»I den oskiftade byn har rått en relativ social jämlikhet -- om vi bortser från den ståndsperson, som innehade officersbostället. Antalet jordlösa var relativt litet. Gatuhusen användes f.ö. i stor utsträckning som husartorp. Giftermålsförbindelser mellan frälsebönder och övriga åbor kunde förekomma. Men redan åren före enskiftet 1804 kan man i jordeböcker och husförhörslängder observera två tendenser, som efter enskiftet skulle bli ännu mer märkbara.«
När Carl von Linné på sin skånska resa den 8 juli 1749 på morgonen lämnade Landskrona och reste norrut landsvägen mot Bälteberga sätesgård, måste han också ha passerat genom Hilleshögs by. Landsvägen gick nämligen genom byns gatumark. Linné nämner inte byn, och det fanns det heller ingen anledning till. Den har väl inte skilt sig från alla de andra byar på slätten, som Linné passerade. När Hilleshögs by här sätts i relation till rekryteringen av arbetskraft till industrin i Landskrona, är det inte därför att Hilleshög skulle spelat en viktigare roll än de andra bondbyarna kring staden. Den ekonomiska och sociala omvandling, som under årtiondena efter 1789 och i synnerhet efter förordningen om enskifte i Skåne 1803 drabbade Hilleshög, var densamma, som drabbade de flesta byarna på den skånska slätten.
En karta upprättad i samband med storskiftet 1769 med tillhörande beskrivning visar, hur bebyggelsen före enskiftet var grupperad på båda sidor om landsvägen. I byn ingick både skatte- krono- och frälsehemman samt sju gatuhus. Enligt jordeboken 1782 fanns det två skattehemman och tolv kronohemman. Ett -- sedermera två -- av kronohemmanen var officersboställe. Byns övriga jord utgjordes, förutom några tunnland kyrkojord, av utsocknes frälse, d.v.s. åborna lydde under adliga sätesgårdar, antingen under Bälteberga eller Sireköpinge.
I den oskiftade byn har rått en relativ social jämlikhet -- om vi bortser från den ståndsperson, som innehade officersbostället. Antalet jordlösa var relativt litet. Gatuhusen användes f.ö. i stor utsträckning som husartorp. Giftermålsförbindelser mellan frälsebönder och övriga åbor kunde förekomma. Men redan åren före enskiftet 1804 kan man i jordeböcker och husförhörslängder observera två tendenser, som efter enskiftet skulle bli ännu mer märkbara. Den ena innebär, att arbete och ägande skiljs åt. När 1789 års skatteköpsförordning fått genomslag i jordeboken innebar detta nämligen inte bara, att tre av hemmanen blev skattköpta av sina åbor. Ett fjärde kronohemman, Hilleshög 6, skattköptes år 1800 av en ofrälse ståndsperson, fiskalen Johan Orstadius, som sedan förvärvade äganderätten också till Hilleshög 7. Detta innebar, att ägaren inte samtidigt var producent, d.v.s. den, som arbetade, utan detta överläts nu på husmän, som saknade äganderätt. Genom att arbete och ägande skiljs från varandra, formerar en del av bönderna ett agrart proletariat, medan det samtidigt uppstår en agrar borgarklass av jordägare, som tillägnar sig vinsten av arbetet.
Den andra tendensen, som blir märkbar efter 1789, är, att ofrälse ståndspersoner, ämbetsmän och köpmän, tränger ut adelsmän som ägare till frälsejord. Borgarklassen skördar därmed frukterna av sin revolutionära aktivitet vid riksdagen 1789. Ett exempel härpå finner vi också i Hilleshög, där enligt jordeboken 1793 två av frälsehemmanen förvärvats av storköpmannen och skeppsredaren Erik Gjörloff i Landskrona.
Sedan Kungl. Maj:t 1803 utfärdat förordning om markens fördelande i enskiften och utflyttningar från byalag i Skåne, hölls i maj 1804 enskiftesförrättning med Hilleshögs by. Närvarande var därvid representanter för kronan, regementet och domkapitlet, vilka hade intressen i byns jordar, vidare jordägare och övriga rättighetsinnehavare. Åborna på frälsehemmanen var däremot inte närvarande. De hade inga rättigheter att bevaka. Frälsehemmanen nr 17 och 21 tillhörde baron Gustaf Fredrik Stjernblad. När dessa hemman fick sin jord utbruten ur byn och sammanlagd i ett skifte, fick de sin mark på den västligaste av byns vångar, mellan Öresund och landsvägen Landskrona-Helsingborg. Detsamma gällde också frälsehemmanen nr 18, 22 och 23. Sedan baron Stjernblad genom köp förvärvat också dessa, kunde han av de fem hemmanen formera en s.k. plattgård, som fick namnet Hildesborg.[Not] 1819 övergick Hildesborg i borgerlig ägo, då det köptes av den danske köpmannen Frans Wong. Efter hans död ägdes det av hans son till 1871.[Not]
Tre av de avhysta frälsebönderna dog i samband med utbrytningen av hemmanen eller snart därefter. En av dem var visserligen 82 år men en annan endast 30 år. Den tredje dog 1808 och blev 51 år. I samband med avhysningen erbjöds frälsebönderna att bli torpare under Hildesborg. En del av jorden hade anslagits till sex torpställen på sju eller fjorton tunnland. Som villkor för att bruka ett sådant torp skulle torparen ansvara för ett visst antal dagsverken på huvudgården.Det feodala systemet med arbetsränta har alltså bibehållits. Enligt en torpförteckning i Hildesborgs gårdsarkiv, troligen tillkommen på 1820-talet, uppges torparnas dagsverksskyldighet: »Varje torpare, som har 7 tunnland, gör tre dagsverken i veckan -- höäckor vid inbärgningen. … … Varje torpare, som har 14 tunnland åker och äng, utgör dubbelt mot föregående.«
De dagsverkspliktiga torparna ersattes efterhand med gifta drängar -- statare. Enligt 1854 års husförhörslängd finns endast en torpare kvar på Hildesborg. 1871 uppges arbetsstyrkan utgöras av en husman och 11 statdrängar.[Not]
Åbo på ett av Hilleshögs frälsehemman var Mårten Pålsson, född 1759. Han hade övertagit hemmanet efter sin svärfar. Hemmanet uppskattades till omkring 70 tunnland åker och äng men var uppdelat på två åbor. Det hörde till de mindre hemmanen i byn. Enligt bouppteckningen efter Mårten Pålssons svärfar fanns i boet 1 häst, 1 sto, 1 föl, 1 ko, 1 kviga, 1 stut och div. småboskap. Det var ännu spannmålsproduktionen, som dominerade inom jordbruket, och därför var ofta antalet dragdjur större än antalet kor. Inventarierna värderades till något mer än 38 riksdaler specie, skulderna till 68. Men då bör man märka, att det mesta av skulden stannar inom familjen. Äldste sonen har en fordran på sterbhuset på 43 riksdaler specie.
Mårten Pålsson blev efter avhysningen torpare under Hildesborg på ett torp, som omfattade 14 tunnland. Eftersom han delade detta med en annan torpare, blev hans dagsverksskyldighet tre dagsverken i veckan. I den nämnda torpförteckningen är han i marginalen antecknad som en »pålitelig och arbetsam man« Han stannar kvar som torpare till 1826. Därefter står han i husförhörslängden som undantagsman intill sin död 1834. Han hann innan dess fylla 75 år.
Sat Nov 6 21:40:12 CET 1999
Om goda kagor och torra kakor (»cookies«)