S dag stälte cronones befallningsman vählb:de Johan Ytter för rätten Erich Mathsson från Mången och Hellefors sochn, ogift karl, om sine som han sielf bekiände 45 åhr, förmählandes det vara om honom ett rychte uthkommit, som och hans svåger Lars Ohlsson i Mången angifvit, det han förleden höstas skohlat haft tijdelag med ett stod, hvar om vidare att ransaka och döma han till rätten hemstählte.
Lars Ohlsson närvarande förmählte härom således, att han dagen före Mattesmässan i höstas kom tillika med sin hustru roendes öfver siön till Maths Mathsson i Mången, derest Erich Mathsson hade sitt tillhåld, och då de kommo till lands och togo sine sadlar att bära op, kom Erich Mattsson på andra sidan om giärdesgården och hölt på att binda sitt sto i ett hörn och då luppo 2ne hans hästar och en Matts Mattsson jembte stoet, så gick han tillika med sin hustru op till Matts Matsson, sedan lop Lars Ohlsson straxt neder att taga sine hästar, som han skulle hafva till Öhrebro och när han kom dijth neder och tog sina hästar, som stodo en par fambnar pass derfrån, blef han varse Erich Matsson ståendes bak för stoet på en sten pass ett halft qvarter hög och backen lutade uthföre och der han stoets svantz på sin vänstra sida och han lade händeren fram på ryggen på stoet och stod i full giärning med henne, rörandes kroppen som till en sådan vederstyggelig giärning och i det samma han tog hästarne, lop han tillbakars pass 20 steg och vid han då såg sig om, såg han Erich Mattsson intet mehr, och strax han kom up, bekiände han det för Lisbeta Andersdåtter i Mången och en annan karl Jacob Knutsson ifrån Gränie sochn, kom och i detsamma han hölt på och tahlade derom.
Erich Matsson sade att detta har Lars Ohlsson af afvund angifvit emot honom, tillståendes att han vähl stog bak för stoet, men sade det vahr intet bundet, uthan stod och åth och hölt på att draga tagel uhr svantzen på henne till fogelsnaror och han blef intet varse Lars Ohlsson.
Ländsmannen Vijbom berättade härvid att han sedt detta rum som Lars Ohlsson säger denna giärning vara skiedt på och står denne sten pass 3 ahlnar från gierdesgården och ifrån stenen till giärdesgården lutar backen å syn och der är intet bete som creaturet der kunnat äta. Befallningsmannen begiärade att efterfölliande nembl Erich Ersson i Villbäck, Samuel Marckusson i Mången och änkian hustru Elisabeth Andersdåtter i Mången som om sådan Erich Mattssons giärning någon närmare underrättelse skohle hafva, måtte i detta måhl edeligen afhöras, hvilket och rätten fant nödigt.
Aflade altså desse sin edh med hand å bok och derefter bevittnade
Detta förestältes än vidare Erich Matsson, då han förmählte att han icke nekar det han var inne i fähuuset den samme gång som Erich Ersson och Samuel Markusson bevittnadt om, men sade, att hvar dag måtte han sättia stoet i fähuuset, elliest fick det intet äta i fred för boskapen uthe när den släptes uth och i detsamma han det insatt, kom Samuel Markusson in och tog det uth, att skoo. Nekade och att hafva sagdt att 2 eller 3 skulle intet kunna vittna på en lifssak, uthan om de vore sex. Rätten förmante Erich Matsson att bekiänna sanningen, men han nekade ändå enständigt till denna giärning.
S dag förehade åther rätten Erich Mathsson ifrån Mången, som för tidelag angifven är och honom till sanningens bekiännelse alfvarl förmante, men han nekade nu som tillförene enständigt. Rätten till mehra försäkring oprepade och upläste nu i vederbörandes närvaru hvad för middagen var i denne sak till protocolls fördt, det den ene med den andre vidkiändes.
Dessa protokollsutdrag anknyter till Per Jonssons artikel Matts Jakobsson och hans barn.
Om goda kagor och torra kakor (»cookies«)