit i Hofors, det var den 25 januari 1997. Det var ett möte som det fortfarande talas med förakt om i vida kretsar p.g.a. det odemokratiska sätt mötet bedrevs på och därför att Thérèse Rajaniemi dessutom hade ordnat det så att två poliskonstaplar bevakade ingången till samlingssalen, så att vissa människo