Fantasy & SF

R.A. Salvatore, The Dark Elf Triology

Salvatore är en författare som inte riktigt har fått sitt stora genombrott i Sverige ännu, vilket märks på att det, så vitt jag vet, bara finns en bok översatt. Kanske ses inte hans böcker som "fina" nog, något som kan ha att göra med att flertalet av hans böcker utspelar sig i en värld som också används för rollspel. Det är sant att detta ofta betyder ganska dålig kvalitet, så är dock ej fallet med Salvatore, åtminstone inte vad gäller denna trilogi. I mitt tycke finns det också fördelar att skriva om en "spelvärld", i det här fallet "Forgotten Realms", genom det faktum att det är en mycket genomarbetad värld med både politisk, ekonomisk och mytologisk bakgrund som känns trovärdig och definitivt inte är ett hafsverk. Att det finns fördomar från litteratursnobbar är nog något vi får leva med.

Nå, till själva recensionen. The Dark Elf Triology utspelar sig som sagt i en fantasivärld kallad "Forgotten Realms", men den här historien utspelar sig långt under markytan bland svartalverna, ett folkslag som i den här världen är mycket ondskefulla enligt normala normer, även om ondska är ganska svårt att definiera. Det Salvatore lyckas bra med är att bygga upp ett fullt trovärdigt samhälle som skiljer sig totalt ifrån allt det vi är vana vid. En intressant detalj i detta samhälle är att det är matriarkalt, det vill säga det är kvinnorna som har den verkliga makten och som verkligen ser till att alla är medvetna om det. Salvatore lyckas också med att teckna fina personporträtt i inledningen av denna trilogi, speciellt när det gäller huvudpersonen Drizzt Do'Urden, en yngling som givetvis sätter sig upp mot systemet. Annars är personporträtten något av det jag ser som Salvatores svaghet, vilket är lite tråkigt då jag tycker att han börjar bra med detta så man vet att han kan fördjupa dessa om han vill. Denna svaghet märks framförallt senare i böckerna när det blir väldigt mycket stereotyper, kanske är detta medvetet då det ger honom större utrymme för hans adelsmärke, actionscenerna. Hans böcker är mycket spännande och fartfyllda, tyvärr på bekostnad av fördjupande personanalyser, möjligen med undantag för huvudpersonen. Jag tycker att detta är lite tråkigt, eftersom det känns som ett medvetet grepp, kanske en underskattning av läsaren. Det är dock tack vare att just denna trilogi är något bättre på personporträtten plus den magnifika beskrivningen av detta totalt annorlunda samälle som jag väljer att ta upp just dessa böcker här. De är klart läsvärda och bland den bästa moderna fantasyn som finns, om bara Salvatore insåg att han är så mycket bättre när han lugnar ned tempot lite och fördjupar karaktärerna så skulle hans författarskap lyfta minst en nivå till!

Stephen Donaldson, Krönikan om Thomas Covenant den klentrogne

Också detta är en trilogi, men det finns ytterligare en trilogi som kan ses som en ren uppföljning. Alla sex böckerna är mycket bra och ganska lika varandra så denna recension kan tas som en recension för alla sex böckerna.

Det som gör Donaldsons böcker både extra spännande och intressanta är huvudpersonen. Som läsare får man ett mycket djuplodande personporträtt av Coventant, men för en gångs skull så är det ingen hjälte vi möter, snarast det motsatta. Finns det någon som kan kallas antihjälte så är det förmodligen Thomas Covenant, han är så fruktansvärt osympatisk, samtidigt som det verkligen är synd om honom. Detta är inga lätta böcker att läsa om man är en ovan läsare, inte direkt någon action att tala om, ett visst spänningsmoment finns, men det är inte det centrala i böckerna. Thomas Covenants psyke och personlighet är det helt centrala i dessa böcker, hans kamp med sig själv är riktigt intressant. Är man ute efter mer traditionell fantasy och spänning så rekommenderar jag dock snarare Salvatore än Donaldson, Salvatore skulle för övrigt kunna lära sig en del av Donaldsons karaktärsporträtt. Ytterligare en sak som är så gott som unik för Donaldson är att huvudpersonen är en medelålders (bitter) man och inte en yngling på väg in i vuxenlivet. Hela serien är för övrigt "vuxnare" än det mesta i fantasygenren. Covenants bitterhet överträffas för övrigt bara av den kvinnliga huvudrollsinnehavaren i den andra trilogin, också hon en mycket komplex karaktär.

Dessa böcker rekommenderas starkt till dem som gillar genren, men kanske är trött på dess stereotyper.