Samtidigt som sockerindustrin utbyggdes och effektiviserades genom import av tysk teknik, lades i Landskrona grunden till ett verkstadsföretag, som skulle komma att bygga på det inhemska smideshantverket. År 1854 kunde Nya Landskrona Tidning meddela, att premier på tillsammans tio riksdaler utdelats till ett par gesäller och några lärlingar. Motivet för denna belöning var »den raskhet och den rådighet de ådagalagt vid den i Onsdags morse här uppkomna eldsvåda«.[Not] De belönade var arbetare hos smedmästaren Johan Pettersson. Den kortfattade tidningsnotis, som meddelade detta, ger oss en inblick i det förindustriella hantverket med dess tre personalkategorier, mästare, gesäll och lärling.
Smedmästaren Johan Pettersson var född i Bårslöv 1821 och son till åbon Pehr Mårtensson. Johan Pettersson inflyttade till Landskrona 1850 och kom då närmast från Raus söder om Helsingborg. De första åren i Landskrona bodde han med sin familj i kvarteret Snäppan, i hörnet av Fiskaregränden och Södra Långgatan. I samma fastighet bedrev han sitt smideshantverk, och de i tidningsnotisen nämnda gesällerna och lärlingarna var ogifta och hörde till sin mästares hushåll.
Ur Johan Petterssons hantverksmässigt bedrivna verksamhet utvecklades på 1860-talet ett industriföretag, Landskrona Jerngjuteri, vilket Johan Pettersson drev tillsammans med två kompanjoner. 1872 utvidgades verksamheten ytterligare under namnet Landskrona Nya Mekaniska Verkstad, vad som senare blivit känt som Landsverk. Detta företag hade från början 75 arbetare anställda.[Not]
[Nästa] [Opp] [Bakåt]
Vidare: Varifrån rekryterades arbetarna till Högre: Från enskiftat jordbruk i Åter: Betsockerindustrin.
Sat Nov 6 21:40:12 CET 1999
Om goda kagor och torra kakor (»cookies«)