När finntorparen Pål Hindersson den 28 maj 1790 av Hällefors bergstingsrätt dömdes att ta lösen för sitt torp i Mången och därmed blev en jordlös proletär, berodde det inte på, att Mångens jord inte längre förmådde föda honom och hans familj. Medan de första torparna i Mången hade mindre än ett tunnland jord till sitt förfogande, hade Pål Hindersson, när han brukade hela den östra hemmansdelen, tio gånger så mycket. När de första åborna fick nöja sig med åtta lass hö, kunde Pål Hindersson enbart på sina ängsbärgningar öster om sjön skörda 20 lass. Liksom fallet var för hans svärfar före honom, kunde torpet åtminstone normala år ge honom en knapp bergning. Något behov av extra arbetstillfällen vid bruken, för att därmed uppväga en alltför svag agrar ekonomi, hade han knappast. Det arbete för bruken, som han trots det utförde, bidrog i stället till att undergräva hans ekonomi, till att göra honom fattigare.Varför arbetade han likafullt åt bruken? Han gjorde detta underkastad ett dubbelt tvång. Dels var han förhindrad att fritt använda skogen för svedjebruk; därför kunde i synnerhet vissa år överlevnadsmarginalen bli alltför smal, så att han måste lita till uttag ifrån bruksmagasinet. Dels arbetade han för Hälleforsverket på grund av ett yttre i 1686 års donationsbrev grundat tvång.
Pål Hindersson och hans familjs fattigdom före proletariseringen var inte en fattigdom, som med naturnödvändighet hade drabbat dem, eller som de själva var skulden till. Den var inte heller orsaken till deras proletarisering. Både fattigdom och proletarisering påtvingades dem av den härskande klassen.
av Per Jonsson
Copyright © 1989
Per Jonsson.
Copyright © 1999
Erik Jonsson.
Pappersboken (ISBN 91 85454 25 7) finns på en del offentliga bibliotek. Vill man veta var, kan man t.ex. söka i Libris.
Denna text är hämtad ur Per Jonssons avhandling »Finntorparna i Mången«.
Die Finnbauer in Mången: Zusammenfassung.
Mångenin suomalaistalolliset: Yhteenveto.
The Finn-peasants in Mången: Abstract.
Ur en recension:
»I slutet av 1700-talet tillägnade sig bruken av produktionsmässiga skäl stora markområden i Bergslagens finnmarker. Torparna berövades sin jord, proletariserades och blev dagsverkstorpare och kolbönder till bruken. Lundahistorikern Per Jonsson har i sin nyutkomna doktorsavhandling sökt åskådliggöra vad som skedde genom att berätta om några finntorpare i Mången i Noraskoga som förlorade bördsrätten till sin jord till Hällefors silvergruva. Jonsson menar med all rätt att människan är det centrala i historien, och vill med denna metod sätta den lilla människan in i ett större sammanhang. Med hjälp av alla slags handlingar - mantalslängder, jordeböcker, domböcker och kyrkoarkivets alla märkliga register - har han trängt dessa Mångenbor in på livet, samtidigt som han i sin ingående skildring av deras kamp för brödfödan ger läsaren goda uppgifter om svedjebruk, kolning och andra intressanta bondenäringar. Skildringen blir engagerad, eftersom Jonsson själv räknar släkt med Mångenborna. Hans bok blir på så sätt ett äreminne över dessa människor.«
Alf Åberg i Svenska Dagbladet 2/6 1989
Baksidestext på pappersboken (ISBN 91 85454 25 7) 1989:
När finntorparen Pål Hindersson den 28 maj 1790 av Hällefors bergstingsrätt dömdes att ta lösen för sitt torp i Mången och därmed blev en jordlös proletär, berodde det inte på, att Mångens jord inte längre förmådde föda honom och hans familj. Medan de första torparna i Mången hade mindre än ett tunnland jord till sitt förfogande, hade Pål Hindersson, när han brukade hela den östra hemmansdelen, tio gånger så mycket. När de första åborna fick nöja sig med åtta lass hö, kunde Pål Hindersson enbart på sina ängsbärgningar öster om sjön skörda 20 lass. Liksom fallet var för hans svärfar före honom, kunde torpet åtminstone normala år ge honom en knapp bergning. Något behov av extra arbetstillfällen vid bruken, för att därmed uppväga en alltför svag agrar ekonomi, hade han knappast. Det arbete för bruken, som han trots det utförde, bidrog i stället till att undergräva hans ekonomi, till att göra honom fattigare.Varför arbetade han likafullt åt bruken? Han gjorde detta underkastad ett dubbelt tvång. Dels var han förhindrad att fritt använda skogen för svedjebruk; därför kunde i synnerhet vissa år överlevnadsmarginalen bli alltför smal, så att han måste lita till uttag ifrån bruksmagasinet. Dels arbetade han för Hälleforsverket på grund av ett yttre i 1686 års donationsbrev grundat tvång.
Pål Hindersson och hans familjs fattigdom före proletariseringen var inte en fattigdom, som med naturnödvändighet hade drabbat dem, eller som de själva var skulden till. Den var inte heller orsaken till deras proletarisering. Både fattigdom och proletarisering påtvingades dem av den härskande klassen.
[Nästa] [Oppåt] [Bakåt]
Nästa: Författarens förord från 1989.
Finnsams länkar till sidor med finnkulturanknytning.
Några släktingar till finntorparna i Mången med sidor på Världsväven:
Se t.ex.
Per Jonsson avled den 28 november 1998.
Upplysningar om Per Jonssons böcker m.m. kan ibland lämnas av Erik Jonsson <generaldepoten@rambler.ru>
Om goda kagor och torra kakor (»cookies«)