[Nästa] [Oppåt] [Bakåt]
Nästa: Bergskollegii utslag 4 sept. Opp: Från stadgehemman till dagsverkstorp. Bakåt: Bebyggelse och odling.
Kärandens krav vid rättegången 1790 grundade sig först och främst på 1686 års donationsbrev till Hällefors silververks participanter.
Hällefors silververks historia går tillbaka på upptäckten av silvermalm 1639. Brytning började då bedrivas för kronans räkning. 1646 övertogs silververket på arrende av ett participantskap, som fick sina privilegier i december 1685.[Not] Den 26 februari 1686 utfärdade Karl XI det brev, varigenom till silververket donerades eller förlänades 38 hemman i Grythytte socken (som då också omfattade Hällefors kapellförsamling). Dessa hemman utgjorde tillsammans 16 7/8 mantal och räntade tillsammans 214 daler 24 öre smt. »med ordinarie och extra ordinarie räntorne uträknat«. Bland de donerade hemmanen befann sig också Mången, som i donationsbrevet uppges ränta 3 daler 12 öre smt.
Hemmanen och de oskattlagda torpen på kronans allmänning utgjorde enligt donationsbrevet en förläning, ett »feudum«: »Alltså hava vi nu [ … ] velat härmed [ … ] unna, förläna och efterlåta samtel. participanterne uti Hällefors silv:r bruk desse efterskrevne små skattlagde hemman och lägenheter uti Grythytte s:n [ … ] Och såsom desse hemman och lägenheter äro endast och allena till gruvornes styrka och underhåld förlänte, så skola de aldrig ifrån gruvedelarne skiljas« (kurs. här). Till donationen är knutet det villkoret, att participanterna »kunna och förmå Silverbruket tillbörl:n underhålla«.[Not] Vi finner alltså här exempel på den villkorliga besittningsrätt, som kännetecknade länsväsendet, feodalismen. En donation innebar inte en gåva, ett överförande av äganderätt genom laga fång. Vad som donerades var inte äganderätt utan ränteavkastningen till de donerade hemmanen jämte de rättigheter, som tillkom ränteinnehavaren.
Silververkets participanter tillerkännes sålunda rätten att »njuta och innehava« de uppräknade hemmanen »med sina tillhörigheter av åker och äng, skog och mark, fiske och fiskevatten samt holmar och strömmar, intet undantagandes av allt det, som nu med rätta där till ligger, av ålder lytt och legat haver eller här efter med lag och dom tillvinnas kan, roligen och obehindrade under fullkoml. bergfrälsefrihet evärdel:n och så länge de kunna och förmå silververket tillbörl:n underhålla, att njuta och därmed disponera och laga som de finna lända Silverbergslagen och silverbruket till gagn och nytta«. Inte bara de uppräknade skattlagda egendomarna ingick i donationen: »Härjämte förklarom vi också härmed av gunst och nåde, att alle oskattlagde torp och ägor i Hällefors Distrikten belägne, som för detta alltid och intill nuvarande tid, under Bruket lytt hava, skola ock här efter därunder lyda och Bergslagen samt Participanterne hava över dem även sådan Disposition, som de övrige här införde Hemman i Grythytte socken, äre dem i nåder lämnade och förunte under Bergs-frälsefrihet, på det Bergslagen må där av kunna njuta den styrka och understöd, som förmodel:n både till dess och Silverbrukets uppkomst, så ock Våre där av flytande inkomsters förkovring mycket lärer gagna och hjälpa.«
Det första participantskap, som erhöll denna donation eller förläning, utgjordes av 104 delar eller lotter. Ingen fick inneha mer än två delar eller mindre än en fjärdedel. Huvuddelen av andelarna innehades av personer i Stockholm, vilka beklädde tjänster i de centrala ämbetsverken eller av andra högre ämbetsmän. Fjärdedelar innehades av bergsmän men också i några fall av torpare och arbetare vid silververket.[Not]
År 1689 upptas i Hällefors huvudbok landshövdingen Didrik Wrangel för två andelar motsvarande 200 daler smt. Detsamma gäller bergmästaren Erik Sneckenberg, superintendenten Erland Broman och kyrkoherden Matthias Iser, medan brukspredikanten vid Hällefors Eric Sundius endast har en andel på 100 daler smt. Bland de fåtaliga torparna finner vi Lars Larsson i Stora Tomsjön med en fjärdedels lott.[Not] Endast några få år senare framgår det dock av huvudboken, att han sålt sin andel till bokhållaren Elias Hilleström.[Not]
Även köpmannakapital placerades i Hällefors silververk (sidan [*] här och s. 49 ff. i pappersboken). År 1733 övertogs driften av ett nytt participantskap med en utveckling mot färre antal delägare. Efter hand förvärvas nu de flesta andelarna av familjen Heijkenskjöld.[Not]
När 1686 års donationsbrev åberopas vid rättegången 1790, är det på grund av en klausul i donationsbrevet: »Men där som torpare för deras besittning och röjselrätt, den de nu till bergslagen avstå måtte (kurs. här), med skäl och fog hava något att fordra, sådant skall dem efter mätismanna ordom av bergslagen refunderas och betalas«.
Donationen gav sålunda silververkets participanter rätt till inlösen av röjselrätterna till de donerade hemmanen. Participanterna hade emellertid dröjt till senare delen av 1700-talet med att göra anspråk på denna rättighet. Vilka nya omständigheter hade nu gjort en inlösen av röjselrätterna aktuell?
Denna text är hämtad ur Per Jonssons avhandling »Finntorparna i Mången«.
Copyright © 1989
Per Jonsson.
.
Copyright © 1999
Erik Jonsson.
Fullkomlig överensstämmelse med den tryckta boken garanteras icke.
Kartor, fotografier och andra bilder i den tryckta boken ingår icke i denna utgåva på Världsväven.
Det är tillåtet att citera ur texten samt skriva ut densamma (vilket dock är olämpligt) i ett enda exemplar för eget, personligt, privat, ickekommersiellt bruk. Övrig exemplarframställning förbjudes.
Det är icke tillåtet att visa denna sida inom ram (s.k. frame) på annan WWW-sida.
Den, som önskar flera exemplar av denna text eller tillgång till kartor och bilder, hänvisas till den tryckta boken, ISBN 91 85454 25 7.
Fri Nov 5 05:54:35 CET 1999
Om goda kagor och torra kakor (»cookies«)