2. Carnegiska bruken
När Göteborgs
föregångare Gamla och Nya Lödöse hade sina
storhetstider från ca 1200- till1500-talet var det
främst trä- och järnvaror som dominerade exporten vid
sidan av smör och hudar. Många av städernas köpmän
var invandrade tyskar.
Britter tar
över världshandeln
På 1600-talet hade holländarna tagit över Hansans
dominans inom den västeuropeiska handeln och var med
när Göteborg grundlades 1621. Efterfrågan på svenska
varor ökade utomlands, det var varor som koppar-, järn-
och trävaror.
Under 1600-talet började engelsmännen konkurrera med
holländarna om världshandeln. Det påverkade Göteborgs
situation på så sätt att under 1700- och 1800-talen
ökade den engelska dominansen i staden. Skotska släkten
som Carnegie, Dickson och Keiller blev tongivande i
stadens näringsliv.
Export- och
importprodukter
1731 grundades Ostindiska kompaniet och handel och
sjöfart dominerade näringslivet. Sill och tran blev
viktiga exportprodukter under tiden 1760-1810. Många
salterier och trankokerier byggdes och ett av de största
anlades i Klippan.
Annan industri byggdes upp på förädling av importerade
råvaror, bl a sockerraffinaderier (ett grundat av
bröderna Jacob och Niclas Sahlgren), tobaksspinnerier
och klädesfabriker. 1762 byggdes ett glasbruk i Klippan,
där tillverkades bl a buteljer, brännvins- och
vinglas samt fönsterglas.
Första
ångmaskinen
På 1700-talet anlades grytgjuteri i området och var ett
av Göteborgs större industriföretag. Där tillverkades
grytor, pannor, kakelugnsspjäll, vikter och
skeppskanoner. Några företag växte sig stora under
1800-talet och ett av dem var sockerbruket vid Klippan.
1808 övertogs det år 1803 nedlagda glasbruket av
Abraham Robert Lorent, hitkommen från Hamburg i
Tyskland. Han uppförde ett sockerbruk och 1813 byggdes
det till ett porterbruk. Vid bruket fanns en djuphamn som
lämpade sig för internationell trafik. En av Sveriges
första ångmaskiner installerades här 1813.
David
Carnegie tar över
1833 dog Lorent och 1836 gick bruket på
en konkursauktion till den 23-årige David
Carnegie jr. 1839 infördes nya processer i
sockerraffinaderiet och sockret blev billigare. Därefter
utvecklades företaget till en av landets största
industriella anläggningar.
Sockerkonsumtionen var 1840 i Sverige 1 kg per år och
individ, 1870 5 kg, och i början av 1900-talet 30 kg.
Efter några års vistelse i Sverige flyttade Carnegie
tillbaka till England. Därifrån fortsatte han styra
bruket, men den personliga ledningen överlät han på
sina medarbetare John Nonnen. 1845 dog Nonnen och Oscar
Ekman övertog ledningen.
Det som utmärker det Carnegiska bruken är David
Carnegies omfattande sociala verksamhet för sina
avställda. Han och Oscar Ekman donerade också pengar
till olika institutioner i staden. Nämnas kan
barnsjukhuset, högskolan (som nu är Göteborgs
universitet) och Ekmanska sjukhuset.
Brukens
sista tid
Efter Ekmans död 1907 delades bruken i tre olika
företag, ett för porterbruket, ett för
fastighetsaffärerna och ett för sockertillverkningen.
1938 blev porterbryggeriet ett dotterbolag till Pripp och
Lyckholm. När Pripps bryggerier byggt sina stora
bryggerier i Västra Frölunda lades bryggeriet ner.
Likaså gick det med sockerbruket 1957. Göteborgs kommun
övertog lokalerna och hyrde ut den till olika företag.
Porterkaret
Vid bruket finns ett porterkar till minne av en frukost
som intogs i karet av kung Karl XIV Johan vid hans
besök i det dåvarande Lorenska bruket 1820.
På en minnesplakett står det: Till åminnelse
af den frukost som H:s M:jt Konung Carl XIV Johan
intog i det Lorentska Brukets store Vat vid Dess höga
besök uthi Götheborg i augusti månad anno 1820.
Bilder:
- Hotell Novotel, byggd på gammal industrihistorisk mark
i Göteborg.
- Porterkaret där Karl XIV Johan intog sin frukost 1820.
webbmakare
Mats Savolainen
msa@home.se
10 juni
1998
|